B
BJORKA
Ja vad kan man säga utan att lämna ut sig allt för mycket? Har en son på snart 15 år. Kan ju börja med att säga att vi har haft ett helvete sen han va ca 10. Han är utredd på hab om ev. diagnos men det kom inte fram nåt annat än att han har symptom av flera sjukdomar, Det värsta nu är ju dessa utbrott som är väldigt uppslitande för alla, Han kastar sönder det mesta vid de mest extrema anfallen, men alla fula ord som man får heta är nog jobbigast, Vi får ingen hjälp av hab. då ingen diagnos finns,Sonen är väldigt duktig på att manipulera andra människor och har satt igång ett flertal utredningar på soc då han uttalar sig om att han är rädd för allt och allla sticker ,från skolan i tid och otid och nu får jag inte längre iväg honom till skolan, Ska få mer hjälp av soc med gränssättningar och så vidare. Alla dessa utredningar är jobbiga och man tvivlar på sig själv hela tiden, Jag går hos psykolog för att ha ett bollplank, Och inte nog med det så är hans pappa misstänkt för misshandel på honom, Ja jag vet att min son mår dåligt och han vägrar prata med nån om det som hänt. Och ja han straffar ut sig själv hela tiden man är konsekvent mot han men han tror och säger hela tiden att jag ska skicka iväg han till skolhem och jag försöker förklara att så kommer aldrig att ske, sorry blev lite rörigt men jag vet snart inte om jag orkar längre.....