matildadahlgren
Trådstartare
Nu vet jag ej om det här är rätt tråd att lägga detta, men verkade vara den mest passande!
Jag går på ett ridgymnasium där jag tar hand om en av skolans hästar på helger och lov. Den här hästen är väldigt smal (smal i typen och svårfödd) och pga detta så fick han inte gå på bete i somras då han rasar i vikt under betet. Men efter det har han inte riktigt varit sig själv. Han ser liksom ledsen ut och han känns väldigt deppig och nere hela tiden. Det är många i skolan som har sagt det, till och med en lärare. Detta gör att jag mår extremt dåligt eftersom jag är totalt förälskad i den här hästen och vill såklart att han ska må så bra han bara kan! Därför försöker jag göra allt jag kan för att han ska få tillbaka livsglädjen igen. Vi försöker rida ut och ha kul mycket istället för att sitta i ridhuset, vi försöker pyssla om honom så mycket vi kan osv. Verkligen få honom att känna sig älskad och ha kul!
Jag kan ju berätta lite om hans liv också. Som ni kanske förstår så går han i ridhuset fem dagar i veckan, nya ryttare nästan varje gång. Vissa rider bättre än andra. Jag tror att det är dressyr alla de dagarna och tre av de är det även hoppning och i stort sätt alla hästar går på hopp lektionerna på eftermiddagarna, en del som redan gått dressyren på morgonen. Om de gått på dressyren så kan de gå ut runt tio/elva och kommer sedan in igen direkt efter lunch vid halv ett. Vi har 13 hästar på skolan varav två är nya sedan i år och resten har funnits på skolan sedan skolans start 2007(bland annat denna hästen), vilket är en lång tid enligt mig och vilket jag kan gissa är ganska jobbigt för en del av hästarna iaf. Men just den här hästen tror jag mår lite extra dåligt av detta. Jag och flera andra tror inte att han trivs med det här livet och jag känner att han kan säkert vara jätte glad och så på helgerna när jag och hans andra skötare har honom, men tror tyvärr inte att helgerna och loven kan förändra allt det här. Sedan blir det såklart extra jobbigt om han inte får sin semester på betet osv.
Men i alla fall, vi diskuterade detta i min klass förut och alla höll med om detta. Vi pratade om att de borde sälja honom/låna ut honom på foder till någon som för det första kan få tillbaka livsglädjen hos honom men sedan även börja träna honom mer ordentligt då han (och alla andra hästar på skolan) tyvärr inte får den träningen de egentligen borde då de som sagt har olika ryttare hela tiden och vissa kan jobba hästen hur bra som helst medan andra inte alls är lika duktiga. Nu menar jag inte att jag är bäst eller så, men flera har sagt till mig (och jag håller med) att jag är en av de som är duktigast på att rida just den här hästen.
Nu är det ju såhär att lärarna håller som sagt med om att han ser ledsen ut osv. Men tyvärr verkar de inte direkt bry sig så mycket och försöker inte göra något åt det. Och självklart vill ju jag såååå gärna ta honom på foder eller liknande och så som vi har pratat om i klassen, men jag är lite rädd att de för det första inte kommer gå med på det och dessutom att de kommer säga att det inte alls är något "fel" på honom eller att de inte tycker att det är så allvarligt... Alltså att de typ inte direkt bryr sig..
Det gör riktigt ont i mitt hjärta att se honom såhär! Vad hade ni gjort i min situation?? Jätte tacksam för svar!!
Jag går på ett ridgymnasium där jag tar hand om en av skolans hästar på helger och lov. Den här hästen är väldigt smal (smal i typen och svårfödd) och pga detta så fick han inte gå på bete i somras då han rasar i vikt under betet. Men efter det har han inte riktigt varit sig själv. Han ser liksom ledsen ut och han känns väldigt deppig och nere hela tiden. Det är många i skolan som har sagt det, till och med en lärare. Detta gör att jag mår extremt dåligt eftersom jag är totalt förälskad i den här hästen och vill såklart att han ska må så bra han bara kan! Därför försöker jag göra allt jag kan för att han ska få tillbaka livsglädjen igen. Vi försöker rida ut och ha kul mycket istället för att sitta i ridhuset, vi försöker pyssla om honom så mycket vi kan osv. Verkligen få honom att känna sig älskad och ha kul!
Jag kan ju berätta lite om hans liv också. Som ni kanske förstår så går han i ridhuset fem dagar i veckan, nya ryttare nästan varje gång. Vissa rider bättre än andra. Jag tror att det är dressyr alla de dagarna och tre av de är det även hoppning och i stort sätt alla hästar går på hopp lektionerna på eftermiddagarna, en del som redan gått dressyren på morgonen. Om de gått på dressyren så kan de gå ut runt tio/elva och kommer sedan in igen direkt efter lunch vid halv ett. Vi har 13 hästar på skolan varav två är nya sedan i år och resten har funnits på skolan sedan skolans start 2007(bland annat denna hästen), vilket är en lång tid enligt mig och vilket jag kan gissa är ganska jobbigt för en del av hästarna iaf. Men just den här hästen tror jag mår lite extra dåligt av detta. Jag och flera andra tror inte att han trivs med det här livet och jag känner att han kan säkert vara jätte glad och så på helgerna när jag och hans andra skötare har honom, men tror tyvärr inte att helgerna och loven kan förändra allt det här. Sedan blir det såklart extra jobbigt om han inte får sin semester på betet osv.
Men i alla fall, vi diskuterade detta i min klass förut och alla höll med om detta. Vi pratade om att de borde sälja honom/låna ut honom på foder till någon som för det första kan få tillbaka livsglädjen hos honom men sedan även börja träna honom mer ordentligt då han (och alla andra hästar på skolan) tyvärr inte får den träningen de egentligen borde då de som sagt har olika ryttare hela tiden och vissa kan jobba hästen hur bra som helst medan andra inte alls är lika duktiga. Nu menar jag inte att jag är bäst eller så, men flera har sagt till mig (och jag håller med) att jag är en av de som är duktigast på att rida just den här hästen.
Nu är det ju såhär att lärarna håller som sagt med om att han ser ledsen ut osv. Men tyvärr verkar de inte direkt bry sig så mycket och försöker inte göra något åt det. Och självklart vill ju jag såååå gärna ta honom på foder eller liknande och så som vi har pratat om i klassen, men jag är lite rädd att de för det första inte kommer gå med på det och dessutom att de kommer säga att det inte alls är något "fel" på honom eller att de inte tycker att det är så allvarligt... Alltså att de typ inte direkt bryr sig..
Det gör riktigt ont i mitt hjärta att se honom såhär! Vad hade ni gjort i min situation?? Jätte tacksam för svar!!
