Det var han hela tiden

Jag har tänkt mycket på mitt mående och logiken säger att det är mitt ex som dragit ner mig såpass att jag nu är sjukskriven. Men en del av mig vill inte erkänna detta. Var det när jag bröt foten? Allt som varit på jobbet? När hästen bröt benet? Min mammas sjukdom, min systers mående?

Men desto längre tiden går märker jag att det var han hela tiden.

Han har ringt min chef igen och "pratat av sig" han fiskade om information och min chef sa att han märker hur manipulativ han är. Han ger honom såklart inga svar om mig.

Jag har nyligen hittat lägenhet men jag har inte berättat för mer än en på jobbet. Jag har undvikit att ändra adress så jag står fortfarande kvar som boende hos föräldrarna.

Detta är tydligt men jag vet inte om jag klarar av att låta chefen säga upp honom?
Det krävs bara ett ord från mig så får han gå på dagen...

Men han har ju inte bara manipulerat mig? Han har ju även gjort det med de flesta på jobbet, alla älskar honom. Tillomed min mor har svårt att se vad han gjort. Skyller på hans mående och hon sa även i början att "du måste hjälpa honom Mimmi"

Ja, vad vill jag ha sagt? Jag vet inte...
Hjärnan och hjärtat har ett dilemma

 

[starcraft]

Grattis till lägenheten! Tycker du gör rätt som ligger lite lågt med adressändring även om du så småningom måste ändra. Jag tycker absolut inte att du ska ha dåligt samvete för att han kanske behöver sluta jobbet. Du måste sätta dig själv i första hand och ditt liv hade nog varit lite enklare om du slapp springa på honom på jobbet när du ska börja jobba igen.

Och manipulerar är det de gör. Det gjorde mitt ex också. ”Alla” på jobbet älskade honom, men ju längre tiden gick och ju mer som kom fram om vem han egentligen var så har de varma orden om honom minskat och 1 1/2 år senare är det ingen som pratar om honom längre och i de fall han har försökt snoka om mig via mina kollegor (han fick sluta strax innan vi gjorde slut som tur var) så har kollegorna helt tagit mitt parti och lämnar ingen info till honom. Så jag tror att det finns fler än du tror som skulle stå bakom dig. Och din chef verkar ju helt tagit ditt parti, vilket är super.

Hoppas det känns lite lättare snart och du vågar njuta av din nya lägenhet.

 

[farin]

Det är INTE DITT ANSVAR att han får sluta på jobbet. Jag tycker din/er chef gör fel som väntar på att du ska behöva säga "ett ord så får han gå på dagen". De vet tillräckligt mycket om hans beteende och märker även själva att han är manipulativ för att avgöra att det inte är bra att han är kvar.
Men även om du nu behöver säga ett ord så gör det - det är han och hans beteende, hur han väljer att vara, uttrycka sig och agera som har satt honom i sitsen att inte kunna vara kvar, det är INTE DU.

Grattis till lägenheten! Håll det så anonymt du vill och kan, så länge du vill. Även om du behöver folkbokföra dig där så behöver du ju inte berätta om det för fler än du känner dig trygg med. Hoppas du ska trivas i ditt nya boende och att du känner dig starkare för varje dag.

 

[Görel]

Bra att din chef sett igenom hans manipulerande. Det är ett skydd för dig att ha en chef som känner till och förstår situationen. Du ska inte känna dåligt samvete för om han måste sluta på jobbet, det är helt och hållet hans eget beteende som satt honom i den sitsen och det får han själv ta ansvar för.

Man kan ansöka om adress-skydd hos skatteverket så kan han inte hitta dig i några register https://skatteverket.se/privat/folk...8e1b10334ebe8bc80001711.html?q=skyddad+adress

 

[Nepenthe]

Det är INTE DITT ANSVAR att han får sluta på jobbet. Jag tycker din/er chef gör fel som väntar på att du ska behöva säga "ett ord så får han gå på dagen". De vet tillräckligt mycket om hans beteende och märker även själva att han är manipulativ för att avgöra att det inte är bra att han är kvar.
Men även om du nu behöver säga ett ord så gör det - det är han och hans beteende, hur han väljer att vara, uttrycka sig och agera som har satt honom i sitsen att inte kunna vara kvar, det är INTE DU.

Grattis till lägenheten! Håll det så anonymt du vill och kan, så länge du vill. Även om du behöver folkbokföra dig där så behöver du ju inte berätta om det för fler än du känner dig trygg med. Hoppas du ska trivas i ditt nya boende och att du känner dig starkare för varje dag.

Jo jag vet men jag vet inte om jag klarar av det då jag ändå kommer få höra att det var mitt fel. Min mor och min kollega sa direkt ” men nej det kan du inte göra, då har han ju ingenting!”
Så man märker direkt hur det skulle bli.
Även om det helt och hållet är hans eget fel kommer jag få skulden om han blir av med sitt jobb.

Har redan fått skulden för att han skilde sig med sin fru, det var för min skull och då läggs ansvaret på mig.
Även om han följde efter mig, satt bredvid mig, tog ALL kontakt och jag påminde honom tusen gånger att han var gift och har barn.
Jag sa FLERA gånger att han inte ska göra det för mig, sa även till honom att inte skilja sig. Men det är ändå jag som kom in och förstörde deras förhållande.

 

[Nepenthe]

Tack förresten! Trivs jättebra i nya lägenheten

 

[starcraft]

Jo jag vet men jag vet inte om jag klarar av det då jag ändå kommer få höra att det var mitt fel. Min mor och min kollega sa direkt ” men nej det kan du inte göra, då har han ju ingenting!”
Så man märker direkt hur det skulle bli.
Även om det helt och hållet är hans eget fel kommer jag få skulden om han blir av med sitt jobb.

Har redan fått skulden för att han skilde sig med sin fru, det var för min skull och då läggs ansvaret på mig.
Även om han följde efter mig, satt bredvid mig, tog ALL kontakt och jag påminde honom tusen gånger att han var gift och har barn.
Jag sa FLERA gånger att han inte ska göra det för mig, sa även till honom att inte skilja sig. Men det är ändå jag som kom in och förstörde deras förhållande.

Det är INTE ditt fel att han blir av med jobbet. Det är INTE ditt ansvar att han har ”ingenting”. Det är hans problem, hans ansvar och hans fel. Det är hans agerande som lett till det här. Om kollegor kommenterar att han har fått gå till dig får du hänvisa till chefen som faktiskt är den som kommer ta det aktiva beslutet och chefen upplever att hen har fog för att avsluta ditt exs anställning - glöm inte det. Det är typiskt Att den som försöker manipulera någon lägger skulden hos den andra för sina egna felsteg och tillkortakommanden, det innebär inte att man faktiskt bär någon skuld. Även om det känns jobbigt att en liten stund bli skuldbelagd felaktigt, tror jag ändå att du i längden vinner i att klippa allt och gå vidare helt utan honom i ditt liv (inkl på ditt jobb). Människor glömmer dessutom rätt fort, så snart ditt ex försvunnit från arbetsplatsen och en tid förflutit är det nog ingen som kommer anklaga dig eller ge dig skulden, de är fullt upptagna med sina egna liv och bekymmer.

 

[MiaMia]

Kan du inte bolla tillbaka det till chefen?
Säga att hen får avgöra om hen tycker att exet ska sparkas eller inte. Och att du inte vill vara inblandad i det beslutet just för att inte känna att det läggs ansvar på dig så du kan stå fri när andra ev. kommer med ifrågasättanden.
Det verkar vara en bra person så chefen borde förstå dilemmat som du sätts i, även om tanken med att involvera dig säkert är god ifrån början.

 

[Myzan87]

Grattis till lägeheten! Hoppas du kommer trivas

Alla vuxna människor har ett eget ansvar över hur de agerar. Vad han väljer att göra, säga osv får stå för honom men han får ta konsekvenserna utav det också.
Appråpå att alla säger att han är så trevlig, kolla Ted Bundy. Han var trevlig, utbildad och förde sig väl men bakom kulisserna mördade han flertalet kvinnor. Fasaden döljer mycket!

 

[Nepenthe]

Jag vet att han får stå för sina handlingar, att det inte är mitt fel/ansvar men av erfarenhet så vet jag att jag kommer få skit för det och jag orkar inte mer nu.

När de två som vet allt tillomed tycker att det är fel så märker man hur skevt förhållningssätt vi har gentemot män.
Jag vill inte bidra till det genom att han ska "komma undan" med detta men jag ORKAR INTE.

Jag är glad att jag fungerar såpass bra som jag gör. Jag har häst, hund, jobb, hjälper min mor VARJE dag då hon är sjuk och har nyss flyttat helt ensam.
Det blir lite mycket när man egentligen bara vill krypa under täcket och inte komma fram igen.

 

[farin]

Jag vet att han får stå för sina handlingar, att det inte är mitt fel/ansvar men av erfarenhet så vet jag att jag kommer få skit för det och jag orkar inte mer nu.

När de två som vet allt tillomed tycker att det är fel så märker man hur skevt förhållningssätt vi har gentemot män.
Jag vill inte bidra till det genom att han ska "komma undan" med detta men jag ORKAR INTE.

Jag är glad att jag fungerar såpass bra som jag gör. Jag har häst, hund, jobb, hjälper min mor VARJE dag då hon är sjuk och har nyss flyttat helt ensam.
Det blir lite mycket när man egentligen bara vill krypa under täcket och inte komma fram igen.

Kan du prata med din chef och säga att du inte vill vara den som står för beslutet, men att du naturligtvis gärna ser att de tar ansvar för din arbetsmiljö fullt ut? I det ingår då (i min värld...) att chefen står för beslutet och att AG också kommunicerar detta i de arbetsgrupper som är berörda - XX får nu sluta sin anställning/sitt uppdrag hos oss, enbart pga att sitt eget agerande. Det är jag/vi (om fler chefer är inblandade) som har tagit detta beslut efter vad vi själva sett och upplevt av XXs beteende.

Jag förstår att det är tungt att bli oskyldigt lastad för något som INTE är ditt ansvar och jag hoppas din chef kan förstå att hen har ansvar för hela din arbetsmiljö och i det inkluderar att vara tydlig med att du inte har beslutsmandat att avskeda någon, så att spekulationer i kvarvarande grupp inte ska drabba dig.

För övrigt så tänker jag att du också behöver vara rädd om dig själv och din möjlighet till återhämtning. Kanske att du inte måste hjälpa din mor dagligen? Kan hon klara sig själv någon dag? Finns det någon annan som kan stötta? Kan hon annars be om hjälp via vårdcentral/kommun/annat (beroende på hjälpbehov då)? Ingen av er är hjälpt av att du inte får återhämta dig

 

[Nepenthe]

Kan du prata med din chef och säga att du inte vill vara den som står för beslutet, men att du naturligtvis gärna ser att de tar ansvar för din arbetsmiljö fullt ut? I det ingår då (i min värld...) att chefen står för beslutet och att AG också kommunicerar detta i de arbetsgrupper som är berörda - XX får nu sluta sin anställning/sitt uppdrag hos oss, enbart pga att sitt eget agerande. Det är jag/vi (om fler chefer är inblandade) som har tagit detta beslut efter vad vi själva sett och upplevt av XXs beteende.

Jag förstår att det är tungt att bli oskyldigt lastad för något som INTE är ditt ansvar och jag hoppas din chef kan förstå att hen har ansvar för hela din arbetsmiljö och i det inkluderar att vara tydlig med att du inte har beslutsmandat att avskeda någon, så att spekulationer i kvarvarande grupp inte ska drabba dig.

För övrigt så tänker jag att du också behöver vara rädd om dig själv och din möjlighet till återhämtning. Kanske att du inte måste hjälpa din mor dagligen? Kan hon klara sig själv någon dag? Finns det någon annan som kan stötta? Kan hon annars be om hjälp via vårdcentral/kommun/annat (beroende på hjälpbehov då)? Ingen av er är hjälpt av att du inte får återhämta dig

Ja jag insåg detta efter samtalet med chefen och vad ni svarat här att det borde inte vara upp till mig. Men å andra sidan förstår jag att han frågar mig också.

Jag ska prata med honom imorgon så får se.
Mitt i allt har de lagt ner projektet mitt ex jobbar med så han hänger löst pga det med. Det är inte så att han kommer gå utan jobb för det får hans arbetsgivare bestämma men hans uppdrag för denna/min arbetsgivare är i så fall slut.

Ja min mamma har tre hundar och sen min dagtid så känner mig ändå skyldig till att hjälpa henne sen vill jag det med.. ja det runt min mor är svårt. Min far och syster hjälper inte till mycket.

Ska försöka hinna ta hand om mig med

 

[vallhund]

Ja min mamma har tre hundar och sen min dagtid så känner mig ändå skyldig till att hjälpa henne sen vill jag det med.. ja det runt min mor är svårt. Min far och syster hjälper inte till mycket.

Ska försöka hinna ta hand om mig med

Det är inte ditt ansvar att ensam ta hand om din mamma o hennes hundar. Vad är det hon behöver för hjälp som är så betungande?