Dagis vill att vi pratar med bup...

[Dumbo]

Vårt dagis vill att vi pratar med BUP om vår femåring. Mitt problem är att jag har svårt att få grepp om det "riktiga" problemet, jag skulle gärna bolla lite med er, om ni har några tankar... Hon är ett ensambarn, och hemma har vi inga problem alls. Vi ser inte riktigt det som de ser på dagis.

Det här säger de:
- Hon är absolut inte svårhanterlig eller i behov av resurs, hon är snäll, empatisk, social med barn och vuxna och glad.
- Hon har kompisar, de uppskattar varandra mycket
- Hon är intelligent och har lätt att lära sig
MEN
- Hon har en livlig fantasi
- Hon leker ofta (självvalt) ensam
- Ibland när de leker i grupp, och resten av barnen utvecklar leken och går vidare stannar hon där leken började och leker klart den själv
- Om hon pratar med någon som inte svarar eller som är upptagen med annat kan hon avsluta samtalet själv "ut i luften"
- Ibland glömmer hon bort rutinerna, typ klär på sig i fel ordning och sådant, som om hon tänker på andra saker och inte "minns" hur de brukar göra. Samma sak i matrutiner till exempel. De kan få berätta rutinerna fortfarande för henne, som hon borde kunna utantill för flera år sedan.

Jag har kollat upp lite bokstavsdiagnoser, men hittar inget som verkar stämma.... och vi upplever som sagt inget hemma. Jag ska ringa bup som dagis vill, så att de kan komma ut och titta, men jag har en liten klump i magen över det. Dels är jag rädd för stämplar och att de skall hitta "fel" på henne som inte finns, och dels är jag rädd att de skall klaga på hennes person och försöka förändra henne för att hon inte riktigt är som alla andra. Jag känner igen en del av mig själv i henne, och mycket av det är egenskaper som jag idag uppskattar hos mig själv, som förmågan att fokusera och stänga ute världen.

Finns det något dåligt att gå till bup? Finns det någon som har varit/har känt/har ett barn med liknande "problem"? Tankarna snurrar och jag behöver ett ankare för att inte segla iväg och bli för orolig. Tacksam för svar

 

[Cyllene]

Sv: Dagis vill att vi pratar med bup...

Det finns aldrig ngt att förlora på att hå till bup, och när personalen efterfågar det så anser de att de kanske behöver veta mer gör att kunna hjälpa ditt barn bättre! Och helt klart bra om en utredning behöver göras att det görs nu innan förskoleklass. Det där med rutiner låter ju konstigast och kanske det som kan göra att hon får svårt i skola?

 

[Björk]

Sv: Dagis vill att vi pratar med bup...

Ingen egen erfarenhet, men jag kan inte tänka mig att de "hittar fel som inte finns". Den oron tror jag du ska släppa DIREKT!

Jag har en ingift släkting som jobbat i flera år med att hjälpa till att diagnostisera barn med t ex ADHD, Asperger eller annat. Av det hon har berättat för mig så beskriver hon en väldigt utförlig/genomgripande process. Det är INTE så att de slänger ur sig en diagnos efter att EN person observerat ett barn i EN situation. Hon blir tvärtom lite beklämd när andra i den delen av släkten slänger ur sig "jaa, den är både högt och lågt! Måste ha någon bokstavsdiagnos" om andra släktingars små barn.

Hon har beskrivit för mig att dels jobbar de i team; läkare, psykologer, beteendevetare mfl där flera personer gör sin utvärdering. Hon har också beskrivit att ett barn där problem bara syns/finns i vissa situationer/omgivningar - där finns i princip aldrig en diagnos. Det är en viss omgivning som skapar beteendet, inte någon diagnos.

OM nu ert barn skulle visa sig ha något problem så är det ju i och för sig bra att få hjälp i tid.

Lycka till!

 

[Dumbo]

Sv: Dagis vill att vi pratar med bup...

Intellektuellt förstår jag att de inte vill hitta fel på henne, men som många andra har jag fördomar när det gäller bup - rädd för att fastna i systemet, att hon ska få en stämpel, att hon inte ska få börja i skolan med de andra, att hon ska bli utpekad.. Jag vet att många av tankarna är irrationella, jag är bara rädd .

Problemet att komma ihåg rutiner och sånt har hon aldrig hemma. Teorin är att hon går in i sin egen värld när det är stojigt omkring och många barn. Och då tappar hon kollen och blir disträ och tankspridd (för hon tänker ju på något helt annat). Hon kanske kan bli professor när hon blir stor

Tack för er input, det känns bra att ingen hittills tycker att det är en dålig tanke att gå till bup.

 

[Grazing]

Sv: Dagis vill att vi pratar med bup...

Jag går emot lite och av egen erfarenhet menar på att det visst finns "risker" med att gå hos bup på utredning, fast jag var äldre, kom till bup som 11 åring. Jag följde inte "normen" enligt lärare osv, deras tester fungerar bara på barn som faktiskt vill göra dom. Jag hade varken lust eller ork att svara på frågor eller närvara särskilt, vilket gjorde att jag blev klassad som utvecklingstörd och dom ansåg jag var behov av att gå i särskola. Detta pga att jag inte ville/orkade/kände för att svara.

Mina föräldrar ansåg att testerna inte var rättvisa och hävdade att jag inte var behov av särskola och jag fick därför fortsätta i vanlig skola och fick bra betyg trots att jag inte var särskilt social och utåt mot lärare och andra vuxna och höll mig mest för mig själv. Jag gjorde om testerna sen när jag mådde bättre och kände att jag inte ville ha den stämpeln på mej och visst gjorde jag testerna då utan problem. Dom menade då på att jag hade "vuxit ifrån" utvecklingsstörningen. Dom ville fortfarande inte medge att testerna inte passar alla barn.

Jag vet inte vad dom ska göra med ditt barn eller någonting men jag tycker det är viktigt att föräldrar faktiskt står på sig också och inte litar för mycket på dom på bup. Det har ju varit mycket skriverier för ett tagsedan om dom som blev satta på särskolor osv pga orättvisa testresultat.

Sen visst, dom hjälper också mycket, dom hjälper många men dom har inte alltid rätt. Så att gå dit och få en åsikt är inte fel.

 

[Mammas]

Sv: Dagis vill att vi pratar med bup...

Mitt barn är nästan fem och fick en diagnos inom autismspektrumet (Asperger) i somras. Vi har visserligen något större problem än ditt barn verkar ha, (mat tex) men när vi har börjat fundera så är det vissa saker som vi automatiskt gör som vi förmodligen inte gjort om han inte haft sin problematik. Som att vi förbereder honom på vad vi ska göra etc. Så om du funderar kanske det är så att det funkar i vardagen hemma för att ni redan inrättat den så att den passar henne?

Oavsett vilket så var utredningen de gjorde väldigt nogrann, det var uppåt en tio träffar och det var två personer som hade hand om den. Det gjorde ju att han kände sig trygg med dem och att utredningen blev rättvisande.

Det som jag tycker är skönt nu att vi kommer att få hjälp så att vi har verktyg att hjälpa honom på bästa sätt när han börjar sexårsverksamheten nästa år. Då behöver vi inte slösa tid på att vänta på utredning, insatser osv utan det kommer att vara "klart" när skolverksamheten påbörjas. Och även om din dotter inte har någon diagnos kanske BUP kan hjälpa till med hur din dotter ska bemötas för att kunna fungera på bästa sätt? Några av sakerna de inte tycker fungerar kanske kan ställa till med problem senare när skolan börjar?

Lycka till!

 

[Eloise]

Sv: Dagis vill att vi pratar med bup...

Ett till mig väldigt närstående barn blev nyligen diagnosticerad med autismspektrumtillstånd, bup gjorde en utredning under nästan ett helt år.
Träffade barnet på dagis, hemma och på bup.

Barnet är "normalfungerande" men har varit något sen med talet, har svårt för stora grupper och blir orolig då rutiner bryts. Barnet är empatiskt, har kompisar och kan leka fint med dom.
Men behöver tydliga och fasta rutiner för att allt ska fungera. Ska något förändras t ex att jag ska passa barnet en dag så börjar de prata om det hemma ett par dagar innan så barnet är förberett på det.

Diagnosen har enbart varit positiv, föräldrarna har fått stort stöd och tydliga verktyg för att kunna utveckla och stötta sitt barn på allra bästa sätt så hen kan fungera precis som alla andra med lite hjälp.

Barnet är 4 år förresten.

 

[Thera]

Sv: Dagis vill att vi pratar med bup...

Är specialpedagog inkopplad? Oftast brukar man börja i den änden, innan man beslutar sig för att det är läge för BUP.

Rent spontant skulle jag säga att jag sett många av din dotters sort när det gäller att vara disträ och en liten drömmare. Har en själv hemma som ibland hamnar i en egen värld, antingen fastnar hon i en bok, ett spel eller en film. En rik fantasivärld bör inte ses som något negativt.

Det enda som i så fall låter oroande är att inte rutinerna sitter trots flera år i förskola.

Jag skulle nog försöka ta förskolans råd på allvar, så länge personalen verkar kompetent och specialpedagog är konsulterad. Råd om BUP brukar inte ges om det inte finns skäl till det.

Även om det känns svårt så försök att se det positivt, att de fångat upp er dotter. Är hon i behov av stöd får ni ju veta det och är hon inte det så kan ni ju släppa det och gå vidare.

 

[Mitten]

Sv: Dagis vill att vi pratar med bup...

Som jag förstått det sitter rutinerna för det mesta, men plötsligt glömmer hon dem. Hon pratar jättebra och har inga problem med förändringar egentligen, vi är dåliga på rutiner hemma, och hon vet oftast inte vem som hämtar tex, för det beror på lite... Vi kan bestämma på stående fot om hon skall sovs över his mormor, det gör henne bara glad. Hon leker gärna hemma hos kompisar en hel dag.

Vi ska ringa idag så får vi se. Ingen specialpedagog är iblandad eller så. Jag har svårt att tro att hon har autism, jag har en släkting med aspergers och hon liknar inte honom på något sätt. Önskar att jag kunde slappna av lite i frågan men det går inte, känner mig förtvivlad

 

[Thera]

Sv: Dagis vill att vi pratar med bup...

Rutinerna är säkert olika i olika kommuner, men jag tycker det är märkligt att inte specialpedagog kollat av innan man råder om BUP.

En specialpedagog ska alla förskolor ha tillgång till, denne kan då göra en första koll och tillsammans med personalen komma fram till hur man ska gå vidare. Ibland blir det då BUP, men oftast försöker man göra några första åtgärder på förskolan, tex tydligare rutiner eller mindre grupper.

 

[Cyllene]

Sv: Dagis vill att vi pratar med bup...

Det behöver ju absolut inte handla om att diagnosticera eller "sätta stämpel", utan helt enkelt om att titta på ert barn för att se om hon öht behöver stöd. Jag har en när vän som jobbar som specpedagog i åk 1 och det är så ofta det kommer små barn som behövt extra resurser el ett år till för förskola men som inte fått det pga att föräldrarna inte velat utreda trots att dagispersonal tyckt det behövts. Den som blir lidande är barnet...

 

[Inte_Ung]

Sv: Dagis vill att vi pratar med bup...

Med litet olika erfarenheter i bakfickan så tror jag att det är bra att ha varit i kontakt med BUP före förskoleklass.
Då så kan ni förklara för dem hur det förhåller sig om de har åsikter om barnet.

Jag var ett mycket märkligt barn och blev utredd som 6-åring.
Undersökningen visade att jag hade en 20-årings intellekt.
Inte undra på att jag inte passade in.

 

[Petruska]

Sv: Dagis vill att vi pratar med bup...

Det dåliga jag kan komma på med att gå till BUP, är väl just att barnet fattar att det anses finnas något slags svårighet som har just med barnet att göra.

Nackdelar som att "sätta en stämpel" (vad i all världen det ens är tänkt att betyda i mer precisa termer?), eller hitta fel som inte finns eller ta hennes personliga egenskaper och tvinga henne att ändra på sig osv, ser jag dock snarast som dina hjärnspöken. Jobbigt nog, för all del, men säger ju mer om dig än om barnet eller om BUP.

Fördelar är att man faktiskt kan få redskap att hantera sitt liv. Barnet kan rentav känna att just BUP är de som ser något som hon kanske redan anar själv.

Sen tror jag att när man har endast ett barn, så är sannolikheten för att familjen/föräldrarna anpassar sig rätt långt efter det barnets diverse egenskaper ganska stor. Och att det mycket lätt kan bidra till att dölja eller måla över svårigheter och knepigheter som barnet har. Mammas beskriver det bra, och med exempel som inte alls är extrema, som att man tex har vant sig vid att förbereda barnet lite extra på allting, eller något annat harmlöst. (Det handlar nog oftast inte om att föräldrarna måste stå på huvudet och sjunga Mors lilla Olle i stämmor för att barnet ska äta sin frukost, utan om väldigt små och till synes vanliga saker.)

Jag ser det i stort sett i efterhand som att jag verkligen har "hjälpt" min son att ömt bevara alla sina småbesvärliga egenskaper, genom att det var så mycket enklare att anpassa mig efter dem när han var barn, än att göra på något annat sätt. Lite reflektion tillsammans med andra om barnet, hade kunnat ge mig helt andra verktyg och en annan inställning än att barnet ska till varje pris få vara som han är.

 

[labb]

Sv: Dagis vill att vi pratar med bup...

Ni som föräldrar känner ert barn mycket bättre än vad någon personal kan göra och jag personligen hade litat mycket mer på er egen bedömning än någon från en "pedagog" inom förskolan och än mindre en från psykiatrin.

Spontant känner jag: Herregud att börja utreda en femåring inom psykiatrin utifrån din beskrivning. Precis som du skriver är förmågan att kunna fokusera en väldigt värdefull egenskap.

 

[sillysinta]

Sv: Dagis vill att vi pratar med bup...

Är det bara jag som ifrågasätter personalens beskrivningar? Hur är detta ett problem? Har ts utelämnat någon beskrivning kanske?
Och jag är ju inte utbildad inom detta så skulle någon påläst eller med erfarenhet kunna förklara vad för bokstäver detta skulle tyda på? Jag känner inte igen det alls nämligen. Dt låter för mig bara som en vanlig unge.

Jg förstår inte kläderna i fel ordning. Är det jackan innan byxorna eller ar det stövlarna innan byxorna? Dt är ju en jäkla skillnad.

 

[Majkem]

Sv: Dagis vill att vi pratar med bup...

Men vaddå utreda en 5-åring? Ju tidigare ett barn behöver extra hjälp desto bättre att sätta in det. Den personal som umgås med barnet dagtid i sammanhang som barnet kommer vistas i under många år (förskola/skolvärlden) upplever att barnet kan behöva få hjälp, det bör man väl ta på allvar?

Förmågan att kunna fokusera är såklart bra, men att som 5-åring inte komma ihåg/ inte kunna få till rutinerna vid en så enkel sak som maten är INTE bra.

Förskoleklass ställer högre krav på barnen, men än mer skolan! Som flera skrivit ovan finns allt att tjäna på att utreda/besöka bup/prata med andra osv innan förskoleklass och dags att börja skolan. Jag jobbar inom skolan men med äldre barn och det är så ofta man undrar varför inget gjorts för vissa barn och så börjar man backa och prata med lärare från tidigare år och så visar det sig att redan personalen på förskolan signalerade att det kanske behövdes extra hjälp/extra resurser/mera tid men föräldrarna ville inte/ville inte se problemet/såg inte problemet så det blev aldrig någon utredning.

Det kan ju vara så enkelt att det enda som är problemet ÄR att följa rutiner och då kan ju tjejen och personalen som jobbar med henne dagligen få hjälpen att träna henne på det på ett bättre sätt än vad som görs idag. Och föräldrarna kan få tips och råd på hur de hemma kan jobba med det. Vilket kanske kan göra att hon kommer till skolan förberedd på ett helt annat sätt än om inget görs. Föräldrar vet mycket om sina barn men många gånger VÄLDIGT lite om hur de beter sig och fungerar på förskolan och i skolan!

 

[Ginne]

Sv: Dagis vill att vi pratar med bup...

Jag som är utbildad inom detta blir lite beklämd över din beskrivning och börjar fundera över vilken barnsyn personalen på förskolan har. När jag läser din beskrivning ser jag ett helt ok, mycket kompetent barn som har en förmåga att koncentrera sig. Att hon ibland "stänger av" och stannar i sin egen värld skulle ju också kunna tolkas som att förskolans rutiner inte riktigt stimulerar henne, vem har inte gått i egna tankar och glömt vanliga saker som man brukar göra varje dag? Men kom ihåg, detta är bara EN möjlig tolkning

 

[tara]

Sv: Dagis vill att vi pratar med bup...

Du kanske ska gå till dagis och vara där en dag eller flera dagar så att du lär känna dagispersonalen lite mer och försöker att förstå vad det är de försöker att förklara för dig.

Dagispersonal har ju fått mycket skit genom åren för att de inte säger till om problem som de ser redan i dagis så var inte sura på dem. De ser ett problem, de tar ansvar.

Försök ta det positivt, de ser ett problem de inte förstår eller är van vid, det är väl toppen att få hjälp och stöttning tidigt. Vi ska kunna gå till sjukhuset och få hjälp i Sverige utan att bli noterade någonstans alltså så skadar det inte överhuvudtaget.

 

[AgentCarter]

Sv: Dagis vill att vi pratar med bup...

Kan det inte vara som på vår förskola där en specialpedagog går runt mellan några olika och är på förskolan någon gång i veckan utan att det ses som något konstigt personalen måste berätta?

Enda anledningen till att jag vet att "vi" har en är för att jag sprang på henne på dagis en dag.

 

[Majkem]

Sv: Dagis vill att vi pratar med bup...

Jag som är utbildad inom detta blir lite beklämd över din beskrivning och börjar fundera över vilken barnsyn personalen på förskolan har. När jag läser din beskrivning ser jag ett helt ok, mycket kompetent barn som har en förmåga att koncentrera sig. Att hon ibland "stänger av" och stannar i sin egen värld skulle ju också kunna tolkas som att förskolans rutiner inte riktigt stimulerar henne, vem har inte gått i egna tankar och glömt vanliga saker som man brukar göra varje dag? Men kom ihåg, detta är bara EN möjlig tolkning

En möjlig tolkning av det positiva!? Valde du bara att läsa lite av vad TS skrev? Att i 5 års ålder efter många år på förskolan inte klara av rutinerna vid maten är väl värt att reflektera över?