Den 22a hunduppdateringstråden!

[Takire]

Jag längtar så efter lite värme. Varit ute flera timmar med Frej och det var mysigt, men usch vad man blir frusen. Frej är bekväm i temperaturen, men det tror jag att han skulle vara vid 10 grader varmare temperatur också.

 

[Happimess]

För några veckor sedan postade jag en tråd och frågade hur mycket trötthet och sömn som är normalt... och nu undrar jag nästan tvärtom. Daisy har den senaste veckan förvandlas till full on tonåring. Vi har inte ändrat något i våra liv men ändå är rutinerna som bortblåsta, hon vill ha sysselsättning 24/7. Vanligtvis somnar hon på studs när vi släcker på kvällen men nu ska hon rejsa runt i sovrummet och bädda på tolv olika platser innan hon nöjer sig. Huvudet bland molnet vid varje träningspass. Outtröttlig energi och mer vakt och reaktivitet än vanligt. Härliga tonårstid

 

[mysboll]

För några veckor sedan postade jag en tråd och frågade hur mycket trötthet och sömn som är normalt... och nu undrar jag nästan tvärtom. Daisy har den senaste veckan förvandlas till full on tonåring. Vi har inte ändrat något i våra liv men ändå är rutinerna som bortblåsta, hon vill ha sysselsättning 24/7. Vanligtvis somnar hon på studs när vi släcker på kvällen men nu ska hon rejsa runt i sovrummet och bädda på tolv olika platser innan hon nöjer sig. Huvudet bland molnet vid varje träningspass. Outtröttlig energi och mer vakt och reaktivitet än vanligt. Härliga tonårstid

Det var detta hon vilade upp sig inför..

 

[border_kelpie]

Fick svaren på vår andra CT idag.
Vilja har armbågsdysplasi i båda armbågarna dock värst i vänster. Där finns brosk som vi måste plocka bort. Hennes knoge/sesamben har inte läkt alls och kommer inte läka då det är frakturerat på tre olika ställen.
Så ingen vet hur viljas framtid kommer se ut mer än att hon inte kommer kunna vara en aktiv hund. Inga lösa promenader, agility, lydnad eller lek med andra hundar.
Det vi kan göra först är att spruta in kortison i hennes tå för att försöka se om tån eller armbågen gör mest ont... Förstår inte hur vi ska kunna se detta då hon vilar hela tiden? Hur ska jag kunna se en skillnad?

Efter kortisonet så vill veterinären att vi antingen ska amputera hennes tå + rehab eller göra artroskopi på hennes armbåge + rehab. Vi kommer få behöva göra båda ingreppen men i vilken ordning vet vi inte.

Jag sitter bara och tänker om vi verkligen ska göra allt detta.. Vilja är en väldigt chill hund annars men hon ÄR en aktiv hund som behöver sin aktivering, motion för att må bra . Hon har liksom redan vilat i 5 snart 6 månader och med all rehab kommer de vara minst 1 1/2 år till. Alltså kommer hon vara över 2 år innan hon får börja leva som en sällskapshund..

Men hur stor otur kan man ha? 2 hundar med armbågsdysplasi... Måste vara nåt i rasen?

Nej fy är helt förkrossad .... Ville verkligen inte behöva stå inför detta beslutet nästan 11 månader efter jag tog det med Fixa

 

[Red_Chili]

Fick svaren på vår andra CT idag.
Vilja har armbågsdysplasi i båda armbågarna dock värst i vänster. Där finns brosk som vi måste plocka bort. Hennes knoge/sesamben har inte läkt alls och kommer inte läka då det är frakturerat på tre olika ställen.
Så ingen vet hur viljas framtid kommer se ut mer än att hon inte kommer kunna vara en aktiv hund. Inga lösa promenader, agility, lydnad eller lek med andra hundar.
Det vi kan göra först är att spruta in kortison i hennes tå för att försöka se om tån eller armbågen gör mest ont... Förstår inte hur vi ska kunna se detta då hon vilar hela tiden? Hur ska jag kunna se en skillnad?

Efter kortisonet så vill veterinären att vi antingen ska amputera hennes tå + rehab eller göra artroskopi på hennes armbåge + rehab. Vi kommer få behöva göra båda ingreppen men i vilken ordning vet vi inte.

Jag sitter bara och tänker om vi verkligen ska göra allt detta.. Vilja är en väldigt chill hund annars men hon ÄR en aktiv hund som behöver sin aktivering, motion för att må bra . Hon har liksom redan vilat i 5 snart 6 månader och med all rehab kommer de vara minst 1 1/2 år till. Alltså kommer hon vara över 2 år innan hon får börja leva som en sällskapshund..

Men hur stor otur kan man ha? 2 hundar med armbågsdysplasi... Måste vara nåt i rasen?

Nej fy är helt förkrossad .... Ville verkligen inte behöva stå inför detta beslutet nästan 11 månader efter jag tog det med Fixa

Fyfan... Det låter som en riktig mardrömssituation Hade det varit min hund så hade jag troligen inte tvingat hunden att genomgå allt det där... Tyvärr... Just med tanke på att hon inte kommer kunna vara så aktiv sedan som det låter som att hon vill och behöver för att må mentalt bra?

 

[Bapelsin]

För några veckor sedan postade jag en tråd och frågade hur mycket trötthet och sömn som är normalt... och nu undrar jag nästan tvärtom. Daisy har den senaste veckan förvandlas till full on tonåring. Vi har inte ändrat något i våra liv men ändå är rutinerna som bortblåsta, hon vill ha sysselsättning 24/7. Vanligtvis somnar hon på studs när vi släcker på kvällen men nu ska hon rejsa runt i sovrummet och bädda på tolv olika platser innan hon nöjer sig. Huvudet bland molnet vid varje träningspass. Outtröttlig energi och mer vakt och reaktivitet än vanligt. Härliga tonårstid

Spot on Nora just nu

 

[Bapelsin]

I all sorg har Nora blivit lite ”bortglömd”. Idag var vi i skogen för första gången sedan 2/5, i vanliga fall är vi där varje dag. Hon har massor med överskottsenergi inomhus såklart och är skitjobbig, men hon är ändå hanterbar. Hon är så inkännande och fin. Igår var min väns andra bästa kompis här och då låg hon intill honom hela kvällen. Han var jätteledsen och hon tröstade honom med sin närhet. Älskade hund ❤

 

[HeddaVovven]

Fick svaren på vår andra CT idag.
Vilja har armbågsdysplasi i båda armbågarna dock värst i vänster. Där finns brosk som vi måste plocka bort. Hennes knoge/sesamben har inte läkt alls och kommer inte läka då det är frakturerat på tre olika ställen.
Så ingen vet hur viljas framtid kommer se ut mer än att hon inte kommer kunna vara en aktiv hund. Inga lösa promenader, agility, lydnad eller lek med andra hundar.
Det vi kan göra först är att spruta in kortison i hennes tå för att försöka se om tån eller armbågen gör mest ont... Förstår inte hur vi ska kunna se detta då hon vilar hela tiden? Hur ska jag kunna se en skillnad?

Efter kortisonet så vill veterinären att vi antingen ska amputera hennes tå + rehab eller göra artroskopi på hennes armbåge + rehab. Vi kommer få behöva göra båda ingreppen men i vilken ordning vet vi inte.

Jag sitter bara och tänker om vi verkligen ska göra allt detta.. Vilja är en väldigt chill hund annars men hon ÄR en aktiv hund som behöver sin aktivering, motion för att må bra . Hon har liksom redan vilat i 5 snart 6 månader och med all rehab kommer de vara minst 1 1/2 år till. Alltså kommer hon vara över 2 år innan hon får börja leva som en sällskapshund..

Men hur stor otur kan man ha? 2 hundar med armbågsdysplasi... Måste vara nåt i rasen?

Nej fy är helt förkrossad .... Ville verkligen inte behöva stå inför detta beslutet nästan 11 månader efter jag tog det med Fixa

Fy vad jag lider med dig!
Hade det varit jag hade jag satt stopp och tagit bort hunden och sedan köpt en ny hund men jag förstår att det inte är något lätt beslut.
Kram ❤

 

[border_kelpie]

Ja nej jag förstår det som att hon inte kommer kunna vara en aktiv hund efter utan mer en så kallas "familjehund". Jag köpte ju denna rasen för dess energi och vilja att jobba. Vilja mår ju inte alls bra av all vila vi har gjort hittills och då går vi ändå koppelpromenader på upp till 10 min 4-5 gånger om dagen med massa mental stimulans inne. Hon behöver få komma ut och springa och röra sig så som en aktiv hundras ska.

Vet varken in eller ut . Är sååå trött mentalt och känner just nu att aldrig hund igen! Blir det att jag tar bort denna så kommer mitt hjärta gå i tusen bitar.

Haft 4 hundar inom loppet av 13 år som blivit skadade och 2 stycken av dem inom loppet av 1 år. Så blir ingen ny hund. Vågar inte

 

[Miao]

Ja nej jag förstår det som att hon inte kommer kunna vara en aktiv hund efter utan mer en så kallas "familjehund". Jag köpte ju denna rasen för dess energi och vilja att jobba. Vilja mår ju inte alls bra av all vila vi har gjort hittills och då går vi ändå koppelpromenader på upp till 10 min 4-5 gånger om dagen med massa mental stimulans inne. Hon behöver få komma ut och springa och röra sig så som en aktiv hundras ska.

Vet varken in eller ut . Är sååå trött mentalt och känner just nu att aldrig hund igen! Blir det att jag tar bort denna så kommer mitt hjärta gå i tusen bitar.

Haft 4 hundar inom loppet av 13 år som blivit skadade och 2 stycken av dem inom loppet av 1 år. Så blir ingen ny hund. Vågar inte

Det är jättehemskt och jättesorgligt, jag lider starkt med dig och med din stackars hund.

Men för att vara helt ärlig, framtiden du beskriver för henne hade inte ens varit schysst för en ”familjehund”. Det hade inte varit ett schysst liv för någon hund, och verkligen inte från så ung ålder. Att aldrig få springa lös, aldrig få träna någonting, hela livet ha restriktioner och gå i koppel för att inte få ont... För att inte tala om den ständiga oron som ägare, att gå och undra om hunden har ont, att sätta hjärtat i halsgropen om man råkar släppa ut hunden lös och den gör en glädjerusning för att den kan få ondare...

Jag beklagar, det gör jag verkligen. Det är vedervärdigt när hundar inte får vara friska, särskilt unga hundar.

 

[border_kelpie]

Det är jättehemskt och jättesorgligt, jag lider starkt med dig och med din stackars hund.

Men för att vara helt ärlig, framtiden du beskriver för henne hade inte ens varit schysst för en ”familjehund”. Det hade inte varit ett schysst liv för någon hund, och verkligen inte från så ung ålder. Att aldrig få springa lös, aldrig få träna någonting, hela livet ha restriktioner och gå i koppel för att inte få ont... För att inte tala om den ständiga oron som ägare, att gå och undra om hunden har ont, att sätta hjärtat i halsgropen om man råkar släppa ut hunden lös och den gör en glädjerusning för att den kan få ondare...

Jag beklagar, det gör jag verkligen. Det är vedervärdigt när hundar inte får vara friska, särskilt unga hundar.

Nej och det är de jag hela tiden går och tänker på. Jag går ju med den oron varje dag när hon studsar, när hon blir vild i kopplet och försöker rusa eller när hon blir frustrerad och springer efter katterna hemma. Jag ser ju hur dåligt hon mår av att bara ligga och aldrig få springa. Hon har börjat med massa beteenden som inte är så bra och blir rädd för så konstiga saker som tex mig när jag kommer hem eller som idag när min lillebror (som är hennes idol) kommer på besök och hon springer åh gömmer sig. Kissar sen ner sig när hon ska fram och hälsa. Inte på ett glatt sätt
Detta har hon gjort de senaste veckorna med mig men precis börjat med min bror. Förstår inte varför .

Men de beteendena och hur rädd hon blivit för veterinärerna gör det riktigt jobbigt.

Jag vill ju bara hennes bästa men känns som att jag är en gud som ska sitta och bestämma över om hon får leva eller dö .

Ville verkligen inte hamna här igen.....

 

[iNHALE]

Nej och det är de jag hela tiden går och tänker på. Jag går ju med den oron varje dag när hon studsar, när hon blir vild i kopplet och försöker rusa eller när hon blir frustrerad och springer efter katterna hemma. Jag ser ju hur dåligt hon mår av att bara ligga och aldrig få springa. Hon har börjat med massa beteenden som inte är så bra och blir rädd för så konstiga saker som tex mig när jag kommer hem eller som idag när min lillebror (som är hennes idol) kommer på besök och hon springer åh gömmer sig. Kissar sen ner sig när hon ska fram och hälsa. Inte på ett glatt sätt
Detta har hon gjort de senaste veckorna med mig men precis börjat med min bror. Förstår inte varför .

Men de beteendena och hur rädd hon blivit för veterinärerna gör det riktigt jobbigt.

Jag vill ju bara hennes bästa men känns som att jag är en gud som ska sitta och bestämma över om hon får leva eller dö .

Ville verkligen inte hamna här igen.....

Usch vad det låter jobbigt. Jag hade nog låtit henne somna in i detta läget. Ffa när du beskriver att hon får ett förändrat beteende jäntemot er som hon ju normalt älskar. Att både leva med fysisk smärta och med mental smärta är en hemsk kombination.

 

[iNHALE]

Hade nästan glömt hur satans jobbig en uttråkad borzoivalp kan vara... Satan vad det ska gnällas varenda vaken minut som han anser att han har det minsta lilla tråkigt måste ha förträngt det sen förra gången...

Det positiva är iaf att vi haft flera torra nätter på rad nu där jag kunnat sova i min egen säng utan att behöva gå upp. Verkar ha hittat en fungerande rutin med kvällskissandet så han klarar att hålla sig hela natten utan att kissa inne.

 

[Miao]

Nej och det är de jag hela tiden går och tänker på. Jag går ju med den oron varje dag när hon studsar, när hon blir vild i kopplet och försöker rusa eller när hon blir frustrerad och springer efter katterna hemma. Jag ser ju hur dåligt hon mår av att bara ligga och aldrig få springa. Hon har börjat med massa beteenden som inte är så bra och blir rädd för så konstiga saker som tex mig när jag kommer hem eller som idag när min lillebror (som är hennes idol) kommer på besök och hon springer åh gömmer sig. Kissar sen ner sig när hon ska fram och hälsa. Inte på ett glatt sätt
Detta har hon gjort de senaste veckorna med mig men precis börjat med min bror. Förstår inte varför .

Men de beteendena och hur rädd hon blivit för veterinärerna gör det riktigt jobbigt.

Jag vill ju bara hennes bästa men känns som att jag är en gud som ska sitta och bestämma över om hon får leva eller dö .

Ville verkligen inte hamna här igen.....

Det är ju tyvärr det ansvaret vi som hundägare har, att ta ett rättvist beslut när det är dags för våra hundar att vandra vidare, så de inte får ett förlängt lidande bara för att det gör så inåtahelvete ont för oss att säga hejdå.

I det sammanhanget så ÄR vi "gud" över våra hundar, och det är vårt ansvar att se till deras bästa och ta ett beslut när enough is enough. Deras välbefinnande måste övertrumfa våra egna känslor och vår egna smärta, vår egna sorg.

Det är en del av det löfte vi bör ge våra hundar när vi köper dem, att lova att älska dem genom hela deras liv, att ge dem det liv de önskar och behöver för att må bra, och att ge dem gåvan att lämna oss i tid...

 

[Happimess]

Det var detta hon vilade upp sig inför..

Hon gjorde helt klart ett bra jobb

 

[border_kelpie]

Det är ju tyvärr det ansvaret vi som hundägare har, att ta ett rättvist beslut när det är dags för våra hundar att vandra vidare, så de inte får ett förlängt lidande bara för att det gör så inåtahelvete ont för oss att säga hejdå.

I det sammanhanget så ÄR vi "gud" över våra hundar, och det är vårt ansvar att se till deras bästa och ta ett beslut när enough is enough. Deras välbefinnande måste övertrumfa våra egna känslor och vår egna smärta, vår egna sorg.

Det är en del av det löfte vi bör ge våra hundar när vi köper dem, att lova att älska dem genom hela deras liv, att ge dem det liv de önskar och behöver för att må bra, och att ge dem gåvan att lämna oss i tid...

Ja jag vet men hade önskat jag kunnat få ta detta beslutet om 12-14 år inte när hon va 11 månader .
Men som du säger är det upp till mig att se till hennes bästa .
Ska prata lite mer med veterinären och familjen och sen går vi ta ett beslut.

Men blir inga fler hundar. Denna sorgen för Fixa och Vilja räcker och blir över för många år ...

 

[Happimess]

Fick svaren på vår andra CT idag.
Vilja har armbågsdysplasi i båda armbågarna dock värst i vänster. Där finns brosk som vi måste plocka bort. Hennes knoge/sesamben har inte läkt alls och kommer inte läka då det är frakturerat på tre olika ställen.
Så ingen vet hur viljas framtid kommer se ut mer än att hon inte kommer kunna vara en aktiv hund. Inga lösa promenader, agility, lydnad eller lek med andra hundar.
Det vi kan göra först är att spruta in kortison i hennes tå för att försöka se om tån eller armbågen gör mest ont... Förstår inte hur vi ska kunna se detta då hon vilar hela tiden? Hur ska jag kunna se en skillnad?

Efter kortisonet så vill veterinären att vi antingen ska amputera hennes tå + rehab eller göra artroskopi på hennes armbåge + rehab. Vi kommer få behöva göra båda ingreppen men i vilken ordning vet vi inte.

Jag sitter bara och tänker om vi verkligen ska göra allt detta.. Vilja är en väldigt chill hund annars men hon ÄR en aktiv hund som behöver sin aktivering, motion för att må bra . Hon har liksom redan vilat i 5 snart 6 månader och med all rehab kommer de vara minst 1 1/2 år till. Alltså kommer hon vara över 2 år innan hon får börja leva som en sällskapshund..

Men hur stor otur kan man ha? 2 hundar med armbågsdysplasi... Måste vara nåt i rasen?

Nej fy är helt förkrossad .... Ville verkligen inte behöva stå inför detta beslutet nästan 11 månader efter jag tog det med Fixa

Jävla skitsituation, rent ut sagt. Om prognosen är så dålig som du skriver så hade jag låtit henne somna, även om blotta tanken på att ta ett sådant beslut skrämmer skiten ur mig. Jag hade velat få väldigt svart på vitt vad de behandlande veterinärerna tror prognosen är (även om jag förstår att det är svårt att uttala sig om). Usch vilken helt sinnessjuk otur du har haft.

 

[fryckan]

Jag är så impad över min lilla valp

 

[fryckan]

@border_kelpie så fruktansvärt tråkigt

 

[Red_Chili]

Ja jag vet men hade önskat jag kunnat få ta detta beslutet om 12-14 år inte när hon va 11 månader .
Men som du säger är det upp till mig att se till hennes bästa .
Ska prata lite mer med veterinären och familjen och sen går vi ta ett beslut.

Men blir inga fler hundar. Denna sorgen för Fixa och Vilja räcker och blir över för många år ...

Fy så hemskt

Jag har inte riktigt hängt med. Har alla varit samma ras? Du kanske framöver känner att du vågar testa med en helt annan ras då. Kanske en vuxen omplacering som är dokumenterat frisk. Ingen hund går ju någonsin att ersätta med en annan, men älskar man att leva med hund så blir ju livet ofta väldigt tomt utan den delen.