Dåligt bemötande av vc eller överdriver jag

[Murphy]

står det prao,pryo,elev,at eller annat krafs på namnlappen går jag eller dom ur rummet.

Krafs? Det var ju en attityd att ha.
Att inte vilja ha studenter eller elever i vården respekteras, så bete dig.

MVH,
fd. krafs

 

[EmmaBovary]

Krafs? Det var ju en attityd att ha.
Att inte vilja ha studenter eller elever i vården respekteras, så bete dig.

MVH,
fd. krafs

Jag kan väl förstå att man i alla lägen inte vill ha en extra person i rummet som observerar, eller för all del inte riktigt pallar att någon som inte är färdigutbildad utför moment - men det kan ju också vara någon som är inne på sitt sista år och är en hejare på vad de gör (och man kan ju vara bra innan dess också såklart!!). Har nog alltid fått frågan om det är okej, jag har aldrig sagt nej men jag antar verkligen att det som du säger respekteras. Sedan är det min erfarenhet att även de som fått något slags mytstatus gällande att vara bra på att ta prover/sätta in en infart också misslyckas när de blivit ombedda ibland, och vissa som verkar bekymrade får till det på första försöket emellanåt.

 

[Masqueradee]

Jag kan väl förstå att man i alla lägen inte vill ha en extra person i rummet som observerar, eller för all del inte riktigt pallar att någon som inte är färdigutbildad utför moment - men det kan ju också vara någon som är inne på sitt sista år och är en hejare på vad de gör (och man kan ju vara bra innan dess också såklart!!). Har nog alltid fått frågan om det är okej, jag har aldrig sagt nej men jag antar verkligen att det som du säger respekteras. Sedan är det min erfarenhet att även de som fått något slags mytstatus gällande att vara bra på att ta prover/sätta in en infart också misslyckas när de blivit ombedda ibland, och vissa som verkar bekymrade får till det på första försöket emellanåt.

Jag tolkade det mer som att personen inte var "bra/värd" nog eftersom just ordet "krafs" användes. Håller helt med att jag antagligen inte hade velat ha studenter med alla gånger, men det är ju inte för att de inte skulle vara bra nog utan att det kanske varit lite mer utsatta situationer.
MVH, skitnöjd med att ha fått gå hos både läkar- och sjukgymnaststudenter den senaste tiden = fått extra bra vård eftersom besöken fått ta längre tid och de har fått passa på att klämma och känna extra.

 

[MiaMia]

Jag tolkade det mer som att personen inte var "bra/värd" nog eftersom just ordet "krafs" användes. Håller helt med att jag antagligen inte hade velat ha studenter med alla gånger, men det är ju inte för att de inte skulle vara bra nog utan att det kanske varit lite mer utsatta situationer.
MVH, skitnöjd med att ha fått gå hos både läkar- och sjukgymnaststudenter den senaste tiden = fått extra bra vård eftersom besöken fått ta längre tid och de har fått passa på att klämma och känna extra.

Jag läste det mest som ett sätt att sammanfatta "diverse benämningar" som olika sorters praktikanter o.dyl. kan gå under. Inte som en människovärdering av de som går under dessa benämningar.

 

[Ajda]

Blir mörkrädd av hur man pratar om vårdpersonal och blivande vårdpersonal i den här tråden.

 

[Wysiwyg]

Krafs? Det var ju en attityd att ha.
Att inte vilja ha studenter eller elever i vården respekteras, så bete dig.

MVH,
fd. krafs

Verkligen. Alla som jobbar har någon gång varit nya och gjort saker för första gången. Och alla måste få börja någonstans, annars har vi till slut inga nya sköterskor eller läkare. Den som är erfaren och kan komma när det strular för andra är ju någon som övat mycket. Och får inte andra öva mycket kommer de i sin tur aldrig kunna bli den personen för någon annan.

Tycker alltid det är lite spännande när folk ibland kräver rutinerad personal. Elever är en förutsättning för att vården ska fungera. De måste få vara med och öva. “Men INTE på mig, det får andra ta!”

 

[Amha]

Gör de? Varje gång jag ska ta blodprov förvarnar jag direkt att jag är väldigt svårstucken. De hämtar aldrig någon mer erfaren direkt, utan testar några gånger, misslyckas, hämtar sedan en ny som testar några gånger, misslyckas, hämtar sedan en ny, osv. Tills de tillslut har experten - som också har problem. Hämta den personen direkt istället ffs.

Jag tipsar också om vilken arm de bör sticka, och var. Säger åt de att låta bli armvecket om de inte kan känna ett blodkärl tydligt, stick hellre någon annanstans då. Men de vill inte sticka i t.ex. handen för det gör mer ont på mig. Som om det inte gör ont att bli stucken 16 ggr och där varje gång innebär grävande.

Efter en timmes plåga för min del brukar de lyckas eller ge upp.

Men det är ändå ingenting jämfört med vad jag fick utstå när jag var inlagd på sjukhus sist. De kunde verkligen inte sätta en hållbar kanyl och försökte själva 10-15 stick per gång, samt slussade runt mig till olika avdelningar dagligen för att bli stucken av experter, med ultraljud till hjälp, längre och grövre nålar… Tillslut lyckades de väl sätta nåt tillfälligt inför operationen, men det var en plågsam och ångestfylld vecka för mig. Kan lugnt säga att jag blivit nålrädd.

Nu är jag oerhört svårstucken, och jag fattar att det inte är lätt för dem heller, men det är bättre med ett stick på ett smärtsamt ställe än 10 chansningar när jag sagt att det inte kommer gå.

När jag uttryckt rädsla har de faktiskt varit ganska bra på att antingen ta in experter eller att inte försöka mer än en gång innan expert kallas in. Kanske dels pga kärlen "försvinner" när jag blir så nervös men också för att försöka bli klar snabbt. Vid ett tillfälle tog de mitt i underarmen pga stora, synliga kärl när första sticket inte lyckades. Det var ingen bekväm upplevelse men som de sa att när det finns en rädsla är det bättre att de tar en plats där det är nära på omöjligt att misslyckas. Då är man ju klar på kortare tid vilket var värt mer än stick på "rätt" plats. Faktiskt.

 

[athena_arabians]

Verkligen. Alla som jobbar har någon gång varit nya och gjort saker för första gången. Och alla måste få börja någonstans, annars har vi till slut inga nya sköterskor eller läkare. Den som är erfaren och kan komma när det strular för andra är ju någon som övat mycket. Och får inte andra öva mycket kommer de i sin tur aldrig kunna bli den personen för någon annan.

Tycker alltid det är lite spännande när folk ibland kräver rutinerad personal. Elever är en förutsättning för att vården ska fungera. De måste få vara med och öva. “Men INTE på mig, det får andra ta!”

I grunden håller jag med dig. Men jag har också vid några tillfällen avböjt att ha personal under utbildning med. Jag har varit riktigt dålig i magen några gånger och varit livrädd för ett ordentligt tråkigt besked (till saken hör också att en mycket god vän till familjen dog pga komplikationer av samma sjukdom jag har - vid 47 års ålder). I det väldigt utsatta läget vill jag inte ha någon mer än min läkare och ev sköterska närvarande. Då pratar vi inte bara om läkarbesök utan även undersökning (i mitt fall koloskopi).

Samma gäller blodprov (jag är svårstucken men inte rädd), är jag inte helt i form får de inte öva på mig. Jag orkar inte det om min form inte är på topp.

Dvs är jag i någorlunda form har jag gärna med personal under utbildning. Om inte får faktiskt vården vara ok med att jag inte vill, det är trots allt ofta en väldigt utsatt situation jag befinner mig i (och jag är i 99,99% av gångerna ensam, jag har ingen att ta med mig).

Edit: Hade jag blivit bemött som TS blev hade jag exploderat. Jag är alltid vänlig mot vårdpersonal men jag finner mig inte i dåligt bemötande.

 

[Wysiwyg]

Ja alla väljer ju naturligtvis vad de vill vara med om.

Sen får man ha lite fingertoppskänsla som handledare också och känna in när det är läge för studenterna att sticka/sy/utföra praktiskt moment. Inte bara för patienternas skull utan också för studentens. Hade ju inte släppt fram en student till någon med panikångest lika som att jag inte släppt fram dem till någon jag tror kan bli elak mot dem.

 

[sjoberga]

Verkligen. Alla som jobbar har någon gång varit nya och gjort saker för första gången. Och alla måste få börja någonstans, annars har vi till slut inga nya sköterskor eller läkare. Den som är erfaren och kan komma när det strular för andra är ju någon som övat mycket. Och får inte andra öva mycket kommer de i sin tur aldrig kunna bli den personen för någon annan.

Tycker alltid det är lite spännande när folk ibland kräver rutinerad personal. Elever är en förutsättning för att vården ska fungera. De måste få vara med och öva. “Men INTE på mig, det får andra ta!”

Jag tycker dessutom att jag alltid fått väldigt tydlig information om det när någon är med som elev i utbildningssyfte eller om de vill göra något som inte bara är för min egen direkta vård utan har ett större syfte.

På käkkirurgen ville de göra en extra fotosession när de kallat in tre läkare som inte riktigt hittat en bra lösning, för att ta med sig som utbildningsmaterial. Självklart tänker jag. Sånt blir man glad av, 10 minuter extra för mig som redan varit där i timmar och så kanske en förfinad metod kan utvecklas eller bara nya /andra käkkirurger kan få bli medvetna om saker som kan inträffa.

För det är verkligen en självklarhet, att elever måste få vara med i olika slags situationer om de ska ha en chans att hantera dem på ett bra sätt själva i framtiden. Och ställa ibland dumma frågor.

Jag är väldigt glad åt de medmänniskor som skänker sina kvarlevor åt forskning och utbildning, så att det finns riktiga människodelar att öva på och lära sig från. Och glad åt de medmänniskor som vill utbilda sig i vårdyrken med tanke på den tuffa arbetsmiljö det ofta handlar om.

 

[vemsomhelst123]

Ja alla väljer ju naturligtvis vad de vill vara med om.

Sen får man ha lite fingertoppskänsla som handledare också och känna in när det är läge för studenterna att sticka/sy/utföra praktiskt moment. Inte bara för patienternas skull utan också för studentens. Hade ju inte släppt fram en student till någon med panikångest lika som att jag inte släppt fram dem till någon jag tror kan bli elak mot dem.

Nej det försöker man ju låta bli. Men det är ju en del av utbildningen att träna på bemötande också. Det beror ju på hur trygg studenten är och känns, jag har haft studenter som haft ett helt arbetsliv (10+ år) med service eller vård före de började utbildningen där de inte behövt träna nämnvärt på att möta människor och där jag känt mig helt trygg med att de hämtar mig/kollega om det behövs, men också studenter direkt från gymnasiet som nästan hade velat ha med föräldrarna första dagen.. och såklart såna som kommer direkt därifrån med som jag känt mig trygg med. Jag litar på vårdpersonalen om jag söker vård och nekar aldrig studenter. Men det är ju lättare att göra det när man själv har en viss förkunskap och är i vården själv tror jag. Jag tror också tyvärr man blir bemött annorlunda (och jag bemöter säkert själv annorlunda).

 

[Solis]

Jag har hittills bara nekat studenter när det handlar om blodprov eller insättning av infart, beroende på att jag är väldigt spruträdd, och har hittills bara mötts av fullständig förståelse för det

Däremot blev jag betänksam vid senaste besöket på ortopeden på regionsjukhuset. Jag skulle få ett skadat knä undersökt och hamnade hos en läkare jag tidigare haft dålig erfarenhet av.
H*n hade vid detta tillfälle en läkarstudent med sig som skulle lära sig undersöka knän. Läkaren började undersöka mitt skadade knä på ett, faktiskt, noggrant sätt. Men sedan blev det en tämligen jobbig upplevelse för mig då studenten skulle få undersöka knät också och var rejält hårdhänt och oskicklig. Studenten påstod sig inte känna något konstigt alls (konstigt va, det är oerhört svårt att slappna av när någon gör illa en så som h*n gjorde) och läkaren blev osäker (!?) och skulle känna efter igen, varpå studenten skulle känna på det friska knät för att få jämförelse. Där ligger jag med båda benen i vädret, samtidigt, och en läkare och student böjandes i varsitt knä. Hur i hela fridens dar ska man i det läget kunna slappna av så att eventuella instabiliteter känns???? Ont som f-n gjorde det i knät som studenten försökte böja i då h*n var så väldigt hårdhänt och använde helt fel teknik, något som läkaren inte ifrågasatte. Jag försökte på ett fint sätt påpeka skillnaden i deras metoder, men tror inte det gick in riktigt...
(Kan nämna att det skadade knät senare undersökts av 2 specialistläkare på andra kliniker i samband med operationer och som blivit smått chockade över hur instabilt det var, åt alla håll).

 

[Breaktown]

Verkligen. Alla som jobbar har någon gång varit nya och gjort saker för första gången. Och alla måste få börja någonstans, annars har vi till slut inga nya sköterskor eller läkare. Den som är erfaren och kan komma när det strular för andra är ju någon som övat mycket. Och får inte andra öva mycket kommer de i sin tur aldrig kunna bli den personen för någon annan.

Tycker alltid det är lite spännande när folk ibland kräver rutinerad personal. Elever är en förutsättning för att vården ska fungera. De måste få vara med och öva. “Men INTE på mig, det får andra ta!”

Men eller hur!

Sen verkar ju också folk ha någon bild av studenter i vården som att det är 16-åringar på en veckas prao från gymnasiet eller något. Man har ju kommit långt i utbildningen för att hamna i en sådan situation med patienter. Ofta är det ju också folk som vidareutbildar sig och redan är exempelvis ssk i grunden.

Sist jag var hos läkaren (specialist) hade denne en student med. Studenten var i uppskattningsvis 50-årsåldern och hade varit ssk hela livet men vidareutbildade sig nu inom det här specifika ämnet. Att en sådan person inte skulle få ta ett blodprov för att det står student eller liknande på namnskylten blir ju löjligt

 

[Gnist]

Jag försökte på ett fint sätt påpeka skillnaden i deras metoder.

Varför på ett "fint sätt"?

Jag hade klart och extremt tydligt sagt ifrån att 1) det gör snoront när studenten undersöker och 2) ni gör ju på helt olika sätt.

Det här med säga till lite fint, hinta hit och dit, sånt kommer man ingen vart med oavsett vad man vill förmedla.

 

[Diabetikern]

Jag har varit mycket i sjukvården och studenter får inte ta blodprov. Jag är riktigt svårstucken så där är det stopp. Allt annat får de vara med på så länge det känns ok. Jag får alltid frågan först.

Däremot kan även vårdpersonal ha en dålig dag. Känns stor skillnad när man är på plats där vårdpersonalen trivs vs när de är på en avdelning där det varit turbulent.

Tråkigt när det blir såhär och jag tycker definitivt du ska ta och meddela avdelningschefen,

Jag gjorde samma när jag skulle lämna blodprov. Förklarade att jag är extremt svårstucken och fick snäsigt svar så jag gav ingen hjälp. (för jag blev sur då hen inte lyssnade för hen hade minsann stuckit förut) Hen stack 7ggr till slut kallade hen på sin kollega som tog en diskussion med mig och voila. Blod på första försöket. Där tog jag det vidare med avdelningschefen.

Jag har inte ont av att bli stucken. Det är ju inte trevligt men det är ok.

 

[Wysiwyg]

Nej det försöker man ju låta bli. Men det är ju en del av utbildningen att träna på bemötande också. Det beror ju på hur trygg studenten är och känns, jag har haft studenter som haft ett helt arbetsliv (10+ år) med service eller vård före de började utbildningen där de inte behövt träna nämnvärt på att möta människor och där jag känt mig helt trygg med att de hämtar mig/kollega om det behövs, men också studenter direkt från gymnasiet som nästan hade velat ha med föräldrarna första dagen.. och såklart såna som kommer direkt därifrån med som jag känt mig trygg med. Jag litar på vårdpersonalen om jag söker vård och nekar aldrig studenter. Men det är ju lättare att göra det när man själv har en viss förkunskap och är i vården själv tror jag. Jag tror också tyvärr man blir bemött annorlunda (och jag bemöter säkert själv annorlunda).

Absolut men jag tänkte mer på om man ska lära sig något, typ sätta nål eller sy eller sticka. Då tänker jag att det är nog att bara lära sig proceduren utan en bemötandekomponent också.

 

[Solis]

Varför på ett "fint sätt"?

Jag hade klart och extremt tydligt sagt ifrån att 1) det gör snoront när studenten undersöker och 2) ni gör ju på helt olika sätt.

Det här med säga till lite fint, hinta hit och dit, sånt kommer man ingen vart med oavsett vad man vill förmedla.

Fick för mig att jag skulle vara artig...

Har vid senare tillfälle sagt ifrån till denna läkare och då blivit avsnäst med att "det är vi läkare som bestämmer..."

 

[Solis]

Kan tillägga att jag blivit betydligt tuffare efter den långa resan med knät, som pågått i flera års tid och skulle kunna skrivas en hel bok om. Är numera en patient väl utbildad i att säga ifrån... Fast borde inte behöva vara så

 

[Rosett]

Blir mörkrädd av hur man pratar om vårdpersonal och blivande vårdpersonal i den här tråden.

Jag blir mörkrädd av hur vårdpersonal kan bete sig. Inte bara av det jag läst i tråden utan har själv många dåliga erfarenheter av vårdpersonal. Bl.a. händelser som varit olagliga. Men det åtgärdas aldrig.

 

[MJLee]

Spontant tänker jag att det är viktigt att markera mycket tydligt när något gör ont när man blir undersökt. Annars lär sig inte studenten när det gör ont och jobbar därför inte med sin teknik. Säger man ingenting eller lite aj då vet inte studenten att hen inte undersöker korrekt.

Jag har alltid blivit tillfrågad om det är någon student med om det är ok. Har faktiskt aldrig blivit tillfrågad om det går bra att hen tar blodprovet utan ssk visar hur man sticker och så får studenten inspektera.

Några gånger har det varit med en praktikant vid läkarbesök men återigen blir alltid tillfrågad. Sedan har det hänt någon gång att eleven får titta på mina blodvärden och sätter en diagnos som sedan läkaren rättar vid behov. Det mest inkräktande var nog när jag skulle vägas och mätas runt midjan av praktikanten

Däremot ST läkare som nervöst springer till sin handledare var femte minut för att dubbelkolla blir jag frustrerad över.