@sorbifolia är inte wonderwoman som figur/karaktär någon slags gaysymbol/ikon? Kul val av film isf![]()
Lite osäker, evt feministisk ikon på sin tid? Oavsett många riktigt snygga brudar att titta på om man får säga så...
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
@sorbifolia är inte wonderwoman som figur/karaktär någon slags gaysymbol/ikon? Kul val av film isf![]()
Har inte varit mkt online sista veckan pga flytt. Men har läst ikapp nu. Ang barngrejen så har jag alltid varit anti barn. Men jag tycker med facit i hand att det varit bra att killen jag träffar/träffat har barn. Barnet går i lågstadiet så det är liksom inte ett småbarn, det går att samtala med barn i den åldern och hen är väldigt trevlig och välfostrad och ett av få barn jag faktiskt känt att jag tyckt om. Dessutom är pappan 50% förälder och extremt engagerad i barnet, vilket säger en del om han själv. Mkt attraktivt tycker jag, trots att jag inte söker nån att bilda familj med. Man ser mkt av föräldern i hur deras relation med barnen är, helt enkelt.
Hjälp! Vad säger ni om denna presentation? "Söker någon för en lång varig relation"
Särskrivning då den är som bäst![]()
Har haft så fullt upp med mitt liv sista veckorna så det har gått väldigt bra att inte tänka så mkt kring den här relationen. Har tom kunnat vara lugn i att jag inte kan göra annat än vänta och se vad som blir. Jag tänkte inte pusha på, jag har sagt mitt och vart jag står. Han får meddela sig när han vet vart han har sig själv, så jag kan ta ställning till det då. Jag har distraherat mig med annat och faktiskt inte lagt så mkt energi på detta.
Så hörde han av sig lite under förra veckan ,mest kolla hur läget är osv. I helgen hade vi nog setts om det inte vore för att jag hade folk hos mig för att hjälpa mig med flyttlass och städning. Det var heller inte läge att kommunicera annat än skriva, och jag min korkade idiot var helt disträ och svarade inte speciellt smidigt på de inviter till djupare samtalsämnen. Men det är som det är. Jag kan inte ha flera bollar i luften samtidigt och samtidigt fokusera, jag kan heller inte alltid vara på stand-by för sånt och speciellt inte när jag roddar flyttprojekt. Jag får förlåta mig för det. Men såklart är det frustrerande att aldrig få nån klarhet i nåt. Nu kan vi väl inte ses på nån vecka igen. Jag ger upp bara jag tänker på det...
Gud jag hade aldrig klarat av att ha något sådant samtal medan jag flyttar heller! Inget konstigt alls![]()
Måste du få hans input på det då? Om du känner att det är kört och du inte vill leva på hoppet så tror jag det bästa är att ta framtiden i egna händer, att avsluta i det här fallet. Han har av vad jag förstått av det du skrivit här fått alla möjligheter att ta ett beslut/göra en satsning angående er, men han VÄLJER att inte göra det. Ett uteblivet svar är också ett svar!Tack ❤ Det känns mest bara så typiskt att vi är de mest otajmade som går i ett par skor. Vi hördes igår men det var inget annat än bara ett konstaterande att vi lever. Typ. Jag vill ses o få nån klarhet i detta så jag kan konstatera haveriet och gråta ut och sörja det sen. Hatar att hänga i luften och jag hatar att gå runt och sakna nån som jag ändå vet att det är kört med. Hoppet är ju den dummaste och sista känslan en har. Lika bra att avliva den liksom känner jag.
Sen är det inte heller säkert att du får ett ärligt svar @Taggis. Som nån skrev i förra vändan för någon månad sedan innan ni hade pratat så finns ju risken att man får det svar man vill ha men personen levererar sedan inte vad som har sagts och man själv fortsätter i samma loop med att fundera, grubbla, tvivla och må jättedåligt. Det är väl tyvärr där du verkar befinna dig nu.Måste du få hans input på det då? Om du känner att det är kört och du inte vill leva på hoppet så tror jag det bästa är att ta framtiden i egna händer, att avsluta i det här fallet. Han har av vad jag förstått av det du skrivit här fått alla möjligheter att ta ett beslut/göra en satsning angående er, men han VÄLJER att inte göra det. Ett uteblivet svar är också ett svar!
Måste du få hans input på det då? Om du känner att det är kört och du inte vill leva på hoppet så tror jag det bästa är att ta framtiden i egna händer, att avsluta i det här fallet. Han har av vad jag förstått av det du skrivit här fått alla möjligheter att ta ett beslut/göra en satsning angående er, men han VÄLJER att inte göra det. Ett uteblivet svar är också ett svar!
Sen är det inte heller säkert att du får ett ärligt svar @Taggis. Som nån skrev i förra vändan för någon månad sedan innan ni hade pratat så finns ju risken att man får det svar man vill ha men personen levererar sedan inte vad som har sagts och man själv fortsätter i samma loop med att fundera, grubbla, tvivla och må jättedåligt. Det är väl tyvärr där du verkar befinna dig nu.
I min värld är det handlingar, inte ord som räknas.
Jag tycker själv att det har känts oerhört skönt när jag har varit den som avslutat i sådana här situationer, det har känts väldigt bra att jag stod upp för mig själv och mina känslor och att jag inte accepterade att leva eller ha en relation där jag inte mådde bra.
Jag är väl lika dum som när jag var tonåring möjligen, men jag föredrar att avsluta med konstateranden och inte med antaganden baserade på egna teorier. Det händer så sällan i mitt liv att jag tycker om någon så det vore dumt att inte ens försöka ta reda på vad saken kan leda till. Han har ett bagage lika mkt som jag har det och ingen av oss är perfekt så lika lite som jag beter mig logiskt och prickfritt kan jag kräva det av nån annan. Så försöker jag tänka i nyktert tillstånd. Om en timme kan jag svara helt annorlunda, för såna humörsvängningar har jag tyvärr.
Det handlar knappast om att vara dum utan om vad man känner är bäst för en själv. Och det vet ju var och en bäst själv.
Mitt inlägg baseras inte enbart på er interaktion den senaste tiden utan på hur jag uppfattat er relation över tid med alla vändor fram och tillbaka och att du verkar vänta på ett svar jag inte tror att du kommer få. Eller som @Eurydome skrev, ett svar som inte efterlevs. Men jag hoppas jag har fel och du kan få den sinnesro du behöver och förtjänar.Jo jag förstår poängen men det är knappast nåns fel att jag jobbat eller varit upptagen med annat när han föreslagit att ses. Samma borde väl gälla åt andra hållet. Jag skulle inte se det som att jag Väljer att inte träffa honom för att jag är på jobbet/stallet/har besök. Jag jobbar 5-skift och fyller upp nästan all ledig tid med aktiviteter så jag väntar mig inte att han har koll på mina lediga stunder och att han då aktivt väljer bort mig. Det finns liksom flera parametrar i ens liv än att dejta. Oftast.
Det som främst får mig att må dåligt är mina egna hjärnspöken i kombination med att vi har dålig tajming. Tror jag. Men den här veckan har jag PMS-vecka och ska inte grubbla alltför mkt. Bara härda ut. PMS är inte heller hans fel.