Jejjessica
Trådstartare
Har dragit på mig en brakförkylning vilket resulterade i dålig sömn och tillhörande nattliga funderingar...
Jag har alltid tidigare varit väldigt restriktiv med att ta febernedsättande då jag är "uppfostrad" med att "man har feber av en anledning". Dvs att man bara försenar tillfrisknandet om man tar t.ex alvedon för att sänka febern, så det är bättre att härda ut och låta febern do its thing.
På "äldre dagar" har jag dock blivit allt mer liberalt inställd då jag märkt hur mycket skönare det är att slippa värk och frossa etc. Så min inställning har mer och mer gått mot "varför ska jag må mer dåligt än nödvändigt?".
Till saken hör kanske att jag nog är rätt klen och känner mig väldigt påverkad av minsta lilla förhöjd temperatur. Dvs jag kan känna mig väldigt kass fastän termometern säkert inte skulle visa särskilt högt alls.
För mig är det också närmast omöjligt att kunna somna om jag har minsta feberkänning, och jag har börjat resonera att det borde kunna vara bättre för tillfrisknandet att ta en tablett och få en hel natts sömn än att ligga sömnlös och "härda ut"? Som nu i natt började jag känna frossa och värk i framför allt benen och kunde inte alls somna. Gick upp och tog en alvedon och det var ju som en dröm att känna hur värken avtog och kroppen började slappna av! Nu bidrog förvisso snorandet och hostandet till att jag ändå inte fick någon direkt skönhetssömn, men återigen - varför må sämre än nödvändigt?
Men känner att jag inte har några medicinska belägg för varken det ena eller andra, så hur ska man göra "egentligen"?
Att proppa i sig värktabletter för att orka leva på som normalt förstår jag ju kan ha en negativ inverkan på tillfrisknandet, men att ta det när man ändå ligger hemma och vilar "bara" för att få må lite bättre? Eller för att kunna få en natts sömn?
Vad säger ni, bu eller bä? Hur brukar ni resonera och varför?
Jag har alltid tidigare varit väldigt restriktiv med att ta febernedsättande då jag är "uppfostrad" med att "man har feber av en anledning". Dvs att man bara försenar tillfrisknandet om man tar t.ex alvedon för att sänka febern, så det är bättre att härda ut och låta febern do its thing.
På "äldre dagar" har jag dock blivit allt mer liberalt inställd då jag märkt hur mycket skönare det är att slippa värk och frossa etc. Så min inställning har mer och mer gått mot "varför ska jag må mer dåligt än nödvändigt?".
Till saken hör kanske att jag nog är rätt klen och känner mig väldigt påverkad av minsta lilla förhöjd temperatur. Dvs jag kan känna mig väldigt kass fastän termometern säkert inte skulle visa särskilt högt alls.
För mig är det också närmast omöjligt att kunna somna om jag har minsta feberkänning, och jag har börjat resonera att det borde kunna vara bättre för tillfrisknandet att ta en tablett och få en hel natts sömn än att ligga sömnlös och "härda ut"? Som nu i natt började jag känna frossa och värk i framför allt benen och kunde inte alls somna. Gick upp och tog en alvedon och det var ju som en dröm att känna hur värken avtog och kroppen började slappna av! Nu bidrog förvisso snorandet och hostandet till att jag ändå inte fick någon direkt skönhetssömn, men återigen - varför må sämre än nödvändigt?
Men känner att jag inte har några medicinska belägg för varken det ena eller andra, så hur ska man göra "egentligen"?
Att proppa i sig värktabletter för att orka leva på som normalt förstår jag ju kan ha en negativ inverkan på tillfrisknandet, men att ta det när man ändå ligger hemma och vilar "bara" för att få må lite bättre? Eller för att kunna få en natts sömn?
Vad säger ni, bu eller bä? Hur brukar ni resonera och varför?