Dåligt bemötande av vc eller överdriver jag

[Monimaker]

Håller med, den som sticker får lämna över om det inte går.

Jag önskar att den mentaliteten funnits på psyk här, jag är svårstucken och otroligt spruträdd efter trauma vilket jag påtalar varje gång, ändå ska det försökas in i oändlighet – i dessa fall i samband med inläggning på psykiatrisk avdelning utan att de kan motivera behovet av blodproverna med annat än "Det är standard".

Situationen att ligga på britsen med fyra-fem sköterskor som tittar på en och nästan oupphörligt sticker in en nål och gräver direkt den föregående drar ut sin nål ett femtontal gånger (!) per session är tortyr om man är vettskrämd och behöver känna att den som skall sticka är trygg i sin roll. Till slut kallade de in experten dagen efter som inte heller hittade något kärl utan fick ta blodprovet från foten, vilket gjorde fruktansvärt ont. Så ont att jag numera drar mig för att söka inneliggande vård i situationer där det skulle gangna mig.

Jag är oändligt tacksam att personalen på VC som sticker mig årligen vet om min problematik, känner igenom noga innan de testar, är lugna och trygga och framför allt lyssnar, till exempel när jag berättar vad som brukar vara enklast och minst obehagligt. De brukar träffa rätt varje gång.

 

[sjoberga]

Dåligt bemötande är en sak som du såklart bör ta med VC om du upplever det

Dock att stickandet misslyckas händer alla
Jag (som jobbar i djursjukvården) kan väll tycka det är lämpligt med två försök och sedan hämtar man någon annan om det inte går men ibland finns det kanske ingen annan Tror liksom ingen sticker/gräver runt med nålen för att det är kul utan de gör sitt bästa och man måste få vara ny och mindre bra/fumlig.

Jag låg inne på sjukhus med allvarlig sjukdom sommaren 2016 och efter första dagen var det mer eller mindre omöjligt att få ut ett blodprov (som behövdes många per dag eftersom sjukdomen var okänd på Dr House-maner) och personalen kämpade och kallade in de som skulle vara bättre, till slut hade nästan hela avdelningen och andra läkare gjort sina försök i armveck, händer och fötter. Men till slut gick det inte och då fick jag åka till kirurgen (som inledde kontakten med att ingreppet fanns risker med om man inte träffade helt rätt och att han hade redan jobbat mer än 20 timmar...) som satte en rejäl infart direkt i halsen.

Trots konstant dropp i dygn gick det inte att få ut blod, eftersom kroppen var under attack och ganska undervätskad.

Jag tänker att det finns stora variationer i hur svårt det är - från enkelt till nästan omöjligt. Däremot tycker jag man alltid förtjänar ett rimligt bemötande och det verkade finnas brister där som man kan påtala för klinikchefen.

 

[MJLee]

Sista gången jag skulle ta prover så var det tidig morgon och kallt. Så när jag kom dit så gick det inte att hitta några kärl öht. Hen som skulle ta tittade och tittade och klappade. Fick sitta en halv timme i väntrummet med vinterjackan på och krama en varm boll för att få lite bättre kärl.

 

[Sol]

Jag önskar att den mentaliteten funnits på psyk här, jag är svårstucken och otroligt spruträdd efter trauma vilket jag påtalar varje gång, ändå ska det försökas in i oändlighet – i dessa fall i samband med inläggning på psykiatrisk avdelning utan att de kan motivera behovet av blodproverna med annat än "Det är standard".

Situationen att ligga på britsen med fyra-fem sköterskor som tittar på en och nästan oupphörligt sticker in en nål och gräver direkt den föregående drar ut sin nål ett femtontal gånger (!) per session är tortyr om man är vettskrämd och behöver känna att den som skall sticka är trygg i sin roll. Till slut kallade de in experten dagen efter som inte heller hittade något kärl utan fick ta blodprovet från foten, vilket gjorde fruktansvärt ont. Så ont att jag numera drar mig för att söka inneliggande vård i situationer där det skulle gangna mig.

Jag är oändligt tacksam att personalen på VC som sticker mig årligen vet om min problematik, känner igenom noga innan de testar, är lugna och trygga och framför allt lyssnar, till exempel när jag berättar vad som brukar vara enklast och minst obehagligt. De brukar träffa rätt varje gång.

Så himla tråkigt att höra. Lite ångestdämpande skadar ju inte heller vid behov.

 

[parellikusken]

Jag önskar att den mentaliteten funnits på psyk här, jag är svårstucken och otroligt spruträdd efter trauma vilket jag påtalar varje gång, ändå ska det försökas in i oändlighet – i dessa fall i samband med inläggning på psykiatrisk avdelning utan att de kan motivera behovet av blodproverna med annat än "Det är standard".

Situationen att ligga på britsen med fyra-fem sköterskor som tittar på en och nästan oupphörligt sticker in en nål och gräver direkt den föregående drar ut sin nål ett femtontal gånger (!) per session är tortyr om man är vettskrämd och behöver känna att den som skall sticka är trygg i sin roll. Till slut kallade de in experten dagen efter som inte heller hittade något kärl utan fick ta blodprovet från foten, vilket gjorde fruktansvärt ont. Så ont att jag numera drar mig för att söka inneliggande vård i situationer där det skulle gangna mig.

Jag är oändligt tacksam att personalen på VC som sticker mig årligen vet om min problematik, känner igenom noga innan de testar, är lugna och trygga och framför allt lyssnar, till exempel när jag berättar vad som brukar vara enklast och minst obehagligt. De brukar träffa rätt varje gång.

Jag är inte nålrädd eller svårstucken alls, men fått många kanyler på slutenvården i psyk och det har alltid varit hemskt smärtsamt. Vilket det aldrig varit i övriga vården.

 

[Rosett]

Jag önskar att den mentaliteten funnits på psyk här, jag är svårstucken och otroligt spruträdd efter trauma vilket jag påtalar varje gång, ändå ska det försökas in i oändlighet – i dessa fall i samband med inläggning på psykiatrisk avdelning utan att de kan motivera behovet av blodproverna med annat än "Det är standard".

Situationen att ligga på britsen med fyra-fem sköterskor som tittar på en och nästan oupphörligt sticker in en nål och gräver direkt den föregående drar ut sin nål ett femtontal gånger (!) per session är tortyr om man är vettskrämd och behöver känna att den som skall sticka är trygg i sin roll. Till slut kallade de in experten dagen efter som inte heller hittade något kärl utan fick ta blodprovet från foten, vilket gjorde fruktansvärt ont. Så ont att jag numera drar mig för att söka inneliggande vård i situationer där det skulle gangna mig.

Jag är oändligt tacksam att personalen på VC som sticker mig årligen vet om min problematik, känner igenom noga innan de testar, är lugna och trygga och framför allt lyssnar, till exempel när jag berättar vad som brukar vara enklast och minst obehagligt. De brukar träffa rätt varje gång.

Om det inte är LPT kan du ju vägra lämna blodprov där. Vet att det är svårt att säga ifrån när man känner sig i underläge men all vård enligt HSL är ju frivillig. (Ska vara frivillig).

 

[Return_to_the_moon]

Gör de? Varje gång jag ska ta blodprov förvarnar jag direkt att jag är väldigt svårstucken. De hämtar aldrig någon mer erfaren direkt, utan testar några gånger, misslyckas, hämtar sedan en ny som testar några gånger, misslyckas, hämtar sedan en ny, osv. Tills de tillslut har experten - som också har problem. Hämta den personen direkt istället ffs.

Jag tipsar också om vilken arm de bör sticka, och var. Säger åt de att låta bli armvecket om de inte kan känna ett blodkärl tydligt, stick hellre någon annanstans då. Men de vill inte sticka i t.ex. handen för det gör mer ont på mig. Som om det inte gör ont att bli stucken 16 ggr och där varje gång innebär grävande.

Efter en timmes plåga för min del brukar de lyckas eller ge upp.

Men det är ändå ingenting jämfört med vad jag fick utstå när jag var inlagd på sjukhus sist. De kunde verkligen inte sätta en hållbar kanyl och försökte själva 10-15 stick per gång, samt slussade runt mig till olika avdelningar dagligen för att bli stucken av experter, med ultraljud till hjälp, längre och grövre nålar… Tillslut lyckades de väl sätta nåt tillfälligt inför operationen, men det var en plågsam och ångestfylld vecka för mig. Kan lugnt säga att jag blivit nålrädd.

Nu är jag oerhört svårstucken, och jag fattar att det inte är lätt för dem heller, men det är bättre med ett stick på ett smärtsamt ställe än 10 chansningar när jag sagt att det inte kommer gå.

1h!!! Helt galet ju

 

[Return_to_the_moon]

Håller med, den som sticker får lämna över om det inte går. Jag hade tidigare inga som helst problem med blodprover, men efter ETT tillfälle där sköterskan grävde och grävde måste jag nu ligga ner vid blodprovstagning, annars svimmar jag.

Jag lägger infarter på djur dagligdags, misslyckas man lämnar man över. Det är ingen prestigegrej, man måste ha patientens bästa framför sig.

Exakt!
Och det blir ju inte lättare för dem att sticka ju mer stressad man blir...

 

[Asko]

Fast på många VC så finns det folk som lägger i princip hela sin arbetstid på att ta prover ! Det är iofs lite olika hur det är organiserat och du har säkert rätt i att det oftast är ”säkrare” att gå till provtagningscentralen på sjukhuset

På min vc som jag går till för min husläkare så har de en egen liten avdelning för provtagning och visserligen känner jag inte till hur ofta de byter roller men jag tänker att om de sitter där hela dagen och tar prover så bör de vara någorlunda duktiga iallafall

 

[DarkInNight]

På min vc som jag går till för min husläkare så har de en egen liten avdelning för provtagning och visserligen känner jag inte till hur ofta de byter roller men jag tänker att om de sitter där hela dagen och tar prover så bör de vara någorlunda duktiga iallafall

Ja så är det på min lilla vårdcentral. Jag tror de är 1-2 stycken som jobbar hela dagarna med att ta prover, och de brukar vara riktigt duktiga och empatiska.

 

[Monimaker]

Så himla tråkigt att höra. Lite ångestdämpande skadar ju inte heller vid behov.

Eller hur! På VC blev jag erbjuden bedövningsplåster inför blodprov (drop-in, så att vänta en timme extra var helt okej för dem) när jag påtalade min fobi och det sattes av en sjuksköterska med lugn och framför allt självförtroende – han kände ett bra tag innan han sa "DÄR har vi det!". När personalen börjar ursäkta sig och beklaga sig över hur svår jag är att sticka så blir jag bara mer osäker själv.

Jag är inte nålrädd eller svårstucken alls, men fått många kanyler på slutenvården i psyk och det har alltid varit hemskt smärtsamt. Vilket det aldrig varit i övriga vården.

Jag upplever samma! På mig gräver de verkligen i armen på psyk. När man redan har trauma (blivit nedhållen/fasthållen av tandläkare med assistent och fått en injektion under en panikattack) så blir det ju inte bättre att gång på gång få det bekräftat att "Jo, det är precis så smärtsamt och utdraget som du tror."

Om det inte är LPT kan du ju vägra lämna blodprov där. Vet att det är svårt att säga ifrån när man känner sig i underläge men all vård enligt HSL är ju frivillig. (Ska vara frivillig).

Det har jag inte ens tänkt på! Har alltid varit inlagt i enlighet med HSL men på låst avdelning på grund av att andra haft LPT på sig.

Första gången var jag livrädd när skötaren kom och hämtade mig och visste inte alls vad som skulle hända på avdelningen, de tog mina saker och började gå igenom innan de bara sa att de skulle ta blodprov och jag var alldeles för skrämd för att säga emot; jag hasplade ur mig att jag var nålrädd men till ingen nytta. Efter femton försök gav de upp och sa att de skulle försöka få i mig vätska och en smörgås (har ätstörningsproblematik så jag får inte i mig nog vätska genom kost och dryck vilket leder till uttorkning och ännu mer svårfunna kärl). På morgonen efter kom experten som försökte en gång i armvecket men misslyckades innan han tog i foten, där jag låg och bet mig själv för att inte skrika i smärta. När han var klar sa han något i stil med "Förresten, den första sprutan var trasig, det var därför det inte gick att dra blod."

 

[Terqa]

1h!!! Helt galet ju

Min syster var inlagd nyligen och det behövde tas blodprover regelbundet. Hon är väldigt svårstucken, det slutade med att de bl.a fick ultraljuda för att hitta rätt, fick även ta från ljumsken, härligt

 

[Gnist]

Ja så är det på min lilla vårdcentral. Jag tror de är 1-2 stycken som jobbar hela dagarna med att ta prover, och de brukar vara riktigt duktiga och empatiska.

Samma på min hc och både där och på sjukhuset brukar de uppskatta att få höra att det är mycket enklare att hitta bra kärl.

Jag upplyser alltid om att 1) de har ett stick på sig, de absolut inte får rota runt och 2) vänster armveck är mer samarbetsvilligt, vilket de kvickt märker eftersom "stickkärlet" där är väldigt enkelt att känna och det rullar inte undan.
Höger armveck däremot.. Svårt att hitta kärlet, det rullar undan och är allmänt svårt att få blod ur

Ingen har hittills blivit sur/grinig/otrevlig på något vis av att jag upplyser om detta. Tvärtom brukar det uppskattas, de vill ju att det ska gå bra, smidigt och så enkelt som möjligt att få ut det blod de behöver.

 

[dobbis]

Jag har så bra kärl så en blind skulle kunna ta blodprov på mig, meeeeeen jag är JÄTTE spruträdd och inte alltid så trevlig, så precis som @Gnist upplyser jag dom om att 1 försök är mer än nog, så sänd in eran bästa personal,står det prao,pryo,elev,at eller annat krafs på namnlappen går jag eller dom ur rummet.
Min läkare på vc är väl medveten om detta och tar inga onödiga prover och vc sköterskorna är toppen.
På sjukhuset är det nej till allt,inga stygn,ingen bedövning, inga prover mm, tack o lov har jag inga sjukdomar.

 

[Mirre]

Jag ska bli nogrannare med att säga till att de inte får leka grävmaskin i min arm i fortsättningen.

Det kan absolut bli blåmärken efteråt som kan vara i några dagar, men aldrig varit med om att det blivit såhär. Ser ju ut som att jag har haft på brun utan sol i armvecket

 

[tara]

Just hypertonikontroller faller lätt bort och även om det är dåligt av VC så har man ett egenansvar som patient också. Jag kan inte svara med vetenskap i ryggen på din fråga om särbehandling pga kön utan bara med erfarenhet av att både kvinnor och män kan falla bort på just sådana här lätta kontroller.

Har högt blodtryck i släkten på pappas sida och ja en får ligga på själv tills en råkar ut för följdsjukdomar, helt oberoende kromosomuppsägning.

Visst jag förstår att ”lätta” diagnoser lätt faller bort. Visst, så kan ni ju försöka resonera, visst.

I detta fall träffar jag en läkare under längre tid och vi skapar en prioritetsordning med reducering av hypertoni , dvs ett blodtryck på normal nivå som mål. Sen försvinner tyvärr hon och diverse andra flertalet läkare följer. Flera, kanske många, för vad ? Hypertoni? Jag fic första blodtrycksmedicinen för tio år sen, typ.

Eget ansvar, jo tjosan. Va fan ge mig en veterinär varenda dag som ger mig medicin i bra tid utan att tjafsa där jag själv tar ansvar för uppföljning. Nema problema. Jag kan nog lösa att ta sprutor själv också. Jag fattar inte hur vården har råd.

Varför tycker vc att det är så svårt att ge blodtrycksmedicin till mig? Den är inte ens dyr, den är väl utprovad och ges regelbundet till åtminstone män. Deras tjafs är dyrt. Jag mår dåligt varenda gång av der och får söka psyk snart för deras förminskande av mig med en ”enkel” diagnos. Tydligt, ”jag är överens med läkarkåren att jag måste få ned mitt blodtryck, de har tjafsat istället för att ge mig medicin och följa upp den. ”.

Lite överdrivet text ovan, kanske , absolut, eftersom vc består av fast anställda undersköterskor och mest diverse läkare så har jag numera mycket bra kontakt med provtagning och alla undersköterskor så de hjälper läkarna. Sista läkaren som skrivit ut tog nog intryck av läkarstudenten när jag cyniskt totalsågade vårdens hypertonibehandling. Jag har fått mer och mer medicin och har uppföljningar nu så jag ser hopp ändå men jag fattar inte varför läkarna inte ville ge medicin.

 

[cewe]

Senast jag var på akuten sa jag, vis av tidigare erfarenhet, till om att jag är extremt svårstucken
(det efter en lung-DT där det tog 30 min och tre sköterskor innan infarten satt där den skulle och jag nästan hade brännskada av handsken med hett vatten första tjejen använde för att försöka underlätta)
Första sköterskan gjorde ett försök och hämtade sin kollega direkt, han å andra sidan satte den direkt och blev supermallig

 

[Malibu_Stacy]

Är glad att jag är lättstucken, aldrig haft någon som misslyckats inte ens läkarstudenten som skulle öva på att lägga infart!

 

[turbofling]

Jag är svarstuken (har bara ett ställe som fungerar och det är inte helt enkelt att hitta om man inte vet var det är). Däremot är jag totalt orädd och tycker inte att det gör ont alls. Sa jag brukar erbjuda mig att vara "försöksperson" för studenter osv.
Men trots att jag 100 ggr försäkrar att det gar bra och att dom kan fortsätta leta/gräva sa brukar jag fa höra massor med ursäkter och att dom som provar känner sig sa dumma och gör mig illa.

Fast jag är lite orolig att den där venen som fungerar snart inte ska ga att använda längre. Min läkare sa sist att det är mkt ärrvävnad och jag maste lämna blod ganska ofta.

 

[Masqueradee]

Personligen tycker jag det där med att vara lätt/svårstucken kommer och går. Har varit lättstucken i hela mitt liv förutom en period typ 2011-2017 då det var stört omöjligt... Låg inne efter operation och då var de i foten och grävde för att kunna sätta dropp innan de tillslut fick in något på baksidan av armen. Nu går det hur bra som helst igen o.O