Djurmänniska!

[Nasicornis]

Har funderat lite grand på oss som älskar djur och dem som inte gör det. Hem till mig är alla sorters djur välkomna. Mig gör det inget om det blir lite smutsigt lr hårigt är juh bara att ta fram snabeldraken å moppen
Har ibland lite svårt för folk som inte är djurmänniskor, som är livrädda för lkite smuts lr hund hår. För mig är det en självklarhet att leva med djur men tydligen inte för alla. Förstår inte heller dem som säger oj oj det är så mkt jobba att ha djur hur orkar du, men jag tycker inte att det är jobbigt det flyter lixom på av sig sj.

Nån som har några kommentarer till detta ämne vore det roligt att diskutera mera

 

[vego96]

Sv: Djurmänniska!

Tror man kan dela upp människor i två kategorier. Antingen tycker man om djur eller så gör man det inte. Men visst tar det tid! Kombinerar själv högskolestudier med egen häst samt två kaniner, varav en inte är helt rumsren än, är sällan hemma före nio på kvällarna (stallet ligger på 40 min bussavstånd) så allt övrigt socialt liv förläggs ju till helgerna. Fast samtidigt har ju forskare konstaterat att djurgosande har en lugnande effekt. Behöver nog inte upplysa om att det klappas mycket när tentaångesten sätter in...

 

[Harmoni]

Sv: Djurmänniska!

Det är lite lustigt det där, min mamma tycker om djur, men hon vill inte ha dem i hemmet, sen är hon ju visserligen allergisk mot vissa djur också, men för hennes del är det smutsen de skapar som gör att hon inte vill ha dem där.
Jag har ju mina kaniner på balkongen, men till och med det är för nära för henne då hon tycker att jag släpar in flera lass med spån varje dag :smirk: Det blir typ 5 spånflisor inomhus om dagen, men det är ju hemskt uppenbarligen :P
Hon anser precis som många andra att varför ska du lägga ner så mycket tid på djuren istället för skolan, jobb m.m. Men såfort jag får en kull så blir hon helt nerkärad och sitter så ofta hon hinner med mig och kelar med dem.

Så tycker inte riktigt att man ska placera dem i fack egentligen, min mamma tycker även synd om mina kaniner "som får så lite mat" enligt henne, så om jag ber henne passa dem en helg, så kan jag räkna med att de är övermatade när jag kommer hem :P Hon tycker det är kul att vara lite delaktig bara inte för mycket, och om hon kunde slippa skräpet de skapar skulle hon nog gärna ha någon inomhus också
Min mormor är faktist bättre än mamma på vissa plan, antar att det är för att hon ändå var uppvuxen på bondgård, för hon tycker verkligen att kaninerna är vackra, ungarna är riktigt söta, och sen så blir hon alltid som nöjdast och belåtenast när jag berättar hur mycket jag kan tjäna på en kull. Om hon visste att jag inte använder de pengarna till något annat än just kaninerna, så skulle hon nog inte bli lika glad över det :smirk:

Själv så kan jag inte tänka mig ett liv utan djur, vad skulle jag då göra när jag får tråkigt? Finns ju inget bättre att gå ut och klappa lite på kelgrisarna, eller släppa ut de värsta busfröna en stund och bli så glad, bara för att man ser hur glada de är!
Lite skräp får man ta, det är inte mera att göra än att städa upp lite ju :P

/Anna

 

[vego96]

Sv: Djurmänniska!

Bör ju kanske förtydliga att det jag menade var att de som inte tycker om djur snarare har svårt att se relationen man kan ha till ett djur. De ser helt enkelt inte djuren som individer och vilka personligheter de faktiskt är, utan en katt (eller valfritt annat djur förstås) är en katt vilken som, dör den så är det bara att skaffa en ny, ungefär.
Men kan ju säga att jag förstår din mamma också. Ibland undrar man hur det skulle vara att ha ett hem som inte består av pälstussar och möbler med gnagmärken.

 

[Nasicornis]

Sv: Djurmänniska!

Det jag menar e att jag inte ser det som ett problemmed lite extra städning. Jag får juh ha djuren i min närhet. Vi kan ha en relation. Jag ser alla levande varelser som en individ oavsett om d e en männska, kanin, hund, reptil lr vad ni vill. JAg skulle aldrig byta bort djuren för allt i världen. Å då tar ja heller extra städning

 

[Zita]

Sv: Djurmänniska!

Jag är uppvuxen med djur på landet och har alltid älskat dom. Föredrar faktiskt djur framför människor. Deras ärlighet och villkorslösa kärlek, det kan ingen människa ge enligt mig, utan att kanske tjäna på det själva.
Min jämngamla kusin är uppvuxen med valpar och en massa hundar, men hon hatar dom, har alltid gjort det. Var väldigt tyken mot dom. Hon förstår inte mig, och jag förstår definitivt inte henne. Har t.o.m förbjudit sin dotter att skaffa en hund till barnbarnet, då säger hon upp bekantskapen. Inte klokt. Sicket folk.

 

[Poxz]

Sv: Djurmänniska!

Jag anser mig vara djurmänniska, men vill inte ta in några djur alls i lägenheten.

Jag har allergier. En katt i lägenheten skulle vara kat(t)astrof.
Och det JAG inte är allergisk mot är bonusdottern allergisk mot. Som hund t.ex.

Hamstrar har vi haft, och det funkade rätt bra, men nu har vi bara akvarium.

 

[Zaria]

Sv: Djurmänniska!

Jag är djurmänniska men skulle inte gilla om kompisens leriga hund kom och hårade/smutsade ner mitt hem varje dag. Däremot får jag ju städa efter mina egna djur så där tyckr jag det handlar om lite respekt från kompisens sida.

Tycker även att mina djur är pain in the ass ibland dvs superjobbiga även om jag älskar dem. Men räknar mig endå som djurvän