Svårt att jobba med sig själv när jag är så här. Jag vet inte vad jag ska börja någonstans. Ena stunden känns det hoppfullt och nästa helt meningslöst allting.
Det enda jag vill är att få må bra och att alla runt om mig ska må bra. Ibland känns det som att ju mer jag kämpar ju värre blir det. Jag vet inte ens vem jag är längre eller vem jag varit och vad jag kommer bli och jag orkar inte ens tänka längre och planera och fundera.
Känner mig mig helt matt mentalt.
Det är så mycket jag borde göra och ta tag i. Och visst har jag tagit en del men det är aldrig tillräckligt. Just nu är jag ledsen och så trött. Jag kommer att fortsätta jobba på idag oavsett hur det känns Men det ska inte behöva känna så här utan det borde vara lättare livet.
Det finns mycket att leva för det gör det men samtidigt känns det som en väldigt smidig utväg att bara försvinna härifrån alltså att jag ska dö. Men jag tror inte att jag kommer att göra det eller jag menar alla dör ju någon gång men jag kommer inte ta livet av mig det tror jag inte fast det känns så ibland starkt.
Hur var det nu igen när du satt och drack sprit medan du körde bil? Eller när du stal en flaska gin från en vän? Eller när du fick ett utbrott på ett hotell såpass att du skrämde grannarna?
