Dejtingtråden 31

[AraSlei]

Jag är glad över att jag har en hobby som gör att jag ständigt träffar nya människor, och dessutom då med samma intresse som jag. Som kvinna och intresserad av män, och numera singel då, så känns det inte jättesvårt att träffa någon man fattar tycke för i en mansdominerad hobby.

Förstår verkligen om det inte är så lätt att träffa lämpliga personer om man inte har en hobby där man träffar mycket nytt folk.

 

[Eurydome]

Fortsatt Tinder-lös efter patientchocken. Känns rätt skönt. Är inte sugen på att dejta ändå eftersom man måste träffa nya människor på promenad och hålla avstånd. Det känns onödigt att lägga tid på eftersom jag har tillräckligt svårt att flirta även när jag får röra vid personen.

Blev det inget med gym-dejten?

 

[Modest]

Blev det inget med gym-dejten?

Hm, inte haft någon gymdejt? Inte ens varit på gymmet sedan oktober pga covid.

 

[Eurydome]

Hm, inte haft någon gymdejt? Inte ens varit på gymmet sedan oktober pga covid.

Jag kanske har fel för mig eller läste in felaktigt att det handlade om ett gym men det var någon tränare eller liknande som hade bjudit ut dig. En person som var lite äldre än du.

 

[_Taggis_]

Apropå det här med att vistas i miljöer där en träffar mkt människor så kommer jag osökt in på en hang up jag har, och som jag mått rätt dåligt över på sistone...

På mitt jobb finns bara män i olika åldrar. Skulle jag vilja nyttja situationen för att flirta skulle det inte vara nåt som helst problem. Vi har något mindre kontakt med entreprenörer pga covid19 men det är oundvikligt att inte ha nån alls då vår verksamhet måste ha folk för att gå runt... Sen var det då detaljen med att råka på nån nån vettig, det är en hårdare nöt att knäcka
Är glad att jag inte söker nån, jag är snarare sådan på jobbet att jag håller mig undan för att slippa såna där flirtingsituationer som jag inte vill ha. Det finns en som jag fattade nån sorts tycke för, flera år tillbaka, men precis som de flesta män som stöter på mig så är han sambo sedan många år och i en väldigt stadig relation. Och ja, det är oftast sådana jag har att göra med. Jag är väldigt trött på det.

Jag har verkligen börjat fundera på vad det är med mig som gör att oseriösa män dras till mig. Varför är jag den där som är rolig att stöta på, flirta med, ringa till eller whatever...? Jag tror på nåt vis att om jag skulle spela med, så skulle det inte alls vara nåt problem att inleda nåt med vissa av dem. Det gör mig ledsen på två sätt - dels tänker jag på en partner där hemma och hur roligt det hade varit för mig själv om jag hade en sambo/man/pojkvän som betedde sig på det viset. Sen blir jag ledsen för att detta nästan aldrig slår fel, får jag bra kontakt med någon så leder till allt som oftast till att han börjar stöta på mig och kollar jag då upp vad det är för en person så hittar jag i princip alltid en stadig partner i bakgrunden. Dvs jag fattar ju att jag bara är en liten rolig grej att roa sig oskyldigt med när ingen ser.

När det körde ihop sig med vad-det-nu-är så föll jag naturligtvis tillbaka och började tänka på detta. Hade han nånsin sett mig som nåt annat än "en snygg tjej jag måste se om jag kan få"? Jag vet att jag ser bra ut, det får jag ofta höra. Låter som ett lyxproblem men jag tycker det är jobbigt att i första hand ses som kött och inte som en människa. Jag är inte ens speciellt flirtig och inbjudande, så jag tänker att det blir nog lätt en sorts sport... jag hoppas det är mina hjärnspöken men jag tror dessvärre inte att det enbart är det.

 

[monster1]

Apropå det här med att vistas i miljöer där en träffar mkt människor så kommer jag osökt in på en hang up jag har, och som jag mått rätt dåligt över på sistone...

På mitt jobb finns bara män i olika åldrar. Skulle jag vilja nyttja situationen för att flirta skulle det inte vara nåt som helst problem. Vi har något mindre kontakt med entreprenörer pga covid19 men det är oundvikligt att inte ha nån alls då vår verksamhet måste ha folk för att gå runt... Sen var det då detaljen med att råka på nån nån vettig, det är en hårdare nöt att knäcka
Är glad att jag inte söker nån, jag är snarare sådan på jobbet att jag håller mig undan för att slippa såna där flirtingsituationer som jag inte vill ha. Det finns en som jag fattade nån sorts tycke för, flera år tillbaka, men precis som de flesta män som stöter på mig så är han sambo sedan många år och i en väldigt stadig relation. Och ja, det är oftast sådana jag har att göra med. Jag är väldigt trött på det.

Jag har verkligen börjat fundera på vad det är med mig som gör att oseriösa män dras till mig. Varför är jag den där som är rolig att stöta på, flirta med, ringa till eller whatever...? Jag tror på nåt vis att om jag skulle spela med, så skulle det inte alls vara nåt problem att inleda nåt med vissa av dem. Det gör mig ledsen på två sätt - dels tänker jag på en partner där hemma och hur roligt det hade varit för mig själv om jag hade en sambo/man/pojkvän som betedde sig på det viset. Sen blir jag ledsen för att detta nästan aldrig slår fel, får jag bra kontakt med någon så leder till allt som oftast till att han börjar stöta på mig och kollar jag då upp vad det är för en person så hittar jag i princip alltid en stadig partner i bakgrunden. Dvs jag fattar ju att jag bara är en liten rolig grej att roa sig oskyldigt med när ingen ser.

När det körde ihop sig med vad-det-nu-är så föll jag naturligtvis tillbaka och började tänka på detta. Hade han nånsin sett mig som nåt annat än "en snygg tjej jag måste se om jag kan få"? Jag vet att jag ser bra ut, det får jag ofta höra. Låter som ett lyxproblem men jag tycker det är jobbigt att i första hand ses som kött och inte som en människa. Jag är inte ens speciellt flirtig och inbjudande, så jag tänker att det blir nog lätt en sorts sport... jag hoppas det är mina hjärnspöken men jag tror dessvärre inte att det enbart är det.

Många människor flirtar lite som en del av en vänskap, det betyder inte att de försöker se om de kan få dig eller så. De tycker du är trevlig och attraktiv och flirtar lite.

 

[Tonto]

Många människor flirtar lite som en del av en vänskap, det betyder inte att de försöker se om de kan få dig eller så. De tycker du är trevlig och attraktiv och flirtar lite.

Typ alla män tror att jag flirtar om jag är trevlig. Så upplever att många misstolkar vänlighet med flirt.

 

[_Taggis_]

Typ alla män tror att jag flirtar om jag är trevlig. Så upplever att många misstolkar vänlighet med flirt.

Jotack, det har jag märkt. Jag är ju emot att ändra på min personlighet, eftersom jag är rätt glad och trevlig mellan varven. Speciellt i mitt yrke. Men visst har det ju gjort att jag läser av folk extra noga och undviker att vara annat än artig och korrekt mot vissa pga det. Speciellt en viss person, som jag tackolov inte behövt träffa på flera månader, efter att han skrev på fb (jag ignorerade helt) och sedan inte kunde sluta komma med inviter så fort han fick chansen irl (trots att jag dissat honom på fb så höll han på så i minst ett år tills jag nu sluppit se honom)...

 

[_Taggis_]

Många människor flirtar lite som en del av en vänskap, det betyder inte att de försöker se om de kan få dig eller så. De tycker du är trevlig och attraktiv och flirtar lite.

Jag köper det till viss del. Men tycker väl ändå att det bör hållas till en jargong i samtal och sånt när en råkar på varandra. När jag blir uppringd i enkom utöver det så känns det väl inte riktigt som att det bara är en del av spontan trevlighet?

 

[Wysiwyg]

Precis som att jag nu, efter snart 18 månader i en relation, inte tror att aktivt partnersökande är ett bra sätt att hitta en livskamrat.

Vad tänker du är ett bra sätt att hitta partner om man är ofrivilligt singel och ens normala kontaktytor inte lett till att man träffat någon?

 

[monster1]

Jag köper det till viss del. Men tycker väl ändå att det bör hållas till en jargong i samtal och sånt när en råkar på varandra. När jag blir uppringd i enkom utöver det så känns det väl inte riktigt som att det bara är en del av spontan trevlighet?

Jag förstår nog inte vad du menar, det är väll inte konstigt om någon ringer en om man är vänner?

 

[_Taggis_]

Jag förstår nog inte vad du menar, det är väll inte konstigt om någon ringer en om man är vänner?

Jag snackar inte om vänner. Jag snackar om män jag träffar i min yrkesroll.

 

[monster1]

Jag snackar inte om vänner. Jag snackar om män jag träffar i min yrkesroll.

okej jag uppfattade det som att det var vänner och kollegor. Det enkla svaret är nog annars att du är singelkvinna i en mansdominerad bransch.

 

[Modest]

Jag kanske har fel för mig eller läste in felaktigt att det handlade om ett gym men det var någon tränare eller liknande som hade bjudit ut dig. En person som var lite äldre än du.

Åh men det var ju i somras, vilket minne du har! (Jag har ju själv typ glömt det. ) Nej det blev aldrig något med det.

 

[Eurydome]

Åh men det var ju i somras, vilket minne du har! (Jag har ju själv typ glömt det. ) Nej det blev aldrig något med det.

Japp, när det gäller värdelöst vetande är mitt minne oslagbart.

 

[_Taggis_]

Vad-det-nu-är har ju blivit väldig flitig på att höra av sig igen, så vi har hörts en del på messenger mer eller mindre dagligen sedan han liksom återuppstod i sin gamla skepnad vid nyår. Jag har verkligen försökt att inte övertänka alltför mkt, och istället bara flyta med och se vad som händer. Har varit tydlig mot honom, men mest mot mig själv, med att bollen ligger hos honom. Så idag skrev han och frågade om jag ville komma förbi en sväng, så jag var dit ikväll efter alla mina bestyr och innan jag skulle vidare till jobbet. Kände mig skeptisk men om inte annat så behövde jag riva av plåstret för min egen del med, inte minst för att kunna gå vidare. Jag sa åt honom i förväg att han fick hålla coronaavståndet (jo jag är charmig ). Är så länge sedan vi sågs nu så jag hade faktiskt ingen aning om vad och hur jag skulle känna för att se honom igen...

Jag är ju duktig på att stänga av och det var väl inte så oväntat att jag skulle göra det nu heller, men jag trodde faktiskt att jag skulle vara mer känslosam. Skönt att så inte var fallet. Jag gömde mig under en sten och satt där och iakttog situationen innan jag orkade med att känna efter. Precis som jag brukar göra när vi inte setts på ett tag för jag har så lätt för att backa och så svårt för att komma fram. Jag kan aldrig visa speciellt mkt känslor om vi inte ses regelbundet och nu har vi inte setts på överjordiskt lång tid känns det som. Självklart är väl mina reaktioner därefter, det blir lite för mig som att börja om.
Lite kände jag att det var ju synd att när jag väl träffade honom, så hade jag inget behov av att prata om det som varit så kaosartat för mig Men ja, kommer tid kommer råd. Det visar sig om det är behövligt. Rinner det ut i sanden behöver jag ändå inte outa mig i onödan tänker jag. Känner jag oss rätt så kommer det nåt bra tillfälle framöver när vi kan prata lite mer upptinat och när jag inte har en tid att passa pga jobbet.

Men trots allt så har han ändå en förmåga som ingen annan, att jag känner att jag vill vara nära honom även om det bara är att vistas där, hålla i en hand eller nåt annat litet. Det har då inte försvunnit även om det inte direkt känns som att jag håller på att gå sönder av alla känslor han rör upp. Så var det innan. Men det är nog bara hälsosamt att det inte är så just nu. Det kanske var bra att vi stannade upp och inte sågs på flera veckor, who knows.

 

[AraSlei]

Efter 2,5h i telefon igår kan vi nog våga hoppas på att det inte blir någon obekväm tystnad på fredag i alla fall

 

[athena_arabians]

Typ alla män tror att jag flirtar om jag är trevlig. Så upplever att många misstolkar vänlighet med flirt.

Jag har till viss del upplevt samma sak. Det är ju hemskt när man får lov att tänka sig för innan man är trevlig...

 

[SaraXX]

Jag har till viss del upplevt samma sak. Det är ju hemskt när man får lov att tänka sig för innan man är trevlig...

Jag får ofta höra att jag inte förstår när någon flirtar med mig, och jag tänker att det kanske hör samman med att jag heller inte anser att jag flirtar när jag är mitt vanliga trevliga jag. Man (kvinna) måste ju kunna ha roligt med folk, skämta, flamsa, vara så där lagom störig eller vad det nu kan vara utan att det ska tolkas som att man vill ha dem i säng. Eller?

 

[sorbifolia]

Alltså, på tal om att övertolka interesse osv.... måste bara berätta om min nyaste Tinder-matchning. En kille som inte hade någon text endast två bilder, jag har tagit bort min text med för tilfället så han vet mao inget om mig. Konversationen gick typ såhär:

Han: - Hej
Jag: - Hej! Vart bor du?
H: - (Stad ca. 8-10 timmars bilresa härifrån)
J: - Oj, det var långt borta, jag bor i (....)
H: - Ja, men det finns ju flygplan, så det går bra. Vi måste bara bli överens om jag ska komma till dig eller tvärt om
J: - Jaha, men jag kommer inte flytta till din stad oavsett, bara så att jag sagt det redan
H: - Det är lugnt, jag kan flytta vart som helst för en kvinna. Jag kan flyga ner till dig imorgon?
J: - Det var kanske lite väl snabbt.....?
H: - Tänkte bara ta en kaffe, och så flyga hem igen
J: - Jaha... Det lär ju bli en dyr kaffe.... Har du väldigt mycket pengar? Annars kan vi börja med en videochatt?
H: - Ja det låter bra det med. Men har du några nyare bilder?
J: - Vad är det för fel på de gamla? (mina bilder är ca ett år gamla)
H: - Inget fel darling. Jag gillar gamla människor. Gillar inte unga kvinnor utan livserfaenhet.
(enligt Tinder är jag 4 år äldre än honom....)
J: - Jaha, vilken tur för mig då
H: - Men om du har en nyare bild så kommer jag sova gott och drömma om dig när jag tittat på det
J: - Du får nog vänta lite med det, jag vet ju inte ens vad du heter
H: - Jag heter (....). Ska du jobba imorgon?
J: - Ja, så jag måste nog sova nu (såg ett tillfälle att avsluta)
H: - Okej, sov så gott. Jag hoppast vi får 5 barn.
J: - Nej, det kommer INTE hända...! Då får du hitta någon annan att få barn med.
H: - Haha, skojade bara. Jag vill vad du vill, inget problem. När är du klar med jobbet imorgon?
(Jag slutade svara och låtsades sova....)


Alltså, säkert en trevlig kille, men liiiiiite väl på?!