Dejta en förälder

[Masqueradee]

Jag har nu för tredje gången på mycket kort tid kommit i kontakt via dejtingappar/hemsidor med män som är föräldrar utan att på något sätt visat på detta i deras profiler eller bland deras bilder och detta har fått mig lite grann att fundera..

1. Ni som är föräldrar och ger er ut på dejtingscenen, tycker ni att det är relevant att nämna i era profiler att ni har barn? Beror detta på vad ni är ute efter (tillfälliga kontakter eller långvarig relation)? Har jag fel när jag anser att detta är hyfsat relevant information?

2. Hur mycket anser ni att en person som inte är biologisk förälder ska vara delaktig? Denna diskussion dök upp med en snubbe när jag ifrågasatte hans val att inte berätta detta och jag fick svaret att det är mitt val om jag vill blanda mig i barnens liv eller ej. Till detta ska tilläggas att han kommer att ha barnen varannan vecka. För mig är det liksom helt uteslutet att inte vara delaktig i barnens liv om det blir så att jag hamnar i en relation med en som är far.. Eller tänker jag konstigt?

Egentligen tror jag att dessa tankar, och några fler, grundar sig i att jag vill inte ge mig in i en relation där barn är inblandade då jag som jag nämner ovan dels vill vara delaktig, men samtidigt "inte störa". Jag tar examen till sommaren och vet inte hur länge jag ska vara här, vet inte vart jag ska ta vägen osv så dels vill jag inte att killen ska "slösa tid" på mig om jag sticker om ett år när jag vet att han är mer platsbunden.

Ja.. Tänker jag fel? Rätt? Är det "taskigt" mot killarna som jag "väljer bort" pga att de redan är föräldrar? Vill lufta mina tankar med föräldrar helt enkelt

 

[Kattennizze]

Jag har nu för tredje gången på mycket kort tid kommit i kontakt via dejtingappar/hemsidor med män som är föräldrar utan att på något sätt visat på detta i deras profiler eller bland deras bilder och detta har fått mig lite grann att fundera..

1. Ni som är föräldrar och ger er ut på dejtingscenen, tycker ni att det är relevant att nämna i era profiler att ni har barn? Beror detta på vad ni är ute efter (tillfälliga kontakter eller långvarig relation)? Har jag fel när jag anser att detta är hyfsat relevant information?

2. Hur mycket anser ni att en person som inte är biologisk förälder ska vara delaktig? Denna diskussion dök upp med en snubbe när jag ifrågasatte hans val att inte berätta detta och jag fick svaret att det är mitt val om jag vill blanda mig i barnens liv eller ej. Till detta ska tilläggas att han kommer att ha barnen varannan vecka. För mig är det liksom helt uteslutet att inte vara delaktig i barnens liv om det blir så att jag hamnar i en relation med en som är far.. Eller tänker jag konstigt?

Egentligen tror jag att dessa tankar, och några fler, grundar sig i att jag vill inte ge mig in i en relation där barn är inblandade då jag som jag nämner ovan dels vill vara delaktig, men samtidigt "inte störa". Jag tar examen till sommaren och vet inte hur länge jag ska vara här, vet inte vart jag ska ta vägen osv så dels vill jag inte att killen ska "slösa tid" på mig om jag sticker om ett år när jag vet att han är mer platsbunden.

Ja.. Tänker jag fel? Rätt? Är det "taskigt" mot killarna som jag "väljer bort" pga att de redan är föräldrar? Vill lufta mina tankar med föräldrar helt enkelt

Alltså, jag har en vän som träffade en normal vanlig kille som verkade helt ok. Hon bestämde sig för att flytta 50 mil till honom, hade såklart varit hos honom och hälsat på, inget konstigt alls. Sen, när hon väl flyttat dit uppdagas det att han har två yngre B arn! Helt absurt. Hon blir rasande eftersom han inget sagt, ffa för barnens skull. Hon gjorde slut ganska omgående. Så ja, om jag vore singel skulle jag givetvis upplysa om att jag har barn.

 

[mandalaki]

Taskigt mot killarna? Tro mig, inget förhållande har någonsin blivit bra om det grundats på välgörenhet

 

[Mia_R]

Jag var ihop med en kille i ca ett år utan att ha ngt alls med hans ungar att göra under hela den tiden. Jag träffade dem en gång men de visste inte om att vi hade ett förhållande.

Det hela var väldigt komplicerat och jag gjorde slut efter knappt ett år men det berodde inte på ungarna utan honom.

 

[Jenka]

Nu är jag inte singel men är man ute efter mer seriöst förhållande tycker jag absolut det är relevant! Hade velat göra klart från första början att barnet är en del av det hela, annars finns ju ingen vits att slösa tid på det.
För mer lösa kontakter vet jag inte om det spelar nån roll direkt.

Jag hade inte velat ha en relation där min partner inte hade varit delaktig. Hur man delar upp praktiskt ansvar är väl en sak, men man kan inte låta bli att påverkas av och skaffa en relation till personer man bor med.

 

[SpanskaLoppan]

Nu är jag alldeles nöjde sambon och har inga planer på att byta ut honom. Men skulle den dagen komma så måste givetvis den jag dejtar få veta att jag har barn innan det blir tal om någon vidare kontakt.
Sonen är min nr 1 i alla lägen och en ev partner måste vara medveten om det från början.
Det blir ju bara fel att undanhålla ev barn till att börja med, många vill inte leva med "andras barn" och varför dejta en sådan när det uppenbarligen inte finns någon framtid för relationen?

 

[Sara75]

Det hade såklart varit önskvärt att alla inom dejtingvälden skulle varit ärliga med vilka de är och vad de vill. Nu är det tyvärr inte så . En kompis till mig blev expert på att kolla upp dem hon chattade med innan de skulle träffas i IRL och jäsiken vad mycket ljugande filurer hon sprang på .
Vill man inte dejta en kille med barn så vill man inte och jag ser inget fel med det. Vill man inte dejta en kille med skägg så vill man inte det heller och det är helt ok det med

 

[Kiwifrukt]

Jag har blivit så pass gammal att möjligheten/risken att springa på en kille som redan har barn är ganska stor. Det är i sig inget problem, jag hade nog faktiskt till och med tyckt att det var skönt att han redan hade barn och kanske inte ville skaffa gemensamma med en gång. Jag har absolut inget emot barn, det är själva biten med graviditet och förlossning och småbarnstid jag är mer skeptisk mot.

Däremot hade han ju väldigt gärna fått tala om att han hade barn. Kanske inte "hej jag heter X och jag har barn", men på ett mycket tidigt skede i alla fall. Hade blivit sur om det hade kommit fram långt senare.

 

[Blandrastik]

Barn är ju en stor del av ens liv, självklart talar man om det.
Jag har själv provat att vara tillsammans med en "varannan-vecka-partner". Det gick inte.
Jag hade ingen aning om hur jag skulle förhålla mig till allt för många situationer. Jag förstod ju att barnen alltid kom i första hand, men det kändes som jag inte kunde ställa några krav alls.

Bland annat så hade vi hyrt en stuga en midsommar, med några kompisar. Komplett med gasgrill och badbrygga och hela kittet. Vi hann knappt dit så ringer en av hans ungar och vrålar och brölar att "pappa måste komma hem NU!" Just den här midsommarhelgen skulle barnen vara med sin mamma men de hade rykt ihop och nu skulle tonårsdottern hämtas av pappa, så det så.
Det blev världens jävla bråk, då jag ansåg att det borde vara mammans problem, sen var jag en bitch i kubik. Så det är skitsvårt.

 

[Jakobine]

Jag har nu för tredje gången på mycket kort tid kommit i kontakt via dejtingappar/hemsidor med män som är föräldrar utan att på något sätt visat på detta i deras profiler eller bland deras bilder och detta har fått mig lite grann att fundera..

1. Ni som är föräldrar och ger er ut på dejtingscenen, tycker ni att det är relevant att nämna i era profiler att ni har barn? Beror detta på vad ni är ute efter (tillfälliga kontakter eller långvarig relation)? Har jag fel när jag anser att detta är hyfsat relevant information?

2. Hur mycket anser ni att en person som inte är biologisk förälder ska vara delaktig? Denna diskussion dök upp med en snubbe när jag ifrågasatte hans val att inte berätta detta och jag fick svaret att det är mitt val om jag vill blanda mig i barnens liv eller ej. Till detta ska tilläggas att han kommer att ha barnen varannan vecka. För mig är det liksom helt uteslutet att inte vara delaktig i barnens liv om det blir så att jag hamnar i en relation med en som är far.. Eller tänker jag konstigt?

Egentligen tror jag att dessa tankar, och några fler, grundar sig i att jag vill inte ge mig in i en relation där barn är inblandade då jag som jag nämner ovan dels vill vara delaktig, men samtidigt "inte störa". Jag tar examen till sommaren och vet inte hur länge jag ska vara här, vet inte vart jag ska ta vägen osv så dels vill jag inte att killen ska "slösa tid" på mig om jag sticker om ett år när jag vet att han är mer platsbunden.

Ja.. Tänker jag fel? Rätt? Är det "taskigt" mot killarna som jag "väljer bort" pga att de redan är föräldrar? Vill lufta mina tankar med föräldrar helt enkelt

Fråga 1. Ingen aning, om det skulle vara aktuellt.
Fråga 2. Det är helt upp till var och en hur man vill ingå i ett förhållande. Personligen anser jag att OM man väljer att inkludera barnen så bör båda parter vara säkra på vad dem vill, och hur man vill ha det. Inte så snällt att blanda in barnen i något som bara blir skit. Personligen träffade jag min sambo ganska länge, innan hans barn blev involverad. Och när barn blev involverad så ansåg jag det enda rätta vara att se det som ett barn i min familj. Skulle inte kunna tänka mig att ingå i en familjestruktur där inte de vuxna hjälps åt med "vuxenbestyren". Hämta, lämna. Vika tvätt, laga mat osv ..

 

[Monifa]

Tycker det är självklart att man berättar om eventuella barn typ direkt. Alla vi inte ha barn varken egna eller andras och andra vill inte ha andras barn. Kan inte förstå varför man utelämnar sån information, ganska oundvikligt att dölja det en hel livstid

Min sambo har barn sedan innan. Träffade sonen ganska tidigt. Beroende på åldern på barnet så tycker jag man är olika delaktig i uppfostran etc. En tonåring tycker inte jag att man går in och är delaktig i uppfostran på samma vis som med ett mindre barn. Sen är det upp till en själv om man vill vara delaktig i fritidsaktiviteter, åka iväg själv och göra saker med barnet etc. Jag lämnar på dagis, är med i uppfostran (är ändå 13 år tills han tidigast flyttar hemifrån), hittar på saker själv med han om hans pappa är iväg, är gärna med på fritidsaktiviteter. Men som sagt, vi ska leva många år ihop förhoppningsvis och att inte vara delaktig skulle kännas konstigt. Dessutom vill jag inte att det ska vara någon direkt skillnad mellan honom och hans påtänkt syskon (viss skillnad är nog svårt att komma ifrån efter som att jag inte älskar honom, däremot tycker jag om honom mycket )

 

[Vogue]

Tycker det är självklart att man berättar om eventuella barn typ direkt. Alla vi inte ha barn varken egna eller andras och andra vill inte ha andras barn. Kan inte förstå varför man utelämnar sån information, ganska oundvikligt att dölja det en hel livstid

Min sambo har barn sedan innan. Träffade sonen ganska tidigt. Beroende på åldern på barnet så tycker jag man är olika delaktig i uppfostran etc. En tonåring tycker inte jag att man går in och är delaktig i uppfostran på samma vis som med ett mindre barn. Sen är det upp till en själv om man vill vara delaktig i fritidsaktiviteter, åka iväg själv och göra saker med barnet etc. Jag lämnar på dagis, är med i uppfostran (är ändå 13 år tills han tidigast flyttar hemifrån), hittar på saker själv med han om hans pappa är iväg, är gärna med på fritidsaktiviteter. Men som sagt, vi ska leva många år ihop förhoppningsvis och att inte vara delaktig skulle kännas konstigt. Dessutom vill jag inte att det ska vara någon direkt skillnad mellan honom och hans påtänkt syskon (viss skillnad är nog svårt att komma ifrån efter som att jag inte älskar honom, däremot tycker jag om honom mycket )

Nu har jag äntligen hittat den perfekta mannen utan barn!

MEN

Har dejtar män med barn och mitt krav har varit att man bara har kontakt med mamman när det gäller barnen och att det skall finnas en planering som hålls för vilka dagar som barnen är hos respektive förälder.
Nu älskar jag barn och ofta har mammorna varit VÄLDIGT speciella så det slutade i att barnen bara ville vara hos oss samtidigt som mamman då blev svartsjuk och självklart hade så dålig ekonomi att pappan/min sambo förväntades bidra med pengar i tid och otid = Ohållbart eftersom att det blev mer eller mindre omöjligt att "ha vårt liv ifred"..

 

[Monifa]

Nu har jag äntligen hittat den perfekta mannen utan barn!

MEN

Har dejtar män med barn och mitt krav har varit att man bara har kontakt med mamman när det gäller barnen och det skall finnas en planering som hålls för vilka dagar som barnen är hos respektive förälder.
Nu älskar jag barn och ofta har mammorna varit VÄLDIGT speciella så det slutade i att barnen bara ville vara hos oss samtidigt som mamman då blev svartsjuk och självklart hade så dålig ekonomi att pappan/min sambo förväntades bidra med pengar i tid och otid = Ohållbart eftersom att det blev mer eller mindre omöjligt att "ha vårt liv ifred"..

Ja kan inget annat än att hålla med om att den andra föräldern måste vara vettig för att man ska orka. De barnfria veckorna är ganska heliga så att säga.

 

[clusia]

Om jag blev singel och började dejta skulle jag berätta tidigt att jag har barn. Jag skulle troligen inte ha en bild på barnet på dejtingsidan men jag skulle säga det i ett tidigt skede. Däremot skulle jag vänta tills jag var säker på att jag och personen hade någon form av framtid tillsammans innan jag låter barnet och dejten träffa varandra.

 

[Wysiwyg]

Ohållbart eftersom att det blev mer eller mindre omöjligt att "ha vårt liv ifred"..

Om jag haft barn och mött någon som skiljt vårt gemensamma liv från barnets hade den relationen inte blivit långvarig kan jag säga. Det är så gräsligt för ett barn att uppleva sig som en gästspelare i förälderns tillvaro.

 

[Sol]

För mig skulle det nog bero på vad jag är ute efter. Skulle jag vara ute efter något seriöst skulle jag självklart berätta att jag har barn, annars inte.

 

[TinyWiny]

Skulle jag varit aktiv på dejtingsidor när mina barn var små hade jag absolut inte skrivit att jag har barn. Inte en chans i helvete att jag hade gett pedofiler en gräddfil till mina barn. Hade jag däremot pratat privat med någon som jag kände att jag ville träffa och inleda ett förhållande med så hade jag sagt att jag har barn. Han hade däremot inte fått träffa dem förren jag var säker på att det är någon jag vill ha ett seriöst förhållande med så tidigast efter något halvår. Tillfälliga träffar hade jag inte berättat någon information om mig själv för alls faktiskt.

Däremot tycker jag att det är märkligt med de som undanhåller sina barn när ett seriöst förhållande inleds. Där hade jag tackat för mig när jag hade fått veta. En person som inte anser att hans barns existens är så viktig att han berättar om dem hade inte varit en potentiell partner för mig. Detsamma gäller de som inte träffar sina barn. Där blixtrar varningslamporna och sirenerna tjuter. Att det finns samarbetsproblem kvittar däremot om partnern gör vad han kan för sina barn och träffar dem regelbundet och ofta. Har man genomgått en separation själv med barn så vet man att det inte alltid är det enklaste.

Jag har levt med min sambo och hans barn i snart 17 år. Jag har hela tiden varit en extra vuxen i hans barns liv men jag har inte agerat förälder som jag har gjort för mina biobarn. Jag hade inte heller velat att min sambo skulle agera förälder till mina barn utan just att han ska vara en extra vuxen i deras liv. Mina barn mitt ansvar, hans barn hans ansvar. Sedan är man som extra vuxen en viktig person i barnens liv och man delar både glädje och sorg och gör allt man kan för dem med men det har jag gjort för vänners barn med så där är ingen skillnad. Någon förälder behöver man däremot inte bli. Man kan älska sina bonusbarn ändå liksom sina vänners barn.

 

[BernT]

Om jag haft barn och mött någon som skiljt vårt gemensamma liv från barnets hade den relationen inte blivit långvarig kan jag säga. Det är så gräsligt för ett barn att uppleva sig som en gästspelare i förälderns tillvaro.

Men det skrev ju inte @Vogue eller hur? Vad är det med det här forumet och att läsa in sånt som inte finns? Sjukt tröttsamt.

Jag tolkar @Vogue som att mamman la sig i hennes och dåvarande sambons (tillika mammans ex) alltså fick de inte ha sitt liv ifred. Inte att barnet störde.

 

[Wysiwyg]

Men det skrev ju inte @Vogue eller hur? Vad är det med det här forumet och att läsa in sånt som inte finns? Sjukt tröttsamt.

Nu är inte jag någon Representant för Forumet, jag svarar bara utifrån hur jag själv uppfattar inlägg.

Jag tolkar @Vogue som att mamman la sig i hennes och dåvarande sambons (tillika mammans ex) alltså fick de inte ha sitt liv ifred. Inte att barnet störde.

Jag uppfattade inlägget som att @Vogue ville ha deras liv ifred från barnets inblandning, kanske förstärktes något av att hen längre upp skrev att det ska vara ordning på dagarna barnet ska vara hos föräldrarna eller ngt sånt. Och då svarade jag att en partner som särskiljer vårt gemensamma liv från barnets hade jag inte velat ha. Men det är ju toppen om @Vogue inte menade så.

 

[BernT]

Nu är inte jag någon Representant för Forumet, jag svarar bara utifrån hur jag själv uppfattar inlägg.



Jag uppfattade inlägget som att @Vogue ville ha deras liv ifred från barnets inblandning, kanske förstärktes något av att hen längre upp skrev att det ska vara ordning på dagarna barnet ska vara hos föräldrarna eller ngt sånt. Och då svarade jag att en partner som särskiljer vårt gemensamma liv från barnets hade jag inte velat ha. Men det är ju toppen om @Vogue inte menade så.

Ja ni är många som tolkar/läser inlägg väldigt märkligt.
Rätt uppenbart att @Vogue är kvinna för övrigt.