Det här med att få bebis att sova själv

[ako]

Just nu funkar det ändå ok, som sagt får inte mycket gjort men vi klarar det.

Men kan ju inte i framtiden åka och lägga mig på dagis varje sovstund för att han ska sova . Skämt åsido tror jag det har mycket med min osäkerhet att göra - vill inte göra "fel" och när mina vänner lyckas och flera säger att vi gör fel - så är det klart av vi känner att vi gör just fel.

Man får inte mkt gjort första året med första barnet. Det ingår liksom. Chilla!
Han kommer inte att behöva att du kommer o lägger dig bredvid på dagis! Jag lovar och svär på det. Barn förändras hela tiden när de är så små och han kommer inte ha samma rutiner och behov om ett år!
Krasst sett- enligt anknytningsforskningen- gör man betydligt mer fel om man nekar sitt barn närhet. Allt pekar i stället på att barn som får all närhet de vill utvecklas till trygga och självständiga individer. Jag har tre strålande exempel här hemma .
Lycka till!!

 

[westernsuzie]

Åhh vi har försökt så mycket men det är lönlöst. Vår 4 månaders bebis kan bara sova i famnen eller på min arm under natten och det har börjat bli ohållbart!

Vi har inget emot att ha honom i sängen så länge han inte behöver ligga PÅ oss. Men dag-tid har jag börjat bli tvungen att lägga mig med honom i sängen när det är dags för naps alt funkar ibland att sitta i soffan och titta på tv medan han sover i famnen. Försöker vi lägga honom själv har vi en galen bebis framåt eftermiddagen som haft 20mins time-outs när han blivit för trött.

Vi fixar inte låta honom gråta (eller mer gallskrika á yxmördad). Har försökt linda in honom, låta honom ligga på kudden istället för armen på natten, värma hans egna säng men inget verkar fungera. Finns det någon som har något superknep vi missat? Hade ju varit skönt om man kan få något gjort dag tid! (Vägrar vagn och hatar bilstol - undantag att han lyckats somna av misstag men insätt sitt misstag och gallskrikit vid fartsänkning/stopp) och hade varit skönt att slippa ha kramp i armen varje natt.

Min dotter var precis likadan, så jag vet precis hur tufft det är! Innan jag fick barn trodde jag liksom att de sov mycket och att man då kunde få en liten paus, sen kom dottern som vägrade vagn, hatade åka bil och vägrade sova om hon inte fick sova på mig i soffan eller sängen. Jättetufft första tiden! Men tro mig, det blir bättre! Jag övade lite på att få henne att somna dagtid i sängen bredvid mig, sen fick man rulla millimeter för millimeter därifrån. Då vaknade hon ju ofta, men efter ett tag kunde man vissa gånger smyga iväg och hon sov kvar en stund själv. Sen blev det ju mycket bärsele. Vagn började hon tycka var rätt okej när vi bytte till sittdelen och numera åker hon gärna bil (hon är nu tre år, men började väl gilla åka bil när hon var runt 10 månader och kunde sitta och leka med sin barndator m.m. i bilen). Så jag har inga tips mer än att kämpa på och lyssna inte på folk som säger att ni "skämmer bort" honom och att det är ert fel att han behöver så mycket närhet. Jag tror barn bara är olika och det är nog personer som bara haft superenkla barn som sover som stockar och aldrig säger ett pip.

 

[TinyWiny]

Lyssna inte på sådant där skitsnack om att ni skämmer bort ert barn. Det går faktiskt inte att skämma bort ett barn med närhet och kärlek. Det är en komplett omöjlighet eftersom det är ett grundläggande behov barn har precis som att de behöver mat. Barn är olika och de ska inte tryckas in i någon mall utan få sina behov tillfredsställda.

Vissa barn sover 12 timmar/natt i egen säng redan efter några veckor medans andra vill ligga nära och bli ammade 1 gång i timmen. Vissa barn vill bli burna hela dagarna medans andra inte alls är intresserade. Det har inte med att göra att barnet som sover hela natten i egen säng har blivit tränad på något sätt (förhoppningsvis iallafall för det är rent av grymt) utan att det barnet inte har behov av att ligga nära nattetid.

Ett barn är helt beroende av sina föräldrar och det skapar ångest att inte få vara nära när de behovet finns.

Lyssna på ditt barn. Hen vet vad hen behöver. Det vet inte förstå sig påarna runt dig.

 

[Madick]

Hur blir det när han blir större? Det funkar ju när han är liten även om det börjar bli tungt redan nu (7,2kg). Läser/ hör från andra överallt om hur folk lyckas sovträna sina små att sova i eget rum/säng och hela nätter etc. Känns som att vi gör fel när vi dessutom får påtryckningar om att vi skämmer bort honom var och varannan dag från folk i vår närhet..

Eller är det bara sånt folk säger? Häromdagen frågade någon som har 4 barn "bär ni på honom mycket?" Ja sa vi och då var svaret "det förklarar saken och det blir värre om ni inte börjar nu" så himla svårt att veta hur man ska förhålla sig!

Vad har du för sele idag? Jag bär fortfarande min 20 mån (när hon tillåter...) och det är inte ett dugg tungt med rätt bärdon. Helst bär jag i sjal (inte alla funkar längre, mer vikt på material och tjocklek) men vi har Tula som sele och den avlastar grymt bra. Kör "standard" än så länge (bebisstorlek) men kommer byta till "toddler" om några månader när hon växt lite till på längden.

Det GÅR inte att skämma bort ett barn med närhet. Folk sa till mig också att "hon kommer aldrig gå" eller "hon kommer aldrig sova själv" osv. Idag får jag bråka mig till att få bära, hon springer överallt medan jämnåriga åker vagn, sover själv gör hon också, inte hela nätter, hon vaknar nån gång på natten och vill kolla att vi är där.

 

[Milosari]

Jag sällar mig till kören som säger att det ska vara fri tillgång till närhet och trygghet till de små. Min pojke vill också vara nära hela tiden. Han kan sova lite i vagnen men då ska den vara i rörelse. Bäst sover han i sjalen (som jag tycker avlastar min rygg mycket bättre än selen). På natten sover han tätt intill mig.

Jag har några äldre släktingar och bekanta som följt råden om att tvinga barnen att vara ensamma. De ångrar sig allihop. "Hur kunde jag tro på det" har jag hört mer än en gång.

 

[Milosari]

Dubbelt

 

[Janey]

Tack för alla svar! Svarar alla på samma gång.

Vi har en Ergobaby och är nöjda med den. Var på en sjalknytar träff men fick inte till det alls, så det blir sele! Vi är lite sugna på att köpa Stokkes bärsele bara för att variera belastningen lite. Några åsikter om den?

Vad skönt att höra att vi är helt galna som låter han sova med oss. Samtidigt har det varit en tuff kamp med alla andra då inte bara personer utan även vår BM bannar oss från att samsova. Nu är det dock det ända som fungerar och givetvis är jag ganska säker på att han fixar att sova på dagis i framtiden också.

Samtidigt är det tungt att inte kunna göra något, då menar jag att jag får slåss om mina 5 min pauser där jag kan gå på toa, äta och om det lilla monstret tillåter DISKA. Tror dock som sagt att min frustration just nu är pga 17 veckors språng då det är nej nej nej på allt utom att bära, riktigt så illa var det inte typ 1 vecka sen.

Skönt att höra att det är fler iaf!

 

[Madick]

Stokke har jag inte hört så mycket om så jag misstänker att den inte används så mycket av de som vill bära länge. Jag hade Ergo tills hon var ett år, sen blev den för liten. Det finns massor med selar, alla passar olika så prova gärna så många du kan innan du byter så ökar chansen att du hittar rätt för just dig.

Kikade just på nya Stokken, bästa framåtvända positionen jag sett på någon sele! Rygg ser knepigt ut, sätet blir inte så djupt och då blir det snabbt tungt.

 

[Mois]

Tack för alla svar! Svarar alla på samma gång.

Vi har en Ergobaby och är nöjda med den. Var på en sjalknytar träff men fick inte till det alls, så det blir sele! Vi är lite sugna på att köpa Stokkes bärsele bara för att variera belastningen lite. Några åsikter om den?

Vad skönt att höra att vi är helt galna som låter han sova med oss. Samtidigt har det varit en tuff kamp med alla andra då inte bara personer utan även vår BM bannar oss från att samsova. Nu är det dock det ända som fungerar och givetvis är jag ganska säker på att han fixar att sova på dagis i framtiden också.

Samtidigt är det tungt att inte kunna göra något, då menar jag att jag får slåss om mina 5 min pauser där jag kan gå på toa, äta och om det lilla monstret tillåter DISKA. Tror dock som sagt att min frustration just nu är pga 17 veckors språng då det är nej nej nej på allt utom att bära, riktigt så illa var det inte typ 1 vecka sen.

Skönt att höra att det är fler iaf!

Ta med bebisen på toa, antingen att han får sitta i din famn eller om han kan vara nöjd framför dig i babysitter eller på golvet medan du pratar med honom. Privata toabesök är sällsynta med bebisar o med små barn. Så har det iaf varit här, alltid nån som ska med in eller står o bankar utanför

 

[Mitrolle]

Min bebis är också en närhetskrävande bebis nattetid, hon har sovit på min arm i 6 månader. Ibland kan jag lägga henne i sin säng några timmar på förnatten, det började gå efter 4 mån nångång... Nu är vi dock inne i en fas (separation) så nu vaknar hon nästan på en gång igen. Vi gosar vidare och tror att det löser sig, inga tonåringar sover ju med mamma o pappa liksom
Min har dock kunnat sova själv dagtid, i nest, säng eller vagn/bil hela tiden.

 

[Amha]

Ta med bebisen på toa, antingen att han får sitta i din famn eller om han kan vara nöjd framför dig i babysitter eller på golvet medan du pratar med honom. Privata toabesök är sällsynta med bebisar o med små barn. Så har det iaf varit här, alltid nån som ska med in eller står o bankar utanför

Fast alltså, bär man omkring på bebisen hela dagarna i övrigt tycker jag nog att man, trots protester, kan lägga ner bebisen på golvet/babysitter framför sig medan man sitter på muggen. Det har inget av mina barn dött av och är man snabb handlar det om någon minut. På alla dessa timmar är det ingenting.

 

[Mois]

Fast alltså, bär man omkring på bebisen hela dagarna i övrigt tycker jag nog att man, trots protester, kan lägga ner bebisen på golvet/babysitter framför sig medan man sitter på muggen. Det har inget av mina barn dött av och är man snabb handlar det om någon minut. På alla dessa timmar är det ingenting.

Det var bara ett tips om hur jag har löst situationen med en närhetstörstande bebis.
För att få en "lugn stund" på toaletten så väljer jag hellre en nöjd bebis i famnen än en som skriker utanför. Eller som jag skrev, på golvet/babysitter inne på toaletten.
Jag upplever iaf det som väldigt stressande om barnet skriker, särskilt när jag inte kan se barnet.

 

[Amha]

Det var bara ett tips om hur jag har löst situationen med en närhetstörstande bebis.
För att få en "lugn stund" på toaletten så väljer jag hellre en nöjd bebis i famnen än en som skriker utanför. Eller som jag skrev, på golvet/babysitter inne på toaletten.
Jag upplever iaf det som väldigt stressande om barnet skriker, särskilt när jag inte kan se barnet.

Jag tolkade det nog fel i så fall. för mig lät det som en "lägg inte ifrån dig barnet när det skriker även om du behöver gå på toaletten". Självklart kan man välja att göra som du om man är lugnast med det. Jag tycker att det är skitdrygt med barn i famnen när jag är på toaletten, sovande barn i bärsele är undantaget dock hellre skrikande barn på golvet den minuten för mig. Lugn och ro får man när barnen börjar bli stora nog att sova bra.

 

[Lo_]

Jag sitter betydligt oftare med min snart 14-månaders i famnen på toa än ensam.... Vi samsover halva natten. Hon vill jätteofta sova på sin pappa och det får hon, han passar på att vila. Jag är mer rastlös och brukar amma henne, rulla åt sidan och lägga gosedjur och/eller kuddar längs med henne så det känns som jag ligger kvar för henne men jag kan passa på att tex gå på toa .

Sällar mig till kören som tycker ni ska strunta i vad andra tycker. Jag har tänkt trygghet framför allt sedan hon föddes, och det får komma före allt annat. Hoppas ni hittar lösningar som passar er.

 

[voltis]

Dottern vägrade sova om hon inte satt fast vid mitt bröst eller låg i vagnen (och den rullade). Jo somnade i bilen också
Känner igen din frustation, och var emellanåt väldigt trött pga min egen sömnbrist. Försökte få henne att sova i egen säng flera gånger, men det resulterade bara i mindre sömn för oss alla.
Så jag insåg att hon behövde närheten, och vi samsov. När hon vaknade på natten så lade jag henne bara närmre vid bröstet. Då fick vi alla mer sömn, ja jag tror knappt jag vaknade helt ibland hehe.
Dagtid satt vi mkt i soffan men ju större hon blev ju mer kunde jag lägga henne ifrån mig.
Skulle jag på toa så hamnade hon på golvet/babysittern och visst kunde hon protestera men det handlade om så pass liten stund så hon fick blir lite arg
SOm sagt, medans man är mitt i det känns det hopplöst! Som att ha ngn fastklistrad på sig!
Men jag lät henne få närheten.. städning etc fick pappan ta. Och ville jag känna mig fri så gick vi på långpromenad med vagnen
Just ja hon vägrade både napp och flaska, så därav det eviga snuttandet på mig :P

Det kommer ändra sig! Idag är dottern 6 år och somnar i egen säng sen flera år tillbaka. Hon är en trygg glad individ som ibland smyger in till oss på natten, och då makar vi på oss och ger henne plats.
Den jobbiga babyperioden är ett minne blott!

 

[cewe]

Jag lyssnade tyvärr på "bättre vetande" människor med första barnet att bebisar inte ska ligga bredvid i sängen på natten. Så jag gick upp och ammade och drog vagnen över sovrumströskeln timme efter timme för att han skulle somna om.
De två andra struntade jag fullkomligt i vad folk sa, så jäkla bekvämt amma med ungen bredvid i sängen, man behövde ju knappt vakna .
Det är så himla kort tid i ditt liv sonen är så där liten och beroende av dig, ta tillvara på närheten. Snart nog är du en dum dryg morsa som inte fattar ett jäkla dugg

 

[Calazirya]

Det är inte dom som lyckas och du som misslyckas eller gör fel. Dina kompisar har helt enkelt inte haft din bebis.

Det är alltid lätt att uppfostra andras barn och hundar

Exakt!!

@Janey
Mina två barn är som dag och natt. Alla knep som jag samlade på mig med ettan är obrukbara på tvåan. Barn är olika och du får bara stoppa huvudet i sanden när utomstående tycker till. Tro och lyssna på dig själv!

 

[MiniLi]

Jag håller med alla som skriver att du ska strunta i folks åsikter, självklart ska du ge ditt barn så mycket närhet som barnet kräver!
Det går inte att "skämma bort" barn med närhet, tvärtom visar forskning att barn som får sina behov uppfyllda (alltså att föräldrarna svarar direkt på tex närhetsbehov) snabbare blir lugna och trygga och sedan klarar ensamhet bättre. Genom att bära på barnet nu, som barnet vill, ökar du alltså chanserna till att barnet ska klara sig fint utan dig när det blir större.
Om du tvärtom skulle tvinga barnet att vara själv när det inte vill ökar du risken att få ett otryggt barn som kanske har svårt att vara utan sina trygga personer.

Jag har inte barn själv, men merparten av mina vänner som är föräldrar och som bär barnet mycket uttalar sig mkt bra kring sjal. Det blir ju väldigt annorlunda för barnet jämfört mot att sitta i sele, sjal kan ge mkt mer närhet för barnet och frihet för föräldern. Läser att ni har provat sjal, men kanske kan vara värt att prova igen om det kan hjälpa dig till att få mer frihet utan att tumma på barnets behov?

 

[Lena Furberg]

Vi samsov till barnet var 3 ...! Ammade ...eh, väldigt länge..... Det blev en underbar tonåring av allt detta! Tack vare eller trots det, whatever.

Ett tips, bara: OM du ammar till sömns, se till att borsta baranets tänder noga. Annars kan det bli som för oss: den söta mjölkens sista slatt blir liggande mot framtänderna och så blir det karies. INTE roligt att behöva dra ut mjölktänderna på en liten unge. (Som INTE åt godis, aldrig drack söta drycker, etc etc - viktigt påpekande.)