Det här med lydnad..

[Lavinia]

Hej!

Idag har jag på sämsta möjliga sätt tvingats inse att min häst och jag inte har den drömkommunikation jag inbillat mej. Klart jag märkt att hon ibland varit lite väl divig- men samtidigt så är hon en diva som inte så gärna gör på nån annans sätt än sitt eget.

Min förra häst och jag hade en underbar överenskommelse där jag lät henne vara häst och hon följde mej som en hund. Den nuvarande hästen har en helt anorlunda personlighet och helt andra behov.

Det jag undrar nu är var man börjar? Vi brukar gå på promenader och då kan hon få för sej att stanna och äta- hur hindrar man detta utan att hästen (som är väldigt känslig) tappar förtroendet för en? Jag inser att jag måste ändra mej för att passa i hennes värld och kunna stärka vårt förhållande. Hur gör man detta? Var börjar man när man inte vet var man ska börja? Jag har aldrig haft såna här problem innan...

/ Lavinia, förvirrad..

 

[Cilva]

Sv: Det här med lydnad..

Om du känner dig väldigt osäker så rekommenderar jag att ta hjälp av en duktig hästtränare/nh-människa/cirkusdomptör eller vad du får tag i för person som du tycker är vettigt. Om du inte känner/känner till någon sådan så hör med hästbekanta om de känner till någon, om inte så fråga efter referenser.

Annars så funderar jag lite över hur hästen skulle tappa förtroendet för dig för att du inte tycker att den ska stanna och äta vid promenader/arbete? Har en vad man skulle kunna kalla för känslig häst och hon har inte blivit "förstörd" av jag har tyckt att man inte äter vid arbete (arbete för mig inkluderar även promenader). En känslig individ kan ju däremot vara lätt att få att förstå att ätande är något man gör på sin fritid, värre med de som är lite envisare/okänsliga som tycker att alla dagar är en ny dag och idag kanske man får ta matpaus.

 

[Belethien]

Sv: Det här med lydnad..

Det jag undrar nu är var man börjar? Vi brukar gå på promenader och då kan hon få för sej att stanna och äta- hur hindrar man detta utan att hästen (som är väldigt känslig) tappar förtroendet för en? Jag inser att jag måste ändra mej för att passa i hennes värld och kunna stärka vårt förhållande. Hur gör man detta? Var börjar man när man inte vet var man ska börja? Jag har aldrig haft såna här problem innan...

Det är här jag tror att du faller- du antar att hästen kommer att trycka ut dig ur sitt personliga space och sin lilla värld när du ställer krav- och det är fel! Är du rättvis och konsekvent när du tränar din häst kommer hon bara att ha förtroende för dig, är du inkonsekvent och anses vara nyckfull och elak mot henne för ingen anledning, så ja, då kommer hon att tappa sitt förtroende.

Läs gärna på lite om hästars beteende först innan du försöker dig på något. Att lära sig hur deras inlärning funkar, hur de uppfattar världen och hur de kan tänka är något man får igen på tusen gånger senare när man väl börjar hanteringen.

Hästar uppfattar aldrig dig som elak och dum om du är rättvis, rak och bestämd. Och något man ska minnas är att hästar förlåter och de är inte långsinta som människor kan vara, om du minns det inser du att det är helt ok att testa sig fram och göra fel, för det gör inget. De kommer att, tålmodigt, vänta på att du lär dig hur det funkar.

 

[moster_punk]

Sv: Det här med lydnad..

Är du rättvis och konsekvent när du tränar din häst kommer hon bara att ha förtroende för dig, är du inkonsekvent och anses vara nyckfull och elak mot henne för ingen anledning, så ja, då kommer hon att tappa sitt förtroende.
...
Hästar uppfattar aldrig dig som elak och dum om du är rättvis, rak och bestämd. Och något man ska minnas är att hästar förlåter och de är inte långsinta som människor kan vara, om du minns det inser du att det är helt ok att testa sig fram och göra fel, för det gör inget. De kommer att, tålmodigt, vänta på att du lär dig hur det funkar.

Åh vad tydligt och enkelt och välformulerat!

Så talar en sann hästmänniska!

Till Lavinia: Jag tänkte skriva nåt liknande som Belethien, för jag tänker i samma banor. Konsekvent, rak och bestämd hantering är den rätta vägen att gå.

Man behöver som Belethien skrev sällan oroa sig för att göra fel. Tankar om att "svika" sin häst, "såra" hästen eller "skada" den kan man lägga åt sidan, för det är förmänskligande och har inte mycket med hästdjurets mentalitet att göra. Hästar lever i nuet och tål att tex. bli tillrättavisade.

Jag menar till och med att hästar mår bäst av att veta sin plats och att de tycker om människor som är tydliga i sin kommunikation.
Om man tittar på hästar som släpps ihop i en flock kan man se att de i regel rangordnar sig ganska snabbt- man har lite uppgörelser de första dagarna, sedan vet man var man har varandra.

Genom att titta på hur hästar gör när de samspelar med varandra öht. kan du få en vägledning i hur du kan kommunicera med din häst.
Nu har ju inte människor tänder, hovar och långa öron eller samma exteriör och kroppsspråk som hästar överhuvudtaget, därför får man använda det man har så konstruktivt och effektivt som möjligt.
Det finns ju tusen skolor- NH är tex. väldigt i ropet- och vilken du ska välja måste du själv avgöra, men huvudsaken är att du hittar ett språk som du är kapabel att använda på ett konsekvent sätt.

Visa din häst var skåpet ska stå och hon kommer tacka dig och vörda dig som tydlig ledare!

 

[flashlight]

Sv: Det här med lydnad..

Hur rider du nu? Får hon tillräckligt med motion som hon behöver? Du har ju gått över till AR och jag har märkt att en del som gör det kan få problem med att ens kunna rida ut eftersom dom rider så mycket bara i skritt och fifflar med smådetaljer när hästarna behöver mer motion än så. Understimulering förbättrar inte kommunikationen....

Ge dej ut och galoppera och ha lite kul med hästen så kanske det blir lättare.
Min häst är ett mycket bestämt sto som behöver att man är tydlig och bestämd, men hon behöver också stimuleras och få arbeta allsidigt för att trivas.

Att säga ifrån och markera förstör inte förtroendet, om du gör det på rätt sätt och tydligt så att hästen förstår. Tvärtom, om du mesar och hänger efter släpad mellan grästuvorna så tappar hon de sista resterna av förtroende i så fall, de kan bara återfå det genom att tala om vad du anser att hon ska göra.

 

[Lavinia]

Sv: Det här med lydnad..

Hej!.

För det första måste jag säja att dessa fördomar mot AR är jättetråkiga. Just nu har min häst skrittat ett tag pga sparkskada i hagen, samt extremt dåligt med vettiga galoppvägar men jag är på inget sätt den som skippar en härligt galopp i fullt ös- jag tvekar inte heller att släppa min pärla. Ridningen är inte problemet här, hon går fram där jag ber henne, även om det är otäckt och sankt eller vad som.

Det jag tror är det stora problemet är helt enkelt min ovana av känsliga men envisa hästar. Min förra var envis som en ko, men hon tog rättning utan sura miner och var väldigt lätt att kommunicera med. Jag kunde ha henne lös och gå var jag ville och hon följde (om inte gräset var mycket grönare...). Denna häst är mer känslig och mycket mer följsam och när man säjer åt henne finns 2 vägar att gå, antingen struntar hon i en och man får ta i mer eller så kastar hon sej och ser jättesårad ut... Hopplöst..

Jag jobbade förra mycket lös, nu har vi ingen inhängnad ridbana och jobba i hagen får vi inte, dessutom går det inte för vi får inte vara ifred för de andra hästarna.

Det är inte så att hon drar iväg mej mellan tuvorna heller, mera som att hon bara smyger iväg och har svårt med uppmärksamheten och när jag påtalar för henne att det är jag som bestämmer då fladdrar hon iväg och ser sååå osäker ut.

Äsch det är svårt att förklara och jag tror egentligen att jag löser det bara jag lyckas ta mej tiden, vi har gått fram på så många plan och sen fick vi ett totalbakslag igår.. Jag har mest en dålig period nu tror jag, då ifrågasätter jag allt.

Hon är trots att en mycket talande häst, som säjer hur jag ska göra.. Vettigare att lyssna på henne än på främlingar på nätet.. Hon säjer ju egentligen till mej vad jag ska göra.. Jag måste bara lyssna..

/ Lavinia

 

[sanio]

Sv: Det här med lydnad..

Jag hade en kallblodstravere för ett tag sen.

Hon va väldigt svår. Bara sprang över männsikor, fick inte leda henne utan kjedja. Jag kunnde det efter ett tag min inga andra fick det. Man fick bara inte ge henne chansen att göra sånt.

Hon tydde sej mer och mer till mej, men det var någon bit som saknades.
Jag hade haft uppehåll på några år från hästar och blivit lite "snällare" hästen fick beta i bland när den själv ville. Hon övertrampade aldrig på mej för det då hon alltid kom när jag sa kom så det var inget dragande eller annat.
En dag tänkte jag att sånt här skulle jag aldrig tilllåta förr. Och så slutade jag med det, jag sa varsågod om hon fick beta men inte annars.
Det var det som saknades. Bara att jag tog över att hon inte fick beta när hon ville så slappna hon av perfekt sen.
Gick alltid med huvudet sänkt och aldrig någon tedens att sticka inte ens när hon var själv i stallet. Jag lasta henne utan problem fast det varit problem hos den förra ägaren.

Man ska inte vara snäll på det viset. Utan alltid på ens eget vilkor. Aldrig hästens..

 

[sanio]

Sv: Det här med lydnad..

Hej!.

För det första måste jag säja att dessa fördomar mot AR är jättetråkiga. Just nu har min häst skrittat ett tag pga sparkskada i hagen, samt extremt dåligt med vettiga galoppvägar men jag är på inget sätt den som skippar en härligt galopp i fullt ös- jag tvekar inte heller att släppa min pärla. Ridningen är inte problemet här, hon går fram där jag ber henne, även om det är otäckt och sankt eller vad som.

Det jag tror är det stora problemet är helt enkelt min ovana av känsliga men envisa hästar. Min förra var envis som en ko, men hon tog rättning utan sura miner och var väldigt lätt att kommunicera med. Jag kunde ha henne lös och gå var jag ville och hon följde (om inte gräset var mycket grönare...). Denna häst är mer känslig och mycket mer följsam och när man säjer åt henne finns 2 vägar att gå, antingen struntar hon i en och man får ta i mer eller så kastar hon sej och ser jättesårad ut... Hopplöst..

Jag jobbade förra mycket lös, nu har vi ingen inhängnad ridbana och jobba i hagen får vi inte, dessutom går det inte för vi får inte vara ifred för de andra hästarna.

Det är inte så att hon drar iväg mej mellan tuvorna heller, mera som att hon bara smyger iväg och har svårt med uppmärksamheten och när jag påtalar för henne att det är jag som bestämmer då fladdrar hon iväg och ser sååå osäker ut.

Äsch det är svårt att förklara och jag tror egentligen att jag löser det bara jag lyckas ta mej tiden, vi har gått fram på så många plan och sen fick vi ett totalbakslag igår.. Jag har mest en dålig period nu tror jag, då ifrågasätter jag allt.

Hon är trots att en mycket talande häst, som säjer hur jag ska göra.. Vettigare att lyssna på henne än på främlingar på nätet.. Hon säjer ju egentligen till mej vad jag ska göra.. Jag måste bara lyssna..

/ Lavinia

Det låter på dej som hon är en människa. vilket hon inte är. Du förmännskligar henne mycket och troligen tycker du att hon ser ledsen ut när du säger till och får dåligt samvete. Men du ska nog fundera på om hästen ens kan bli ledsen över en sånn sak?
Inte blir de ledsna om flockledaren i hagen säger till att nu slutar vi beta här och går vidare.
Nej det är nog dina tankar som styr här och inte hennes.
Klart man ska lyssna på sin häst, men de är inga männsikor och att gå igenom allt hela tiden, blev hon ledsen nu mm kommer förstöra mycket för er.

Hon är en häst gör inte om henne till en männsika utan låt henne vara en häst med sina instinkter, flockbetende mm.
Så blir det mycket lättare för er och ha bara kul i hop och tänk inte så mycket.

 

[kol]

Sv: Det här med lydnad..

Det jag tror är det stora problemet är helt enkelt min ovana av känsliga men envisa hästar. Denna häst är mer känslig och mycket mer följsam och när man säjer åt henne finns 2 vägar att gå, antingen struntar hon i en och man får ta i mer eller så kastar hon sej och ser jättesårad ut... Hopplöst..



Det är inte så att hon drar iväg mej mellan tuvorna heller, mera som att hon bara smyger iväg och har svårt med uppmärksamheten och när jag påtalar för henne att det är jag som bestämmer då fladdrar hon iväg och ser sååå osäker ut.

jag har en a-ponny som var otroligt rädd när jag köpte honom, han uppför sig idag precis så, min strategi som fungerar är, nonchalera, nonchalera mera, med det menar jag, när han gör fel korrigerar jag direkt, flamsar han då iväg, vänder jag bort huvudet och bara går, då måste han bara följa med, varenda gång han gör något så korrigerar jag och nonchalerar effekten och det funkar klockrent. Naturligtvis pratar jag om en korrigering som inte görs med höjd röst och bara lugna mjuka rörelser med bestämdhet.

Han var rejält bakrädd när han kom och jag har nu haft vagn på ett par gånger, samma sak där, när han försökte skvätta iväg, höll jag honom i ett par sekunder och gav efter, detta gjordes ett par gånger och inget hände ju tyckte han, han fick inget för att skvätta iväg, fullständig nochalering och fortsätt som om inget hänt. Nu har han obotligt förtroende för mig bak som framför.

Skall tillägga efter 4år så kan fortfarande bara jag ta i hästen, min man har gett han mat varje morgon i 4 år, med godis och han tar och kastar sig iväg, ingem kan gå nära. det är en svår häst. som tur är bryr jag mig inte på det, han har uppenbart varit med om något tramatiskt, men det funkar så här.

 

[kol]

Sv: Det här med lydnad..

ska tillägga att jag är svårt sjuk så jag kan bara arbeta med honom ca var 4 dag, och på vinter inget alls förutom vanlig grundskötsel, därför har det tagit 4 år. Dock tror jag att p.ga det har tagit så långt tid har han orkat med det och hållt sig lugn, mycket tid att tänka på vad jag vill.

 

[Lavinia]

Sv: Det här med lydnad..

Hej!

Jag har lite svårt att ta till mej det du skriver eftersom jag 1 inte för ett ögonblick förmänskligar häst (hon går mestadels i hagen med kompisarna och är där ranglåg som tusan, visst hon blir inte "ledsen" i hagen när hon blir jagad, hon blir precis som när jag säjer till henne: stressad och ensam och säker ensamhet istället för närhet.

Det jag ville med denna tråd var handfasta tips var jag skulle börja, men jag har insett att det inte verkar möjligt att få utan att alla misstolkar vad man skriver, vilket är synd.

Hur gör vanliga människor med sina överkänsliga hästar som inte längre vill lyssna? Var börjar dom?

/ Lavinia, som nu lämnar tråden och umgås med hästen istället

 

[Solis]

Sv: Det här med lydnad..

Men har du inte fått tips i tråden? Jag tolkar det som att din häst är väldigt känslig och du vågar inte säga ifrån när hon gör något "ohyfsat" som att stanna o beta på eget bevåg, du är rädd att hon ska tappa förtroendet för dig om du säger ifrån. Är det fel tolkat? I så fall, kan du inte förklara och berätta lite mer?

Jag har själv en häst som är väldigt väldigt känslig, det är en pigg o glad häst men som väldigt lätt blir ängslig, rädd o frustrerad. Hon hanteras vänligt men bestämt. Om hon gör något hon inte får så säger vi givetvis ifrån, hon ska uppföra sig väl även fast hon är känslig. Man får med andra ord vara mjuk men ändå bestämd med vad man vill och vara absolut konsekvent. Berömma allt som hon gör rätt och ha en positiv inställning till hästen helt enkelt (nu blev det flum flum, ursäkta!). Krångla inte till det, det ska vara "raka rör".

Inte förstör man hästens förtroende genom att säga ifrån när den gör något den inte får. I så fall är det förmodligen brister i kommunikationen överlag.

Men det var kanske inte så du menade?

 

[sissu]

Sv: Det här med lydnad..

Det jag ville med denna tråd var handfasta tips var jag skulle börja, men jag har insett att det inte verkar möjligt att få utan att alla misstolkar vad man skriver, vilket är synd.
Hur gör vanliga människor med sina överkänsliga hästar som inte längre vill lyssna? Var börjar dom?

Jag äger en sådan du har, lågrangad som attan, osäker och flippar ur om man sagt till lite för högt eller råkat dra i grimskaftet. Under första 1.5 åren så var han mestadels avstängd och uppe i det blå och flippade ur var dag. Han var alltid med mig, men för den skulle så tog det lång tid för honom att kunna vara med och slappna av utan att flippa. I början tyckte jag synd om honom och var väldigt försiktig och mjuk men då han alltid överdrev i sina reaktioner så tröttnade jag en dag och bytte taktik. De allra flesta osäkra individer kräver en självsäker ägare för att utvecklas att själva bli säkrare.

Har ju bara haft såna här individer även om denna varit hästlängder värre än de andra men mitt råd är att aldrig någonsin tveka i din hantering. Raka och konsekventa dialoger är vad som gäller, så länge man tycker synd om dem när de står där med bekymmerveck i ögat för att man sa åt dem desto sämre blir deras osäkerhet.

Nonchalera och bara gör va du ska, flyger hon bakåt, följ efter eller be henne komma fram igen och gör om samma sak med än mer pondus så brukar det stärka dem, va gör det om hon sitter iväggen en stund medan du borstar, de kliver ganska fort iaf har mina gjort det. Å mycket mycket upprepningar så att de förstår att de kan och jag går aldrig vidare förren de kan göra ett moment så avslappnat det går.

Jag lär även in mycket verbala kommandon som jag använder istället för att förlita mig på kroppen då de är så pass överkänsliga, gör jag fel med kroppen så är det ändå rösten de väntar på blir mycket enklare då på dessa tycker jag, lägger in kroppskommandon senare i träningen istället.

 

[Lavinia]

Sv: Det här med lydnad..

Tack för svar!

Ska genast börja bete mej som en riktig människa igen.. Fattar inte att det ska vara så svårt med dom här ranglåga, superkänliga skrällena. Tänk hur mycket lättare det var med ranghöga, stenhårda fröken jag hade innan, inget fladdra vid tillsägelse där inte...

/ Lavinia

 

[sissu]

Sv: Det här med lydnad..

Mm, man har tyvärr en tendens att tycka lite för synd om dem när de ser så där ynkliga ut.

Jag hjälpte W genom att även kolla över maten som han visade sig känslig mot så han fick extra mycket hjärngriller, la till magnesium för att se om jag kunde ta bort de värsta topparna så han kunde börja våga lyssna och ta in seriöst så det fastnade och nu i vår har jag även börjat ge vetegroddsolja för hjärnan och musklerna som tar himla stryk av att gå med såna här spänningar hela tiden som de oftast har pga osäkerheten och rädslan och det verkar han både tåla och må väldigt bra av.

Provade att ge han en fodersort igen för att vara tvärsäker på om han tålde det eller inte för några veckor sedan och efter bara tre dagar så flög han i luften av att jag snöt mig, att linan stramade och han blev återigen fordonsrädd och folkskygg allt ökade för var dag som gick och försvann andra dygnet efter att jag slutade. Så det är bara att inse att han kommer vara ett ständigt projekt.

 

[racerkorv]

Sv: Det här med lydnad..

De här känsliga hästarna behöver att man är...ARTIG mot dem skulle jag säga... med risk för att bli betraktad som en idiot.
I fallet med att sticker ned huvudet och äta gräs skulle jag göra en överenskommelse med hästen. Dvs visa att jag vill ha uppmärksamhet genom att sträcka grimskaftet (inte dra) och säga något. Sedan väntar man. Släpper efter och sträcker igen lite hårdare och säger något igen och väntar... när hästen lyfter huvudet vilken anledningen än är så är hon jätteduktig och sedan går man kvickt en liten sträcka för att sedan BJUDA hästen på lite grästuvor genom att peka och säga varsågod. Sedan gör man detta till en del av promenader, INNAN män känner på sig att hästen börjar fundera på att äta gräs så LÅTER man hästen äta en liten stund. Det brukar funka alldeles utmärkt och helt omärkligt har man tagit kontrollen över hästens behov s a s och dessutom gett hästen uppfattningen att man inte på något vis kommer att hindra den från att följa sin impuls att sticka ned huvudet.
En variant av sträckandet av grimskaftet är också att räkna högt när man gör det och vid fem tex så tar man ett hårdare tag. Hästen lär sig kvickt att lyfta huvudet själv innan fem;-)
Artighet gör gott intryck på hästar.

 

[Lavinia]

Sv: Det här med lydnad..

Tack!

Du har precis den känslan som jag har.. Är man inte artig kan man lika gärna vara med min... Perfekt beskrivning och bra tips som definitivt ska testas:-) Tack!

/ Lavinia