Det här med att lägga in förnamnet i var och varannan mening

Det finns en annan teknik som jag har svårt för, och det är repeterara-tillbaks-vad-personen-precis-sagt-tekniken. Telias tekniska support kör med det, och jag upplever det väldigt irriterande. Jag beskriver mitt ärende, och 9 av 10 gånger får jag som första svar (efter att oftast ha väntat i kö i en kvart) något i stil med: "Du säger att bla bla bla händer när du bla bla bla. Stämmer det?" Och så måste jag svara "ja", "stämmer", eller något liknande. Och vänta IGEN. Jag FÖRSTÅR ju varför de gör det, men det känns som ett fruktansvärt slöseri med tiden :banghead: !

Klassiskt för läkarutbildningen :D Men jag tycker det har sin poäng att sammanfatta och gör det ofta i jobbet, för att patienten (och jag) ska ha klart för oss att jag fattat vad problemet är. Skulle tro att de lär ut samma grej på tekniksupport osv. Tror det kan grunda sig dels i tydlighet (obviously..) och dels i att många faktiskt är rätt värdelösa på att förmedla vad deras problem är, särskilt när de är upprörda (vilket de ofta är både i vården och när de ringer supporten för det funkar ju inteeee..!).
 
Klassiskt för läkarutbildningen :D Men jag tycker det har sin poäng att sammanfatta och gör det ofta i jobbet, för att patienten (och jag) ska ha klart för oss att jag fattat vad problemet är. Skulle tro att de lär ut samma grej på tekniksupport osv. Tror det kan grunda sig dels i tydlighet (obviously..) och dels i att många faktiskt är rätt värdelösa på att förmedla vad deras problem är, särskilt när de är upprörda (vilket de ofta är både i vården och när de ringer supporten för det funkar ju inteeee..!).
Absolut, jag förstår ju poängen. Men när man kontaktat support-chatten "x" antal gånger så blir det lite av...."wait for it"-känsla.... :D Lite "Groundhog Day" över det hela ;)
 
Min son som är lite speciell gör så. Han har svårt att läsa folk och vill veta att det är ok att han pratar och att vi lyssnar.
Kan isf tycka att det är bättre att börja med frågan (hen pratar inte med mig utom när hen undrar något, aldrig bara småprat) och att jag ursäktar att jag inte var med om jag inte lyssnat. Hen gör så även när vi precis pratat med varandra om annat, dvs inleder verkligen varenda ny mening med Account :yuck::banghead:
 
Ja jag förstår. Men det gör inte sonen pga sina specialförmågor. Vi kan sitta i bilen han och jag.
-Mamma?
Jag väntar på att han ska säga något.
-Mamma?
Jag: -Ja?
Sonen;
-Mamma? Kan jag fråga något?
-Ja.
Sonen;
-Mamma? Jag undrar en sak?
-Ja?
Och först då kommer frågan. Han har språkstörningar, lite Adhd och lite autistiska drag. Fungerar som alla andra i vardagen men just detta att han själv blir irriterad när någon avbryter för att han då tappar fokus gör att han är väldigt noggrann med att inte avbryta.
Gör mig tokig då och då. Vi tränar bägge på att få samtalet att löpa utan dessa konstiga -Mamma?
 
Här i UK verkar det vara betydligt mer kutym att göra så än hemma i Sverige, särskilt på arbetsplatsen. Jag tror folk känner att det är artigt. Och själv känner jag att jag reagerar Mindre när främlingar/ytligt bekanta gör det än om en vän skulle börja hålla på.
Hälsa med förnamnet är nog också vanligare här, nu när jag tänker efter. Det tycker jag bara är trevligt. =)
Att möta någon på gatan och få ett: "Sel! What's up?" är roligare än ett "Hi! What's up?" I min vardag i alla fall. :D
 
Ja jag förstår. Men det gör inte sonen pga sina specialförmågor. Vi kan sitta i bilen han och jag.
-Mamma?
Jag väntar på att han ska säga något.
-Mamma?
Jag: -Ja?
Sonen;
-Mamma? Kan jag fråga något?
-Ja.
Sonen;
-Mamma? Jag undrar en sak?
-Ja?
Och först då kommer frågan. Han har språkstörningar, lite Adhd och lite autistiska drag. Fungerar som alla andra i vardagen men just detta att han själv blir irriterad när någon avbryter för att han då tappar fokus gör att han är väldigt noggrann med att inte avbryta.
Gör mig tokig då och då. Vi tränar bägge på att få samtalet att löpa utan dessa konstiga -Mamma?

Men det är ju inte samma sak :)
 
Grannens grabb försökte avbryta jämt med "hallå,,,,men hallå" när vi andra pratade och då var det inte för att han ville ha nåt framfört i vårat samtal utan bara för att avbryta i tid och otid. Jag började med att ta upp mobilen och svara "ja hallå,,,,,hallåååå,,,,,,hallååååå, nej det var ingen där" och sen fortsätta samtalet utan att ta notis om grabben och det tog skruv. ;)
Numera väntar han snällt tills samtalet är slut innan han inleder ett nytt. Att avbryta samtal är det mest ohyfsade som finns om det inte är nåt livsviktigt eller jätteviktigt som bara MÅSTE sägas precis NU. :cool:
 
Här i UK verkar det vara betydligt mer kutym att göra så än hemma i Sverige, särskilt på arbetsplatsen. Jag tror folk känner att det är artigt. Och själv känner jag att jag reagerar Mindre när främlingar/ytligt bekanta gör det än om en vän skulle börja hålla på.
Hälsa med förnamnet är nog också vanligare här, nu när jag tänker efter. Det tycker jag bara är trevligt. =)
Att möta någon på gatan och få ett: "Sel! What's up?" är roligare än ett "Hi! What's up?" I min vardag i alla fall. :D
Om vi ska prata UK så har jag väldigt svårt för att bli kallad "hun", "sweetheart", "darling", osv hela tiden....
 
Här i UK verkar det vara betydligt mer kutym att göra så än hemma i Sverige, särskilt på arbetsplatsen. Jag tror folk känner att det är artigt. Och själv känner jag att jag reagerar Mindre när främlingar/ytligt bekanta gör det än om en vän skulle börja hålla på.
Hälsa med förnamnet är nog också vanligare här, nu när jag tänker efter. Det tycker jag bara är trevligt. =)
Att möta någon på gatan och få ett: "Sel! What's up?" är roligare än ett "Hi! What's up?" I min vardag i alla fall. :D

Ja, det hade jag också uppfattat som trevligt! "Priffe! What's up?" eller "Priffe! Hi, nice to meet you!" Motsvarande på svenska fungerar även för mig. Då är namnet ett utrop, och inte ett förtydligande att det gäller just mig.

Men om du översätter mitt dilemma, så är det mer av karaktären: "Sel, you know, this is not correct. So, Sel, please do it in i different fashion next time. Alright, Sel, you got it!?"

Grrr....
 
- Då säger vi så, Priffe.
- Men Priffe, kan det vara så att...
- Åh vad bra att du ringer, Prffe, men kan jag ringa dig om en stund, Priffe?
- Priffe, nu är det så att jag skulle vilja...

Jag vet vad jag heter! har jag lust att skrika till folk! :banghead:

Är det endast jag i hela världen som får utslag av denna "förtrolighet", som folk lagt sig till med? :crazy:

Berätta, vad ni anser och

God Fortsättning på Julen


önskar jag, Priffe.


Jag får också utslag, en annan sak som jag inte tål är när någon "undertecknar" ett mail eller sms med sitt namn, trots att kontakten är väletablerad. Typ "Godnatt Emma,

önskar

Erik"

Jag hade väldigt svårt att svara på det där mailet!!!! Ett i-landsproblem, jag vet. Men ändå! :yuck:
 
Jag får också utslag, en annan sak som jag inte tål är när någon "undertecknar" ett mail eller sms med sitt namn, trots att kontakten är väletablerad. Typ "Godnatt Emma,

önskar

Erik"

Jag hade väldigt svårt att svara på det där mailet!!!! Ett i-landsproblem, jag vet. Men ändå! :yuck:

Ah, jag förstår precis. det liksom skaver....
 
Om vi ska prata UK så har jag väldigt svårt för att bli kallad "hun", "sweetheart", "darling", osv hela tiden....

Det har faktiskt inte hänt förrän nu när jag jobbar på en väldigt kvinnodominerad arbetsplats och det sägs ändå så blassé att jag inte ens reagerar. Har mycket svårt att tro att det läggs någon värdering i orden, annars hade det nog blivit störigt.
Överallt annars kör skottarna snyggt med 'pal', vilket jag gillar. ^^
 
Ja, det hade jag också uppfattat som trevligt! "Priffe! What's up?" eller "Priffe! Hi, nice to meet you!" Motsvarande på svenska fungerar även för mig. Då är namnet ett utrop, och inte ett förtydligande att det gäller just mig.

Men om du översätter mitt dilemma, så är det mer av karaktären: "Sel, you know, this is not correct. So, Sel, please do it in i different fashion next time. Alright, Sel, you got it!?"

Grrr....

Åh, ja jag förstod nog det egentligen. Det bara snurrade vidare i huvudet på mig när jag började tänka efter, och det är klart som sjutton det går en på nerverna när det går till överdrift oavsett vart man är och i vilket sällskap, men generellt upplever jag att det är betydligt vanligare här.
Måhända sitter det i sedan gammalt, de använder ju titlar som fru och fröken och herrn dessutom. Kan det vara så att även svenskar som gör det tror att de är extra artiga?

De svenskar som INTE gått på säljkurs eller läkarskola då. ;)
 
På mitt jobb gör vi nog så då och då. I vårt fall är det för att vi alltid kaosar på möten.
Ska man ha någons fokus så får man säga: -Lasse, beställer du biljetterna så kikar jag på budgeten sen. Sen får man vända sig till nästa: -Peter, jag och Lasse fixar biljetterna. Då säger Malin: -Luff, jag behöver fem biljetter. Då får jag säga: -Lasse, skriver du fem på Malin.
Sådär håller vi på.
Stackars Lasse är den som ska hålla ordning på oss men det går sådär.
Fast det @prinsessfeminist (tror jag) och jag menar är en annan sak. Det du beskriver tycker jag bara är bra, alltså att man är tydlig med vem man vänder sig till en församling.

Det som irriterar åtminstone mig är typ:

"Så Luff, du har skrivit en tråd som togs bort och nu vill du, Luff, att den ska läggas tillbaka. Men du förstår, Luff, att här är det moderatorerna som bestämmer. Så är vi överens, Luff?"
 
Det finns en annan teknik som jag har svårt för, och det är repeterara-tillbaks-vad-personen-precis-sagt-tekniken. Telias tekniska support kör med det, och jag upplever det väldigt irriterande. Jag beskriver mitt ärende, och 9 av 10 gånger får jag som första svar (efter att oftast ha väntat i kö i en kvart) något i stil med: "Du säger att bla bla bla händer när du bla bla bla. Stämmer det?" Och så måste jag svara "ja", "stämmer", eller något liknande. Och vänta IGEN. Jag FÖRSTÅR ju varför de gör det, men det känns som ett fruktansvärt slöseri med tiden :banghead: !
Men det tycker jag är både jättebra och nödvändigt! Har man synpunkter/önskemål så är det jätteviktigt att andra parten förstått, det minskar så många onödiga missförstånd.

Jag käbblade med Mediamarkts kundtjänst i somras. Irriterande nog kan man inte ringa den butik man vill ha kontakt utan man kommer till deras centrala kundtjänst. Samtalet slutade med:

"Ok, så du har alltså fått hem bänkdiskmaskinen X12345 istället för Y6789 som du hade valt ut i affären. Nu vill du lämna tillbaka X12345 som du inte har öppnat och istället få en Y6789 och du önskar få den nya hemkörd och den gamla hämtad."

"Nej", sa jag, "jag önskar inte få den hemkörd osv, jag kräver det."

(Så blev det också, trots att butiken som sedan ringde först sa att de inte kunde lösa hemkörning. Men när vi pratat klart var dealen att butikschefen skulle komma med den nya maskinen på sin rast och det gjorde han :angel:)
 

Liknande trådar

  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
34 421
Senast: Snurrfian
·
  • Artikel Artikel
Dagbok På något sätt känns det som ett skifte har skett den senaste veckan. Som att jag mentalt har gått igenom en portal. Det känns som att...
Svar
4
· Visningar
2 510
Senast: Pratsch
·
Övr. Barn Hej! Då detta inte rör mitt barn har jag skapat ett hemligt nick. Jag vill inte att någon ska förstå vilken familj det rör sig om, så om...
2 3
Svar
41
· Visningar
6 890
Senast: TinyWiny
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp