Inte en dagbok

Alltid lika svårt att komma på en passande rubrik. Men jag får inte riktigt se detta som en dagbok helt och hållet för det blir inte bra.
Men jag vill ändå dela med mig av mina framsteg. Inom flera områden i livet. Sakta men säkert går det.

 

[bettysmatte]

Gilla läget räcker inte här, det du behöver är att hantera läget. Och du visar många tecken på att du behöver ordentlig hjälp med det och det kan din barnmorska vara ingången till. Du behöver berätta för henne att

Det är ångestladdat när någon frågar om BF
Det är ångestladdat när någon säger Grattis
Det är ångestladdat när graviditeten "inte går att dölja längre"
Du har googlat på att adoptera bort barnet
Du är rädd för att avsky det
Du har uttryckt att missfall och att även du dog vore det bästa
Du har ibland ett starkt alkoholsug
Du undviker inte miljöer med mycket alkohol eftersom du inte sätter ner foten mot din partner.

Det där är lite för mycket som pekar åt ett ogynnsamt håll. Du har berättat att du går i KBT och hos en familjeorienterad psykolog som du inte gillar. Men jag tror att du behöver hjälp som är mer specialiserad på allt det du uttrycker på buke och det måste barnmorskan kunna hjälpa dig med. Det är ingen skam att vara helt öppen med dina varningssignaler, det är tvärtom starkt om du verkligen söker hjälp. Du är inte den första som tampas med det här.

Tycker att man också kan tillägga att ekonomin är ett bekymmer. Att tro att man ska kunna arbeta heltid när man samtidigt har ett spädbarn att ta hand om känns lite orealistiskt. Det behövs någon typ av hållbar lösning även där - innan barnet är fött.

 

[hundtant]

Tycker att man också kan tillägga att ekonomin är ett bekymmer. Att tro att man ska kunna arbeta heltid när man samtidigt har ett spädbarn att ta hand om känns lite orealistiskt. Det behövs någon typ av hållbar lösning även där - innan barnet är fött.

Jag tänkte mest på de psykologiska aspekterna. Men absolut, man måste ju vara i psykisk form för att kunna göra den där praktiska planeringen.

 

[Fjordfrälst]

Tycker att man också kan tillägga att ekonomin är ett bekymmer. Att tro att man ska kunna arbeta heltid när man samtidigt har ett spädbarn att ta hand om känns lite orealistiskt. Det behövs någon typ av hållbar lösning även där - innan barnet är fött.

Nu är ju jag sån som inte vill vara negativ kring barnval och blabla om att hela livet är "förstört" med barn, och får ge upp allt och all möjligt jag fått höra, men även jag ser ju att arbeta fulltid med så litet barn är en omöjlig ekvation.

 

[karamelldrottningen]

Tycker att man också kan tillägga att ekonomin är ett bekymmer. Att tro att man ska kunna arbeta heltid när man samtidigt har ett spädbarn att ta hand om känns lite orealistiskt. Det behövs någon typ av hållbar lösning även där - innan barnet är fött.

Det var inte ens min idé från första början utan psykologens. Att jag kan lägga upp arbete och ha barn med. Men det vet jag inte förrän jag vet och det är inte förrän barnet är fött. Helt omöjligt veta det nu. Hur barnet är. Hur jag mår och orkar osv.

 

[karamelldrottningen]

Gilla läget räcker inte här, det du behöver är att hantera läget. Och du visar många tecken på att du behöver ordentlig hjälp med det och det kan din barnmorska vara ingången till. Du behöver berätta för henne att

Det är ångestladdat när någon frågar om BF
Det är ångestladdat när någon säger Grattis
Det är ångestladdat när graviditeten "inte går att dölja längre"
Du har googlat på att adoptera bort barnet
Du är rädd för att avsky det
Du har uttryckt att missfall och att även du dog vore det bästa
Du har ibland ett starkt alkoholsug
Du undviker inte miljöer med mycket alkohol eftersom du inte sätter ner foten mot din partner.

Det där är lite för mycket som pekar åt ett ogynnsamt håll. Du har berättat att du går i KBT och hos en familjeorienterad psykolog som du inte gillar. Men jag tror att du behöver hjälp som är mer specialiserad på allt det du uttrycker på buke och det måste barnmorskan kunna hjälpa dig med. Det är ingen skam att vara helt öppen med dina varningssignaler, det är tvärtom starkt om du verkligen söker hjälp. Du är inte den första som tampas med det här.

Jag har blandat med positiva tankar och planer också. Så allt är inte nattsvart. Men förstår också om det framstår så eftersom jag har mest behov av att ventilera mig då.

 

[bettysmatte]

Det var inte ens min idé från första början utan psykologens. Att jag kan lägga upp arbete och ha barn med. Men det vet jag inte förrän jag vet och det är inte förrän barnet är fött. Helt omöjligt veta det nu. Hur barnet är. Hur jag mår och orkar osv.

Jag tror att du måste ställa in dig på att det INTE går och göra en plan ut efter det. Skulle det sedan funka är det ju en trevlig bonus. Men du måste veta hur du ska klara livet om det - förmodligen - inte funkar som du hoppas på.

 

[karamelldrottningen]

Jag tror att du måste ställa in dig på att det INTE går och göra en plan ut efter det. Skulle det sedan funka är det ju en trevlig bonus. Men du måste veta hur du ska klara livet om det - förmodligen - inte funkar som du hoppas på.

Vi får se
Första en till två månaderna räknar jag med att inte jobba alls knappt. Annat än det mest nödvändiga. Men väldigt lite.

 

[hundtant]

Jag har blandat med positiva tankar och planer också. Så allt är inte nattsvart. Men förstår också om det framstår så eftersom jag har mest behov av att ventilera mig då.

Det förstår jag. Och oro och bävan är jättenaturligt, det är nog få som inte känner så med jämna mellanrum under graviditeten.

Men nattsvart ska det inte vara. Barnmorskan kan se om en gravid kvinna är i riskzonen för en förlossningsdepression och jag tror att det är jätteviktigt att hon ser om du är det. Uppe på allt annat vill du inte ha en sådan också.

 

[bettysmatte]

Jag har blandat med positiva tankar och planer också. Så allt är inte nattsvart. Men förstår också om det framstår så eftersom jag har mest behov av att ventilera mig då.

Fast att skriva att man önskar ett sent missfall, eller helst att både du och barnet dör, känns väl inte riktigt sunt och "normalt"? Jag skulle tippa på att det är väldigt få gravida som tänker och känner så!

 

[Palermo]

Jag har blandat med positiva tankar och planer också. Så allt är inte nattsvart. Men förstår också om det framstår så eftersom jag har mest behov av att ventilera mig då.

Det framgår att du inte tänker alla de svarta tankarna hela tiden. Dåhade du ju mått extremt dåligt. Men dina svarta tankar är väldigt svarta, och de saker du behöver hantera behöver ju hanteras även om du inte tänker på dem när du är på bättre humör.

 

[Thaliaste]

Mitt svar var endast ett svar på det inlägg jag svarade på. Det har noll och nada med barnvagnar att göra.

Skrev ju dessutom "Helt krasst så är mycket av ens livssituation resultat av val man själv gjort." dvs inte allt.
skrev också
"Det här lät väldigt offeraktigt för mig "Jag måste som bara gilla läget med allting.""

Mitt inlägg var alltså ingen allsmäktig sanning. Du får gärna tycka annorlunda.

Att säga åt någon att inte göra sig till ett offer brukar ofta innebära att man önskar mer handling av den man vänder sig till, därav att jag nämnde införskaffande av barnvagn m.m., vilket jag också tycker vore bra. Om du nu inte menade det med ditt inlägg så spelar det inte så stor roll, det jag invände mot var att skriva sådant som svar på ett inlägg där vederbörande resonerar om huruvida självmord vore en bra utväg. Man vet inte hur skör mottagaren är när hen läser, och skrivningar som kan tolkas som att man menar att det är hen själv som har sig själv att skylla, och borde skärpa till sig, kan träffa väldigt fel. Oavsett hur du ser på saker och ting i ditt eget liv.

 

[tott]

Att säga åt någon att inte göra sig till ett offer brukar ofta innebära att man önskar mer handling av den man vänder sig till, därav att jag nämnde införskaffande av barnvagn m.m., vilket jag också tycker vore bra. Om du nu inte menade det med ditt inlägg så spelar det inte så stor roll, det jag invände mot var att skriva sådant som svar på ett inlägg där vederbörande resonerar om huruvida självmord vore en bra utväg. Man vet inte hur skör mottagaren är när hen läser, och skrivningar som kan tolkas som att man menar att det är hen själv som har sig själv att skylla, och borde skärpa till sig, kan träffa väldigt fel. Oavsett hur du ser på saker och ting i ditt eget liv.

Som sagt - jag svarade bara på det jag svarade på och där stod det inget om vare sig barnvagn eller självmord.

Om du läser lite till så ser du preciserat att det är det här jag reagerade på "Jag måste som bara gilla läget med allting."

 

[Thaliaste]

Som sagt - jag svarade bara på det jag svarade på och där stod det inget om vare sig barnvagn eller självmord.

Om du läser lite till så ser du preciserat att det är det här jag reagerade på "Jag måste som bara gilla läget med allting."

I det inlägg du svarade på stod det att självmord hade varit en enkel lösning, så det var därför jag reagerade på ditt svar. Men jag förstår på ditt senare inlägg att du kanske inte noterade att det var det som stod, eftersom du inte avsåg att svara på det med ditt inlägg. Vi släpper det nu tycker jag, och låter tråden gå vidare. Vi alla hoppas ju att TS ska ta sig ur sina problem och må bättre.

 

[karamelldrottningen]

Misstänker jag fått foglossning. Igår kväll hjälpte precis ingenting. Nu är kroppen bättre än så länge.

 

[karamelldrottningen]

Bedrövligt mycket ångest i omgångar idag. Är helt slut nu. Som grötig i huvudet.
Spytt av ångest. Gråtit floder.

Så jävla överkänslig.

Vill inte ha tusen röda dagar nu. Vill ha vanliga vardagar och försöka få fatt i vettiga personer.
Vill vara vettig själv.
Ska det vara en sådan mission impossible

 

[Masqueradee]

Bedrövligt mycket ångest i omgångar idag. Är helt slut nu. Som grötig i huvudet.
Spytt av ångest. Gråtit floder.

Så jävla överkänslig.

Vill inte ha tusen röda dagar nu. Vill ha vanliga vardagar och försöka få fatt i vettiga personer.
Vill vara vettig själv.
Ska det vara en sådan mission impossible

Tycker inte du verkar vara varken överkänslig eller o-vettig. Det är mycket som händer i ditt liv - du BORDE känna saker. Att du är helt slut ÄR rimligt.
Håller verkligen tummarna för att du kan få det stöd du behöver, om det så är stöd hos VC, barnmorska, AA eller vad som helst. Fokus ska vara på DIG och ditt framtida barn.

 

[karamelldrottningen]

Det som gör det knepigt att huvudet mår som bäst när jag jobbar på kroppsligt men kroppen protesterar. Och sen tvärtom. Är inaktiv och kroppen tackar men huvudet protesterar.
Lite så sammanfattat.

Letade tidigare ikväll efter en bild att skicka till min kusin. Kanske inte det smartaste just idag för fastnade i album och började gråta för alla som lämnat
Är fortfarande svullen i ögonen efter all gråt idag.
Men det är vad det är.
Jag hoppas verkligen morgondagen blir bättre. En till sån här dag nej tack.

Fick ett påskägg idag oväntat. Det var gulligt
Sen känner jag av liten där inne som håller på. Det känns fint.

 

[karamelldrottningen]

Det är absolut vansinne att vilja få barn.
Samma med fåglarna ute. Att driften att få en avkomma är värt sitta och ruva på ägg. Som dessutom någon kanske stjäl eller äts upp av någon annan.
Sen höra gaphalsar som behöver mat massor med gånger om dagen.
Flyga runt. Stressa och jaga.
För alla ska vi ändå dö i slutet oavsett. Inget varar för evigt.

Människan gravid i nio månader. Först illamående sen få se en kropp man inte känner igen växa fram.
Smärtor man inte trodde var av denna värld.
Och sen behöva få ut den där som är inne och huserar. Som att backa ut med stor lastbil från en hundkoja.

Sen all planering. Försämrad ekonomi. Inte kunna sova. Passing konstant.
Är det värt det för ett barn?
Ett barn man vet absolut ingenting om ens.

 

[dobbis]

Det är absolut vansinne att vilja få barn.
Samma med fåglarna ute. Att driften att få en avkomma är värt sitta och ruva på ägg. Som dessutom någon kanske stjäl eller äts upp av någon annan.
Sen höra gaphalsar som behöver mat massor med gånger om dagen.
Flyga runt. Stressa och jaga.
För alla ska vi ändå dö i slutet oavsett. Inget varar för evigt.

Människan gravid i nio månader. Först illamående sen få se en kropp man inte känner igen växa fram.
Smärtor man inte trodde var av denna värld.
Och sen behöva få ut den där som är inne och huserar. Som att backa ut med stor lastbil från en hundkoja.

Sen all planering. Försämrad ekonomi. Inte kunna sova. Passing konstant.
Är det värt det för ett barn?
Ett barn man vet absolut ingenting om ens.

I min värld är svaret på den frågan nej.

 

[hundtant]

Det är absolut vansinne att vilja få barn.
Samma med fåglarna ute. Att driften att få en avkomma är värt sitta och ruva på ägg. Som dessutom någon kanske stjäl eller äts upp av någon annan.
Sen höra gaphalsar som behöver mat massor med gånger om dagen.
Flyga runt. Stressa och jaga.
För alla ska vi ändå dö i slutet oavsett. Inget varar för evigt.

Människan gravid i nio månader. Först illamående sen få se en kropp man inte känner igen växa fram.
Smärtor man inte trodde var av denna värld.
Och sen behöva få ut den där som är inne och huserar. Som att backa ut med stor lastbil från en hundkoja.

Sen all planering. Försämrad ekonomi. Inte kunna sova. Passing konstant.
Är det värt det för ett barn?
Ett barn man vet absolut ingenting om ens.

Är det där tankar som är nyttiga för dig just nu?