Den värsta mardrömmen...

[lil-sis]

Sv: Den värsta mardrömmen...

Jo men det är ju inte så konstigt att du inte orkar i samma omfattning.

Det måste vara jobbigt med allt beklagande och sen vill vällde som kände honom lätta på sin egen sorg också kan jag tänka.

Det är svårt att veta hur man ska hantera andra människor sorg. En del vill ju prata, andra allt annat än prata osv.

 

[Ninnurur]

Sv: Den värsta mardrömmen...

Jag blev inte lika kär som i den första, men den är helt klart ett mer förnuftigt val! Dessutom så ingår parkering i avgiften också så man måste inte parkera på gatan, det känns bra så länge Alice är liten

lill-sis - jag är inte van vid att vara så här ju
Jag är väl lite konstig som bearbetar sorg genom att tänka framåt och det är väl det folk reagerar på. Vilket jag inte orkar med. Jag vill inte känna att jag sörjer fel eller nåt sånt. Vi får se hur det blir på dagis imorgon, men jag har sagt till förskolechefen att jag inte vill ha en massa prat och sympatier och så utan allt ska vara så vanligt som möjligt för Alice skull, hon måste få ha sina vanliga rutiner, och samma gäller ju mig för att jag ska må bra. Hatar egentligen att ha så här förbannat mkt måsten för det brukar göra att jag låser mig totalt

 

[ameo]

Sv: Den värsta mardrömmen...

Mjae, inte mot vad jag gjorde tidigare. Har ju tex snittat nästan 1 h träning om dagen under de senaste månaderna och nu blir det bara ridning. Har tagit en PW bara. Orkar knappt läsa bloggar, än mindre skriva själv. Eller läsa böcker. Har flera bra som bara väntar men det går inte Och jag som normalt hatar att vara ensam och vill vara bland massor av folk börjar nästan känna mig folkskygg... Vill inte träffa nån jag känner, orkar nästan inte med mer sympatier!

Sorg tar mer på krafterna än man kan ana!
Jag insåg först i efterhand hur lite energi jag hade kvar efter att min mamma gått bort, trots att jag inte sörjde särskilt mycket. Men det tar både energi och tid att reda upp ett dödsbo.

Så mitt bästa råd är att du ska låta det ta tid, så att du inte gör slut på din energi!

 

[MM]

Sv: Den värsta mardrömmen...

Så var det för oss förra året när vi letade hus. Jag blev kär i ett men kontraktet skrevs samma dag som jag ringde mäklaren så där blev det inget.
Hittade sen det vi köpte och gillade så klart det med och det var det mest förnuftiga.
Det andra huset kostade så pass mycket mer att vi inte hade kunnat renovera från start. Nu har vi istället haft råd att totalrenovera med nytt kök, alla sovrum och snart nytt badrum, så huset ser ut exakt som vi vill ha det.
Så ibland får det förnuftiga gå först och att ni kan bo där längre är ett stort plus tycker jag.

 

[Ninnurur]

Sv: Den värsta mardrömmen...

Du har fullkomligt rätt. Jag är bara rädd att jag ska hamna i hypo-läget av min adhd, brukar försöka hålla mig åt hyper för att det känns som lättare att ha vågen ditåt. Det här med kombinerad typ är verkligen en balansgång!

Jag hoppas verkligen att det löser sig med lägenhet nu, jag vill inreda och pyssla och mysa. Sambon ville knappt ha några tavlor uppe på väggarna så även om jag gjorde så gott jag kunde blev det aldrig riktigt ombonat i vår lägenhet. Nu vill jag skapa ett varmt, välkomnande hem!

 

[Ninnurur]

Sv: Den värsta mardrömmen...

Ja om vi kan bo i det här området länge så är det ju ett enormt plus. Det är 10 min promenad till centralen men ändå ett lugnt område. Lägenheten ligger precis i gränsen mellan villor och lägenheter området. Alice ska ju gå kvar på sitt dagis iaf till sommaren, men det är ett föräldrakooperativ och hur mkt vi än trivs så vet jag inte hur mkt jag orkar med av uppgifterna ensam. Men det finns 7 förskolor inom bekvämt promenadavstånd, och skola och till och med gymnasieskola. Så det är ett bra område på alla sätt!

För er som undrar så är det alltså den här lägenheten som var bättre än väntat!

 

[lil-sis]

Sv: Den värsta mardrömmen...

Jag förstår frustrationen. Min hjärna blev ju "skadad" 2008 när jag gick in i väggen och jag blir galen på
trögheten och initiativlösheten med jämna mellanrum. Men jag lär mig mer och mer att acceptera det. Kan ju inte skynda på, då blir det bara värre.

Jag tror att man lätt uppfattas som kall när man bearbetar sorg genom att göra saker och fortsätta sitt liv. Och det är ju inte sant men svårt att förklara. Skulle du ligga i sängen och gråta 24/7 tror jag det till en början skulle vara lättare för folk att hantera.

Sen går det ju upp och ner med måendet. Vissa dagar så är sorgen det dominerande och andra en liten viskning i bakhuvudet.

 

[Ninnurur]

Sv: Den värsta mardrömmen...

Du är klok som en bok. Borde skriva ner det där och ha med mig och visa för folk som känns ifrågasättande

 

[monster1]

Sv: Den värsta mardrömmen...

Den såg supertrevlig ut, håller tummarna!

Du får skaffa dig lite mer oempatiska vänner som inte beklagar och frågar hur det är så mycket . Eller säg till dem, jag orkar inte prata om det här, jag vill bara hänga och prata om andra saker, typ nya lägenheten eller hästen...

 

[Tassetass]

Sv: Den värsta mardrömmen...

Jag blev inte lika kär som i den första, men den är helt klart ett mer förnuftigt val! Dessutom så ingår parkering i avgiften också så man måste inte parkera på gatan, det känns bra så länge Alice är liten

lill-sis - jag är inte van vid att vara så här ju
Jag är väl lite konstig som bearbetar sorg genom att tänka framåt och det är väl det folk reagerar på. Vilket jag inte orkar med. Jag vill inte känna att jag sörjer fel eller nåt sånt. Vi får se hur det blir på dagis imorgon, men jag har sagt till förskolechefen att jag inte vill ha en massa prat och sympatier och så utan allt ska vara så vanligt som möjligt för Alice skull, hon måste få ha sina vanliga rutiner, och samma gäller ju mig för att jag ska må bra. Hatar egentligen att ha så här förbannat mkt måsten för det brukar göra att jag låser mig totalt

Jag har aldrig förlorat en partner men däremot båda mina föräldrar alldeles för tidigt (mamma dog 2002 och pappa 2011). Mamma sörjde jag med bomber och granater, depression och akutpsyk och hela baletten. Inte förrän efter en sisådär fem-sex år, varav två i terapi, kunde jag lyfta blicken längre än precis framför fötterna.

Pappa sörjde jag med någon sorts beslutsamhet att slutföra det jag hade påbörjat året innan han dog (bli behörig till högskolan och börja studera). Dessutom var jag nykär när pappa dog vilket gjorde att jag hade så mycket känslor i mig att jag ibland kände mig som två personer. Jag jobbade som vanligt efter begravningen och fortsatte med mitt liv på ett helt annat sätt. Jag är en gråtare, och jag grät en himla massa, men livet kraschade inte som det gjorde när mamma dog.

Så även en och samma person kan sörja på väldigt olika sätt, och det sätt du sörjer på nu får vara precis hur det vill. Om ett år kanske du börjar sörja på ett annat sätt, skulle du - gud förbjude - drabbas av en till förlust så kanske den sörjs på ett tredje sätt.

Och skulle någon ha en åsikt om hur du sörjer så kan du trösta dig med att sådana människor har i regel alltid en åsikt oavsett hur man sörjer. Det behöver inte vara illa ment men vissa ska alltid vända på pannkakan, "borde hon inte gråta mer/mindre, vara deppigare/mer framåt, prata mer/mindre" o.s.v. o.s.v.

Stor kram till dig och Alice!

 

[Squie]

Sv: Den värsta mardrömmen...

*kl*

Jag förstår frustrationen. Min hjärna blev ju "skadad" 2008 när jag gick in i väggen och jag blir galen på
trögheten och initiativlösheten med jämna mellanrum. Men jag lär mig mer och mer att acceptera det. Kan ju inte skynda på, då blir det bara värre.

Jag tror att man lätt uppfattas som kall när man bearbetar sorg genom att göra saker och fortsätta sitt liv. Och det är ju inte sant men svårt att förklara. Skulle du ligga i sängen och gråta 24/7 tror jag det till en början skulle vara lättare för folk att hantera.

Sen går det ju upp och ner med måendet. Vissa dagar så är sorgen det dominerande och andra en liten viskning i bakhuvudet.

Jag har kraschat som du. Dock, i mitt fall, tycks det vara så att min hjärna inte tog någon skada (den tycks iaf funka som innan), dock minns jag sjukdomstiden och den frustration som det innebär att inte ha en hjärna som funkade.

Jag kan hålla med om att man uppfattas som kall om man inte gör som normen är. Du SKA ha sorg likadant som det är på film, du SKA vara hysteriskt, kvidande, nedbrutet ledsen...alla andra sätt är fel... Som om sorg hade någon sorts mall.

 

[Sonic76]

Sv: Den värsta mardrömmen...

Kl
Oftast är det människor som inte upplevt sorg som förväntar sig att man ska sörja på ett visst sätt.
Jag vet fortfarande inte hur jag kommer sörja nästa gång nåt händer. Kommer knappt ihåg nåt från de åren som varit.
Men jag vet att man orkar inte vara ledsen hela tiden. Man måste göra annat med.

 

[Sonic76]

Sv: Den värsta mardrömmen...

När mamma dog sörjde jag fortfarande min syster så det kändes som om jag inte orkade sörja mamma precis då.
Det kom senare istället.

 

[TinyWiny]

Sv: Den värsta mardrömmen...

Men du, det är inte alls konstigt att du börjar känna dig folkskygg och att du inte orkar med mer sympatier. Det du går igenom är stentufft och just nu kanske du behöver få sörja ifred? Ibland behöver man ju faktiskt bara få vara ensam också.

Vad roligt att det andra lägenheten känns lovande. Att ni kan bo längre i den än i den första spelar ju stor roll för det är både dyrt och jobbigt att flytta. Kan ni bo kvar där även när Alice behöver eget rum så är ju jättemycket vunnet.

Hoppas att du hittar en fin lokal till kaffet efter begravningen.

Kramar

 

[MM]

Sv: Den värsta mardrömmen...

Önskar jag kunde skicka över min lilla cavalierdam till dig så hade du haft lite myssällskap ikväll. Hon ligger här i soffan med mig och sussar sött.

Stor kram!

 

[cili]

Sv: Den värsta mardrömmen...

Vill inte träffa nån jag känner, orkar nästan inte med mer sympatier!

Säg till om du vill hitta på nåt för att tänka på något annat en stund och bara vara i nuet. Du är varmt välkommen hit för att spela spel, se på film eller vad som helst annat om du föredrar det

 

[Ninnurur]

Sv: Den värsta mardrömmen...

Tack vännen, kommer nog tvinga dig till sällskap när alla måsten är avklarade

*kl*
Dagislämningen gick bra. Men jag klarade inte att åka själv, mamma fick följa med. Har inte ens varit i området sen jag åkte från lägenheten, och dagis ligger 75 m därifrån. Nu sitter jag och ska ta tag i alla måsten, hatar det!! Men jag har fixat en del via vänner iaf, det är bra att kunna delegera!

 

[Messy]

Sv: Den värsta mardrömmen...

Tack vännen, kommer nog tvinga dig till sällskap när alla måsten är avklarade

*kl*
Dagislämningen gick bra. Men jag klarade inte att åka själv, mamma fick följa med. Har inte ens varit i området sen jag åkte från lägenheten, och dagis ligger 75 m därifrån. Nu sitter jag och ska ta tag i alla måsten, hatar det!! Men jag har fixat en del via vänner iaf, det är bra att kunna delegera!

Men du åkte man måste inte klara allt själv! Njut av din underbara familj, de verkar guld å lite till!

 

[Ninnurur]

Sv: Den värsta mardrömmen...

Jag åkte! Och nu har jag prel.bokat festvåningen på Hotell Linné om det inte går med Norrlands. Och fixat en som gör ett bildspel till minnesstunden och en annan som ska fixa musik till begravningen. Hans föräldrar har bokat tid med begravningsförrättaren imorgon så då åker jag till blomsteraffären också. Det jag har kvar nu är att boka möte med bouppteckningsnissen, men det är ju inte bråttom. Så nu åker jag till stallet istället!

 

[pulkaskurk]

Sv: Den värsta mardrömmen...

Du är så himla duktig! Jag sitter bara och gapar av beundran!

Sitter och tittar på den andra lägenheten du visat och jag gillar nog den bättre än den första.
Den första var finare renoverad, men det är ju bara ytskikt så det kan du ju göra när du själv vill och kan och dessutom få det exakt som du vill ha det
Köket tyckte jag var trevligt, de där gamla köksstommarna är ju oftast 100 ggr bättre än de nya som finns att köpa till rimligt pris.
En ny bänkskiva, annat kakel och snygg tapet så har du ju ett jättefint kök
Dessutom ser vardagsrummet ut att vara så stor att du skulle kunna sätta upp en vägg och ha ett eget litet sovrum?
Vardagsrummet blir väl iof i minsta laget men det kan ju vara skönt för dig att ha ditt eget rum också.