Sv: Det eviga transportproblemet..
Nu berättar jag min historia om minsvårlastade häst....
Han hade inte åkt mkt transport i sina unga dar, typ två gånger om året, till och från betet tills han var 7-8 år och vi flyttade. Alltså hade haninte mkt vana av att åka men då gick han alltid in efter nån halvtimme med lock ock pock. Stod kvar när han väl va inne så mankunde stänga lugnt och fint.
När vi då flyttade blev det mer åkande men inte så värst mkt och helt plötsligt en dag vägrade han bra och va alltid dyngsur när man kom fram, inte så kul. Då började han att backa ut och ville inte stanna kvar inne i finkan. Höll på i SJU TIMMAR en gång och då kan jag säga att haninte var mkt värd....
Började fundera på vad problemet va men kund einte komma på utan provade ALLT! Linor, hink m godis, linan runt bommen, spö..... You name it.
Gick så en NH-kurs och det visade sig att jag inte riktigt va ledaren och att haninte förstod det framåtdrivande från marken. Tränade och tränade och det började gå riktigt bra men det tog nån timme fortfarande och dyngsur va han fortfarande efter att han åkt.
Flyttade igen och då provade vi att köra honom brett och det blev en helt annan häst. Nu går han in när jag går före direkt och stannar kvar så att det går att stänga lugnt och fint och torr är hanoxå när vi kommer fram.
Vi tränade alltså på de framåtdrivande hjälperna från marken och sen visade vi att det endast är på rampen som det är "lugnt", ingen pådrivning så att säga. Och sen ökade jag succesivt att det blev lugnt längre och längre in. Men det stora var nog att haninte riktigt hade balans och behövde stå brett.
Det är ingen mening att bli uppstressad och förbannad utan det är bara att låta det ta den tid som behövs och träna ofta. Bra idé oxå det som nån skrev att fodra i finkan varje dag så att det blir en possitiv upplevelse där inne.
Lycka till!
Nu berättar jag min historia om minsvårlastade häst....
Han hade inte åkt mkt transport i sina unga dar, typ två gånger om året, till och från betet tills han var 7-8 år och vi flyttade. Alltså hade haninte mkt vana av att åka men då gick han alltid in efter nån halvtimme med lock ock pock. Stod kvar när han väl va inne så mankunde stänga lugnt och fint.
När vi då flyttade blev det mer åkande men inte så värst mkt och helt plötsligt en dag vägrade han bra och va alltid dyngsur när man kom fram, inte så kul. Då började han att backa ut och ville inte stanna kvar inne i finkan. Höll på i SJU TIMMAR en gång och då kan jag säga att haninte var mkt värd....
Började fundera på vad problemet va men kund einte komma på utan provade ALLT! Linor, hink m godis, linan runt bommen, spö..... You name it.
Gick så en NH-kurs och det visade sig att jag inte riktigt va ledaren och att haninte förstod det framåtdrivande från marken. Tränade och tränade och det började gå riktigt bra men det tog nån timme fortfarande och dyngsur va han fortfarande efter att han åkt.
Flyttade igen och då provade vi att köra honom brett och det blev en helt annan häst. Nu går han in när jag går före direkt och stannar kvar så att det går att stänga lugnt och fint och torr är hanoxå när vi kommer fram.
Vi tränade alltså på de framåtdrivande hjälperna från marken och sen visade vi att det endast är på rampen som det är "lugnt", ingen pådrivning så att säga. Och sen ökade jag succesivt att det blev lugnt längre och längre in. Men det stora var nog att haninte riktigt hade balans och behövde stå brett.
Det är ingen mening att bli uppstressad och förbannad utan det är bara att låta det ta den tid som behövs och träna ofta. Bra idé oxå det som nån skrev att fodra i finkan varje dag så att det blir en possitiv upplevelse där inne.
Lycka till!