Sv: Det värsta som hänt er
Usch sånt här är inget kul...
Jag kan berätta om min hund, en flatcoated retriever tik, nu 3,5 år.
Hon är opererad tre gånger då korsbanden i båda benen gick av, trolig orsak är något medfött fel eller att hon växt fel.
Hon var ca 1,5 år när hon började halta. Som gammal idrottare tänkte jag ääsch, en försträckning, det går nog om med en veckas vila. Hon slutade halta redan följande dag och en vecka senare gick vi en promenad och på kvällen var hältan tillbaka.
Jag hade fortfarande inte en tanke på att det kunde vara något värre så jag lät helt enkelt hunden vila två veckor till och tog sedan det lugnt i ytterligare två veckor.
Det gick ett par månader och allting var bra, ingen hälta. Vi tränade flitigt inför jaktprov ett par gånger i veckan där hon verkligen fick springa.
Hunden var ca 1 år och 10 månader då hältan kom tillbaka. Jag vred och vände på alla ben och klämde igenom ryggen. Hunden gnällde till när man böjde bakbenen. Jag trodde felet var i ryggen. Beställde tid till en ortoped, hunden röntgades från huvud till svansspets. Allting såg bra ut förutom tecken på en minimal inflammation i vänster knä.
Veterinären sade att det var korsbandet som var slitet men inte av. Han ville operera men berättade också vilka andra möjligheter det fanns.
En månad senare var det dags för operation. Följande metod användes:
http://www.veterinaryspecialty.com/TTA.aspx
Hunden var riktigt sjuk det första dygnet, gnällde nästan hela tiden, men redan dag två var hon så gott som sig själv. Vild och galen.
Några gånger lyckades hon halka omkring på golvet så att hon slog i benet ordentligt, men hon klarade sig utan vidare problem.
Rehabiliteringen gick ut på:
Massage 3x/dag
Sjukgymnastik 3x/dag
Promenad i kort koppel 3x/dag i början 5min. Varje vecka ökades promenaden med ca 10min.
Inget hopp, spring eller lek. (Lättare sagt än gjort)
Den kritiska tiden var 6 veckor och efter ca 12 veckor var det meningen att hunden ska få börja röra sig normalt.
8 veckor efter operationen började hunden halta på det andra bakbenet
och så var det dags för samma ruljans igen.
Stressen och ångesten när man inte vet hur det ska gå är enorm, jag var jätte trött hela de 4 månaderna som det tog före man kunde pusta ut. Att hålla en sjövild hund lugn och ha tratt på den i sammanlagt 6 veckor.
Tyvärr fick vi bara vila ett halvår så var det dags för mera hältor och sömnlösa nätter, suck. Denna gång var det menisken i ena knät som var sönder = Ny operation!
Sista operationen blev gjord i januari och nu har hunden varit okej, lite styv ibland, men det hör väl till! Jaktkarriären fick vi lägga på hyllan tyvärr.. Men det viktigaste är att hunden inte har ont och jag hoppas på att få många fina år med henne än!