Jag var mellanhem till 2 sådana,inköpta från ett ungerskt manligt par, dom kom med papiljotter i håret, jag bor på landet, föreslog sax, både nya o gamla ägarna skrek rakt ut. rullarna åkte ur o så fick dom gå med en tofs i pannan så dom i alla fall säg något.Fast yorkien är verkligen JÄTTElätt att hålla nedklippt jämfört med dubbelpälsar eller krull. Det är som att klippa håret på en tunnhårig skandinav utan lockar. Snipp, snipp bara.
Ja jösses jag skulle inte vilja hålla en i utställningspäls - men det är ju inte heller mitt intresse! Svägerskan höll utställningshundarna i rullar tills de vunnit det de skulle sedan klipptes de ned.. men jag tyckte inte att det verkade gå någon nöd på hundarna i rullar heller.
Som dåvarande brukshundsägare kunde jag bara inte gå omkring med 2 papiljott hundar, som samlade gräs o annan skit i dom, dom fick helt enkelt bli hundar o sköljas av vid behovJa jösses jag skulle inte vilja hålla en i utställningspäls - men det är ju inte heller mitt intresse! Svägerskan höll utställningshundarna i rullar tills de vunnit det de skulle sedan klipptes de ned.. men jag tyckte inte att det verkade gå någon nöd på hundarna i rullar heller.
Hellre rullar än löst hår på landet.
Jag tänker att den utsläppta pälsen skulle samla mer skit och bök, men smaken är som baken. Jag har inte levt heltid med endera.
Den var lika lättskött under en vecka i långt skick,skiten rann eller torkade avJag tänker att den utsläppta pälsen skulle samla mer skit och bök, men smaken är som baken. Jag har inte levt heltid med endera.
Matte till papiljotthundarna hade dem dock på hästgård.
Edit: oavsett är det en otroligt lättskött "pälsvårdspäls" om man vill hålla den klippt! Betydligt enklare än dubbelpälsar eller pudelkrullar.
Jag kan tänka mig att det beror lite på i vilket skick den ska hållas i långa loppet... om man vill ställa ut alltså! Men lättare än dubbelpäls eller lockig bör den ju vara.
Den tog ingen skada på den veckan för ingen klagade, eller så vågade dom inteJag kan tänka mig att det beror lite på i vilket skick den ska hållas i långa loppet... om man vill ställa ut alltså! Men lättare än dubbelpäls eller lockig bör den ju vara.
jag tvättade o blåste dom några timmar innan hämtning,det var det bästa med dom,dom var så lätthanterade pailjotterna fick dom i en påse, söta rosetter var monterade "himmlarmedögonensymbol"Taget!Papillon eller phalene medursprungspäls - utan underull.
Mysigt, gulligt och kan vasra ute i kyla utan täcken.
Fäller minimalt, smuts rasar av. Badar min några gånger om året.
Inte skäller de heller - om man uppfostrar.
Det är ju mest min tolkning av vad jag lägger in i det (eftersom det är just en sällskapshund som skulle vara aktuellt för mig). Mina kollegor och bekanta verkar se det ungefär lika. Det är ett par småpudlar, någon pappis och någon chihuahua folk har. Några whippets också. De har gått några kurser, tränar litegrann, men är inte intresserade av hundsport som fritidssysselsättning och kan inte lova att en specifik aktivitet ska finnas med hela hundens liv.
Det som gör att jakt faller bort för mig är dels att jag inte har tillgång till inhägnade ytor i närheten, så ska hunden kunna vara lös måste den funka hyggligt även bland alla våra harar. Annars hade några av vinthundarna absolut passat. En mer specificerad jakthund (jag älskar ju flera av de stötande och apporterande fågelhundarna) tycker åtminstone jag inte att man ska skaffa om man inte är intresserad av deras typ av jobb?
Häromkring är det faktiskt väldigt få av småhundarna som livar mycket (med undantag för min närmaste granne dock), men 90% av småspetsarna gör det. Finns en pomme i grannskapet som verkar vara tyst, men i övrigt låter det precis hela tiden. Väldigt besvärligt när man bor i lägenhet.
de har liksom inte samma will to please som labben. Jag har en phalene och har haft en papillon. Ingen av dem har skällt mer än nån annan hund. Dvs minimalt.Taget!
Jag har en Bichon idag som inte alls är särskilt larmande, så då är nog Papillon inom gränsen också
Håller i övrigt med dig om att de allra flesta av de mindre terrierraserna är utmärkta sällskapshundar! Jag rekommenderar ofta just cairn som sällskapshund eftersom jag haft en och tyckte han var helt perfekt som detJag visste att jag skulle glömma några så det fick vackert avslutas med m fl.
Phalenen är ju helt klart ursöt. Inser att de är i minsta laget. Tycker min (förhållandevis stora) Bichon är lite liten, men tack vara pälsen så ser han ändå robustare ut än den lilla råtta han egentligen är där innanför. Men då är det ju just den där pälsen man måste ta hand om.Jag har en phalene och har haft en papillon. Ingen av dem har skällt mer än nån annan hund. Dvs minimalt.
Det är så synd att de lite större försvunnit - de får väga upp till 3 kg och många av rasens problem finns inte bland de större. Det är också läskigt hur hårt linjeavlade en del av de riktigt små är (beviset för att genbasen inte är säker även om numerären är hög)
Har du träffat flera bra på senare tid? Jag fick en chihuahua när jag var barn, han var född -97. Han var orädd, okomplicerad i det mesta, hyfsat motiverad att träna, älskade spår, frisk hela livet tills typ sista året (blev 14 år). Chihuahuor som honom har jag knappt mött de senaste 15 åren. Min mamma har chihuahuor, hon har haft 3-4 st samtidigt under många år. Majoriteten av alla hon haft har varit skräpiga mentalt, rädslor, skäller på allt, svåra att träna/motivera och plus det en hel del sjukdomsproblem. Kommer på två som varit okej mentalt men då har de istället inte levt så länge pga sjukdom. Alla dessa från helt olika linjer, olika uppfödare i Sverige och en import.
Tycker det är samma problem bland de större, mamma har haft flera på 3-4 kg. Min vägde 2,5 och hade inte massa problem.
)) 
