dålig mor?!

[sadandy]

Fick barn för z antal veckor sedan! underbart! MEN, den här mysiga, underbara bilden man har och ser när man träffar andra att bäbisar är de mysigaste som finns (det är det givetvis) och man bara vill sitta och gosa med dom och allt är underbart, den känslan har inte jag! Klart jag villl hålla min dotter å prata och gosar med henne men ibland när hon har dagar som hon bara gnäller så fort man lägger ner henne så blir jag så arg inombords, eller frustrerad/panik/ångest-vad det nu är och säger högt "va fan är det nu?!, tyst, hållkäften, ungjävel", detta händer ofta när jag är trött och till natten när man ska sova och hon inte vill det. å efteråt har jag sån fruktansvärd ångest så jag vet inte vart jag ska ta vägen, jag känner mig som en fruktansvärt dålig människa och mor och tycker synd om detta lilla barn som växer upp i detta!

vad ska jag ta mig till?!

 

[Coop]

Sv: dålig mor?!

Åhh vad jag känner igen mig! Utan min make och min mamma så hade jag nog inte suttit här.

Du är absolut ingen dålig mamma för att du har dessa känslor. Jag tyckte inte alls det var gulligt och mysigt och att träffa andra föräldrar med sina pluttinuttiga barn gjorde mig kräkfärdig.

Det som är livsviktigt för din och barnets skull är att ni har stöd från någon, finns pappan med i bilden? Du måste få vila och återhämta dig. Det kan ta lång tid att komma igen och det är helt okej!!

Får du nån hjälp från BVC? Har du pratat öppet om det? Ibland kan man känna så stora skuldkänslor, att det är skämmigt att man känner så här och då stänger man inne med det, vilket man inte ska göra. Du är inte ensam, jag lovar!!

Idag så vet jag att jag hade en förlossningsdepression som inte uppmärksammades och som faktiskt än idag har gjort att jag inte har "rätt" känslor för mitt barn. Detta är jag väldigt ledsen över men jag har valt att inte gräva i det utan göra det bästa jag kan varje dag.

Coop

 

[Kattennizze]

Sv: dålig mor?!

Det där är helt normalt, att man blir trött och sliten av bebislivet är inte konstigt alls. Det ÄR jobbigt ibland med småbarn, och man har rätt att tycka det. Jag bar på en ångest att bli som mina misshandlande föräldrar när jag fick mitt barn så jag vände mig direkt till min suveräna BVC-sköterska och fick ett helt underbart stöd därifrån. Sen fick jag också komma till en helt underbar psykolog på barnhälsan och prata igenom min oro som nybliven förälder, allt i förebyggande syfte. Sen avlastade min man mig genom att vara hemma två dagar i veckan så jag fick återhämta mig helt. Ett helt fantastiskt stöd! Helt klockrent och allt gick alldeles utmärkt. Idag är min son dryga 2 och nu går jag i en föräldragrupp där vi träffas och diskuterar vårt föräldraskap. Också helt super. Jag kan bara säga att mitt liv har blivit helt fantastiskt efter jag fick barn, massor med nya kontakter och spännande människor som berikar både mitt och sonens liv. Men jag har också aktivt sökt hjälp och varit helt ärlig med hur jag känt det. Så mitt råd till dig TS är att söka hjälp och prata av dig med någon du har förtroende för, det kan bara bli bättre!

 

[ako]

Sv: dålig mor?!

Tycker du ska prata med t ex en BVC- sköterska och bolla dina känskor. Förlossningsdepression är ju inte helt ovanligt och det finns ju i olika grader.

Ett rent handfast tips om ditt barn inte gillar att du lägger henne i från dig är att skaffa en bra, ergonomisk bärsele eller bärsjal. Hon får vara nära och du får händerna fria och blir kanske lite mindre frustrerad.

Och även om du har hört det förr , minibäbisperioden när de bara vill vara nära är inte så läng. Du klarar det!

Lycka till!

 

[sadandy]

Sv: dålig mor?!

Det finns en pappa med i bilden som ställer upp och är alldeles underbar! har även en vän som är den finaste som finns men jag har så fruktansvärt svårt att öppna mig och skäms för det jag känner. hon får ersättning med så jag är inte "låst" med amningen..Däremot var det jobbigt på bb och det va det värsta stället jag varit på och även allt jobb innan jag började med ersättning, detta är något jag tänkt mer och mer på, kanske är det som behövs bearbetas?!

Grejen är juh den att barnet är inte det minsta krävande egetligen, hon somnar nästan alltid runt tio/elva på kvällen och sover ända till 4-5 på morgonen innan hon vill ha mat å sen brukar hon somna igen så jag har inget att klaga på!!! just nu känns det bara som det är fel i huvudet på mig så ¨måste nog försöka prata med bvc eller liknande..

 

[Skogstrollet]

Sv: dålig mor?!

Jag tycker det låter som att det är bb som spökar ja. Du fick inte den start på moderskapet som du förmodligen hoppats på (?) och det sätter sina spår även nu. Att kunna acceptera att de förväntningar och bilder du hade på hur du trodde att det skulle bli inte stämmer med verkligheten och att du istället får göra det bästa av hur det faktiskt blev och uppskatta det.
Kan det vara en sådan frustration som ligger bakom?

Ju mer du stänger in känslorna, desto starkare lär frustrationen bli eftersom du då inte har någon som förstår dig och du får bära allt själv. Kan du inte prata med barnets far eller din vän så vänd dig till din BM. Många spöken försvinner om man riktar ljuset mot dem.

När jag föddes drabbades min mor av ganska allvarlig förlossningspykos pga av en jobbig förlossning och chock, hon ville inte se mig överhuvudtaget. Med bra hjälp kom hon över det och hon dömdes inte av någon har hon berättat. Tvärtom, all BB/MVC-personal kunde redan då (1980) känna förståelse och hjälpa henne komma vidare. Jag kan inte tro annat än att vi kommit ännu längre 2011.

Och grattis till din dotter.

 

[Mirre]

Sv: dålig mor?!

Det finns en pappa med i bilden som ställer upp och är alldeles underbar! har även en vän som är den finaste som finns men jag har så fruktansvärt svårt att öppna mig och skäms för det jag känner. hon får ersättning med så jag är inte "låst" med amningen..Däremot var det jobbigt på bb och det va det värsta stället jag varit på och även allt jobb innan jag började med ersättning, detta är något jag tänkt mer och mer på, kanske är det som behövs bearbetas?!

Grejen är juh den att barnet är inte det minsta krävande egetligen, hon somnar nästan alltid runt tio/elva på kvällen och sover ända till 4-5 på morgonen innan hon vill ha mat å sen brukar hon somna igen så jag har inget att klaga på!!! just nu känns det bara som det är fel i huvudet på mig så måste nog försöka prata med bvc eller liknande..

Känner igen mig nåt grymt i det du skriver.
Hade en tuff och jobbig period innan förlossning där vi åkte
jojo in och ut på sjukhuset. Sedan hade vi jättemycket krångel med amningen som inte funkade alls. Det var en plåga i två veckor innan vi gav upp och gav ersättning.

Jag var precis som du och jag tror att det hade och göra med alla problem och allt trassel. Hans skrik blev liksom "oh shit nu måste han ammas igen" och därför reagerade jag som jag gjorde.
Det är alla fall min teori. Hade inte så mycket stöd från pappan heller.

Men skönt och se att man inte är själv om det.

 

[susanne]

Sv: dålig mor?!

Jag vet att på min bvc så pratar de om hur de ska slå hål på myten om det rosa molnet.
Det är tydlige så att de allra flesta inte har det där rosa molnet och går på. Anledningen till att så många tror att det ska vara så är alla de fina artiklarna i tidningar som utmålar hur det ska kännas och sedan jobbar alla stenhårt på att visa upp den bilden inför alla sina bekantar när de väl sitter där och undrar var deras rosa moln tog vägen.

 

[sadandy]

Sv: dålig mor?!

jag tror med att det är bb tiden som spökar endel, de va en jobbig tid så måste nog prata ut med min bvc sköterska eller liknande om det! pressen är fruktansvärt stor där tycker jag på allt!!

jag menar absolut inte att jag inte älskar mitt barn! hon är dent finaste som finns! men kan absolut förstå alla som drabbas av depprissioner mm, för av min erfarenhet att döma så innan förlossningen va vi på två träffar i föräldragruppen, där gick man igenom amning, som enligt den informationen gick ut på att du får upp barnet på bröstet å sen suger den..inte mycket info om att det nästan alltid tar tid, så uppfattade jag det iaf..sen kan jag även tycka att innan bäbis komme så läser man å tar reda på allt om förlossningen vilket man oxå går igenom hos bm innan, men ingenting om hur kroppen är de första dygnen efter mm..det är väl klart man kan bli chockad när man första gången efter förlossningen ska gå på toa och torka sig..det är juh inget som stämmer där nere!! Det är en ganska så stor omställning att helt plötsligt ta hand om ett litet barn! när man väl sitter där med den lilla så är det inte ett rosa moln när den helt plötsligt börja skrika å man inte har en jävla aning om vad den vill, det är sånna saker jag tycker dom borde ta upp innan förlossning med!

 

[cirkus]

Sv: dålig mor?!

Jag håller med dig att det fokuseras alldeles för mycket på förlossningen, den är ju en piss i universum jämfört med att ha barn som faktiskt har resten av livet. Jag tror dock att många är ganska oemottagliga för information om vad som kommer sedan. Dessutom så är det ju så enormt individuellt.

 

[Skogstrollet]

Sv: dålig mor?!

Jag är gravid nu (v.29) och har förundrats många gånger över hur många saker som nu sägs vara "helt normala" när man är gravid som man innan aldrig hört talats om. Sånt som inte nämns någonstans och som det knappast pratas om. Ingen sa något om risken för åderbråck i en mus som sväller upp till oigenkännlighet, smärtan av ett tung barn som trycker nedåt när man rör sig, obehaget i magområdet när man vänder på sig i sängen eller ömmande revben som pressas uppåt.

Första toalettbesöket har jag fasat för, men hade inte en tanke på att saker och ting kanske t.o.m. såg/kändes annorlunda ut... Tack för förvarningen!

 

[sadandy]

Sv: dålig mor?!

klart att det är individuellt och tror med att man är ganska oemotaglig men har man fått informationen så kanske den finns nånstans i bakhuvudet iaf!

skogstrollet:
Det är precis sånt jag menar, massa åkommor man får, klart att man inte sitter å tror att man ska va precis som innan i kroppen under hela förlossningen men man går ändå hos BM gansk så många ggr på kontroller så tycker att lite info kunde man kankse få mer muntligt om man önskar än att behöva läsa sig till allt..

 

[Ewa-Lena]

Sv: dålig mor?!

Jag har upplevt liknande. Jag hade aldrig funderat över risken att barnet inte skulle ta bröstet. Jag trodde i min illfarelse att man flaskmatade barn pga mammans obehag fysiskt eller psykiskt. Inte pga att barnet inte tog bröstet. SEN efteråt fick jag höra både här och där att många hade liknande problem. Jag satt i fyra veckor med amningsträning, pumning och flaskmatning innan sonen äntligen tog bröstet, jag grät massor under den tiden och var (och är) oerhört besviken på BB. Tyvärr insåg jag inte min besvikelse förrän efter ett par veckor, på BB var jag så euforisk och lycklig att jag aldrig förstod vidden av vårt problem. BM:arna kom var och en med nya tips, helt omöjligt att sortera dem. Inget tips funkade.

Jag är också besviken på föräldrargruppsinformationen. De säger att man lägger barnet till bröstet, barnet gapar, man för till bröstet och barnet suger. Så enkelt så! Men mitt barn sög inte, han valde underläppen att suga på i stället och blodsockerhalten sjönk som en sten på BB så han fick ersättning i kopp först och sen i flaska. Därefter fick jag veta att man absolut inte ska ge flaska när man vill helamma. Jag är fortfarande arg, känner jag!

Jag blev erbjuden att återkomma till sjukhuset för att prata igenom mina upplevelser, men jag fick en tid 2 månader efter och då kände jag inte för att dra upp det där igen.

 

[sadandy]

Sv: dålig mor?!

Jag har upplevt liknande. Jag hade aldrig funderat över risken att barnet inte skulle ta bröstet. Jag trodde i min illfarelse att man flaskmatade barn pga mammans obehag fysiskt eller psykiskt. Inte pga att barnet inte tog bröstet. SEN efteråt fick jag höra både här och där att många hade liknande problem. Jag satt i fyra veckor med amningsträning, pumning och flaskmatning innan sonen äntligen tog bröstet, jag grät massor under den tiden och var (och är) oerhört besviken på BB. Tyvärr insåg jag inte min besvikelse förrän efter ett par veckor, på BB var jag så euforisk och lycklig att jag aldrig förstod vidden av vårt problem. BM:arna kom var och en med nya tips, helt omöjligt att sortera dem. Inget tips funkade.

Jag är också besviken på föräldrargruppsinformationen. De säger att man lägger barnet till bröstet, barnet gapar, man för till bröstet och barnet suger. Så enkelt så! Men mitt barn sög inte, han valde underläppen att suga på i stället och blodsockerhalten sjönk som en sten på BB så han fick ersättning i kopp först och sen i flaska. Därefter fick jag veta att man absolut inte ska ge flaska när man vill helamma. Jag är fortfarande arg, känner jag!

Jag blev erbjuden att återkomma till sjukhuset för att prata igenom mina upplevelser, men jag fick en tid 2 månader efter och då kände jag inte för att dra upp det där igen.

Jo tack! precis så va det för mig med! bara att min lilla donna inte orkade suga/va hungrig för hon hade svalt massa fostervatten. Det sa dom till mig i ett dygn "hon mår illa så hon är nog inte så hungrig" sen när hon väl blev hungrig så var hon för slö för att ens orka suga, då fick hon kopp/flaska så klart att inte hon ville ta bröstet sen å suga för då va hon juh tvungen att jobba för det + att mina bröstvårtor går typ inte att få tag i och efter 3(!)dagar var det en som knäckte iden att kanske prova amningsnapp, gick mycket bättre för henne men då hade hon blivit ännu mer bekväm och jag hade redan gett upp för längesen och ville inte amma men INGEN lyssnade för har man lite mjölk och är frisk så SKA man amma, ÄVEN om det står i broschyrer att det finns dom som inte vill/kan amma och man inte är nån sämre människa/mamma för det, UP MY ASS!!!! Nu när jag startade denna tråden så känner jag att jag mer å mer börjar få ut min ilska och känner att jag är inte ensam om detta, jag har nog hittat orsaken vad som ligger bakom tack vare er, BB och amningspressen, att sen få en kärring som ringer från en amningsmottagning ( en gammal nucka!!) oc trycker ner mig under jorden för jag inte vill amma och att jag förstör för mitt barn och fattar väl att ett barn på 6 dagar inte fattar att den ska suga är självklart! vart står det?! vem ska informera om det?! Det har jag aldrig hört att de kan ta tid att komma igång med amningen, tack vare dom och den tiden så vill jag aldrig och menar då ALDRIG amma. likaså på bb, det är så jävla natruligt å vackert å va naken å slänga ut tutten var som helst till vem som helst å vem som vill kan hjälpa å komma å trycka på en, det är deras jobb, man är där för att få hjälp, men å ha en ny som varje gång trycker på mina bröst när jag larmade är enligt mig INTE ok, jag HATAR att vara å visa mig naken...åhhhh, tack för att jag får ut aggressioner

 

[Ewa-Lena]

Sv: dålig mor?!

Det där sista känns väldigt mycket igen. Jag gick runt i min morgonrock från morgon till kväll med brösten tillgängliga för alla BM:ar, främmande människor som skulle vinkla in vårtan, korrigera vinklar och ingen känsla för integritet alls. Jag undrar varför de har sån omsättning på personlen, varför inte ha samma personer återkommande under en tidsperiod? Jag hade under tre dygn, en ny BM vid varje skiftbyte utom en gång.

Jag kände tvärtom, jag fick mycket mjölk och ville inte för allt i världen ge ersättning. Det blev en otroligt stark känsla så därför höll jag på under alla veckor. Det var så väldigt frustrerande att ha så mycket mjölk och barnet valde flaskan före mig. Men nu är det tvärtom så det känns skönt. Jag hade inga som helst negativa funderingar, motstånd eller problem med tanken kring ersättning innan förlossningen. Men när barnet väl var i min famn så fanns bara ett val - att amma.

Så jag tycker att du gör rätt i ditt val. Det som känns bäst för dig är bäst för barnet. Du får många fördelar med att ge flaska också, t ex så måste inte bara du mata utan du blir betydligt friare än en ammande mamma. Du behöver inte sitta galet flera timmar per dygn och få ont i ryggen. Du behöver inte visa upp brösten i flerpersonerssammanhang och du kan ju ändå gosa, leka, vara nära ditt barn så mycket ni bara orkar och vill.

Varken flaskmatning eller amning är optimalt så därför var det skitdåligt av AM-tanten att ge sig på dig så där!

 

[cirkus]

Sv: dålig mor?!

Och jag kan blir riktigt irriterad över att de kommer med rent felaktig information vad det gäller helammning och flaskmatning.

VISSA barn klarar inte både ock, men många fixar det galant. ALLA mina tre fick både ock på BB (de låg på neo) och alla tre helammades efter det. Så just detta generaliserande som skrämmer skiten ur folk får mig att bli väldigt irriterad.

Jag är övertygad om att var och en absolut mår bäst i att göra som det fungerar för dem och som de känner är rätt för alla parter.

 

[Mirre]

Sv: dålig mor?!

Känner igen det där med amningen och bb.
Vi fick problem redan från början, Isak fick inget tag, han sög snett
och jag fick sår och asont. På bb sade de bara att "du får vänja dig, det gör ont i början" och så skulle alla vara där och tycka och klämma.
När vi väl kom hem fortsatte problemen, han fick bara ett snett tag och mina bröst såg ut som jag vet inte vad till slut. Jag grät varje gång han åt för att det gjorde så satans ont.

Hela tiden hörde man från alla håll att det är bara och ge det tid.
Håll ut ett tag till, låt det ta den tid det tar.
Höll på i två veckor men sent en söndagkväll (vid 23 tiden) försvann plötsligt mjölken.
Isak skrek för full hals för att han var hungrig, sambon blev irriterad på mig för att jag inte kunde mata och jag försökte förtvivlat pumpa ur så mycket det gick. Det blev inte ens 20 ml Ingen ersättning hemma och alla affärer stängda. Det var fruktansvärt att inte kunna mata min hungriga bebis som var helt hysterisk. Ringde min mamma mitt i natten och bara tjöt i telefon. Men vi gav honom vanlig mjölk utspätt med vatten och sedan sov han tack och lov hela natten. På morgonen åkte sambon och köpte flaskor och ersättning, sedan ammade jag inte mer öhvt.

Nu ska vi ha barn i dec och då kommer jag se till att ersättning och flaskor finns hemma. Jag vill absolut inte vara med om ovanstående igen, snacka om att känna sig värdelös som mamma. Känner inget sug (haha) efter att amma någonsin igen heller. Om det går kommer jag flaskmata från början. Sedan får bvc och andra tycka vad dem vill.

 

[Nillizan]

Sv: dålig mor?!

Jag förstår inte varför en del BM kan vara så elaka och inte ser till varje människas behov.
Jag hade lite problem med dottern på kvällarna, hon var för trött för att äta och för hungrig för att sova. Så jag prövade ersättning på flaska. Och jag helammar, förutom det sista målet. Men ibland behöver jag inte ge ersättning alls och hon äter sig mätt vid bröstet.
Jag laddade mig inför nästa BVC vägning och en sten föll ifrån mitt bröst. Fick till svar att det är ju inte för deras skull jag ska helamma. "Gör det som funkar bäst för er, så länge hela familjen mår bra!" Jag hoppade nästan av glädje därifrån!
Jag blir rädd och ledsen när jag läser hur jobbigt och krångligt det ska vara på bb och så.

 

[Diplomaten]

Sv: dålig mor?!

Ja, det är en stor omställning att få barn. Och jag tror inte att vi är många som kan förutspå exakt hur den omställningen kommer att se ut eller hur vi kommer att anta utmaningen. Jag tycker att det viktigaste är att vi är beredda att ta till oss hjälp, om vi känner oss maktlösa. För att hjälpa barnen, men också oss själva.

Jag har varit själv med min dotter sedan hon låg i magen. Därför har jag det 100% ansvaret för henne. Oavsett tid på dygnet, oavsett dag, oavsett hälsotillstånd. Många frågar hur jag klarar av det, men jag vet inget annat. Och ja, det kan vara kämpigt - men möjligen var jag starkt rustad mental innan barnet kom eftersom jag blev lämnad själv med allt vad graviditet och barn innebär.

Jag har varit frustrerad, ledsen och utmattad - men dragit en klar gräns i mitt mentala inre. Om jag i framtiden skulle känna på mig att jag var på väg att tappa fattningen - så är det mitt fulla ansvar att ta den hjälp jag behöver för att komma på "fötter igen". Och enligt mig, så råder jag dig därför att själv sätta upp en sådan tanke och ett löfte.

 

[Cilla]

Sv: dålig mor?!

1. du är ingen dålig mamma.
2. det är inte synd om ditt barn som växer upp i detta, för vet du vad?
det kommer att släppa och bli bättre!!!!!

enligt min mening så FÅR barn skrika.
det är deras enda sätt att tala om för omvärlden att någon är fel och för mig var det guld värt att kunna lägga ner, stänga öronen och gå ut någon minut och andas och samla kraft för att sen kunna gå in och försöka vara tålig mor igen.
försökte docj avlägsna mig INNAN fula ord kom ur min mun.

en mamma är den bästa mamman m hon gör så gott hon kan och ber om hjälp utan dligt samvete.

take that pink cloud and put it where the sun newer shines, för mig veteligen finns det inget rosa mln ÖHT.

första 6 månaderna var för mig ett enda litet helvete, där jag första månaderna försökte få bort tankar å att jag ångrat att jag nånsin skaffat barn.

sen började hon äta själv, runt 8 månader, samtidigt som hon flyttade till eget rum och sakta men säkert blev vardan lite lättare!
jag får fortfarande ångest när jag blir ensam med henne och blir enormt rastlös och känner att jag måste hitta på saker för att få tien att gå.

dock har jag lovat mig själv att alltid vara tydlig mot henne med varför jag inte kan ha henne på armen, eller ägna mig helhjärtat åt henne, vilket hon nu börjar acceptera och vi har hittat en gyllene medelväg som för det mesta funkar för oss.

luddigt det blev då, men hur som helst, dina tankar gör dig inte till dålig mamma, gör bara så gott du kan, skada henne inte genom att skaka eller slå, lägg ingen kudde över ansiktet på henne, andas, stå ut, be om hjälp, så kommer det att bli bättre.