Spiritualist eller spiritist tror jag du menar om du är ute efter den som tror på andar och andra övernaturliga fenomenVad säger man när man menar spirituell och inte spirituell då? Edit: Säger man andlig?
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Spiritualist eller spiritist tror jag du menar om du är ute efter den som tror på andar och andra övernaturliga fenomenVad säger man när man menar spirituell och inte spirituell då? Edit: Säger man andlig?
Fast klädtvång har vi ju alla på något vis tänker jag. Det finns ju ändå normer i samhället för hur vi ska bete oss och vad vi ska ha på oss. Vad skiljer mig och dig från ett JV tex? De har ju kläder som inte är utmanande på något vis, men några andra regler finns väl inte. Vi snackar ju inte kippa eller någon typ av blå skynke som talibanerna har, eller pastellklänningar som FLDS har. Det är ju inte amish vi pratar, utan ändå "vanliga" människor.Men jag skulle inte kunna vara i en relation där man praktiserade klädtvång t ex, som Jehovas vittnen.
Fast även tro har väl ett ursprung för det mesta? Även om man som utomstående tycker att allting är hittepå jibberish så kommer alla religioner ändå från någon typ av fundament och grund.För mig är en jättestor del av attraktionen till min partner att vi kan ha intressanta och utvecklande samtal kring livet, universum och allting. För mig är den vetenskapliga ifrågasättande inställningen jätteviktig, och det känns som motsatsen till att ha en tro baserat på... faith.
Jag är helt övertygad och medveten om att det är ett jättespann mellan bokstavstroende och någon som helt enkelt finner tröst och ro i sin tro - agnostiker och ateister är även de lika varierade egentligen, jag tänker mest själviskt. Ett förhållande känns som ett enormt åtagande för mig och kan jag då välja en hypotetisk individ som delar samma världssyn som mig gör jag gärna det. Vi hittar säkert saker att vara oense om ändå.Nu blir jag lite nyfiken, eftersom att du även skrev att du nog inte ens skulle kunna vara med en agnostiker (som ju absolut inte är troende), vilka svårigheter är det du tänker dig att man inte kan mötas i? Bara för att en person inte är ateist betyder det ju inte att den vänder sig till Gud när saker är jobbiga? Snarare är det väl ett väldigt stort spann däremellan.
Jag lyckas liksom inte komma på en enda ”normal svårighet” man går igenom i ett förhållande där det har betydelse huruvida båda är övertygade om att man upphör att existera då man dör, t.ex.
Nu är jag ingen människa som ber så jag vet inte riktigt vad man tar upp i en bön, men vad tänker du på skulle tas upp som inte är respektfullt?Liksom jag inte skulle känna mig respekterad om min respektive skulle få för sig att nämna mig i bön.
Pratar man med någon som är troende så kan de oftast prata om sin version om det hela och hur de ser på tex dinosaurierna, skapelseberättelsen och evolutionsteorin med rätt så bra fakta i ryggen.
Nu är jag ingen människa som ber så jag vet inte riktigt vad man tar upp i en bön, men vad tänker du på skulle tas upp som inte är respektfullt?
Är man tacksam är det väl bara snällt att ta med att jag och Sel är tacksamma för att helgen blev så bra. Eller att man ber om att Sels resa ska gå bra. Är det respektlöst?
Eller vad tar man upp i en bön?
För vad de menar är fakta i alla fall. Jag har ofta ifrågasatt skapelseberättelsen och har fått svaret tillbaka att det kanske var så att gud använde sig av Big Bang för att skapa världen. Och just det kan ju ingen motbevisa.Vad menar du? Så som jag tolkar dig kan du ju omöjligt mena det.
För vad de menar är fakta i alla fall. Jag har ofta ifrågasatt skapelseberättelsen och har fått svaret tillbaka att det kanske var så att gud använde sig av Big Bang för att skapa världen. Och just det kan ju ingen motbevisa.
Samma sak med varför många inte tror det funnits dinosaurier och då fått svaret att de inte fick plats på arken och således dog i syndafloden. Jag har också fått svaret att dinosaurier omnämns flera gånger i gamla testamentet att det fanns gigantiska reptiler. Jag har inte kollat upp dessa verser som nämner dessa stora reptiler, men jag har alltid fått svar på tal när jag ifrågasatt.
För vad de menar är fakta i alla fall. Jag har ofta ifrågasatt skapelseberättelsen och har fått svaret tillbaka att det kanske var så att gud använde sig av Big Bang för att skapa världen. Och just det kan ju ingen motbevisa.
Samma sak med varför många inte tror det funnits dinosaurier och då fått svaret att de inte fick plats på arken och således dog i syndafloden. Jag har också fått svaret att dinosaurier omnämns flera gånger i gamla testamentet att det fanns gigantiska reptiler. Jag har inte kollat upp dessa verser som nämner dessa stora reptiler, men jag har alltid fått svar på tal när jag ifrågasatt.
Varför skulle nedtecknade fantastier från 2000 år sedan vara trovärdigare än nedtecknade fantasier från igår?Det är nog Psaltaren 104:26:
Där är havet, det väldiga, vida, med en myllrande skara utan tal av djur både stora och små. Där stävar skeppen fram, där är Leviatan, som du skapat till att tumla om i djupet.
Det är dock fortfarande en bibeltolkning som ligger nära en bokstavstolkning, vilket de flesta kristna inte sysslar med. En variant är att inte se bibeln som ett empiriskt dokument, utan istället som berättelser om gud där guds budskap har kontextualiserats/situerats för att göra budskapet begripligt. I takt med att vår kunskap om världen utvecklas, både vetenskapligt och filosofiskt, så uppstår också ett behov av att ifrågasätta hur budskapet har kontextualiserats. Det gör att det inte måste finns någon motsättning mellan en religiös tro och exempelvis naturvetenskap.
Fast det är ju inte en sagobok, hur mycket du än inte tror på vad som står i den. Förstår verkligen inte varför det måste vara en så nedlåtande ton i den här tråden! Ingen jag träffat, inte ens de som läser till präster tolkar och tror på allt bokstavligen. Precis som @Philosophia säger så "En variant är att inte se bibeln som ett empiriskt dokument, utan istället som berättelser om gud där guds budskap har kontextualiserats/situerats för att göra budskapet begripligt."Varför skulle nedtecknade fantastier från 2000 år sedan vara trovärdigare än nedtecknade fantasier från igår?
Jag kan verkligen inte begripa det. En sagobok är en sagobok, oavsett hur gammal den är eller hur många gånger den är läst.
Fast det är ju det det är - texter nedskrivna av människor. Det är påhittat och nedskrivet av människor. Att andra människor tolkat, översatt, ändrat, lagt till, omtolkat och översatt igen tar inte bort det faktum att det är text som är påhittad och nedskriven av människor.Fast det är ju inte en sagobok, hur mycket du än inte tror på vad som står i den. Förstår verkligen inte varför det måste vara en så nedlåtande ton i den här tråden! Ingen jag träffat, inte ens de som läser till präster tolkar och tror på allt bokstavligen. Precis som @Philosophia säger så "En variant är att inte se bibeln som ett empiriskt dokument, utan istället som berättelser om gud där guds budskap har kontextualiserats/situerats för att göra budskapet begripligt."
Bibelns utformning har bestämts, det är liksom inte en person som suttit och skrivit den pärm till pärm. Den har översatts flera gånger, omtolkats och omformulerats. Det är inte ett statiskt dokument som aldrig ifrågasätts, diskuteras eller omarbetas.
Varför skulle nedtecknade fantastier från 2000 år sedan vara trovärdigare än nedtecknade fantasier från igår?
Jag kan verkligen inte begripa det. En sagobok är en sagobok, oavsett hur gammal den är eller hur många gånger den är läst.
Jag har väl aldrig sagt att det är ointressant med ideer? Väldigt konstig slippery slope du kommer med där. Därmot blir det omedelbart ointressant när de plötsligt ska ha en särställning och betraktas som sanna, istället för just ideer. På vilket sätt menar du att biblen inte är påhittad och nedskriven av människor?Det har jag väl inte skrivit?
Sedan kan jag inte låta bli att tycka att det är närmast patologiskt trångsynt och scientistiskt att kalla bibeln för en sagobok.
Med en sådan scientistisk syn så dissar du inte bara religion utan i princip alla sätt att ta sig an frågor som rör kunskap om världen som inte hör till naturvetenskaperna. Du får dissa mängder av andra böcker som syftar till att förstå och resonera kring frågor som inte kan bevisas av naturvetenskapen: Kants ”Kritik av det rena förnuftet, Adam Smiths The wealth of nations, Judit Butlers Gender troubles, osv. osv.
För vad de menar är fakta i alla fall. Jag har ofta ifrågasatt skapelseberättelsen och har fått svaret tillbaka att det kanske var så att gud använde sig av Big Bang för att skapa världen. Och just det kan ju ingen motbevisa.
Samma sak med varför många inte tror det funnits dinosaurier och då fått svaret att de inte fick plats på arken och således dog i syndafloden. Jag har också fått svaret att dinosaurier omnämns flera gånger i gamla testamentet att det fanns gigantiska reptiler. Jag har inte kollat upp dessa verser som nämner dessa stora reptiler, men jag har alltid fått svar på tal när jag ifrågasatt.
Jag har väl aldrig sagt att det är ointressant med ideer? Därmot blir det omedelbart ointressant när de plötsligt ska ha en särställning och betraktas som sanna, istället för just ideer.
Patologiskt trångsynt och "scientistisk"? Snyggt sätt att diskutera
För mig är det stora problemet, som handlar om trådens ämne, just det att man har bestämt vad som är sant och försöker sedan hitta med stora mängder lim och klister hur det ska kunna tänkas stämma med empiriska observationer - när det för väldigt många helt uppenbart är fantastiskt osannolikt. En sådan partner skulle jag inte klara av att leva med, där ingen ny kunskap någonsin får rubba det man redan "visste". Istället för "okej, uppenbarligen är inte det där jag blivit lärd och tänkte om åldern på vår planet med verkligheten överensstämmande."
Ibland är det lättare att förhålla sig till bokstavstrogna än de som är bokstavstrogna fast som hela tiden patchar tolkningen av texten för att det ska passa bättre utan att någonsin radera det som uppenbart är fel.