När det handlar om något som man själv råder över, så kan man bestämma att det går. När det är andra personer involverade, så kan man inte bestämma. Man kan bestämma över sig själv, men man kan inte bestämma över andra. Det är det som är det fantastiska och det svåra med relationer.
Men det kanske går att ha en annan slags relation än den du föreställt dig?
Risken är att det kommer att göra ont. Och jag hanterar nog inte det så bra.
I det här läget så går det inte för att mamma inte kan ändra sig. Hon kan inte även om hon vill.
Valet är ju ditt, jag tänker bara att du kanske föreställt dig lite för mycket, haft lite höga förhoppningar och att det blir enklare om en tänker sig att någon relation (så länge den inte är destruktiv) är bättre än ingen relation.
Skulle jag vilja ha djupare kontakt skulle det säkert gå också, men i det här fallet avstår jag för mitt egt bästa.Nej, den enda som kan ändra sig från din sida sett är ju du. Du kan som sagt inte påverka andra människor, så om du ändrar din syn och dina förväntningar på relationen kanke det går?
Jag hade förväntat mig att hon skulle sluta göra mig illa.Valet är ju ditt, jag tänker bara att du kanske föreställt dig lite för mycket, haft lite höga förhoppningar och att det blir enklare om en tänker sig att någon relation (så länge den inte är destruktiv) är bättre än ingen relation.
Jag har långt ifrån en ideal relation med vissa av mina släktingar, men jag tar dem som jag orkar med dem i de fall jag vill behålla kontakten. Accepterar helt enkelt att relationen är mer sporadisk bekantskap än familjär och kärleksfull till exempel. De finns fortfarande i ens liv, men anpassat - sedan kan ju relationen utvecklas och förändras i vissa fall, men inte alltid.
Den enda morbror jag har kvar i livet är en halvrasistisk mansgris men jag är inte villig att släppa taget helt, så han finns där på sidan av. Det fungerar.
Omöjligt att hon tänker samma sak. Jag har inte gjort henne illa.Nej, den enda som kan ändra sig från din sida sett är ju du. Du kan som sagt inte påverka andra människor, så om du ändrar din syn och dina förväntningar på relationen kanke det går?
Det är möjligt att hon sitter i sin soffa och tänker precis samma sak som du gör.
Okej, jag lyckas nog inte förmedla hur jag tänker, och om hon inte har något gott att tllföra är det nog lika bra att ge upp relationen. Det finns andra människor och/eller djur i världen att skapa familj med.
Jo, fattar hur du tänker men fattar inte hur jag ska kunna ha någon typ av relation med en som gör mig illa.Okej, jag lyckas nog inte förmedla hur jag tänker, och om hon inte har något gott att tllföra är det nog lika bra att ge upp relationen. Det finns andra människor och/eller djur i världen att skapa familj med.
Ja, och då är det så. Kan hon inte ändra sig, så är det så. Om du vill ha en relation med henne, så handlar det om dig. Du kan förändra dina förväntningar på henne, för du vet ju att hon inte förmår mer.
Det är jag som måste ta beslut hur jag ska göra. Rådgivaren kan inte hjälpa mig med det.
Jag vet inte om jag kan. Har ju inte fått behandling för mina trauman.
Då ser jag två alternativ: ha en ytlig kontakt på den nivån du klarar av eller pausa relationen tills du kommit en bit på vägen gällande dina trauman.
Jag tänker att en kan välja att ha en relation som är såpass ytlig att det inte gör ont, som med smygraistisk morbror. Han finns där, men skiten han skriver online är blockad från mig. Han är visserligen blodsfamilj men kommer inte att ändra på sig, så vi önskar god jul och grattis på födelsedagen men inte mer än så.
Jag kommer aldrig få hjälp med mina trauman då jag inte har råd att gå till terapeut med det. Kommer aldrig ha råd heller eftersom jag inte orkar jobba heltid.
Katter kan aldrig ersätta en riktig familj.Jag tänker att en kan välja att ha en relation som är såpass ytlig att det inte gör ont, som med smygraistisk morbror. Han finns där, men skiten han skriver online är blockad från mig. Han är visserligen blodsfamilj men kommer inte att ändra på sig, så vi önskar god jul och grattis på födelsedagen men inte mer än så.
Har syskonen varit inblandade i rådgivningen också?
Du har två ljuvliga kissekatter!
Jag förstår att det inte riktigt är vad du menar, men för mig är djuren en vald familj.
När du känner att du börjar må bättre och kanske med verktygen du fått från familjeterapeuten är det ju ett alternativ att ta kontakt med syskonen.
Men det måste nog vara när du känner att du har en stadig plattform, så att säga.
Jag får inga verktyg alls av familjerådgivaren.När du känner att du börjar må bättre och kanske med verktygen du fått från familjeterapeuten är det ju ett alternativ att ta kontakt med syskonen.
