Sv: Det blev så fel..och blir inte bättre...
Har lite glada nyheter här!
Igår var vi hos fysioterapeuten och jag ställde alla frågor jag hade, vi pratade jättelänge, 40min över tid..så det var jättesnällt av henne. Jag mådde mycket bättre efteråt då jag äntligen kunde få ur mig alla tankar och känslor jag haft på sistone, och hon gav mig en hel del svar som gjorde att jag nu kan tänka klarare.
Hon sa att hon först och främst, aldrig ens skulle tänka tanken på att avliva Cashmir nu. Hon säger att hon är inte är en sån person som håller liv i en hund "i onödan", och att hon själv avlivade sin då 1,5år gamla labrador som var en träningsnarkoman men fick någon ryggskada som skulle begränsa honom till enbart koppelpromenader, vilket inte skulle varit ett värdigt liv för den hunden som levde för att arbeta.. Hon säger att hon i princip dagligen i sitt yrke träffar på hundar som faktiskt mår dåligt och inte har någon livsgnista kvar, och säger att Cashmir är långt ifrån en sån hund. Hon har dessutom själv haft 3 greyhound innan. Så hon är väl medveten om hur/vad ett värdigt vinthundsliv är. Hon säger att eftersom Cashmir aldrig fått smak på att jaga trasa och testa på sådana race så vet han liksom inte vad "han går miste om"..och att han mycket väl kan leva gott och lycklig som enbart sällskapshund.
Nu till själva skadan: enligt henne så är det visst inte tårna/låret som är huvudproblemet längre...hon säger att hon märker av vid massagen att det släppt jättemycket och att han knappt reagerar på det längre. Så behandlingarna har hjälpt till att läka ihop mjukdelsskadan i låret, och att han överhuvudtaget inte reagerar när hon känner och klämmer på tårna. Utan problemet tror hon ligger i ryggen. Eftersom det inte blivit så mycket bättre efter alla behandlingar och han reagerar på exakt samma plats så misstänker hon att han kan ha diskbråck, pålagringar eller liknande..vilket kan även det orsaka hälta.. Så hon sa att vore det hennes hund skulle hon först och främst röntga ryggen, och sen utgå därifrån! (Önskar hon hade sagt det tidigare dock, så kunde man gjort det för längesen)
Hon säger då alltså att hon inte alls tror det är en omöjlighet för honom att få springa lös i framtiden...hon sa att jag t.o.m om jag vill kan börja småjogga med honom redan nu, kortare sträckor i början..för att se hur mycket han klarar, och sen avvakta och se om han börjar halta eller visa tecken på smärta..
Han kommer inte kunna springa på något race, pga att hunden belastar tårna på ett sätt då som inte alls skulle vara bra för artrosen i hans tår, men att leka lös och busa med andra hundar så småningom skulle han nog klara...bara vi kollar upp ryggen först. Och hon tyckte att idén om att skaffa en till hund inte alls var dum, då han älskar och uppskattar hundsällskap så mycket. Ja hon sa t.o.m att hon inte ser något hinder i att skaffa en kanske lite äldre/lugnare whippet..
Såå...det sista hon sa var, att jag ska försöka lägga alla dessa negativa tankar åt sidan nu, då det påverkar både hunden och mig...och att även om det så blir i 2 veckor till eller i 10år till...så ska jag bara försöka njuta av min hund istället.. Så det är precis vad jag ska göra nu och redan börjat med!
// Sara, som fått hoppet tillbaka