Dags för kravfasen...? *hjälp, långt*

[Skogstrollet]

Jag har, som ni kanske vet nu efter allt mitt skriveri , en goldentik på 7,5 månader. Det är min andra hund, har tidigare haft en cavalierhane.

DEN HÄR gången hade jag bestämt mig för att göra rätt i allt det jag tidigare gjorde fel! Så jag har från start haft en ängels tålamod , uppmuntrat rätt beteende och distraherat bort dåliga ovanor. Varit initiativrik och rolig i hundens ögon. Nu kommer vi dock till fasen då det är dags att ställa krav, och jag upptäcker nu att jag är helt lost...
Fram till igår trodde jag att jag var på rätt spår och skulle fortsätta så här och i slutändan få den perferkt uppfostrade hunden (ja det fanns ingen brist på självgodhet...).

Jag har nu en hund som inte fattar vad "nej" betyder, tar ett kommando/tillrättavisning i 0,5 sekunder och sedan är det glömt. Allt funkar fint i miljöer hon är van vid, men i nya situationer blir hon totalt blockerad, helt fokuserad på omgivningen, nästan stryper sig själv i sin iver att komma fram och undersöka/hälsa och vad jag än gör så märker hon det knappt...! Och ja, vi har ägnat oss åt miljöträning. Vi har åkt kommunalt från dag ett, gått i centrum likaså. Men det kommer ju nya människor överallt...! Hemma kan hon dock slappna av och det är full rulle när vi är ute. Jag upplever henne inte som stressad till vardags, bara i de här situationerna och mest när hon är kopplad. Har jag henne lös så följer hon mig på ett helt annat sätt ute.

Eftersom hon är av det hyperaktiva slaget har jag precis ökat på aktiveringen, framför allt den mentala, för att se om det kan få henne lugnare överlag. I övrigt känner jag mig helt vilse.... Hur ställer jag krav och fortsätter vara roligast i hela världen för henne...?

Går en hundkurs och har fått en del tips om specifika problem, men jag tror jag behöver ändra hela min inställning och metodik.

 

[moe]

Sv: Dags för kravfasen...? *hjälp, långt*

Nu tycker ju inte jag att du ska vara orolig över din hund beteende. Alla hundar har ju en trotsålder och för min tik inföll den just i samma ålder som din är i nu. Öronen stängdes, matte och husse var inte alls intressanata längre.
Vi tog det väldigt lugnt med kraven och lärde inte in nya saker utan tränade mera på saker hon redan kunde. Det tog några månader och sedan var hon som förbytt igen och är numera världens finaste och lyhördaste hund. Men den tiden fram till det var väldigt jobbig, hon drog i kopplet på promenaderna, hade vi henne lös så kunde hon bara helt plötsligt få upp ett spår och "rymma" så det blev löplina, eller koppel istället då vi var i skogen :smirk: . Hon testade alla gränser o.s.v. o.s.v. Vissa dagar kändes det bara som att man ville ge upp men det positiva är ju också att man lär sig en hel del genom detta.
Hanen jag har är i den perioden just nu och vi behandlar det på samma sätt, tar det lugnt med inlärning och tränar mera på saker han redan kan.
Det gäller bara att ha tålamod men samtidigt vara konsekvent, nej betyder nej punkt slut o.s.v.
Lycka till!

 

[Tippan]

Sv: Dags för kravfasen...? *hjälp, långt*

Jag måste säga efter ett antal Retrievers att man kommer till ett stadium där man tror att allt är misslyckat och att alla träning är färgäves och man tror aldrig att man ska få en lydig hund. Så går man där och sliter och sliter och tycker att man har så stora problem att de aldrig kommer att övervinnas. Sen en dag bara så *poff* trillar poletterna ned snabbare och snabbare.

Så för det första. Det som är problem idag ska du inte räkna med kommer att bli ett problem i framtiden. För det andra, det är rätt så vanligt bland våra tokiga hundar Mycket livslust och mycket av allt! (Mycket damp med andra ord...)

 

[Dylan]

Sv: Dags för kravfasen...? *hjälp, långt*

Mitt tips är att ge det lite tid. Du kommer säkert få den perfekta väluppfostrade hunden du vill ha. Fokusera på det som verkligen är viktigt och ignorera övrigt. Försök att göra annat än att tjata på hunden. Var dock konsekvent. Har du sagt en sak så är det de som gäller, även om det ifrågasätts ordentligt. Är du i en situation där hunden inte kommer sätta sig om du säger sitt så låt hellre bli att säga det. Onödiga konflikter leder mest till att matte upplevs som tråkig.

Nu är min vovsing fyra år och börjar lugna sig och kan hantera nya situationer bra. Det har dock tagit tid att få honom att inte stirra upp sig för mycket. Fortfarande kan han bli stirrig, men han lyssnar trots det på mig.

Tror dock inte du ska behöva vänta så länge innan saker trillar på plats. Flickor är ju en aning snabbare i utvecklngen än pojkar.

 

[Skogstrollet]

Sv: Dags för kravfasen...? *hjälp, långt*

*KL*

Svar till alla:
Jag har tänkt lite så jag också, att det är en trotsålder, att det lägger sig lite med tiden, att jag ska hålla huvudet kallt och träningen på basnivå ett tag framöver. Men på hundkursen jag går just nu så sa tränaren att det här var något jag måste ta tag i och att det annars skulle gå som för en av de andra hundarna i kursen (där en schäfer levt väldigt kravlöst och nu går bärsärk vid ca 2 år ålder). Inget illa ment om den hunden, men om det är en framtidsbild för oss så får jag definitivt panik.
Å andra sidan har ju min hund aldrig betett sig så illa som hon gör på kursen.... Ärligt talat. Då slår allting slint. Så om tränaren tror att det är "den" hunden jag lever med så förstår jag hennes varning bättre.