Det galnaste/tokigaste som har hänt dig och din häst?

[Karoliten]

Hänt mkt genom åren men inte allt för längesen hade jag två hästar med till ridhuset.Där finns två uteboxar utanför ridhuset.Sagt o gjort lämnar en häst i en av uteboxarna och börjar rida den andre.Efter ca en halvtimmes ridning dyker plötsligt ett hästhuvud upp över sargen /ingången till ridhuset in.Jo där står Lucky lugnt och tittar in.Lucky den där hästen som skulle vara ute i utestallet hade tröttnat, öppnat dörren ( med sin nyfikna mule troligen) och letat upp oss

 

[Efwa]

Med första fjordhästen hann det bli en del men det vara sällan hennes fel, det var liksom inte en bråkig ponny när vi köpte henne. Vi hade hört att hon var ett hår av hin när hon hamnade på stuteriet som skulle sälja henne och hon fick gå läger med lite äldre mer erfarna ungdomar den sommaren men vi hade aldrig några problem med henne.

Men, på den tiden tillbringade man ju massor av timmar på hästryggen varje dag och då hinner det hända saker.

En förmiddag när vi kommer till stallet var det lite rörigt och snacket gick. Vad sjutton hade hänt? Till slut fick vi reda på att några hästar kommit lösa, ingen hade märkt det (ganska stor anläggning med stora hagar och långt ifrån stallet) förrän hästarna kommit tillbaka från byns centrum intravandes mot stallet genom allén. Det var ett antal bruna fina hästar och vår fjording som kom farandes, jätteglada!
Stallägaren stod på stallplan helt förvånad. Vi vet fortfarande inte hur länge de varit borta.

En annan gång i annat stall så var vi ute på sjön och körde släde. Fint plogat med traktor så vi var inte rädda för att isen skulle gå sönder. En släde på helt platt mark är underbart att åka. För de som inte vet är slädar (de vanliga bondslädarna) ganska smala, det får plats två i släden och kusken som står/sitter bakom på ett utsnidat trä-säte liknande en cykelsadel. På vardera sida sitter en "mede" för att hålla släden från plogkanter och hålla den upprätt om man får lite lutning.

Vi var klara och mina kompisar sitter i släden och det var dags att ta sig från sjön till stallet, i trav. Inte tänkte jag på att man kanske skulle ta sig an plogkanten i rät vinkel utan tog den väl lite på snedden varpå släden välter, jag som bara står/sitter bak ramlar av, samma med ena kompisen. Vi ligger som sköldpaddor på rygg på backen med enormt mycket kläder på oss och kommer ju inte upp ur snön. Det blev ju inte bättre av att vi garvar så vi håller på att krampa.
Kompisarna är ju också hästmänniskor så den som blir kvar i släden, som ju direkt rätat upp sig, försöker ju få tag i tömmarna som ligger i släden, som tur är. Det tar dock en stund för hon skrattar så hon gråter hon också och är självklart också påbylsad i den mängd att hon knappt kan röra armarna.

Samma fjording som i första exemplet. Hon travar på som om inget hänt och stannar när kompisen äntligen får tag i tömmarna. Vi som ramlat av var inte kalla någonstans efter våra krampaktiga försök att komma på benen.

Samma kompis som ramlat av med mig i släden red på just den fjordingen medan jag red dottern till hästen. Vi var ett litet gäng ute och red. På den tiden, när man tog skrittpaus, så rökte några till häst. Man gjorde så förr, det var liksom inget konstigt.

Vi red grusvägen fram med långa tyglar, hennes (egentligen vår) häst gick först, hon tände en cigg. Precis när hon tar första blosset kommer en älg ur skogen i full trav hoppar över diket som går bredvid vägen mitt framför hennes häst varpå hästen, som är paniskt rädd för älgar, kastar sig runt och tar flykt mot oss som skrittar bakom. Kompisen tar ett bättre grepp om tyglarna och liksom lutar sig bakåt för att få balans med ciggen vippande i mungipan som värsta Clint Eastwood.
Det såg så djävla roligt ut med cigg, älg och häst i en salig röra.

 

[Unafraid]

Min häst är inte som alla andra, och hon är ett "vanligt halvblod". Men beter sig som en ponny ibland. Om man rider och råkar möta någon, speciellt om dom har hund, då vill min häst verkligen stanna och hälsa, är man inte beredd så svänger hon precis innan man möts för att stanna och prata.

Igår gjorde hon något liknande. Vi hade kört ca 70 mil för att besöka veterinären, skulle bara lasta om och åka sista biten hem. Då får hon syn på ett rådjur på gården som vi lastar om på. Hon går bestämt not det, banta för mig att hänga på, och hälsar på det.

Rådjuret är såklart van människor.

En annan gång var en granne ute och cyklade i skogen för att kolla på en älg med två kalvar, dom stod kanske 70 Meter bort, så min häst stannade och kollade hon med. Tills dom for iväg över hygget till slut. Då började min granne cykla hem. Hon höll jämna steg, cyklade han lite för fort så började hon trava. Jag gjorde absolut ingenting.

Skulle hon gå lös, då skulle hon gå runt och titta vad folk gjorde. Hon har även varit på väg in i öppna hästtransporter som vi ridit förbi. Hon skulle lätt kunna gå in i ett hus om dörren var öppen och hon var lös.

Upprepar: hon är INTE en ponny!

 

[pajaztar]

Tjo!
Jag sitter här och läser lite på bukefalos och då slog tanken mig, vad är det galnaste/roligaste som har hänt dig och din häst? Berätta gärna för mig xD

Det som har hänt mig är nog att en av mina gamla ponnyer hade lite roliga fasoner för sig och på uteritterna så kunde hon få för sig att backa ner i vissa diken (?). Och sen var det bra med det och uteritten kunde fortsätta, haha!

/Selma

I tonåren jobbade jag extra på ridskolan och skulle morgonfodra en söndag tillsammans med en kompis. Vi kommer till stallet på morgonkvisten och möts av en vattenfylld stallgång. Det stod säker en decimeter vatten i stallgången! RÄTT perplexa och lite yrvakna vadar vi in i stallet för att hitta orsaken. Vi tar sikte på första bästa vattenkran och när vi svänger in bakom boxen där kranen finns möts vi av en ponny som med mycket klurig uppsyn står och betraktar en fullt sprutande kran. Hur han lyckats ta sig ur spiltan kunde vi ju lista ur, men hur han lyckats vrida på kranen så mycket och varför han inte gick därifrån undrar vi fortfarande över...

 

[Soffan74]

Min gammelman och gammeltant hann hitta på en hel del saker under de drygt 21 åren vi var "ihop.
Gammeltant - gillade att bocka i nerförsbackar när man red barbacka. Men inte om man höll ett spö i handen.
Gammelman - i början så gillade han gå ut ur hagen och beta i rondellen.
Vi hade ett tag en blottare som höll till runt stallet, och gillade blotta sig för hästtjejer bla. En kväll när jag och gammelman var ute och red, så kom Blottaren och öppnade rocken för mig Jag bara red vidare...
En gång efter nyår, var vi ute på ridtur vid skolan (ridstigen ligger/låg bakom skolan). Då slängde en ung en smällare under magen på gammelman. Han hoppade till, sedan jagade vi ung ett bra tag.
Vi har även "skrämt slag" på en hel del hästar/folk när vi kom körandes/tömkörandes med vagnen/selen på oss och bjällror...

 

[Therese1988]

Min förra pålle var en mycket speciell herre. Jag skulle kunna skriva en hel bok om hans upptåg. Ett litet urval: vi var ute på ridtur med våra kompisar. Plötsligt dök det upp en stor traktorskopa bakom en kurva (den hade inte varit där sist vi red den vägen). Pålle hoppade rakt åt sidan, ner i ett dike och la sig platt på mage med benen rakt ut åt sidorna. Pålles kompis såg rätt förvirrad ut och min vän skrattade så hon höll på att ramla av.

På en dressyrtävling. Hästen hade gått ovanligt bra och vi hade bara en diagonal i mellangalopp kvar innan avsaktning till trav och uppridning/avslutning. Han bjöd riktigt fint och jag kände att "nu sätter vi nog nytt rekord i klassen". Ha. Då kom han på att han inte alls ville bryta av och blev förbannad. Från ingenstans kom några rejäla bocksprång, som avslutades med att han reste sig rakt upp på bakbenen, tittade på läktaren och publiken och såg ut att tänka "såg ni, allihopa? Bra. Då fortsätter vi". Sen travade han vidare som om ingenting hade hänt och gjorde en fin avslutningshalt...

 

[Dressyrtjejen_97]

Med H.H har man aldrig tråkigt! Efter drygt 3.5 år tillsammans har vi lyckats skrapa ihop en hel del, nedan är ett urval:
- Han har otaliga gånger slitit sig när vi varit ute och tömkört i skogen. Bara för att dra hem i fullt fräs och återfinnas i första bästa grästuva.
- Flera gånger _sprungit_ in i transporten för att det hängt mat däri.
- En gång när vi tränade dressyr hemmavid fick han helt enkelt nog och släppte av mig i sandhögen som låg i bortre hörnet av ridbanan. Fallhöjden var ca. 40 cm och jag klarade mig helt oskadd, men H.H såg alldeles förkrossad ut när jag reste mig upp.
- Trots att han är född och uppvuxen i de småländska skogarna, är han en mycket urban häst. Det finns inte en enda maskin-entreprenads/skogsaverknings-/dylik maskin i hela världen som han ens skulle ägna en sekund att titta på, men alla tänkbara former av djur och växter måste stirras till döds. Kan ev. bero på att hans uppfödare drev entreprenads- och skogsavverkingsföretag, och att 90% av maskinparken brukade stå uppställd i kanten av stallplanen....
- H.H är en mycket renlig häst. Inte nog med att det bara är en hög i vänstra hörnet på boxen, och dito i hagen, klarar han inte heller av att vara kladdig runt munnen. Så efter ridpass eller om han ätit upp sin gröt till middag, måste han helt sonika stryka av sig allt gegg mot sitt framben. Jag var något förundrad över det i början...
- Han förstår inte riktigt att han inte är en liten My Little Pony som alla vill ha i knäet och klappa. Vilket skrämt ett antal människor vid ett antal tillfällen...
- Man kan inte stå och ha en konversation i närheten av honom om man har en banan i handen. Då har man inget mellanmål kvar sen.
- Han har för ovana att slicka hovslagaren i nacken.

Och ja, det har hänt mer än en gång att vi refererats till som "Molly och Mulle"....

 

[avslutat medlemskap]

Jag kan ta en historia till om Madams äventyr, hon kunde ju gå lös utan att rymma med ett enda undantag och rymde aldrig ur hagen trots att här inte fanns ett elaggregat, var det nytröskat så hoppade hon ut, sprang över till grannens ponnyer, svansen i vädret och visade upp sig som rena sexobjektet liksom "titta här grabbar vad JAG har men den får ni inget med av" bara för att retas. Ponnystackarna blev ju helt till sig och höll på att springa omkull varann och när hon retats tillräckligt med dom sprang hon hem igen och hoppade in i hagen och var skitnöjd.

Hovslagaren retades hon också med genom att spela svårfångad men bara i 10 minuter och sen kom hon och ställde sig vid skolådan och tittade på honom med ett "okej, sätt igång nu då". Hon behövde aldrig bindas upp utan stod alltid lös.

Jag lärde henne morra så det är många som backat när hon började morra och gick mot dom med strukna öron.

Valla var hon bra på från början så valla in hästrädda mammor i stallet och sen försöka pussa ihjäl dom i ett hörn när dom inte kom längre var hennes paradnummer, det var många hästrädda som blev helt omvända efter det då dom aldrig varit med om maken till kärleksfull behandling av ett stort djur.

 

[Hoarfrost]

Kom på en annan sak som hände på ridskolan. Vi på kom i skritt på en ganska smal väg och mötte en bil. Pga hur det ser ut runtomkring bilen kunde vi absolut inte gå på vänster sida men vi kunde klämma oss förbi på höger.
Tanten i bilen var extremt sur över att behöva stanna (det här är en pytteliten väg som strax innan denna sträcka går genom gårdsplanen och sedan är det väl 600m kanske så kommer man till en liten stuga där biodlare håller till) och jag som hade den trafiksäkraste hästen tog täten. Signalerar åt tant att stanna och veva ner rutan, för jag kände att jag måste nog förklara för henne hur jag tänkt här, jag såg redan här att det brann i huvudet på henne.

Tant vevar ner rutan och vrålar "förihelvetemummelmummeljävlahästarmummelmutter vad vill du hur fan tänker ni!?"
Jag säger så pedagogiskt jag kan "Hej! Det är supertrångt och varken du eller vi kommer förbi säkert här, men jag tänkte att om du bara står still med bilen en stund kan vi gå förbi på höger sida"
Tant: "Helvetesjävlahästjävlar" och tutar högt och länge. Min häst står tålmodigt stilla precis brevid bilen trots skrikig tant och tutig bil.
Jag: "Jo jag sa att om du står still här så kan vi rida förbi. Eller så kan vi vända och rida längre bak men det tar nog lite längre tid."
Tant: "Flytta på hästarna!" och öppnar sin bildörr (vår enda väg att komma förbi) och kör framåt i snigelfart medan hon tutar. Några av hästarna i ledet bakom blir rätt uppskrämda och de som är lite coolare tittar misstänksamt på galna tanten. Min häst backar lungt och stilla och jag ser hur hennes öron ligger som slickade, och hon tuggar mycket irriterat på bettet.
Då blir jag i ärlighetens namn rätt rädd och orolig för vad toktanten tänker hitta på, så jag ropar till de andra att de får rida tillbaka, för jag vet inte vad hon håller på med. Jag kan inte vända min häst och rida bakåt för precis bakom är det hästar och framför kommer hennes bil krypande mot oss. Ridläraren har lämnat sin häst till någon längre bak och precis nästlat sig fram bland hästarna till oss.
Ridläraren: "Men... vad gör du? STANNA!"
Då blir min häst tillräckligt sur på den där konstiga skrikande människan i silverbilen som trängs och tjoffar helt sonika till motorhuven med framhoven. Det blev en redig buckla och min direkta tanke var nog att "jävlar jag har underskatta hur hårt och högt hästar kan sparka framåt "
Tant blir efter det rosenrasande men låter oss i varje fall passera, jag red förbi med min häst som var farligt nära att sparka en andra gång på bilen, de andra tog sig förbi ridande eller ledandes sina uppskrämda hästar.
Om jag fattade det rätt fick tanten aldrig några pengar från bilförsäkringen så därför stämde hon oss på pengar, varpå hennes körkort blev taget. Det hela blev tydligen filmat av en ridkompis lite längre bak.

 

[avslutat medlemskap]

Kom på en annan sak som hände på ridskolan. Vi på kom i skritt på en ganska smal väg och mötte en bil. Pga hur det ser ut runtomkring bilen kunde vi absolut inte gå på vänster sida men vi kunde klämma oss förbi på höger.
Tanten i bilen var extremt sur över att behöva stanna (det här är en pytteliten väg som strax innan denna sträcka går genom gårdsplanen och sedan är det väl 600m kanske så kommer man till en liten stuga där biodlare håller till) och jag som hade den trafiksäkraste hästen tog täten. Signalerar åt tant att stanna och veva ner rutan, för jag kände att jag måste nog förklara för henne hur jag tänkt här, jag såg redan här att det brann i huvudet på henne.

Tant vevar ner rutan och vrålar "förihelvetemummelmummeljävlahästarmummelmutter vad vill du hur fan tänker ni!?"
Jag säger så pedagogiskt jag kan "Hej! Det är supertrångt och varken du eller vi kommer förbi säkert här, men jag tänkte att om du bara står still med bilen en stund kan vi gå förbi på höger sida"
Tant: "Helvetesjävlahästjävlar" och tutar högt och länge. Min häst står tålmodigt stilla precis brevid bilen trots skrikig tant och tutig bil.
Jag: "Jo jag sa att om du står still här så kan vi rida förbi. Eller så kan vi vända och rida längre bak men det tar nog lite längre tid."
Tant: "Flytta på hästarna!" och öppnar sin bildörr (vår enda väg att komma förbi) och kör framåt i snigelfart medan hon tutar. Några av hästarna i ledet bakom blir rätt uppskrämda och de som är lite coolare tittar misstänksamt på galna tanten. Min häst backar lungt och stilla och jag ser hur hennes öron ligger som slickade, och hon tuggar mycket irriterat på bettet.
Då blir jag i ärlighetens namn rätt rädd och orolig för vad toktanten tänker hitta på, så jag ropar till de andra att de får rida tillbaka, för jag vet inte vad hon håller på med. Jag kan inte vända min häst och rida bakåt för precis bakom är det hästar och framför kommer hennes bil krypande mot oss. Ridläraren har lämnat sin häst till någon längre bak och precis nästlat sig fram bland hästarna till oss.
Ridläraren: "Men... vad gör du? STANNA!"
Då blir min häst tillräckligt sur på den där konstiga skrikande människan i silverbilen som trängs och tjoffar helt sonika till motorhuven med framhoven. Det blev en redig buckla och min direkta tanke var nog att "jävlar jag har underskatta hur hårt och högt hästar kan sparka framåt "
Tant blir efter det rosenrasande men låter oss i varje fall passera, jag red förbi med min häst som var farligt nära att sparka en andra gång på bilen, de andra tog sig förbi ridande eller ledandes sina uppskrämda hästar.
Om jag fattade det rätt fick tanten aldrig några pengar från bilförsäkringen så därför stämde hon oss på pengar, varpå hennes körkort blev taget. Det hela blev tydligen filmat av en ridkompis lite längre bak.

Så jäkla bra, sådana människor ska inga körkort ha.

 

[Hoarfrost]

Så jäkla bra, sådana människor ska inga körkort ha.

Eller hur. För övrigt samma häst jag skrev om tidigare som varnade för huggormarna . Fuxsto med humör och åsikter Men så otroligt snäll ändå

 

[SiZo]

För några dagar sedan så skulle jag rida på ridbanan. Det var tänt sedan innan och jag hade sagt att jag skulle dit, så jag tänkte inte mer på det.


Jag hoppar upp på hästen vid långsidan på stallet och rider iväg mot banan. Jag ser då att lamporna är släckta.

Jag hade hört någon säga att de brukade ibland rida den vägen till ridbanan. Och det är en liten stig som går längs med gaveln på stallet och längst bort på gaveln sitter knappen. Stigen är ungefär 1,5-2 meter bred och det är elstaket på andra sidan.

Så vi skrittade försiktigt, och helt plötsligt hoppade Ibrizaa till lite och stannade. Jag såg inget konstigt (det var ju kolsvart) och jag var ca 1 meter från knappen så vi behövde gå fram lite till. Ibrizaa ryckte till mer den gången.

Sedan så ser jag att det är en tråd i luften, i huvudhöjd. Jag hinner precis tänka tanken att det är nog el i den så ser jag hur elen slickar hennes huvud och paniken blev total.

Så vi far rakt ut genom staketet och tar tydligen av en stolpe i farten och div trådar. Hon bockar för allt hon är värd och ska bara ha av mig, helt blockerad! Jag åker av och det går ganska bra med mig. Sträcker mig lite i rygg och nacke, men inget allvarligt. Jag går tillbaks till stallet och hittar stackars Ibrizaa rejält uppstressad. Jag hoppar upp iaf och tänker att det är lika bra att rida ändå, så att hon inte får en dålig bild av det där. Hon är ju bara sutten på ett 40tal gånger.


Hon är inte heller skadad, ett litet skrap på ena benet, bara yttersta huden, blöder inte ens.

Dagen efter när jag kommer så ser jag att stolpar är av i andra änden av staketet så mest troligt var hon så blockerad att hon sprang rakt igenom där med.

Helt otroligt att vi båda klarade oss så pass bra som vi gjorde!!

Stallägaren har nog lärt sig att man nog ska säga till när man sätter upp nya eltrådar...

 

[avslutat medlemskap]

Eller hur. För övrigt samma häst jag skrev om tidigare som varnade för huggormarna . Fuxsto med humör och åsikter Men så otroligt snäll ändå

Fuxston är nåt speciellt med, snabba i skallen, oftast väldigt smarta och ser skillnad på bus och allvar så har man en fuxmärr har man aldrig tråkigt och man kan hitta på vad bus som helst tillsammans utan att det går överstyr fast det kan se ut som slagsmål på liv och död för ofta låter det också,,,,mycket.

 

[Trissa]

Jag hade en supersocial vallack, och en dag skulle snickaren göra något i hagen på deras lösdrift. Jag gick ut för att ta in hästarna, men se det behövdes minsann inte alls, för snickaren han var så van vid hästar så! 10 minuter senare kom samme snickare lommandes och sa att jag fick nog ta in hästarna ändå; det var okej att den store brune snodde hans verktyg, men nu försöker han klättra upp på stegen.

 

[Unafraid]

Just ja! I ett stall jag stod i fanns det en treårshingst. Snäll, men jag litade inte riktigt på honom. Kommer till stallet och det står en som fixar med någon vattenledning mitt i hans hage. Han står typ en meter därifrån med bakåtslickade öron. Jag undrar om jag ska ta in hästen. "Nej då, han är så snäll så!"

Vilket han iofs var till största delen, men han såg inte alls trevlig ut.

 

[avslutat medlemskap]

Just ja! I ett stall jag stod i fanns det en treårshingst. Snäll, men jag litade inte riktigt på honom. Kommer till stallet och det står en som fixar med någon vattenledning mitt i hans hage. Han står typ en meter därifrån med bakåtslickade öron. Jag undrar om jag ska ta in hästen. "Nej då, han är så snäll så!"

Vilket han iofs var till största delen, men han såg inte alls trevlig ut.

Så ser grannens arab ut när jag ler honom, han går och "hugger" mig i ryggen och ser superaggressiv ut.

 

[Spr_kst_rd]

Shetlandsponnyn vi lånade som sällskap ställde sig i stalldörren och åt gräs. Hjälpte inte den andra hästen att ta det lugnt, när den skulle stå på boxvila. Hon kunde även slå på stopen när hon galopperade, från galopp till stilla stående på inget. Sedan satt man framför medan hästen betade.

Russet, var nog när hon sprang ikapp mammas bil. Hon kunde löpa. Det bästa med henne var efter en tid ställde vi upp i en ponnygalopp. Vi kom näst sist, för jag ber henne sakta ner och hon gör det, behöver inte mer än sitta till. Så kopplar hon bort löpet, lyssnar och lyder. Inget för att hon var trött eller inte ville. Så stort steg från att ha jagat bilar.

Korsningsponnyn. När hon fastnade i träd när hon skulle klia magen, hjälpte inte vad jag än gjord när hon bestämt sig. Hade jag tappat bort mig i skogen, var det bara att släppa tyglarna och be henne gå hem. Sedan tog hon inte alltid hänsyn till att jag satt på, utan grenar kunde dra ner mig. Då var det bara att gå hem, hon stannade inte. Tyckte heller inte om katter och hade hon möjlighet kastade hon ut dem ur hagen.

Min kallblodstravare, slickade på grisar, när han kunde. Om de gick bredvid varandra i hagarna.

Syrrans fjording. Har slickat på däck till skogsmaskiner och varit på väg in i dem. Även varit rädd för tex. en plog vid vägen. Men när en traktor kört förbi den, går han fram. Regerar inte på att det ligger kadaver där han ska fram. Har han bestämt sig då ska det mycket till för att an ska ändra sig. Lyder, men går rakt genom fallna träd.

Min nuvarande, är nog bara att han ska kli magen på träd i skogen. Sly träd, som växter på stigarna. Så ingen får för sig att det är i skogsplanteringarna, utan på stigar som vi har lov att använda. Bara att det är för få hästar som använder dessa.

 

[TheRedLightning]

Tjo!
Jag sitter här och läser lite på bukefalos och då slog tanken mig, vad är det galnaste/roligaste som har hänt dig och din häst? Berätta gärna för mig xD

Det som hänt mig och min häst har varit vid uteritter. Bästa var nog när vi skrittade längs med landsvägen och det kommer en timmerbil. Det var postlådor och en infart precis där vi var och jag styrde ut hästen lite för att lastbilen skulle få plats (vägen var smal). Lastbilschauffören har sänkt farten och när lastbilen passerar då trycker sig min häst sig närmare lastbilen och jag börjar skratta. Det var lite sådan matte sådan häst.
Det måtte sett onekligen kul ut för chauffören om han tittade i backspegeln, en ryttare som har ett stort leende på läpparna och en häst som går närmare lastbilen.

Andra gången var när vi var på en skogsväg och galopperade, vi fick sakta av då det var en skotare på vägen som lastade virke. Vi gjorde först halt en bit bort och jag kollade om det gick att ta sig förbi på ett säkert sätt. Det fanns plats, men kändes lite osäkert då jag inte fick ögonkontakt med föraren.
Min häst ville inte stå still och går närmare skotaren, det var ungefär som konversationen mellan häst och ryttare var något i stil med:
"Men matte, vi kan väl gå förbi."

"Nja, jag vet inte. Föraren ser oss inte."

"Jodå, jag vill gå förbi."

"Det känns inte säkert om vi inte har kontakt med föraren."

"Men....."
Jag tror vi var ca 2-4m som närmast när jag bestämde mig för att vi vänder istället.

Den hästen var så trygg, du kunde släppa en bomb bredvid henne och hon brydde sig inte. Däremot att se människor eller cyklister i skogen, de va livsfarliga om de dök upp plötsligt. Nåväl, har några roliga minnen med henne att komma ihåg henne.

 

[MimmiNO]

Jeg hadde en hopp hest som kom fra Nederland. Det første han gjorde førdte morgenen var å hoppe tilbake ut av paddocken og springe inn i stallen. (fikk senere vite at han ikke hadde stått ute på flere år).
Samme hest ble vettskremt av julefolket som kom med slede og dombjeller på jilaften og hoppet lett over 2 gjerder for å komme inn til nærmeste hest for å søke trøst.
Igjen, han ble satt på beite første sommeren og ble litt mer hest, men en dag på tur holdt vi på å ende i myra, så jeg red inn i skogen fordi jeg så en åpen plass og en garasje lenger bort. Når vi kom fram var det et digert dike der med vann og noen hadde lagt en planke over for å gå på. Men en hest vil ikke balansere på en planke tenkte jeg, så jeg løsnet tøylen i ene bittet så han kunne hoppe over diket når jeg gikk på planken... Jeg var halvveis over når jeg kjenner at han følger etter meg på planken. Den var ikke stort bredere enn en av hans høver!
En annen snodig sak var når jeg skulle ta hjem stevneskapet i slutten av sommeren. Det hadde stått i et lite skur inne på beitet. Jeg må altså dra det tilbake og det er tungt. Et sted setter jeg meg fast jeg drar det bak meg så ser ikke skapet. Plutselig kjenner jeg at skapet blir skjøvet framover og over dumpa der det satt fast. Når jeg snur meg står hopphesten og ser stolt ut. Han hadde dyttet til skapet. Jeg drar videre og han følger etter. Når jeg stopper for å ta en pause så dytter han snapet igjen. Smart hest.

Ponnin jeg hadde var ikke så spesiell, men på en hopp leksjon skulle vi ri titt-hinder og hopptreneren la en halm ball inni oxeren. Ponnin hoppet glatt opp på halm ballen og så ned på andre siden. Min trener lo så hun holdt på å miste pusten. Et år senere debuterte vi i feltritt med plassering.

 

[Luff]

Här läggs elkabel i marken och under vägen ska det tryckas kabel. En märklig maskin som tuggar högljutt och sprutar lervatten som en fontän. Stora svarta plastslangar släpas fram o tillbaks.
Och där står unghästen och tittar fascinerat på 15 meters håll. Precis när det brötar till så far han iväg 40-50 meter och blåser men är snart tillbaks vid staketet och kikar igen.

När jag pratade med planeraren så sa jag att om ni går in i hagen så får ni väl se upp med hästarna. Han frågade om jag var rädd att dom skulle skrämma hästarna. Jag svarade då; - Nä, dom kommer att stå på er...och jag hade rätt. Om han kunde så skulle han undersöka maskinerna. Och gamlingen skulle tycka det var världens bästa sak att klia sig på.