Sv: Datorprogram för små barn?
Svar till Lille Skutt, movi och Enya:
Jag har ingen aning ifall det finns några "bra" datorprogram till 1½-åringar, därför frågade jag ifall någon visste. Vad jag vet så "sätter" man inte småttingar framför datorn, men visst varför inte? Jag har förstått att väldigt många parkerar dem framför TVn och det om något är ju passiviserande. Varför inte sätta dem framför datorn istället och låta dem vara lite mer aktiva?
Jag ska försöka att inte låta de blå prickarna som sprider sig över min kropp ta överhanden när jag nu svarar, men jag tycker ärligt talat att det är urbota dumt och korkat att genast ta för givet att man ställer en fråga i syfte att utnyttja svaret för att sedan parkera ungen framför datorn, så att som förälder slippa ta hand om den.
Samma mentalitet och sätt att svara som när jag ställde en fråga om vitamineraler till småbarn: snabba att döma, fördöma och döma ut och anta att ens förutfattade och missuppfattade bedömning är rena rama sanningen. Och så gärna slå sig själv lite på för bröstet och känna sig lite förmer och bättre.
Men, men. Åter till min TS. Jag är mammaledig på heltid och under sonens vakna tid så gör vi väldigt mycket tillsammans. Tex städar (han är en fena på att torr-dammsuga och plocka runder med grejor och lägga dem överallt "som mamma gör"), vi tömmer diskmaskinen tillsammans - han tar grejorna och räcker till mig och jag sätter in dem i skåpen och det gör även han ibland, vi stoppar in tvätten i maskinen, sätter på maskinerna (så ofta som möjligt eftersom det är så roligt att trycka på knappar), vi åker och handlar och sonen får ofta gå bredvid och passar då på att stoppa tex hårläggningsvätska och blonderingsmedel i vagnen. Han har lärt sig att man torkar upp när man spiller och det bästa som finns är att få torka själv, antingen med den fina disktrasan eller med en bit papper. Även torka munnen själv är jätteroligt. Han hjälper till att låsa upp bildörren, han går ner och upp för yttertrapporna hand i hand och traskar på sina egna ben i största görliga mån, för jag ser ingen anledning till att vi ska behöva köra honom i vagnen när han fyllt fyra... (och ja, jag tycker man ser det oftare och oftare, att väldigt stora barn både har napp och körs omkring i vagnar istället för att gå själva). Vissa klädesplagg klarar han av att ta av sig själv när vi kommer in igen, tex löskragen. Och det är han väldigt stolt över. Ibland lyckas han ta av sig skorna i bilen, men det gör inget. Det är ju bara att sätta på dem igen när man är framme.
Jag pratat mycket med honom, är en riktig snackemoster som ständigt har berättat för honom (sen han föddes) vad vi gör (byter blöja, tvättar snoppen, det här är en tröja, det här är din arm och nu pussar mamma naveln och den blomman heter solros och det trädet är ett äppleträd etc etc) och han har redan lyckats snappa upp en hel del. Han har nog ett ganska stort ordförråd för att vara så liten, och kille dessutom. Han klarar av ca 30 ord närmast klockrent på egen hand, de han har svårt för (utöver de dryga 30) animerar han med kroppsspråk och ljud. Han kan visa och berätta om nåt är kallt eller varmt. Han har börjat med enstaka två-ordsmeningar "mamma springa!" när jag fånade mig och sprang med honom i kundvagnen inne på City Gross och han ville att jag skulle springa mer.
och "Abbe nanna" när kompisen Albert som satt framme i bilen höll på att somna i bilstolen. Och ja, vi kör med barnen bakåtvända!
Han älskar musik och trots att jag bara minns enstaka rader ur vissa barnsånger och det blir en himla massa upprepningar, så älskar han när jag sjunger och vill höra mer och mer. Han nynnar och sjunger för sig själv och älskar att framkalla ljud (inkl oväsen) på olika sätt, tex med sin krokodilxzylofon, han fick ett riktigt, äkta munspel när han fyllde ett eftersom han lärde sig blåsa ut flera månader före det och faktiskt kunde blåsa och göra ljud i munspelet redan då. Han har fått lov att känna på och göra ljud med pappas gitarr, här kör vi nämligen inte med "nej" eller "fy" dagarna igenom.
Hans pappa spelar klarinett och gitarr och får dessutom ut riktigt sköna melodier ur sonens krokodilxzylofon för 99 kr från Gekås. Även om jag knappast är nåt material för Idol, så klarar jag av att sjunga en stump och nu ska jag och sonen lära oss julsångerna tillsammans.
Sen så har vi ju trädgården, där jag och sonen vistas en stund varje dag. Vi gräver och rensar och samlar fröer och plockar undan fallfrukt. När det begav sig klippte vi gräsmattan ganska ofta i somras och sonen har full koll på hur man startar den, trycker på bränsleinsprutningen och drar i snöret. Fast han är ju för liten och klen för att kunna starta den själv haha. Vi har planterat blåbärsbuskar och han vet skillnaden på en lupin och en solros. Han älskar att strosa bland kryddbuskarna och dra av bladen och lukta på dem (lavendel och salvia bl.a.). Han kan inte säga orkidé ännu, men vet att de heter så på hans fönsterkarm. Eftersom jag är trädgårdspassionerad så kan jag en del och ser ingen anledning att kalla allt för "blomma", när han istället kan lära sig vad de heter på riktigt. Vissa i alla fall, resten får komma med tiden allteftersom. Ibland nämner jag även de latinska namnen (de få jag kan haha).
Han får ibland sitta med en bläckpenna och skriva i ett kollegieblock. Han får rita och vi bakar ibland bullar (här äts det inte så mycket fika eller gotter, så det blir inte så ofta, men nu är det ju snart jul...). Han kan förresten säga "sticka" och tycker mammas stickor och virknålar är jättehäftiga. Han blev mäkta stolt över mössan jag stickade åt honom och han är väldigt mån om att jag ska sticka nåt till hans kusiner mfl.
Han har hjälpt mig att sätta ihop ett par nya byråer och kan skruva med mejsel och sätta skruvarna i hålen och säga "skruva, skruva".
Jag behöver kanske inte gå in på mer i vårt liv? Ni har kanske fattat principen?
Japp,
jag tar mig tid, vi gör saker tillsammans och jag undviker att stressa honom. Kanske just därför är det inga problem att, som igår, väcka honom före 06, tanka i en flaska välling och klä på för att sen sitta i bilen 15 min senare och köra upp till Gekås i Ullared för en dags shopping! Han var lika glad och nöjd när jag väckte honom, var vaken hela vägen upp och småpratade förnöjt. Han hjälpte mig handla, fick gå bredvid i slutet, lika glad och förnöjd hela tiden. Sen åt vi lite innan vi körde hem vid lunch, han somnade nästan direkt och sov hela vägen hem.
TV tittar vi inte på förresten, det är så tråkigt. Däremot läser jag ganska mycket för honom. Han har en hel hög med böcker under soffbordet, favoriten just nu är "Aja baja Alfons Åberg". Han kommer gärna dragandes med den och säger "aja aja".
Vart vill jag då komma med datorn? Jo, jag vill fortsätta stimulera homom, i hans takt, med det som intresserar. Han tycker våra laptopar är jättespännande, han vet vilken som är mammas och vilken som är pappas. Han tycker det är kul att kolla lite på skärmsläckaren, som är ett bildspel av blandade foton på mest honom och oss och andra i familjerna, från det vi låg på BB och fram till idag. Han vet vad han heter och kan säga sitt namn och slå sig på bröstet och visa vem han är och har börjat säga "min". Däremot kan han bli lite våldsam mot tangentbordet.
Så jag tänkte att han skulle få lära sig vad man har datorn till, precis som han får lära sig hur man använder dammsugaren eller diskmaskinen eller vällingvispen eller saxen etc.
Innan han får lov att "spela" nåt program, så tänker jag kolla på det först och se om jag tycker det är nåt. Sen är ju tanken att han ska sitta i mitt knä och så att säga även göra detta tillsammans. Vi gör såklart inte allting alltid eller ens varje dag. Jo, vi är utomhus varje dag, både vagnpromenad och ute i trädgården alt jag kör upp oss på åsen och så går vi i skogen och samlar stenar och kastar kottar omkring oss. Är det tråkigt väder så älskar han när vi åker till större köpcentran och han får springa/gå fritt och kolla på allt. Stora ytor för så korta ben.
Så, det var lite om oss och vårt dagliga liv.