Diagnos via genteknik,hur tänker ni?

[Lingon]

Jag skulle ta provet och jag skulle ha berättat det för barn om jag haft några. När jag skulle ha gjort det beror på vad det var som hittats. Vissa saker kan vara svårt att hantera när man är väldigt ung, andra kan vara bra att få veta tidigt i livet.
Jag tycker att man inte har rätt att undanhålla så viktig information. Tänker från andra hållet ifall någon av mina föräldrar skulle undanhållit det från mig. Jag skulle kunna tänka mig att i alla fall en av dem hade tänkt på att göra det för man trodde att man skyddade mig, men jag hade känt mig oerhört sviken att jag inte hade fått veta allt.

Klart man ska berätta men man måste också ta hänsyn till barnets ålder. Om det är en sjukdom som barnet eventuellt kommer få i vuxen ålder och som eventuellt kan döda hen så kanske det inte är nåt 10-åringen behöver veta. Men sen när hen är äldre så behöver hen ju få veta det. Att berätta det måste göra med nytta än skada.

 

[Görel]

Klart man ska berätta men man måste också ta hänsyn till barnets ålder. Om det är en sjukdom som barnet eventuellt kommer få i vuxen ålder och som eventuellt kan döda hen så kanske det inte är nåt 10-åringen behöver veta. Men sen när hen är äldre så behöver hen ju få veta det. Att berätta det måste göra med nytta än skada.

Och det skriver jag ju också.

Tänker bland annat på en jag kände som visste att denne skulle bli blind i 20-årsåldern. Det dödar inte men försvårar livet, och det kan vara bra att förbereda sig medan man kan. Personen lärde sig hitta överallt och hade kvar det minnet när synen försvann.

 

[Habina]

Jag hade en släkting som dog pga okänt (ärftligt) hjärtfel för 20 år sedan. Efter det var vi flera stycken som gjorde UL på våra hjärtan för att se så vi inte hade samma problem. Min pappa vägrade dock, med motiveringen att han ville leva livet utan att ta hänsyn till eventuella risker. Men alla blev informerade och alla fick ta sina egna val. Nu fyller min pappa 80 år i år, så jag gissar att han inte har hjärtfelet.

Hade jag haft barn hade jag informerat dem med, men pga att jag inte hade felet var det väldigt liten risk att de skulle få det.

 

[ameo]

Jag ska kolla upp om jag har bröstcancergener. Mina döttrar och min bror (som har döttrar) känner till det redan i förväg.
Men det känns onekligen lite jobbigt att alla mina kusiner (har kontakt med ett fåtal av dem) och deras barn också ska räknas med i den utredning jag drar igång...

 

[Smulu]

Ta testet kommer jag göra, funderar däremot på detta med att berätta för barnen utifall testet skulle visa sig vara positivt.
Mitt ena barn är 15 och det andra 8.
15 åringen får göra testet om jag har genen. Och kommer få välja
Däremot är det inte säkert 8 åringen får kan bör göra testet ännu.

Jag kan alltså hamna i en situation där familjen vet genen finns ska vi då hålla åttaåringen ovetande tills hen är några år äldre? Om vi får reda på att jag har genen?

 

[nightcrawler]

Har inga barn men hade jag haft så hade jag tagit provet och berättat när dom är i en ålder där dom förstår. Men hade jag vetat om att jag kanske bär på genen innan jag skaffade och bara funderade på barn, då hade jag inte skaffat några.
Men eftersom jag inte har barn så hade jag inte brytt mej om att ta några prover då generna ändå inte ska föras vidare. Det är ingen annan som drabbas mer än jag.

 

[nullo-modo]

Nej, valde inte att testa.
Funderade att testa mig för bröstcancergenen efter mamma gick bort när hon fick sin femte cancer. Men nej jag ville/ vill inte veta.