Toya
Trådstartare
Igar tog vi bort mammas BC...
Han var fysiskt frisk, men om nagon kanske kommer ihag det jag tidigare har skrivit om honom sa var han ganska instabil.
Han har när han velat komma ur situationer han inte gillat bitit/nypt folk, som en katt gör när den inte vill bli klappad längre. Det är ok för en katt, men en hund blir man rädd för, även om det inte gar hal... Vi har inte kunnat lita pa honom, även om inget allvarligare har hänt. Naturligtvis har han känt att vi varit pa var vakt.
Framförallt var det barn och gamla han var osäker pa, men även yngre vuxna ifall de tog tag i honom. Vi har pratat med kenneln, och de vill inte kännas vid problemet, utan sa bara att det är vanligt hos BC, och att vi bara ska lata honom slippa konfronteras med barn och gamla.
Dessutom var han fruktansvärt skotträdd, flera manader pa hösten var ett helvete da han vägrade ga ut och bara lag och skakade.
Visst hade man kanske kunna komma tillrätta med de här problemen, men ingen i familjen har vare sig kunskap eller tid. Jag hade kanske kunnat ta honom, men flyttar till Holland och ska bo i lägenhet, vilket bara hade varit grymt. Det här beslutet var fruktansvärt svart, men omplacering av en 7-arig hund kändes som ett sämre alternativ för honom. Nu slipper han ma daligt nagonsin mer.
Jag vill gärna tro att han har fatt ändlösa gröna ängar med tusentals far att valla, svalor att spana pa, och vatten att plaska i.
Men gud vad det blir tomt... Ingen hund som kommer och möter pa bryggan och ylar och slar knut pa sig själv av lycka över att just jag kom, just da.
Han var fysiskt frisk, men om nagon kanske kommer ihag det jag tidigare har skrivit om honom sa var han ganska instabil.
Han har när han velat komma ur situationer han inte gillat bitit/nypt folk, som en katt gör när den inte vill bli klappad längre. Det är ok för en katt, men en hund blir man rädd för, även om det inte gar hal... Vi har inte kunnat lita pa honom, även om inget allvarligare har hänt. Naturligtvis har han känt att vi varit pa var vakt.
Framförallt var det barn och gamla han var osäker pa, men även yngre vuxna ifall de tog tag i honom. Vi har pratat med kenneln, och de vill inte kännas vid problemet, utan sa bara att det är vanligt hos BC, och att vi bara ska lata honom slippa konfronteras med barn och gamla.
Dessutom var han fruktansvärt skotträdd, flera manader pa hösten var ett helvete da han vägrade ga ut och bara lag och skakade.
Visst hade man kanske kunna komma tillrätta med de här problemen, men ingen i familjen har vare sig kunskap eller tid. Jag hade kanske kunnat ta honom, men flyttar till Holland och ska bo i lägenhet, vilket bara hade varit grymt. Det här beslutet var fruktansvärt svart, men omplacering av en 7-arig hund kändes som ett sämre alternativ för honom. Nu slipper han ma daligt nagonsin mer.
Jag vill gärna tro att han har fatt ändlösa gröna ängar med tusentals far att valla, svalor att spana pa, och vatten att plaska i.
Men gud vad det blir tomt... Ingen hund som kommer och möter pa bryggan och ylar och slar knut pa sig själv av lycka över att just jag kom, just da.
