Dagar då allt går illa

Lady_A

Trådstartare
Har ni också sådana dagar då allt känns fel och ni får lust att binda jycken vid ett träd och gå hem och äta glass direkt ur paketet istället??

Idag gick jag ut glad och positiv med fickorna fulla av godis och kampleksak för att köra lite lydnad. Har en stor gräsmatta en bit från huset och tog promenadvägen dit hade med pv som skulle fota och allt. När jag väl kommer dit har jag en hund som är helt låg och ofokuserad, går inte ens att få honom att leka och träna är inte tal om.

Vet ite varför vilket är jättejobbigt. Blir bara så frustrerad och ledsen och besviken på mig själv. Det känns såklart som att alla andra lyckas med sina hundar och bara jag misslyckas.

Har ni också sådana dagar och vad gör ni för att komma ur den känslan??
 
Sv: Dagar då allt går illa

Ja, Med min första hund som hade stora mentala problem så grät jag många tårar.
Min nya lilla vrålapa har jag svurit eder över och Känner titt som tätt för att strypa. Då skriver jag trådar och dagboksinlägg och beklagar mig för vänner, bekanta och okända *s*.
Ibland så inser jag HUR mycket jag bara gnällt om honom och då får jag gå ut och skriva att han faktiskt har bra sidor med, han är inte bara ett monster. Ibland är han söt,snäll, väluppfostrad och lydig. Men den falska rackaren visar mest dom sidorna när han är med folk som fått höra allt elände så att de tror att jag ljuger...
 
Sv: Dagar då allt går illa

känns tröstande att man inte är ensam :) Fast jag har ju en löjligt snäll och enkel hund som jag ändå misslyckas med...
Då undrar man vad det är för fel på en??!!
 
Sv: Dagar då allt går illa

Det känns såklart som att alla andra lyckas med sina hundar och bara jag misslyckas.

Har ni också sådana dagar och vad gör ni för att komma ur den känslan??

Japp så är det, alla vi andra har perfekta hundar som är klockrena lydnadzombisar...:angel:

Blandrastiken som skrek efter Chivas idag så det måste ha hörts till nästa kommun. Han skulle säga hej till en älg.
 
Sv: Dagar då allt går illa

känns tröstande att man inte är ensam :) Fast jag har ju en löjligt snäll och enkel hund som jag ändå misslyckas med...
Då undrar man vad det är för fel på en??!!

Ja har också en löjligt snäll och vek hund och ibland skiter sig träningen innan vi ens börjat. Då vänder hon bort huvudet och stänger av helt... *suck* Inget jag gör då funkar så jag lägger ner och försöker igen en annan dag.
Min förväntningar försöker jag hålla så låga som möjligt. (Om hunden lämnar bollen till mig och får en godis i utbyte så jublar jag... :grin:)

Mina förra hundar var mer... ärtiga. Man kunde busa vildare och de var liksom "med"! Den här... nä... hon VILL inte alltid vara med. Hon sitter hellre själv och luktar på blommorna. "Stör mig inte..."
 
Sv: Dagar då allt går illa

Så är min med och blir han mista lilla osäker eller jag får börja med att skärpa upp honom när han börjar nosa och strosar iväg hjelt ignorant, nä då är det inte roligt längre, då går det inte att få igång honom igen...

Men hur gör ni för att ha lust och ork att försöka igen lite senare/nästa dag, hur gör man för att inte tänka på att det går illa 4 ggr av fem utan fokusera på den där bra gången???
 
Sv: Dagar då allt går illa

Ja kan jag få Sam tack?!!
Nä men jag tror inte jag skulle klara av en riktig hund heller... Han är nog precis lagom men han är så jäkla mesig bara och ibland känns det skönt att gnälla lite :P
 
Sv: Dagar då allt går illa

Men hur gör ni för att ha lust och ork att försöka igen lite senare/nästa dag, hur gör man för att inte tänka på att det går illa 4 ggr av fem utan fokusera på den där bra gången???

Genom att avbryta träningen när jag ser minsta tecken på att hunden inte är med så slipper jag bli frusterad/irriterad över att det går dåligt, för det har inte hunnit gå dåligt ännu.

Sen har jag lagt ner alla förväntningar, förhoppningar, planer på att någonsin kunna göra något redigt med den här hunden. :) Då blev det genast mycket roligare för hunden som direkt märkte förändringen i mig och träningen gick bättre.

Tänker istället att jag gör detta för att aktivera hunden och då ska hunden ha roligt (då går det bättre förstås) och mina egna behov kommer sist. Lite tråkigt, men man kan ju inte alltid få som man vill. Alla hundar kan inte bli vad man vill göra dem till... :)

Tänkte trots allt detta göra ett försök med lydnadsettan nu. Min utmaning blir att klara av att ta oss igenom programmet och hunden ska ha roligt hela tiden, då lyckas vi. (Några toppoäng lär det dock aldrig bli...) Men guuuuud vad det suger på tålamodet vissa dagar... :crazy:

Hon är typen som inte tycks kunna tänka själv utan bara sitter och glor och väntar på ledtrådar istället för att försöka gissa sig fram till vad som väntas av henne. Och får hon vänta för länge eller det blir för svårt så "dör" hon...

Funkar inte det får hon bli en lattjolajbansoffpotatisagilitygodissökande hund på heltid.
 
Senast ändrad:
Sv: Dagar då allt går illa

Ha ha, Sam går ingenstans (förutom upp i sängen).

Faktum är att han är väldigt enkel att ha att göra med så en riktig hund behöver inte innebära att det blir svårare.
 
Sv: Dagar då allt går illa

Så kände jag också. När jag släppte kraven och förväntningarna på Lille Fjant så blev det roligare. Inte så att det var askul att träna, men vi kunde vara ute och lattja runt och ha roligt på det viset.
 
Sv: Dagar då allt går illa

Haha, det där upprepar jag som ett mantra ibland..."Men hon har ju roligt.....se så AKTIVERAD hon blir"

Javisst. Och så tittar jag på min hund som ligger och ålar på ryggen i frosten och saligt tuggar på sin älskade pipboll... *pippipsqueeeeeakpip*

:p
 
Sv: Dagar då allt går illa

Jag ser min egen komma indundrande från ett upplet, så ivrigt tuggande på grejen att hon inte ens märker att hon tappat den förrän vid avlämnandet...
 
Sv: Dagar då allt går illa

Har ni också sådana dagar då allt känns fel och ni får lust att binda jycken vid ett träd och gå hem och äta glass direkt ur paketet istället??

Just nu har vi nästan bara sådana dagar. Lillvovven är en mjuk och glad, men lite mjäkig hund i vanliga fall, och går ganska lätt att busa igång till de nivåerna jag vill ha henne. De senaste veckorna har hon dock varit uppe i sitt första löp och jag känner knappt igen min hund. Hon är nervig, låg, övertrött och har inte tid med någonting annat än att sova inomhus och kissa överallt ute. Jo, hon kan morra och skälla ut livsfarliga icke-existerande monster också.

Och jag känner precis som du med jämna mellanrum - en så snäll och enkel hund och ändå misslyckas jag! Hon är inte på, stressig eller någonsin arg/aggressiv, bara lite överglad och ganska vek.

Det jag gör fel är att ställa krav på henne och ha lite för bråttom. Det är nästan alltid då det skär sig. Jag behöver bättre pejl på vad hon kan och klarar i olika sammanhang så jag inte kräver för mycket på en gång. Det räcker med att jag kräver för mycket av mig själv.
 

Liknande trådar

Övr. Hund Min tollare fyller 2 år i slutet av mars. Han är en underbar hund med mycket energi och glädje. Vårt (eller egentligen mitt) problem är... 2 3
Svar
50
· Visningar
9 700
Senast: AlmostEasy
·
Övr. Hund Alla drabbas vi ju då och då av perider då man inte har så mkt ork eller inspiration till saker. Jag är just nu i en sådan. Det hade... 2
Svar
26
· Visningar
2 766
Senast: Fan of Bill
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp