Diskbråck

[Trissa]

Ni som har eller har haft diskbråck, jag skulle gärna vilja höra hur det har varit för er. En närstående har det (konstaterat med MR), och har stora smärtor, känselbortfall och inga reflexer i benen.
Vad hjälpte er, i form av smärtlindring och rehab?

 

[Mirabilis]

Hur länge har han haft ont? Min erfarenhet som fysioterapeut är att det är de med sådana där stora besvär som blir bäst i slutändan, även om det i början givetvis är förjävligt.

 

[oxo]

Min man fick opererat sig och det blev stor förändring. Innan dess kunde han knappt resa sig stundtals. Nu efter får han regelbundet gå och knacka till det och få massage men det handlar nog mest om brist på träning och ett fysiskt krävande arbete.

 

[Monstrea]

Stackare! Det finns ta mig tusan inget värre, inte ens föda barn utan smärtlindring :/
Det som hjälpte mig var citodon och akupunktur. Gick en del på sjukgymnastik och då jag hade återkommande smärtor, men akupunkturen var det som räddade mig.

 

[tuaphua]

Ni som har eller har haft diskbråck, jag skulle gärna vilja höra hur det har varit för er. En närstående har det (konstaterat med MR), och har stora smärtor, känselbortfall och inga reflexer i benen.
Vad hjälpte er, i form av smärtlindring och rehab?

Jag låg på golvet med benen på en stol och försökte sova någon vecka.
Kiro hjälpte mig när det mest akuta läkt. Jag var väldigt vältränad då och det tror jag hjälpte mig. Jag var tvungen att röra mig trots värken. Jag tror inte all rörelse jag gjorde då var bra. Men jag visste inte att det var diskbråck förrän senare. Trodde mer någon annan ryggpaj.
Nu måste jag se till att varken bli för tung, för otränad och inte lyfta så tungt. Kiro behandlar regelbundet också(i samrådan med ortoped).

Jag är inte så dålig att jag behöver opereras.

 

[Trissa]

Hur länge har han haft ont? Min erfarenhet som fysioterapeut är att det är de med sådana där stora besvär som blir bäst i slutändan, även om det i början givetvis är förjävligt.

Såhär i efterhand är det ett år ungefär. Han sökte flera gånger, men fick ingen hjälp förrän det blev så illa att han fick åka till akuten. Riktigt eländigt har det varit i tre månader nu.

 

[Trissa]

Jag låg på golvet med benen på en stol och försökte sova någon vecka.
Kiro hjälpte mig när det mest akuta läkt. Jag var väldigt vältränad då och det tror jag hjälpte mig. Jag var tvungen att röra mig trots värken. Jag tror inte all rörelse jag gjorde då var bra. Men jag visste inte att det var diskbråck förrän senare. Trodde mer någon annan ryggpaj.
Nu måste jag se till att varken bli för tung, för otränad och inte lyfta så tungt. Kiro behandlar regelbundet också(i samrådan med ortoped).

Jag är inte så dålig att jag behöver opereras.

Hur lång tid tog det innan det värsta gick över?

 

[tuaphua]

Hur lång tid tog det innan det värsta gick över?

Jag minns faktiskt inte riktigt. Jag mådde riktigt dåligt pga för mycket jobb, paj sköldkörtel, dödsfall etc den perioden. Så jag minns inte riktigt när det slutade smärta i ryggen just.
Jag jobbade ju i stall där vi var 3 som delade på mockning och träning av ca 20 hästar. Så jag gjorde en hel del som inte var bra.
Första dagen efter diskbråcket hade jag stallet själv. Det var nog inte så bra tex..

Men jag tror jag låg på golvet ca 2 veckor med stolen för att jag inte kunde annat.
Min kiro kunde bahandla mig rätt fort och hjälpa mig läka bättre.
Men att rida gjorde ont längre. Jag vet att jag grät på hästryggen mycket den perioden pga ryggen. Idiotiskt att man fortsatte..

 

[dobbis]

Jag är inne på år 5 av diskbråck,har blivit erbjuden op,men tackade nej då prognosen var för osäker.
Jag har ett apotek för smärtstillande som gör knarkare avundsjuka.
Sen ett par mån så går jag hos både kiro och sjukgymnast och vi tror att mina diskbråck har läkt ut men biverkningarna med muskler o nerver som ställer till det värre än diskbråcken.
Precis som @tuaphua så har jag inte varit så snäll mot ryggen under tiden före/under och efter
När det var som värst,kunde jag inte ligga,sitta eller stå,jag gick och gick o gick,dag som natt.

 

[Waikiki]

Jag fick för 3 år sen nu, ganska exakt faktiskt. Blev inte erbjuden op.

Jag tappade all känsel på utsidan av hela benet och ovansidan av foten. Idag är det bättre men fortfarande känselborfall på utsidan av vaden och delar av foten. Min balans suger men tack vare yoga och bålstabilitets övningar mår jag mycket bättre. Man måste vara jättesnäll mot ländryggen men samtidigt måste den stärkas.

 

[skogaliten]

Fick diskbråck förra våren, i samband med ett olyckligt fall i stallet.

Hade vidriga nervsmärtor i benet, och kunde knappt gå men absolut inte sitta, det var fullständigt omöjligt. Dessutom känselbortfall, och avsaknad av vissa reflexer.
Det var fruktansvärt att vara tvungen att stå och äta i tre månader!
Föda barn är helt smärtfritt i jämförelse med den vidriga diskbråckssmärtan!

Efter viss envishet gentemot VC fick jag snabbremiss till MR, och det var så illa, så att operation egentligen var enda rimliga valet.
Men min remiss till operation hamnade på något sätt i bakvatten, så inget hände på flera månader, efter tre månader, med i stort sett veckovisa besök på akuten och med regelbunden kontakt med sjukgymnast och läkare på VC opererades jag i slutet av juli 2016.
Dagen efter operationen var jag smärtfri. Förutom då "ont av operationen".
Jag har heller inga smärtor i det benet av typen nervsmärtor, men jag ofta något slags "överbelastningsont", antagligen för att jag inte tränat tillräckligt än.

Inga av de mediciner jag fick mot diskbråckssmärtan hjälpte egentligen, möjligen marginellt. Under de tre månaderna före operationen, provade jag i stort sett allt som finns...Möjligen blev jag lite trött och lummig, så att jag inte brydde mig så mycket.

Men, vägen tillbaka är inte avslutad än! Fr.o.m. att ryggen läkt tillräckligt efter operation, så att jag fick börja träna, så har jag tränat 2 ggr i veckan på sjukgymnasternas mottagning, samt gjort några hemövningar flera ggr/vecka.
Styrkemässigt är jag nog nästan tillbaka till var jag var innan olyckan, men det fattas en del stabilitet, och jag har fortfarande känselbortfall, en känsla av att jag går på "bubbelplast", och av och till en del kramper i benet på nätterna (periodvis ofta och klart sömnstörande), eller upplevt brännande klåda i benet. Det finns en remiss skriven till ortopeden, men när det händer något med den står skrivet i stjärnorna...

Tre månaders nästan total inaktivitet är förödande för muskelkorsetten i ryggen, samt för allmän styrka och kondition. Jag har dessutom en gammal skada i en annan del av kroppen, som behöver regelbundet "underhåll" via träning, som jag inte kunde göra under de tre månaderna, så nu rehabiliterar jag bägge skadorna...

Det som gör att nog anser att jag mår förhållandevis väl, är jag knappast har ont, och att jag har återfått min rörlighet. Jag räknar med att behöva fortsätta att träna minst tre månader till, kanske längre.

Operation var det enda valet för mig, och flitig träning under sakkunnig ledning tror jag är ett måste för att bli bättre.
Mediciner kan möjligtvis lindra smärta något lite, jag tror medicinerna slutar ge effekt ganska snart, och ger fel fokus, utan det är rätt sorts träning, hjälp av välutbildad sjukgymnast, kanske naprapat eller kiropraktor, och faktiskt operation, när det är befogat av svåra smärtor.

Man kan inte gå till gymmet och få ett ryggstärkande program där, det är till för friska personer, utan man måste få ett medicinskt rätt utformat träningsprogram.

Man måste träna rätt, och tillräckligt mycket och länge! Det verkar inte finnas någon quick-fix, utan det handlar om idogt tränande, flera ggr/vecka, under minst 3-6 månader, kanske under ett helt år eller mer.
Dessutom ganska tråkig träning, där man i början upplever träningen som "lite larvig".

 

[dobbis]

Dessutom ganska tråkig träning, där man i början upplever träningen som "lite larvig".

Har du också fått "lära" dig vifta på svansen?

 

[Kattennizze]

Ni som har eller har haft diskbråck, jag skulle gärna vilja höra hur det har varit för er. En närstående har det (konstaterat med MR), och har stora smärtor, känselbortfall och inga reflexer i benen.
Vad hjälpte er, i form av smärtlindring och rehab?

Marklyft, marklyft, marklyft! Jag har haft flera diskbråck i ländryggen pga en sjukdom som jag har, men det enda som hjälp mig är styrketräning. Det har varit outstanding. Glömde, jag gick såklart inte gymmet utan hade en sjukgymnast som hjälpte mig i början.

 

[skogaliten]

Har du också fått "lära" dig vifta på svansen?

Ja, och ligga på platt och fast (inte hårt) underlag, och trycka ner svanken och spänna nedre magmusklerna...
Det syns ju för sjutton inte ens att man tränar...Urlarvigt!

Men nu har jag kommit förbi det stadiet, så nu ser det ut som jag tränar i alla fall...

 

[Messy]

Jag har haft diskbråck:
"L5-S1 diskdegeneration måttligt stort vänstersidigt parramedian delvis sekvestrerat diskbråck.kompression av burasäcken dentrala vänstra omfång och påverkan på i första hand vä s1-rot (nerv)."

Fick remiss till sjukgymnast men de var helt ärligt riktiga idioter... Jag hade för ont och hon tyckte att jag var jobbig som inte kunde ligga på mage (hon la en kudde under, sen en till men det gick inte fysiskt), samt att hon påpekade för mig att farbrorn innan mig hade en NIAAAA på smärtskalan. Så jag gick aldrig mer dit.
Jag knaprade ipren i kombination med alvedon om dagarna och diklofenak på nätterna i typ 3 månader. Jag är anti att stoppa i sig tabletter men en travgubbe sa att inflammationen som blir i nerven gör att den blir svullen å det klämmer. Moment 22. Lyssnade på honom och det i kombination med att gå, rida (jag vet, j*t dumt men det mjukar upp)... Det läkte ut skiten till slut...
Jag hade inga reflexer i vänsterbenet samt att foten blev vriden inåt mer än 45 grader (om det inte skulle göra asont)... Hade haft problem i typ 10-15 år innan med stel rygg och förmodligen någon lättare form av disk i kläm innan.
Idag kan jag bli väldigt stel men värme hjälper mkt. Inte fått lika ont efter den perioden. Känns som att det blev riktigt illa men fick läka = allt blev bättre än när ryggen paja för första gången 15 år innan...

 

[Elementary]

Hade ett diskbråck som orsakade lite olika problem i perioder. Ibland var det bara ryggsmärta och lite ner i höger ben och jag kunde laga mat och så. Ibland kom jag inte upp ur sängen och smärtan i både ben och rygg var nästan olidlig. Blev väldigt svag i högerbenet med tiden. Jag gick med diskbråcket odiagnostiserat i flera månader (vet såhär i efterhand precis när och hur det hände) men sen fick jag en akutoperation. Resultatet kom tillbaka från röntgen en torsdag och de sa "kom in omedelbums, vi opererar det första vi gör imorgon". Fanns inte mycket annat än att åka in då kände jag. Det blev komplikationer och jag kan väl inte påstå att jag är så mycket bättre i högerbenet. Den smärtan jag hade innan operationen är dock borta.

Mammas exmans diskbråck behandlades med smärtlinding och rehab sist jag hörde nåt, och det verkar gå bättre och bättre för honom. Han kan köra bil utan problem och är flytthjälp ibland och så. Han är försiktig med ryggen men inte speciellt hämmad. Mamma säger inte att han har ont som hon gjorde förr.

 

[Poisonous]

Diskbråck blev diagnostiseradiagnostiserat för 4år sedan men har nog haft det i närmare 6år. Operation var inte på tal. Var "bara" två kotor och jag var för ung. Har inte gjort någon ordentlig rehab då jag inte tyckte sjukgymnastiken gav någonting alls. Har paniskt ont vissa dagar och gråter vid minsta spänning som blir som ett direkt knivhugg i ländryggen. Vissa dagar är det "bara" ont.

Blir värre vid provokation så som dåliga skor, mycket gående/stående samt lyft.
Extremt mycket värre vid fysisk rörelse så som ridning, gymmande eller cardio.

Får ilningar och "tingel" i benen. Samt ilningar upp i skuldrorna. Något försvagad i båda ben mot tidigare. Men kan också bero på att jag inte längre rider som jag brukade göra.

Får ingen hjälp med smärtlindring eftersom inga nya plåtar tagits sedan jag flyttade till uk. Dom är väl rädda för att skriva ut något tyngre än 1g Alvedon eftersom dom inte säkert vet att jag har ett problem.
Väntetid till röntgen är inte att tala om, det är bara att bita ihop

 

[skerper]

Ja, och ligga på platt och fast (inte hårt) underlag, och trycka ner svanken och spänna nedre magmusklerna...
Det syns ju för sjutton inte ens att man tränar...Urlarvigt!

Men nu har jag kommit förbi det stadiet, så nu ser det ut som jag tränar i alla fall...

Nästan direkt efter mina operationer så fick jag ett träningsprogram typ balansträning och stå och stretcha på olika sätt innan man började träna på gymmet hos gymnasten men löjligt små vikter och balansträning men jag klarade inte några vikter just i början då jag knappt kunde röra mig ett år före op och jag hade ingen ork alls i mina muskler och det tog lång tid att bygga upp muskelkraften så den blir lika som innan jag blev dålig och jag är inte där än .

 

[pepp]

Ni som har eller har haft diskbråck, jag skulle gärna vilja höra hur det har varit för er. En närstående har det (konstaterat med MR), och har stora smärtor, känselbortfall och inga reflexer i benen.
Vad hjälpte er, i form av smärtlindring och rehab?

Min bästis har haft det. Hon hade fruktansvärt ont i ena benet och kunde bara stå/ligga i ett halvår. Samt gå på starka tabletter som inte alltid hjälpte.

Hon opererades nu för 2 veckor sen! Kan fråga henne mer om du är intresserad

 

[Sumsum]

Jag har diskbråck i nacken. För tillfället är det väldigt stabilt. På min högra hand sover fingrarna, armen känns tung, jag blir fort trött i båda armarna men jag har inte ont hela tiden. Jag har troligtvis haft detta länge, men inte förstått det. Jag hade redan för drygt 20 år sedan domningar i fingrar och armar.
Smärtan har varit näst intill outhärdlig periodvis, och jag hade ofta migrän...Värst var finlir händerna/armarna något lyfta framför kroppen. Att spola häst-ben med slangen i ena handen och grimskaft/hästen i andra gav mig metallsmak i munnen Jag kunde lyfta en 10-litershink med armen rakt ner utefter kroppen, men jag kunde knappt föra en mugg till munnen för att dricka,
Det jag vill säga är att det är nog väldigt olika och kan till stor del läka och bli bättre, men i många fall kanske man inte kommer tillbaka där man var.
När jag hade som mest ont var jag tvungen att mocka tre boxar per dag, packa ett tiotal hö-nät och byta täcke 6-7 gånger per dag. Då kunde jag absolut inte rida, och jag sov väldigt dåligt. När jag hade vilat från det i 3-4 månader kunde jag rida, vilket var helt underbart. Nu gör ridningen att jag blir/känner mig bättre, när det var som värst gjorde den mig mycket sämre.
Jag är extremt smärttålig annars, men diskbråcket var för mig annorlunda.. det är en smärta som påminner om ljudet när en kniv gnisslar mot en tallrik.. det skär genom märg och ben.