Den perfekta sällskapshunden

Tycker det är samma problem bland de större, mamma har haft flera på 3-4 kg. Min vägde 2,5 och hade inte massa problem.
Jag kanske är för hårt färgad av de som var i min närhet och det var 9 år sedan jag kollade. Det fanns en liten kille på nära 3 kg som jag skulle stjäla varje dag i veckan :heart

och i agilityn där träffar man ju de vavvor som ägs av guld-människor (tillräckligt intresserade för att träna och sysselsätta sina hundar, men inte enormt tävlingsinriktade. Sådana människor brukar ju dels göra sin hemläxa, dels få det att funka)

Men det var svårt med vavvorna - mycket lusläsa stamtavlor, många hanar som förekom ofta men som ingen kunde berätta om annat än rabbla utställningsmeriter
 
Jag kanske är för hårt färgad av de som var i min närhet och det var 9 år sedan jag kollade. Det fanns en liten kille på nära 3 kg som jag skulle stjäla varje dag i veckan :heart

och i agilityn där träffar man ju de vavvor som ägs av guld-människor (tillräckligt intresserade för att träna och sysselsätta sina hundar, men inte enormt tävlingsinriktade. Sådana människor brukar ju dels göra sin hemläxa, dels få det att funka)

Men det var svårt med vavvorna - mycket lusläsa stamtavlor, många hanar som förekom ofta men som ingen kunde berätta om annat än rabbla utställningsmeriter
Mamma har en "jätte" (😅) nu på 28 cm, knappt ett år gammal. Just nu är han inte så kul men finns hopp om att det kan bli en trevlig hund. Vi får se vad det blir. En annan är 1,5 år och rädd för allt, t.o.m lite rädd för mig trots att vi träffas regelbundet.

Ja, det är hopplöst att de flesta uppfödare bara bryr sig om utställningsmeriter :down:. Om ens det, i vissa fall tror jag det mest är valp-pengar som lockar + valpar är ju gulliga.
 
Jag tycker de cihuahuor jag mött i stallmiljö varit trevliga allihop! Kanske köper stallfolk ofta från stallfolk och de har sina egna trevliga linjer?
 
Jag tycker att taxen (dvärg och kanin) blivit otroligt populär som sällskapshund senaste åren. Liten men robust (alltså i form att att de inte bryter benen) och finns i korthår. De små verkar ju sällan användas som jakthundar och många uppfödare avlar för sällskap så kanske jaktinstinkten snart är borta.
Jag är sjukt svag för dessa taxar och när jag och sambon började prata om hund nr 2 ihop med Frasse så kollade jag runt mycket på tax.
Men mentaliteten verkade rent generellt vara rätt kass. Att hitta bra hundar var som oinvigd i rasen så svårt att jag la ner det. De finns givetvis bra hundar också men oddsen var emot. Och sambon ville promt ha en Snuzze till så då blev det Wallan :)
 
Jag håller med om att inte drägla, men fälla är jag lite mer skeptisk till - jag har en pudel idag, som inte fäller, men man måste ju då hålla på att klippa pälsen regelbundet (vilket jag föredrar att inte göra). Däremot att hunden fäller ordentligt två gånger om året, och inte alls däremellan (dvs inte en massa småhår hela tiden, utan två veckor om året kommer allt).

En hund som fäller, fäller inte bara två gånger per år utan ta mig fasen hela tiden men mest under vår och höst och då är det inte bara en vecka åt gången utan ca 3-4 veckor om man har otur.
 
Jag tycker att taxen (dvärg och kanin) blivit otroligt populär som sällskapshund senaste åren. Liten men robust (alltså i form att att de inte bryter benen) och finns i korthår. De små verkar ju sällan användas som jakthundar och många uppfödare avlar för sällskap så kanske jaktinstinkten snart är borta.

Jag har fått för mig att småtaxarna ofta har problem med både hälsa och mentalitet, åtminstone i jämförelse med de jaktavlade? Fast det är enbart vad folk omkring mig påstår, har ingen aning om huruvida det stämmer eller inte. Annars är ju en trevlig tax en rolig liten hund för den som inte vill ha de allra mjukaste typerna.

De verkar vara väldigt ovanliga här, min kursare har stått på kö för sin i flera år. Tror hon sa att det finns typ ett 40-tal i Sverige?

Just denna är lite försiktig, men trevlig.

Det är väl lite lurigt att skaffa en? De reggas med avelsförbud i Sverige, och har kölista med anvisning så att det verkar svårt att få välja uppfödare i Nederländerna. Är det inte svårt att få importera i en så liten ras om det innebär att den plockas ur avelsbasen helt? (Och varför sätter man en sådan regel från SKK? Innebär det att man inte heller kan använda den i exportlandet om man tex köpt en från Finland?)

För mig är det en ras som potentiellt skulle kunna kryssa alla boxar, så jag hoppas verkligen att de blir vanligare och faktiskt visar sig vara en sportig och lättsam sällskapshund. :love:
 
Det är väl lite lurigt att skaffa en? De reggas med avelsförbud i Sverige, och har kölista med anvisning så att det verkar svårt att få välja uppfödare i Nederländerna. Är det inte svårt att få importera i en så liten ras om det innebär att den plockas ur avelsbasen helt? (Och varför sätter man en sådan regel från SKK? Innebär det att man inte heller kan använda den i exportlandet om man tex köpt en från Finland?)

För mig är det en ras som potentiellt skulle kunna kryssa alla boxar, så jag hoppas verkligen att de blir vanligare och faktiskt visar sig vara en sportig och lättsam sällskapshund. :love:
Jag fattar inte heller SKKs beslut om att sätta avelsspärr på den. Vet inte om det har att göra med om den är med i FCI eller inte. Hittat både och på den frågan.
Men hur kan den anses rasren nog för tävling och registrering i SKK men inte för avel?
Vad händer om man avlar ändå? Blir man bannad av SKK?
 
Här är de verkligen överallt! Fast ännu vanligare även till sällskap är förstås border, russel och patterdale (som jag här på forumet lärt mig inte är en FCI eller ens KC- godkänd ras! Synd, de är jättefina. ) på gott och på ont. Jag önskar fler fick upp ögonen för andra sällskapsavlade varianter än westie.

Cairnterrier verkar vara populära här, ser nog fler sådana än westies numera. Passar inte med vad jag vill ha, men definitivt käcka små hundar.

Patterdale ser väldigt intressanta ut, typiskt att de raser som faller inom mina önskemål inte "finns" i Sverige. :meh:
 
En hund som fäller, fäller inte bara två gånger per år utan ta mig fasen hela tiden men mest under vår och höst och då är det inte bara en vecka åt gången utan ca 3-4 veckor om man har otur.
Ja, men det är ju inte så mycket normalt sett. Min labbe och min aussie-liknande blandning är båda sådana att de alltid fäller några enstaka hår, men sen 1-2 veckor på hösten och våren går det dra tussar med handen
 
Kan man önska sig en Borderterrier som inte jagar och pälsen konstant är i perfekt trim?
Strävhåret i sig är perfekt när de är i fas i trimningen, det är när den blir lång och måste trimmas det är jobbigt.
De är perfekt storlek, robusta så det går inte sönder för minsta lilla men går att ta under armen när det behövs.
Utan jakten är de utmärkta sällskapshundar, hänger med på allt men kan softa i soffan när det är så.
 
Jag har fått för mig att småtaxarna ofta har problem med både hälsa och mentalitet, åtminstone i jämförelse med de jaktavlade? Fast det är enbart vad folk omkring mig påstår, har ingen aning om huruvida det stämmer eller inte. Annars är ju en trevlig tax en rolig liten hund för den som inte vill ha de allra mjukaste typerna.



Det är väl lite lurigt att skaffa en? De reggas med avelsförbud i Sverige, och har kölista med anvisning så att det verkar svårt att få välja uppfödare i Nederländerna. Är det inte svårt att få importera i en så liten ras om det innebär att den plockas ur avelsbasen helt? (Och varför sätter man en sådan regel från SKK? Innebär det att man inte heller kan använda den i exportlandet om man tex köpt en från Finland?)

För mig är det en ras som potentiellt skulle kunna kryssa alla boxar, så jag hoppas verkligen att de blir vanligare och faktiskt visar sig vara en sportig och lättsam sällskapshund. :love:

Hmmm det vet jag faktiskt inte? Denna är köpt från en svensk uppfödare, och tjejen som äger den är uppfödare för en annan ras så jag har antagit att hon köpt den för avel. Vet inte om de är avelsspärrade eller ej här :)
 
Jag tror det med småhundar är precis lika som med större - det finns ingen one size fits all. Man får antingen jobba hårt på att hitta rätt ras, rätt linjer, rätt uppfödare och rätt individ och/eller lära sig leva med den hund man får. Typ köpa grisen i säcken och chansa...

Fast det skulle vara värt om man pratade om egenskaper, funderade på hur man testade och dokumenterade dem. Gjorde BPH etc.

(Jag måste också medge att för mig är det lite märkligt med orubbliga önskemål om hårlag, färg, exakt storlek etc. Jag är ju mer intresserad av vad som är i mina presenter än hur fint de är inslagna )
 
Jag tror det med småhundar är precis lika som med större - det finns ingen one size fits all. Man får antingen jobba hårt på att hitta rätt ras, rätt linjer, rätt uppfödare och rätt individ och/eller lära sig leva med den hund man får. Typ köpa grisen i säcken och chansa...

Fast det skulle vara värt om man pratade om egenskaper, funderade på hur man testade och dokumenterade dem. Gjorde BPH etc.

(Jag måste också medge att för mig är det lite märkligt med orubbliga önskemål om hårlag, färg, exakt storlek etc. Jag är ju mer intresserad av vad som är i mina presenter än hur fint de är inslagna )

Jag tycker det finns många trevliga småhundar, men de har ofta trubbnos/päls/annat som gör dem för mig ointressanta.
 
(Jag måste också medge att för mig är det lite märkligt med orubbliga önskemål om hårlag, färg, exakt storlek etc. Jag är ju mer intresserad av vad som är i mina presenter än hur fint de är inslagna )
Det kan jag verkligen hålla med mig. Förutom möjligtvis storlek, att ha ett visst spann tycker jag är fullt rimligt. Jag hade otroligt svårt hur havanaiser såg ut och jag fick säga till mig själv på skarpen att komma över det. Och nu har jag så klart världens vackraste hund, men alla andra havanaiser ser fortfarande otroligt löjliga ut.
 
Jag tror det med småhundar är precis lika som med större - det finns ingen one size fits all. Man får antingen jobba hårt på att hitta rätt ras, rätt linjer, rätt uppfödare och rätt individ och/eller lära sig leva med den hund man får. Typ köpa grisen i säcken och chansa...

Fast det skulle vara värt om man pratade om egenskaper, funderade på hur man testade och dokumenterade dem. Gjorde BPH etc.

(Jag måste också medge att för mig är det lite märkligt med orubbliga önskemål om hårlag, färg, exakt storlek etc. Jag är ju mer intresserad av vad som är i mina presenter än hur fint de är inslagna )

Jag tycker inte att det är jättemärkligt att även sällskapshundsägare kan ha preferenser som avviker från "liten eller väldigt liten, med antingen mycket pälsvård eller plattnos"? Det finns ju ett otal raser för liknande uppgifter bland de andra rasgrupperna, där det är mindre skillnader i storlek, hårlag och mentalitet inom samma arbetsuppgift som tekniskt sett hade kunnat vara utbytbara men ofta har folk ändå preferenser.

Sen är väl en del av problemet med existerande raser att man inte jobbar tillräckligt mycket med mentalitet i aveln, trots att jobbet "sällskapshund" faktiskt kan ställa en hel del krav på att det ska vara en mentalt bra hund för att funka.

Jag tycker det finns många trevliga småhundar, men de har ofta trubbnos/päls/annat som gör dem för mig ointressanta.

Ja, det är ju just det där om man vill ha en "vanlig hund" som det blir svårare. Om syftet med att hitta en eller ett par raser som kan ersätta plattnosarna eller importerade "gatuhundar" så får man ju fundera på vad det är som gör att folk väljer en sådan istället för tex en bichon-typ eller småterrier?

(Gatuhundarna har ju väldigt ofta just den där typen "vanlig, ganska söt hund i trevlig mellanstorlek" som även är vad som tilltalar mig mest. Tyvärr räcker det väl inte med att det skulle finnas en matchande ras för att minska efterfrågan, men det vore åtminstone ett steg på vägen.)

Sen tror jag iofs att många som idag gillar frallor hade kunnat matcha med en småterrier också, men då finns det väldigt få som inte har någon pälsvård. Eller? Nihon är den jag kan komma på som är släthårig och inte för mycket jakt?
 
Jag är sjukt svag för dessa taxar och när jag och sambon började prata om hund nr 2 ihop med Frasse så kollade jag runt mycket på tax.
Men mentaliteten verkade rent generellt vara rätt kass. Att hitta bra hundar var som oinvigd i rasen så svårt att jag la ner det. De finns givetvis bra hundar också men oddsen var emot. Och sambon ville promt ha en Snuzze till så då blev det Wallan :)
Ja mentaliteten är svajig, rädda och osäkra är vanligt trots att det står precis tvärt om i rasstandarden. Har en kollega som föder upp tax och hon säger samma, tyvärr verkar det inte jobbas för detta inom rasklubben.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp