Min fina låtsasmorfar gick bort inatt. I flera veckor har han pratat om julen och hur han längtar tills vi ska ses allihop. Han har funnits i mitt liv i över 15 år. Det känns så overkligt. Sitter här i min lägenhet, långt borta från släkt och vänner. Hjärnan vägrar inse vad som hänt och jag mår jättedåligt över att jag inte hälsat på på länge..
Någon kanske har en fin dikt eller några stöttande ord att dela med sig av?
Någon kanske har en fin dikt eller några stöttande ord att dela med sig av?