Det här med att få bebis att sova själv

[Janey]

Åhh vi har försökt så mycket men det är lönlöst. Vår 4 månaders bebis kan bara sova i famnen eller på min arm under natten och det har börjat bli ohållbart!

Vi har inget emot att ha honom i sängen så länge han inte behöver ligga PÅ oss. Men dag-tid har jag börjat bli tvungen att lägga mig med honom i sängen när det är dags för naps alt funkar ibland att sitta i soffan och titta på tv medan han sover i famnen. Försöker vi lägga honom själv har vi en galen bebis framåt eftermiddagen som haft 20mins time-outs när han blivit för trött.

Vi fixar inte låta honom gråta (eller mer gallskrika á yxmördad). Har försökt linda in honom, låta honom ligga på kudden istället för armen på natten, värma hans egna säng men inget verkar fungera. Finns det någon som har något superknep vi missat? Hade ju varit skönt om man kan få något gjort dag tid! (Vägrar vagn och hatar bilstol - undantag att han lyckats somna av misstag men insätt sitt misstag och gallskrikit vid fartsänkning/stopp) och hade varit skönt att slippa ha kramp i armen varje natt.

 

[Líf]

Mitt barn var likadant. Dagtid körde vi ergonomisk sele, nattetid turades jag och min sambo om att agera säng.. En del barn har ett enormt närhetsbehov och jag tror på att möta det. Tids nog kommer barnet att kunna släppa lite på kontakten.

 

[Mois]

Jag förstår att det är jättejobbigt emellanåt! Men tror precis som ovanstående att det är bra att möta bebisens närhetsbehov. Sele eller sjal dagtid är att rekommendera.
En liten tröst mitt i allt är att det varar inte för alltid.
Jag tror att om man uppfyller en bebis trygghets-/närhetsbehov så generar det i de allra flesta fall ett tryggt barn och det är mkt värt!
Kram!

 

[Janey]

Ja vi har ju förstått att han behöver mycket närhet och har inget emot det heller egentligen! Selen går som varm men nu har han på sistone protesterat lite eftersom han inte ser tillräckligt. Tror dagens frustration har blivit extra stor då han dessutom antagligen går igenom ett utvecklingssprång (17 veckor) och måste bli underhållen och buren på 24/7 och är allmänt missnöjd.

Hur blir det när han blir större? Det funkar ju när han är liten även om det börjar bli tungt redan nu (7,2kg). Läser/ hör från andra överallt om hur folk lyckas sovträna sina små att sova i eget rum/säng och hela nätter etc. Känns som att vi gör fel när vi dessutom får påtryckningar om att vi skämmer bort honom var och varannan dag från folk i vår närhet..

Eller är det bara sånt folk säger? Häromdagen frågade någon som har 4 barn "bär ni på honom mycket?" Ja sa vi och då var svaret "det förklarar saken och det blir värre om ni inte börjar nu" så himla svårt att veta hur man ska förhålla sig!

 

[Janey]

Tack förresten för trösten! Behöver höra att det blir bättre så småningom och vi inte är ensamma!

 

[AgentCarter]

De där andra är idioter punkt

 

[Mois]

Ja, alltså man kan inte skämma bort en bebis med närhet. Det går liksom inte!
Mitt andra barn är mkt mer nöjd än vad ettan var. Hon ligger gärna själv o somnar själv. Ettan ville vara i famnen hela tiden, och det fick hon vara också. Idag är hon en självständig och framåt tjej på snart 5 år. Hon har alltid varit väldigt trygg, modig och nyfiken även om hon som liten bebis helst var nära, nära hela tiden.
SOvträna gjorde vi aldrig, det ger sig efterhand. Var sak har sin tid liksom

 

[Tora]

Ja vi har ju förstått att han behöver mycket närhet och har inget emot det heller egentligen! Selen går som varm men nu har han på sistone protesterat lite eftersom han inte ser tillräckligt. Tror dagens frustration har blivit extra stor då han dessutom antagligen går igenom ett utvecklingssprång (17 veckor) och måste bli underhållen och buren på 24/7 och är allmänt missnöjd.

Hur blir det när han blir större? Det funkar ju när han är liten även om det börjar bli tungt redan nu (7,2kg). Läser/ hör från andra överallt om hur folk lyckas sovträna sina små att sova i eget rum/säng och hela nätter etc. Känns som att vi gör fel när vi dessutom får påtryckningar om att vi skämmer bort honom var och varannan dag från folk i vår närhet..

Eller är det bara sånt folk säger? Häromdagen frågade någon som har 4 barn "bär ni på honom mycket?" Ja sa vi och då var svaret "det förklarar saken och det blir värre om ni inte börjar nu" så himla svårt att veta hur man ska förhålla sig!

Jag har fyra barn och jag har burit alla mina mycket, ofta och hela tiden
Dessutom har dom alla varit maratonammare.

Den sista i skaran sov i princip på mig de första 6 månaderna sedan blev det lite bättre. Nu när hon är snart två år så kan hon sova själv i sängen/vagnen.

Du skall inte lyssna på vad alla säger (förutom mig då ). Man kan INTE skämma bort ett barn med närhet. Vissa barn behöver mer närhet än andra.

Att vara nära sin vårdare är en överlevnadsstrategi för bebisen. Den är programmerad att vara nära. Att vara nära är lika med att överleva.

Min erfarenhet är att vid 4 månader är närhetsbehov väldigt stort. Bebisen börjar bli medveten om omvärlden och att vara nära då är en stor trygghet.

Vet inte om du ammar? Man kan då liggamma barnet i sängen och "smita" därifrån när denne har somnat. Tänk på dock att det kan ta tid innan barnet hamnar i riktig djupsömn. Normalt är runt 25 minuter men min yngsta tog bortåt 1-1,5 timme innan hon sov riktigt ordentligt på kvällen. Under dagen sov hon bara på mig.

Det blev bättre när jag började jobba när hon var
8-10 månader och min man tog över. Då plötsligt gick det utmärkt att sova i vagnen minsann

 

[ako]

Ja vi har ju förstått att han behöver mycket närhet och har inget emot det heller egentligen! Selen går som varm men nu har han på sistone protesterat lite eftersom han inte ser tillräckligt. Tror dagens frustration har blivit extra stor då han dessutom antagligen går igenom ett utvecklingssprång (17 veckor) och måste bli underhållen och buren på 24/7 och är allmänt missnöjd.

Hur blir det när han blir större? Det funkar ju när han är liten även om det börjar bli tungt redan nu (7,2kg). Läser/ hör från andra överallt om hur folk lyckas sovträna sina små att sova i eget rum/säng och hela nätter etc. Känns som att vi gör fel när vi dessutom får påtryckningar om att vi skämmer bort honom var och varannan dag från folk i vår närhet..

Eller är det bara sånt folk säger? Häromdagen frågade någon som har 4 barn "bär ni på honom mycket?" Ja sa vi och då var svaret "det förklarar saken och det blir värre om ni inte börjar nu" så himla svårt att veta hur man ska förhålla sig!

Ta det lugnt! Det är ju en pytteliten bäbis! Han växer och ändrar sig. Ge honom närhet och se det mysiga i det i stället (ja jag VET att det inte bara är mysigt utan jobbigt oxå), det är en kort period av både hans och ditt/ ert liv det handlar om. Han är pytteliten än! Ge det tid, om ett år har du en liten unge i stället för en bäbis . Små ungar vill förvisso oxå ha närhet men sover oftast lugnt själva även pm de vill ha någon hos sig när de somnar.

Det där med att ni skulle skämma bort honom är bara skitsnack. Bäbisar blir inte bortskämda av närhet, de blir trygga och självständiga individer!

 

[Janey]

Du skall inte lyssna på vad alla säger (förutom mig då ).

Hhahaha!! Bästa!

Men tillbaka då så blir jag så himla osäker på mig själv då jag inte har någon större erfarenhet av bebisar mer än mina brorsdöttrar och dem var det mest bus och lek med när dom var små och när det var dags för sova och liknande så gav tillbaka dom till min bror

Känner igen det där med pappan. Oftast visar han sin bättre sida när pappa är med för att leva rövare när vi är hemma själva

 

[Tora]

Hhahaha!! Bästa!

Men tillbaka då så blir jag så himla osäker på mig själv då jag inte har någon större erfarenhet av bebisar mer än mina brorsdöttrar och dem var det mest bus och lek med när dom var små och när det var dags för sova och liknande så gav tillbaka dom till min bror

Känner igen det där med pappan. Oftast visar han sin bättre sida när pappa är med för att leva rövare när vi är hemma själva

Gör det som får dig och din bebis att må bra.
Ja det är jobbigt när dom bara vill sova på en men det går över. Tyvärr kan det ibland ta lite tid ibland.

Just när dom är så små som 4 månader så tycker jag nog personligen att man inte skall "bråka" med dom för mycket. Att anpassa sig efter bebisen brukar vara det som funkar bäst i längden.

Sen runt 6-8 månader är det oftast lättare att börja ställa krav på sin slavdrivare till arbetsgivare tex att de faktiskt kan somna i vagnen under dagen.

Men 4 månader är en känslig tid och vid den ålder är dom ju fortfarande bara små nyfödda valpar

 

[Janey]

Ta det lugnt! Det är ju en pytteliten bäbis! Han växer och ändrar sig. Ge honom närhet och se det mysiga i det i stället (ja jag VET att det inte bara är mysigt utan jobbigt oxå), det är en kort period av både hans och ditt/ ert liv det handlar om. Han är pytteliten än! Ge det tid, om ett år har du en liten unge i stället för en bäbis . Små ungar vill förvisso oxå ha närhet men sover oftast lugnt själva även pm de vill ha någon hos sig när de somnar.

Det där med att ni skulle skämma bort honom är bara skitsnack. Bäbisar blir inte bortskämda av närhet, de blir trygga och självständiga individer!

Just nu funkar det ändå ok, som sagt får inte mycket gjort men vi klarar det.

Men kan ju inte i framtiden åka och lägga mig på dagis varje sovstund för att han ska sova . Skämt åsido tror jag det har mycket med min osäkerhet att göra - vill inte göra "fel" och när mina vänner lyckas och flera säger att vi gör fel - så är det klart av vi känner att vi gör just fel.

 

[Ninnurur]

Just nu funkar det ändå ok, som sagt får inte mycket gjort men vi klarar det.

Men kan ju inte i framtiden åka och lägga mig på dagis varje sovstund för att han ska sova . Skämt åsido tror jag det har mycket med min osäkerhet att göra - vill inte göra "fel" och när mina vänner lyckas och flera säger att vi gör fel - så är det klart av vi känner att vi gör just fel.

Min femåring vill helst sov på mig, men när hon sover hos mormor eller sov på dagis så har det aldrig varit några problem utan mig

 

[Tora]

Just nu funkar det ändå ok, som sagt får inte mycket gjort men vi klarar det.

Men kan ju inte i framtiden åka och lägga mig på dagis varje sovstund för att han ska sova . Skämt åsido tror jag det har mycket med min osäkerhet att göra - vill inte göra "fel" och när mina vänner lyckas och flera säger att vi gör fel - så är det klart av vi känner att vi gör just fel.

Det är inte dom som lyckas och du som misslyckas eller gör fel. Dina kompisar har helt enkelt inte haft din bebis.

Det är alltid lätt att uppfostra andras barn och hundar

 

[Saigon]

@Janey Min dotter sov hela nätterna och de flesta av dagpassen på mig tills hon var lite drygt 5 mån. Då gick det att lägga ned henne i babynestet (i vår säng) efter att hon hade somnat. I början gick det bara några timmar. Sen halva natten och plötsligt hela natten. Men det gick lite fram och tillbaka i början. Vissa dygn ville hon sova mkt på mig igen.

Även jag tror på att möta deras närhetsbehov fullt ut. Jag tror det ger mindre problem än att göra tvärtom. Jag tror också att du ska blunda för hur andra gör. Det viktiga är att hitta sätt och rutiner som fungerar för just ens eget barn, ens person samt familj. Det som fungerar är sällan fel.

 

[Tassetass]

Vad som funkat för andra spelar ingen roll, ditt barn är ju en alldeles egen och unik person. Du kanske inte har någon större erfarenhet av barn i stort, men ingen känner din onge lika bra som du, och det är det som är det viktiga.

Dessutom, de som "sovtränat" så små barn har antingen sysslat med metoder jag inte tycker är okej eller så har de haft tur. Min onge började sova i egen säng när hon var tre månader, men det var inget vi lärde henne. Hon visade helt enkelt att hon var inte intresserad av något nattligt gosande, så då testade vi att låta henne sova själv. Vi har fått frågan hur vi "lärde" henne att sova själv, men det var ju bara tur.

 

[Lupino]

Några vänner med två lite större barn förundrades över att vi behövde gå upp tidigt varje morgon (läs senast kl 5), de hade lärt dem att sova till 9-10 på helgerna redan som små.

Sen fick de en trea, som förvisso inte vaknade 5, men väl kl 7. Tydligen var det barnet inte så lättlärt!

Kontentan är att barn är olika!

 

[Melisen]

Åhh vi har försökt så mycket men det är lönlöst. Vår 4 månaders bebis kan bara sova i famnen eller på min arm under natten och det har börjat bli ohållbart!

Vi har inget emot att ha honom i sängen så länge han inte behöver ligga PÅ oss. Men dag-tid har jag börjat bli tvungen att lägga mig med honom i sängen när det är dags för naps alt funkar ibland att sitta i soffan och titta på tv medan han sover i famnen. Försöker vi lägga honom själv har vi en galen bebis framåt eftermiddagen som haft 20mins time-outs när han blivit för trött.

Vi fixar inte låta honom gråta (eller mer gallskrika á yxmördad). Har försökt linda in honom, låta honom ligga på kudden istället för armen på natten, värma hans egna säng men inget verkar fungera. Finns det någon som har något superknep vi missat? Hade ju varit skönt om man kan få något gjort dag tid! (Vägrar vagn och hatar bilstol - undantag att han lyckats somna av misstag men insätt sitt misstag och gallskrikit vid fartsänkning/stopp) och hade varit skönt att slippa ha kramp i armen varje natt.

Bärsjal eller bärsele dagtid så du får frihet, går även utmärkt att amma när man sysslar med annat då. Förhoppningsvis får bebis mycket av närhetsbehovet tillgodosett då på dagtid och det räcker med att ligga intill på natten.

 

[Melisen]

Ja vi har ju förstått att han behöver mycket närhet och har inget emot det heller egentligen! Selen går som varm men nu har han på sistone protesterat lite eftersom han inte ser tillräckligt. Tror dagens frustration har blivit extra stor då han dessutom antagligen går igenom ett utvecklingssprång (17 veckor) och måste bli underhållen och buren på 24/7 och är allmänt missnöjd.

Hur blir det när han blir större? Det funkar ju när han är liten även om det börjar bli tungt redan nu (7,2kg). Läser/ hör från andra överallt om hur folk lyckas sovträna sina små att sova i eget rum/säng och hela nätter etc. Känns som att vi gör fel när vi dessutom får påtryckningar om att vi skämmer bort honom var och varannan dag från folk i vår närhet..

Eller är det bara sånt folk säger? Häromdagen frågade någon som har 4 barn "bär ni på honom mycket?" Ja sa vi och då var svaret "det förklarar saken och det blir värre om ni inte börjar nu" så himla svårt att veta hur man ska förhålla sig!

Åh nej, ge ditt barn närhet när hen behöver det!! Men hitta sätt som gör att du och din partner också känner att vardagen blir hanterbar! Har ni en bra ergonomisk sele? Annars satsa på det! Och sjal är supermysigt och smidigt om man bara orkar lära sig knyta, vilket inte alls är svårt egentligen. Finns ofta grupper i typ varje stad som går att hitta via Facebook där dom brukar ha bärträffar och man kan få prova olika bärdon och lära sig knyta. Var stolta att ni lyssnar på ert barn!!

 

[Melisen]

Just nu funkar det ändå ok, som sagt får inte mycket gjort men vi klarar det.

Men kan ju inte i framtiden åka och lägga mig på dagis varje sovstund för att han ska sova . Skämt åsido tror jag det har mycket med min osäkerhet att göra - vill inte göra "fel" och när mina vänner lyckas och flera säger att vi gör fel - så är det klart av vi känner att vi gör just fel.

"Vi gör det som funkar för oss" tycker jag är en skön sak att säga när folk har åsikter