Jag har som vårdpersonal så himla svårt att förstå det där. Vem är det som är dessa "fel händer"? Det är klart att det ofta är väldigt viktig information, te.x. om någon kommer in med somatiska besvär, som man genast hade kunna hitta orsaken till bara man visste att patienten har haft vissa psykiska problem. Jag vägrar tro på det där "om de ser att jag har varit på psyk så tror de genast att alla mina sjukdomar är psykosomatiska".
Jag vägrar tro annat än att de flesta inom vården vill göra ett bra jobb, och att de allra flesta är noll och inget intresserad av vad det står om Lasse i psyksidans journaler. Journalerna är som @Marvin skrev ett jätteviktigt redskap! Det tar arbetstid och onödig sjuktid för alla ifall man måsta luska fram saker istället för att genast kolla journalen.
Mina papper får väldigt gärna delas mellan de olika vårdanstalterna. Det gör allt så mycket enklare för oss alla.
Självklart blir vårdkvalitén högre om det går att få en helhetsbild av patienten och patientens besvär. Tycker Marvin formulerar det bra: det är arbetsredskap, inte privat egendom.
Någonstans måste vi väl ändå lita på att de som arbetar under sekretess kan hantera det ansvaret. Annars kan vi lika gärna konstatera att det inte är lönt att söka vård eftersom det kan komma att bli integritetskränkande, nu eller senare.
Även om öronläkaren inte har någon direkt nytta av att veta vilken vård som givits i samband med våldtäkt, litar jag ändå på att öronläkaren kan hantera den informationen professionellt, även om informationen inte är av direkt användning för öronläkaren.
Jag har varit med om att information hamnat i "fel händer". Vårdpersonal som lämnar ut information om mig till privatpersoner. Så jag litar inte ett skit på att vårdpersonal kan hantera det ansvaret. De allra flesta kan det förmodligen, men inte alla. Och det räcker med att en person inte kan det så går det illa för mig. Det handlar inte om att det är integritetskränkande.