Sv: Denna sambo
Efter mycket prat har vi kommit fram till att skriva en sådan plan som föreslogs
och att om han blir irriterad ska han antingen gå ut en lång runda eller ringa
sin psykolog eller mamma som kan ge tips om hur vi ska lösa eventuella konflikter i framtiden.
Hade det varit en okey plan tycker ni?
Tack alla
Jag tycker oxå att ni ska skriva vad du ska göra ifall han bryter mot planen, dels i den akuta situationen, men även vilket "straff" han ska få när han landar igen. Min man blev som förbytt när han hade sina anfall (som kunde pågå i flera veckor), och då blev han bara ännu mer förbannad när jag påminde om planen, åtminstone i början.
Sen tycker jag även ni ska skriva in ett datum för utvärdering. Börja med att beskriva hur ni har det nu (nulägesbeskrivning), t ex hur ofta han blir "knäpp", vad han gör då o s v. Det kan ju även finnas saker han skulle vilja att du ändrade på.
När ni sedan utvärder, t ex om en månad, har ni något att jämföra med.
Om långa promenader inte hjälper, och psykologen inte är anträffbar finns ju alltid psykakuten. Jag tycker inte att han ska tveka att åka dit när han känner okontrollerbar ilska.
Vad gäller ringa mamma blir jag lite tveksam. Har han någon diagnos som autism eller liknande (där det finns en fysisk förklaring till beteendestörningen)? Om inte tycker jag att hans mamma har misslyckats med att göra honom trygg och välfungerande, och tvivlar på att hon kan vägleda honom nu.
Har han, kanske med psykologens hjälp, kommit fram till vem det är han egentligen har så mycket ilska och frustration mot?
Tänk på att de tre, fyra första åren i barnens liv är de mest avgörande för hur de blir när de växer upp. Ni har egentligen inte "råd" att leva destruktivt, för dotterns skull, så ni måste jobba snabbt! Det kanske behövs mer kontakt med psykriatrin och eventuellt mediciner. Min erfarenhet är att vården har mycket hjälp att erbjuda, om man bara ligger på och förklarar att det är bråttom.
Att ha delat boende är oxå ett jättebra förslag. Särskilt med tanke på att ni har barn.
