muppia
Trådstartare
Jag får sån ångest över allt hundfolk som är aktiva och skriver allt på Facebook om sina prestationer med sina hundar.
Jag är student och har dåligt med pengar = inga pengar till kurs, kan gå i höst då jag får både csn + lön men just nu är det omöjligt.
Jag försöker träna på egen hand men har noll motivation, jag kan inte ens försöka sikta in mig på en tävling bara för ekonomin. Jag hade haft råd om jag inte valt att vara aktiv och satsat på tjejklassikern i år. Det känns som jag sviker min hund och är dålig som låter honom bara vara sällskapshund. Innan jag blev singel gick vi på kurser och träningar med kompisar. Här i Halmstad känner jag inte en enda hundmänniska som är aktiv inom sök/spår så vi kunde göra det ihop på fritiden (kurs kostar ju multum).
Och nu såg jag MT resultat för min hunds bröder där det var ett bra resultat (över 300 p) och jag sitter här och tänker på MH:t som inte blev så lyckat och att han inte lär kunna göra ett bra resultat på MT:n heller.
Han har aldrig varit skotträdd, bara reagerat lite (ovan vid skott men ingen rädsla) men har efter nyår blivit rädd för skott. Upptäckte det i samband med att vi sköt hagelgevär och han reagerade väldigt mycket och ville krypa bort (inte fly direkt) så jag fick sätta honom i bilen och låta honom vara där under tiden, därinne sov han iallafall.
Dagarna efter nyår smällde några ungar smällare 2 meter framför oss fast jag sagt åt dem att sluta innan jag passerade dem. Kan det vara därför?
Fick helt plötsligt en dipp och kände mig dålig. Hunden har potential och en matte som kastar bort allt. Han har potential men ändå inte.
Jag har dåligt med kunskaper och att söka på Internet hjälper inte mig. Bland annat vill jag han ska springa med mig när jag ska ut och löpa men jag vet inte hur jag får igång honom, han är bekväm av sig. Dålig form eller bara bekväm vet jag inte.
Jag försöker ta med honom på mina löptur nu när jag håller på o trappar upp igen efter benhinnekrångel, dvs bra omstart för oss bägge.
Jag älskar hunden men känner inte att han motiverar mig och den sista tiden har han även blivit stirrig, kollar på allt som om han vore nervös.
Har ni några tips för en dålig matte att hitta gnistan och meningen med att ha en hund? Motivationen för att träna?
Jag är student och har dåligt med pengar = inga pengar till kurs, kan gå i höst då jag får både csn + lön men just nu är det omöjligt.
Jag försöker träna på egen hand men har noll motivation, jag kan inte ens försöka sikta in mig på en tävling bara för ekonomin. Jag hade haft råd om jag inte valt att vara aktiv och satsat på tjejklassikern i år. Det känns som jag sviker min hund och är dålig som låter honom bara vara sällskapshund. Innan jag blev singel gick vi på kurser och träningar med kompisar. Här i Halmstad känner jag inte en enda hundmänniska som är aktiv inom sök/spår så vi kunde göra det ihop på fritiden (kurs kostar ju multum).
Och nu såg jag MT resultat för min hunds bröder där det var ett bra resultat (över 300 p) och jag sitter här och tänker på MH:t som inte blev så lyckat och att han inte lär kunna göra ett bra resultat på MT:n heller.
Han har aldrig varit skotträdd, bara reagerat lite (ovan vid skott men ingen rädsla) men har efter nyår blivit rädd för skott. Upptäckte det i samband med att vi sköt hagelgevär och han reagerade väldigt mycket och ville krypa bort (inte fly direkt) så jag fick sätta honom i bilen och låta honom vara där under tiden, därinne sov han iallafall.
Dagarna efter nyår smällde några ungar smällare 2 meter framför oss fast jag sagt åt dem att sluta innan jag passerade dem. Kan det vara därför?
Fick helt plötsligt en dipp och kände mig dålig. Hunden har potential och en matte som kastar bort allt. Han har potential men ändå inte.
Jag har dåligt med kunskaper och att söka på Internet hjälper inte mig. Bland annat vill jag han ska springa med mig när jag ska ut och löpa men jag vet inte hur jag får igång honom, han är bekväm av sig. Dålig form eller bara bekväm vet jag inte.
Jag försöker ta med honom på mina löptur nu när jag håller på o trappar upp igen efter benhinnekrångel, dvs bra omstart för oss bägge.
Jag älskar hunden men känner inte att han motiverar mig och den sista tiden har han även blivit stirrig, kollar på allt som om han vore nervös.
Har ni några tips för en dålig matte att hitta gnistan och meningen med att ha en hund? Motivationen för att träna?