P
prallan
I går eftermiddag hörde garagekillen av sig..
Ville väll inget speciellt egentligen, frågade om det hände nått skoj här i byn, och sen skrev vi lite fram och tillbaka några meddelanden med bara vanligt prat och skämtar på som förr, sen från ingenstans så frågar han hur det är med mig. Svarade att det är bara fint, och ställde tillbaka frågan. Och där var det väll också bra trodde han.
Insåg just där och då hur mycket jag saknar det. Jag vet inte ens vad det var vi hade, men ja... Insåg också att det kommer dröja lääääänge innan jag kommer vilja dejta nån igen. Vi hade verkligen ingenting, men det blev endå nånting alldeles jättemycket för mig.
Jaja, jag får väll vara nöjd över att jag skötte det snyggt och inte bara spydde ur mig allt jag känner och tänker.![]()