Jag tror de flesta är överens om att det måste finnas en beredskap för krig eller egentligen för kriser i allmänhet, se bara på covid till exempel. Hur totalt oförberett Sverige var på det. Eller på den senaste köldknäppen för bara några dagar sedan när strömmen försvann i -40 grader på flera håll i norra Sverige och det blev minst sagt jobbigt på en av vägarna i södra Sverige. Exempel på lägen då det blottas sårbarheter både hos samhället och enskilda individer. Så det är klart att folk bör vara förberedda, så att utsattheten minskar när saker slutar fungera som de vanligtvis gör.
Därifrån till att använda en retorik som ligger så nära en krigshysteri att nyheterna sänder inslag om barn som inte kan sova, att BRIS uttalar sig, samt att också vuxna i vissa fall tolkar det som att det fullskaliga kriget med största sannolikhet kan komma mycket snart, dit borde steget ändå vara ganska långt. Man borde kunna undvika onödig oro genom att använda formuleringar som tydligare beskriver det faktiska läget, vilket fortfarande är att sannolikheten för att ett fullskaligt krig bryter ut i Sverige imorgon, nästa vecka eller ens nästa månad är fortsatt ganska låg. Ungefär samma som den var för 5-6 år sedan när broschyren om beredskap för krig och kris skickades ut. Självklart kan man för den delen inte ta freden för given eller utesluta risken för krig, det kan man aldrig göra och särskilt inte i dagens politiska läge. Utöver det bör man förstås rusta sig även för andra kriser såsom extremväder och annat som delvis kräver samma sorts beredskap hos civilsamhället.
Men att som politiker hetsa kring risken för krig på just det sätt man gjort, bland annat genom att så splittring i befolkningen, framstår definitivt mer som en politisk strategi än som blott en oskyldig oro för Sveriges säkerhet och beredskap. Ett försök att försvara politiska beslut och prioriteringar, eller att ta fokus från sådant som är obekvämt. Kanske även framtida, mer långtgående, beslut, och det här är nog faktiskt något som oroar mig lite mer i nuläget än risken för ett fullskaligt krig här, sett till vilka som idag till stor del styr regeringen från skuggorna. Att leta syndabockar är för regeringen och deras stödparti helt gratis, som andra redan konstaterat. Retoriken är välbekant, vilka framtida beslut kommer man rättfärdiga med hjälp av den? Men det är sådant som effektivt drunknar i folks rädsla för krig.
