Den perfekta sällskapshunden

[Malibu_Stacy]

Många verkar vara mer fokuserade på fina färger…

Ja så är det, men det är ju också det som folk vill ha

 

[AraSlei]

Ja så är det, men det är ju också det som folk vill ha

Ja. Skrämmande

 

[Jollanlollan]

Jag tror det med småhundar är precis lika som med större - det finns ingen one size fits all. Man får antingen jobba hårt på att hitta rätt ras, rätt linjer, rätt uppfödare och rätt individ och/eller lära sig leva med den hund man får. Typ köpa grisen i säcken och chansa...

Fast det skulle vara värt om man pratade om egenskaper, funderade på hur man testade och dokumenterade dem. Gjorde BPH etc.

(Jag måste också medge att för mig är det lite märkligt med orubbliga önskemål om hårlag, färg, exakt storlek etc. Jag är ju mer intresserad av vad som är i mina presenter än hur fint de är inslagna )

Det tråkiga är ju att majoriteten av folk är intresserade av inslagningen. Träffar på alldeles för ofta folk som skaffar en hund för att utseendet passar dem i smaken men sen finns det inget av innehållet som egentligen matchar, eller väldigt lite. Har flera folk på jobbet bland annat som gjort så och sen bara klagar på att deras hund är så jobbig…. Själv är jag en sådan som tycker typ majoriteten av hundar är fina så jag är inte så kräsen. Jag var tex inte jätteförtjust i de superhängiga öronen som spaniels har. Nu sitter jag med en spaniel och älskar hans öron.
Hunden matchade helt enkelt in på allt annat så ett par långa öron kan jag leva med. Man måste kompromissa om vissa saker så som färg, exakta proportioner osv kanske inte är så viktigt i slutändan. Sen kan jag förstå att vissa saker tycker man mer om än andra. Skulle jag enbart gå på utseende så hade jag haft helt annan hund.

 

[Nota]

Fast italienarna är ofta osunda och whippets blir ofta stora (iaf betydligt större än rasstandarden anger). Whippet har ändå blivit vansinnigt populära upplever jag det som.

Finns folk som söker större sällskapshundar med och då är vinthundarna bra.

Jag tycker att taxen (dvärg och kanin) blivit otroligt populär som sällskapshund senaste åren. Liten men robust (alltså i form att att de inte bryter benen) och finns i korthår. De små verkar ju sällan användas som jakthundar och många uppfödare avlar för sällskap så kanske jaktinstinkten snart är borta.

Ja jag gick en lunchpromenad inne i city idag och det var ett antal taxar på promenad dock tyckte jag dom såg annorlunda ut än dom taxar jag är van att se
Såg ut att ha lite högre satta öron och längre ben och släthåriga men med lite tjockare päls men såg inte ut som blandraser så ja

 

[Sassy]

Jag tycker inte att de spetsar eller andra "lättskälliga" raser jag träffat skäller särskilt mycket i rent okynne i hemmet om det handlar om ljud de är vana vid. Särskilt inte i lägenhet där nyhetens behag dör av riktigt snabbt.
Värre i hus i så fall där de gärna larmar.
De enda riktigt skälliga spetsar jag varit med om var typ gamla tiders finnspetsar som stod och tråkskällde dagarna i ända i hundgården för att de inte hade annat för sig.

Men det är ju min upplevelse och det finns säkert undantag som beror på en hel drös med faktorer.

De jag tänker på är mittelspitz och små sällskapsspetsar. Livar något fruktansvärt, varje dag. Småskäggen som bor i samma miljö och ägs av liknande typ av små farbröder och tanter säger på sin höjd något voff i samma sammanhang, så jag tänker att något av det borde vara rasrelaterat?

(Jag har hundparken utanför mitt skrivbordsfönster, det är extremt tätt med just småhundar här i pensionärskvarteren. )

Vad sägs om en Ragdoll (katt)?

Jag har alltid tänkt att den optimala sällskapshunden vore vara en kombination av hund och katt…

(Ja, jag vet att det inte går … men tänk om det hade gått…)

Det är inte bara roligt... *Klappar shiban*

Alltså, är inte din redan lite mer av egensinnig katt än en ragdoll?

 

[Badger]

Vi konstaterar ju då och då på forumet att det saknas en korthårig och riktigt lättsam liten sällskapsras som samtidigt är frisk. En hälsosam ersättare till mops helt enkelt. Låt oss teoretiskt spåna fram den perfekta sällskapsrasen för hundägare som bara vill ha ett sällskap som kan hänga med på allt, och hur vi skulle ta fram den om vi hade obegränsade resurser

Jag hade önskat att det fanns en helt släthårig bichon havanais typ. Trevligt och lugnt temperament, hälsosam med lång livslängd, behändig storlek och minimal pälsvård. Gärna långt till skall också.

Är inte en Whippet perfekt för det?'
Eller är den kanske inte liten nog iofs.

 

[BornAgain]

Ja mentaliteten är svajig, rädda och osäkra är vanligt trots att det står precis tvärt om i rasstandarden. Har en kollega som föder upp tax och hon säger samma, tyvärr verkar det inte jobbas för detta inom rasklubben.

För mig som egentligen bara mött taxen som jakthund (och som ett hemskt vanvårdsfall) är en rädd tax ungefär lika otänkbar som en harlekinmönstrad med ben som en manvarg eller super-modell

 

[Badger]

Är inte en Whippet perfekt för det?'
Eller är den kanske inte liten nog iofs.

Ta bort, ngn hade föreslagit som jag missade.

 

[Bison]

Är inte en Whippet perfekt för det?'
Eller är den kanske inte liten nog iofs.

Jakten gör ju att de kan vara svåra att ha lösa.
Personligen är de för stora och inte tillräckligt robusta i typen.

 

[Myrten]

Jag fattar inte heller SKKs beslut om att sätta avelsspärr på den. Vet inte om det har att göra med om den är med i FCI eller inte. Hittat både och på den frågan.
Men hur kan den anses rasren nog för tävling och registrering i SKK men inte för avel?
Vad händer om man avlar ändå? Blir man bannad av SKK?

Det är för att om en ny ras ska godkännas för avel i Sverige krävs att det finns en plan för hur aveln ska bedrivas på ett seriöst sätt, tex hur uppfödarna hanterar en liten population. I AKs protokoll finns en del att läsa om detta.

 

[Fetaost]

Det är för att om en ny ras ska godkännas för avel i Sverige krävs att det finns en plan för hur aveln ska bedrivas på ett seriöst sätt, tex hur uppfödarna hanterar en liten population. I AKs protokoll finns en del att läsa om detta.

Tack för infon!

 

[Stergo]

Para en fjäril med nån form av soffligare?
Något som klarar tristess

Fast vad ska det vara? Inte ens min Bichon tycker livet som soffliggare är något att ha. Däremot vore livet som välkomstkommitté något

 

[skiesabove]

Jag tycker inte att det är jättemärkligt att även sällskapshundsägare kan ha preferenser som avviker från "liten eller väldigt liten, med antingen mycket pälsvård eller plattnos"? Det finns ju ett otal raser för liknande uppgifter bland de andra rasgrupperna, där det är mindre skillnader i storlek, hårlag och mentalitet inom samma arbetsuppgift som tekniskt sett hade kunnat vara utbytbara men ofta har folk ändå preferenser.

Sen är väl en del av problemet med existerande raser att man inte jobbar tillräckligt mycket med mentalitet i aveln, trots att jobbet "sällskapshund" faktiskt kan ställa en hel del krav på att det ska vara en mentalt bra hund för att funka.



Ja, det är ju just det där om man vill ha en "vanlig hund" som det blir svårare. Om syftet med att hitta en eller ett par raser som kan ersätta plattnosarna eller importerade "gatuhundar" så får man ju fundera på vad det är som gör att folk väljer en sådan istället för tex en bichon-typ eller småterrier?

(Gatuhundarna har ju väldigt ofta just den där typen "vanlig, ganska söt hund i trevlig mellanstorlek" som även är vad som tilltalar mig mest. Tyvärr räcker det väl inte med att det skulle finnas en matchande ras för att minska efterfrågan, men det vore åtminstone ett steg på vägen.)

Sen tror jag iofs att många som idag gillar frallor hade kunnat matcha med en småterrier också, men då finns det väldigt få som inte har någon pälsvård. Eller? Nihon är den jag kan komma på som är släthårig och inte för mycket jakt?

Min favorithund var en gatuhund . Eller strandhund snarare.

Perfekt, enkel, hundig hund. Mellanstorlek, människokär, kort päls. Tycker mig se en del liknande i spets/urhundsgruppen?

Men han var bara "min" under två veckor, jag blev adopterad medans jag var där så att säga.

 

[geting]

Jag tycker inte att det är jättemärkligt att även sällskapshundsägare kan ha preferenser som avviker från "liten eller väldigt liten, med antingen mycket pälsvård eller plattnos"? Det finns ju ett otal raser för liknande uppgifter bland de andra rasgrupperna, där det är mindre skillnader i storlek, hårlag och mentalitet inom samma arbetsuppgift som tekniskt sett hade kunnat vara utbytbara men ofta har folk ändå preferenser.

Sen är väl en del av problemet med existerande raser att man inte jobbar tillräckligt mycket med mentalitet i aveln, trots att jobbet "sällskapshund" faktiskt kan ställa en hel del krav på att det ska vara en mentalt bra hund för att funka.



Ja, det är ju just det där om man vill ha en "vanlig hund" som det blir svårare. Om syftet med att hitta en eller ett par raser som kan ersätta plattnosarna eller importerade "gatuhundar" så får man ju fundera på vad det är som gör att folk väljer en sådan istället för tex en bichon-typ eller småterrier?

(Gatuhundarna har ju väldigt ofta just den där typen "vanlig, ganska söt hund i trevlig mellanstorlek" som även är vad som tilltalar mig mest. Tyvärr räcker det väl inte med att det skulle finnas en matchande ras för att minska efterfrågan, men det vore åtminstone ett steg på vägen.)

Sen tror jag iofs att många som idag gillar frallor hade kunnat matcha med en småterrier också, men då finns det väldigt få som inte har någon pälsvård. Eller? Nihon är den jag kan komma på som är släthårig och inte för mycket jakt?

På tal om gatuhund. Om grekisk kokoni fanns här i Sverige hade jag lätt skaffat en. Små, trevliga, ser normala ut i kroppen. Har träffat flera i Grekland och en här, alla var mysiga hundar.

Nihon teria är typ helt omöjigt att hitta i Europa, tror jag…

 

[Viva]

En bekant har en supertrevlig chihuahua som är diabeteshund. Även avkomman är väldigt fin.

https://www.mimsafe.com/vimpan-diabeteshunden/

 

[tanten]

Fast vad ska det vara? Inte ens min Bichon tycker livet som soffliggare är något att ha. Däremot vore livet som välkomstkommitté något

Ingen aning
Kan bara konstatera att phalene är rätt... livliga.

Min skulle nog också gilla jobbet som välkomstkommitté

 

[Sel]

På tal om gatuhund. Om grekisk kokoni fanns här i Sverige hade jag lätt skaffat en. Små, trevliga, ser normala ut i kroppen. Har träffat flera i Grekland och en här, alla var mysiga hundar.

Nihon teria är typ helt omöjigt att hitta i Europa, tror jag…

De ser också ut som inkorsningsvalparna hos cavaliern! Supersöta!

 

[Sel]

De jag tänker på är mittelspitz och små sällskapsspetsar. Livar något fruktansvärt, varje dag. Småskäggen som bor i samma miljö och ägs av liknande typ av små farbröder och tanter säger på sin höjd något voff i samma sammanhang, så jag tänker att något av det borde vara rasrelaterat?

(Jag har hundparken utanför mitt skrivbordsfönster, det är extremt tätt med just småhundar här i pensionärskvarteren. )





Alltså, är inte din redan lite mer av egensinnig katt än en ragdoll?

Jag har motsatt upplevelse, här är skäggen och taxarna absolut värst i byn! ... och en rescuepomme men hon är förlåten för att hon nervösskäller.
Beaglarna för också låda ibland, men där är det klart handhavandefel och hundar som inte borde vara pensionärslimpor.


Ja, jo det förstås.

 

[Silver Girl]

Kom att tänka på Schipperke som verkar vara pigga och tuffa små hundar, men jag har aldrig träffat någon. Det kanske är som med en del andra raser att den låter bra på pappret men det finns problem.

 

[Fetaost]

Jag har motsatt upplevelse, här är skäggen och taxarna absolut värst i byn! ... och en rescuepomme men hon är förlåten för att hon nervösskäller.
Beaglarna för också låda ibland, men där är det klart handhavandefel och hundar som inte borde vara pensionärslimpor.


Ja, jo det förstås.

Har man nån typ av mentaltest där du bor (minns aldrig vilket land det är)
Här i Sverige är det ju rätt vanligt att skäggen utvärderas. Det kanske gör skillad?