Covid-19 del 8

Status
Stängd för vidare inlägg.
Ska vi då strunta i att ge folk som behöver sjukhusvård pga Covid? Det spelar liksom ingen roll hur mycket större risken är för de allra flesta att dö i en trafikolycka. Vårdapparaten kommer ändå gå omkull illa kvickt om vi inte gör vad vi kan för att bromsa smittan.
Jag tycker nog att du läser det citerade annorlunda, än vad jag gjorde.

I min läsning, så betyder " Det vore fantastiskt om vi inte förstörde våra samhällen pga rädslan för COVID", sådant som att barn inte får utbildning, eller att normalscreening för olika cancerformer ställs in, att tuffa lockdowns drabbar samhällsekonomin hårt, att psykisk ohälsa, misshandel inom familjen ökar p.g.a. lockdowns och restriktioner, med flera baksidor med oproportionell rädsla.

Det är fortfarande så, att Covid-19, om man ska jämföra med 1900-talets pandemier, befinner sig närmare Hongkong-influensan och Asiaten, avseende antal döda, än vad den ens är i närheten av Spanska sjukan.

Ja, vi har inte facit än, inte på långa när, men vi är någonstans i "mitten", och kanske (det vet vi inte riktigt) har vi t.o.m. passerat "mitten".

Vi ser dessutom ljuset i tunneln, eftersom samhället mycket snart (hög sannolikhet) kommer att påbörja vaccinering.

Självklart så ska kurvan plattas ut, så att sjukvården hinner med på ett rimligt sätt, men det verkar som att mentalitetn, där inte ett enda dödsfall är acceptabelt, och där det ibland görs jämförelser med digerdöden är olämpligt, och ogenomtänkt.

Det tar så kort tid, att riva ner saker, och så lång tid att återuppbygga.

De åtgärder som görs, måste vara balanserade och väl genomtänkta, för att göra maximal nytta, med minimal skada.
 
Dessutom så kan man inte räkna faran i antalet dödsfall. Det har ju visat sig att flera får långdragna symptom som iaf hittills inte har löst sig. Och vi vet inte vad det ger i förlängningen.
Eftersom jag har en livslång skada efter en virusinfektion, så vet jag att det är långt ifrån unikt att, att infektioner ger livslånga skador.

Men det är inte något konstigt egentligen, det är bara så att i samband med pandemin, så händer det för flera personer, under en kortare tidsrymd, så plötsligt blir det mer uppmärksammat.

Folk har förlorat hela eller delar av smaksinnet t.ex., av infektioner förut, ett par anekdotiska exempel kan vara att min mormor var drabbad av det, hon fick det efter influensan Asiaten på 1950-talet. Min svägerska har förlorat delar av hörseln efter en "vanlig förkylning".
Många får mer eller mindre långvariga trötthetssyndrom, kognitiva nedsättningar, eller påverken på andning, påverkan på mage/tarm eller rörelseapparaten, av "vanliga", välkända infektionssjukdomar, t.ex. säsongsinfluensan.
Det behövs liksom inte Covid-19 för att sådant ska hända.

Eftervården, för dem som får långvariga problem efter infektioner, har varit mycket varierande. Det har genomgående varit svårt att både få hjälp och rehabilitering, och inte minst svårt att få acceptans inom vården eller hos försäkringskassan för post-infektionsbesvär.

Det vi kan hoppas på, är att när det plötsligt blir ett större antal patienter som samtidigt får besvär, att rehabiliteringsvård, och acceptansen för existensen post-infektuösa besvär, som kan vara riktigt besvärliga och långvariga ibland ska bli mycket större.

Oavsett vilken sjukdom som gett de långvariga besvären.

För den som haft en riktigt svår lunginflammation, kraftig variant av säsongsinfluensa, riktigt kraftfull maginfektion, eller någon annan svår infektion, så kan det ta riktigt lång tid innan man blir som innan infektionen igen, att det tar ett halvår är faktiskt inte konstigt. Man kanske aldrig riktigt blir som innan.
Att vissa får långvariga besvär, är inte unikt för Covid-19.
 
Jag tycker nog att du läser det citerade annorlunda, än vad jag gjorde.

I min läsning, så betyder " Det vore fantastiskt om vi inte förstörde våra samhällen pga rädslan för COVID", sådant som att barn inte får utbildning, eller att normalscreening för olika cancerformer ställs in, att tuffa lockdowns drabbar samhällsekonomin hårt, att psykisk ohälsa, misshandel inom familjen ökar p.g.a. lockdowns och restriktioner, med flera baksidor med oproportionell rädsla.

Det är fortfarande så, att Covid-19, om man ska jämföra med 1900-talets pandemier, befinner sig närmare Hongkong-influensan och Asiaten, avseende antal döda, än vad den ens är i närheten av Spanska sjukan.

Ja, vi har inte facit än, inte på långa när, men vi är någonstans i "mitten", och kanske (det vet vi inte riktigt) har vi t.o.m. passerat "mitten".

Vi ser dessutom ljuset i tunneln, eftersom samhället mycket snart (hög sannolikhet) kommer att påbörja vaccinering.

Självklart så ska kurvan plattas ut, så att sjukvården hinner med på ett rimligt sätt, men det verkar som att mentalitetn, där inte ett enda dödsfall är acceptabelt, och där det ibland görs jämförelser med digerdöden är olämpligt, och ogenomtänkt.

Det tar så kort tid, att riva ner saker, och så lång tid att återuppbygga.

De åtgärder som görs, måste vara balanserade och väl genomtänkta, för att göra maximal nytta, med minimal skada.
Men vi kan inte dra raka paralleller med spanska sjukan heller, det blir lika snett som att dra det rakt av med digerdöden. Dagens sjukvård fanns inte då, antibiotika fanns inte då. Lunginflammation ska visst ha varit en vanlig dödsorsak i och med spanska sjukan.

Det intressanta om man nu ska prata om spanska sjukan är just att första världskriget var över och fler var i rörelse och spred sjukdomen snabbare. Ett utbrott i Norrland hade trolig start kring en marknad. Något som kan jämföras är då spridningen. Det finns ju orsak till att vi ska undvika resor och att träffas i större samlingar.

Jag håller med om att det får konsekvenser och tycker inte heller om att tex. screening ställs in, eller att våld i relationer ökar. Men vi har inte heller oändliga resurser inom sjukvården och då talar jag inte enbart om ekonomiska resurser. Vi måste ju begränsa så gott vi kan och försöka stoppa andra samhällsproblem parallellt.
 
Att bagatellisera Covid-19 i detta läge när det tagit fart igen och vården drar efter andan kan jämställas med Trump's "It will go away". Maken till ignorans har sällan skådats.

Var och en behöver ta sitt förbannade ansvar.

Vem är det som bagatelliserar menar du?

Det man måste göra är att följa rekommendationerna, men samtidigt inte skapa ångest och överdriven oro, som i sig kan vara farligt.
 
Men vi kan inte dra raka paralleller med spanska sjukan heller, det blir lika snett som att dra det rakt av med digerdöden. Dagens sjukvård fanns inte då, antibiotika fanns inte då. Lunginflammation ska visst ha varit en vanlig dödsorsak i och med spanska sjukan.

Det intressanta om man nu ska prata om spanska sjukan är just att första världskriget var över och fler var i rörelse och spred sjukdomen snabbare. Ett utbrott i Norrland hade trolig start kring en marknad. Något som kan jämföras är då spridningen. Det finns ju orsak till att vi ska undvika resor och att träffas i större samlingar.

Jag håller med om att det får konsekvenser och tycker inte heller om att tex. screening ställs in, eller att våld i relationer ökar. Men vi har inte heller oändliga resurser inom sjukvården och då talar jag inte enbart om ekonomiska resurser. Vi måste ju begränsa så gott vi kan och försöka stoppa andra samhällsproblem parallellt.
Man måste ha lite proportioner.

Spanska sjukan dödade mest unga människor. Covid-19 gör inte det.
 
Jag vet inte, och tänker att man måste börja med att bestämma vad man menar med "i Covid". Att Covid varit enda bidragande orsaken, att det fanns flera andra sjukdomar och Covid tippar över kanten?
Det där tycker jag är intressant, och viktigt.

Eftersom olika länder rapportera definierar och rapporterar olika, så lär det ta ett par år, innan forskare har sammanställt och jämfört data, så att äpplen jämförs med äpplen, och och inte med både päron och bananer samtidigt.

Om man hårddrar hur jag tror att svensk statistik fungerar, så verkar det som att en person som fått ett positivt test för Covid-19, varit lite sjuk, och sedan tillfrisknat, som avlider i t.ex. en bilolycka inom 30 dagar efter testet, komma med i statistiken för avlidna med Covid-19.
 
Samtidigt kommer beskedet att "Grundskola inför distansundervisning på grund av smitta" (Helsingborg).

Grundskolorna har väl hittills varit rätt förskonade från distansundervisning vad jag förstått.
 
Samtidigt kommer beskedet att "Grundskola inför distansundervisning på grund av smitta" (Helsingborg).

Grundskolorna har väl hittills varit rätt förskonade från distansundervisning vad jag förstått.

Det har varit på flera ställen. Då som en kortare åtgärd typ två veckor för att hantera ett lokalt utbrott. Det fall jag känner till har högstadiet haft distansundervisningen och övriga mer utspridda på plats vilket varit möjligt när del av eleverna är hemma.
 
Man måste ha lite proportioner.

Spanska sjukan dödade mest unga människor. Covid-19 gör inte det.
Så vad menar du? Att olika åldrar har olika värde?

Jag menar inte att det är en tävlan om vilken som är farligast. Men att covid är farlig och bör tas på allvar. Jag tycker inte det spelar någon roll om det drabbade flest 20-40 åringar för 100 år sedan. Idag är 2020. Vi vet heller inte hur många av de 20-40 åringar som överlevt om de kunnat fått dagens behandling för lunginflammation eller dagens sjukvård.
Om vi kan lära något från då är smittspridningen. Det fanns även då en avsaknad av förståelse för allvaret. Hur många färre hade dött om man jobbat för att begränsa den tidigare?
 
Det anser jag faktiskt att du gör. De allra flesta överlever covid ja. Men antalet som behöver få sjukhusvård för covid är större. Vilka värre influensor är det vi pratar om som har haft samma effekt i nutid i Sverige?
Jag kommer väl ihåg Hongkong-influensan, 1972. Den hade globalt liknande dödstal som Covid-19 i absoluta tal.
Det var mycket liten tillgång till vaccin som fungerade för den influensan, och inte minst, medellivslängden var betydligt lägre, eftersom effektiv medicinering av många tillstånd som gjort att medellivslängden ökat, inte fanns ännu.

Då låg medellivslängden för män på drygt 71 år, idag på 81 år
För kvinnor låg den på 77 år, idag på knappt 85.

Idag finns det många fler sköra åldringar, än det fanns i början på 1970-talet.

När folk gick i pension, så var de rejält slitna, på ett sätt som folk inte är idag. De såg faktiskt gamla ut, på ett sätt deras jämnåriga av idag inte gör.

Mycket av den förlängda livslängden, kan vi tacka god förebyggande hälsovård för, och inte minst mediciner, som gör att folk inte dör tidigt av hjärtinfarkter, högt blodtryck och en del andra åldersrelaterade sjukdomar.

Men samhället stängde egentligen inte ner alls.
Verksamheter gick på knäna av många sjukskrivna, många var hemma från skolan medan de var sjuka.
Jag kommer ihåg, en del inställda lektioner med självtudier istället, och det var svårt att få ihop laguppställningarna i lagsporter och genomföra tävlingar.

Men rubrikerna i tidningarna var så mycket mindre, än var de är idag.

Det var få, om några krav på avancerad intensivvård till allra sköraste på den tiden.

Ett tips är att gå in i arkivet för t.ex. DN eller SVD, om man är prenumerant, och helt enkelt läsa tidningarna från den tiden. Jag har gjort det.

Asiaten från 1950-talet har jag inga egna minnen av, men det går att läsa i dagstisningarnas arkiv om den pandemin också. Jag har gjort det med. Det kan också vara rekommenderad läsning.
 
Det anser jag faktiskt att du gör. De allra flesta överlever covid ja. Men antalet som behöver få sjukhusvård för covid är större. Vilka värre influensor är det vi pratar om som har haft samma effekt i nutid i Sverige?
Det är antalet som vi anser ska få sjukhusvård som är större, därför att vi har en sjukvårdsapparat som kan hantera fler sjukdomar.

Jag har inte sett några siffror, som jämför antalet sjukhusvårdade för säsongsinfluensan per 1000 fall, med motsvarande för Covid-19? Har du?

Samtidigt så drar vi ju ner antalet fall av säsongsinfluensa med hjälp av vaccinering...

Plocka gärna fram siffror, det vore intressant att se.
 
Jag är inte rädd för att själv dö i Covid-19. Även om jag nog kan ligga pyrt på det med trasslig andning sedan ett år tillbaka.

Jag känner folk som jobbar i vården. Jag är rädd för att hela vårt samhälle kommer vara byggt på lerfötter om inte vården får hämta andan. Resurserna är hårt spända som de är, det behövs inte mer. Vi måste bromsa smittan. Ju mer smittspridning, desto fler som behöver sjukhusvård.
Naturligtvis ska vi följa rekommendationer, som är till för att bromsa smittspridning.

Men att panikbromsa, som några, inte du, föreslår, i form av utegångsförbud, tycks vara ett tveeggat vapen, som inte verkar hjälpa fullt ut.
Och naturligtvis behöver sjukvårdspersonal, en möjlighet att få hämta andan.

Ännu mer, så behöver sjukvårdspersonal, få rimliga villkor, och bättre betalt, för att vi långsiktigt ska en bättre rustad sjukvård.
 
Så vad menar du? Att olika åldrar har olika värde?

Jag menar inte att det är en tävlan om vilken som är farligast. Men att covid är farlig och bör tas på allvar. Jag tycker inte det spelar någon roll om det drabbade flest 20-40 åringar för 100 år sedan. Idag är 2020. Vi vet heller inte hur många av de 20-40 åringar som överlevt om de kunnat fått dagens behandling för lunginflammation eller dagens sjukvård.
Om vi kan lära något från då är smittspridningen. Det fanns även då en avsaknad av förståelse för allvaret. Hur många färre hade dött om man jobbat för att begränsa den tidigare?

Vad har du för källor, avseende bristen på förståelse för allvaret avseende Spanska sjukan?

Det är i verkligheten nästan ingen, som är under 60 år, som dör av Covid-19. Det handlar om färre än en promille av de insjuknade.
I ålderspannet 60-70, avlider ungefär 1 promille av insjuknade.

Sedan stiger andelen avlidna rask, ju äldre personerna är, och samvarierar tydligt med underliggande sjukdomar.

Vad är det du vill ska hända egentligen?

Att folk i gemen ska bli bättre på att följa FHM råd?
 
Jag tycker nog att du läser det citerade annorlunda, än vad jag gjorde.

I min läsning, så betyder " Det vore fantastiskt om vi inte förstörde våra samhällen pga rädslan för COVID", sådant som att barn inte får utbildning, eller att normalscreening för olika cancerformer ställs in, att tuffa lockdowns drabbar samhällsekonomin hårt, att psykisk ohälsa, misshandel inom familjen ökar p.g.a. lockdowns och restriktioner, med flera baksidor med oproportionell rädsla.

Det är fortfarande så, att Covid-19, om man ska jämföra med 1900-talets pandemier, befinner sig närmare Hongkong-influensan och Asiaten, avseende antal döda, än vad den ens är i närheten av Spanska sjukan.

Ja, vi har inte facit än, inte på långa när, men vi är någonstans i "mitten", och kanske (det vet vi inte riktigt) har vi t.o.m. passerat "mitten".

Vi ser dessutom ljuset i tunneln, eftersom samhället mycket snart (hög sannolikhet) kommer att påbörja vaccinering.

Självklart så ska kurvan plattas ut, så att sjukvården hinner med på ett rimligt sätt, men det verkar som att mentalitetn, där inte ett enda dödsfall är acceptabelt, och där det ibland görs jämförelser med digerdöden är olämpligt, och ogenomtänkt.

Det tar så kort tid, att riva ner saker, och så lång tid att återuppbygga.

De åtgärder som görs, måste vara balanserade och väl genomtänkta, för att göra maximal nytta, med minimal skada.

Jag håller med dig om allt du skriver. Men fortfarande är det ju så att om vi inte ska låta Covid-patienter vända i dörren på akutsjukhusen så måste vi bromsa smittan så att sjukhusen klarar av den. Ur ett svenskt perspektiv tycker jag inte att "vi" är oproportionerligt rädda för Covid. Tycker du?
 
Så vad menar du? Att olika åldrar har olika värde?

Jag menar inte att det är en tävlan om vilken som är farligast. Men att covid är farlig och bör tas på allvar. Jag tycker inte det spelar någon roll om det drabbade flest 20-40 åringar för 100 år sedan. Idag är 2020. Vi vet heller inte hur många av de 20-40 åringar som överlevt om de kunnat fått dagens behandling för lunginflammation eller dagens sjukvård.
Om vi kan lära något från då är smittspridningen. Det fanns även då en avsaknad av förståelse för allvaret. Hur många färre hade dött om man jobbat för att begränsa den tidigare?
Man ska inte ställa grupper mot varandra men dagens situation på många ställen i världen är att man får typ 100 85 åringar att överleva och att 1000 barn får sin skolgång förstörd och därmed hela sin framtid. Det är något man måste ta med i beräkningen.
Det jag har problem med i debatten om den här epidemin är att den är så ensidig på antal döda att man totalt missar den sociala katastrof som byggs upp runt om i världen som kommer påverka människor i generationer framåt. Är verkligen min högt älskade 98 åriga släkting som är färdig med livet (henoms egna ord) mer värld än att ett antal unga hamnar i arbetslöshet och eventuellt kriminalitet när de blir vuxna?
 
Man ska inte ställa grupper mot varandra men dagens situation på många ställen i världen är att man får typ 100 85 åringar att överleva och att 1000 barn får sin skolgång förstörd och därmed hela sin framtid. Det är något man måste ta med i beräkningen.
Det jag har problem med i debatten om den här epidemin är att den är så ensidig på antal döda att man totalt missar den sociala katastrof som byggs upp runt om i världen som kommer påverka människor i generationer framåt. Är verkligen min högt älskade 98 åriga släkting som är färdig med livet (henoms egna ord) mer värld än att ett antal unga hamnar i arbetslöshet och eventuellt kriminalitet när de blir vuxna?

Trots att man stirrar ensidigt på antal döda - så missar man att optimera på antal döda, eftersom offer skördas i större utsträckning från restriktionerna än i sjukdomen COVID-19. Det är en balansgång, men den ligger väldigt långt ut på kanten att se till att COVID-19 undviks i dödsorsaksregistret snarare än antal döda, i väldigt många länder.
 
Trots att man stirrar ensidigt på antal döda - så missar man att optimera på antal döda, eftersom offer skördas i större utsträckning från restriktionerna än i sjukdomen COVID-19. Det är en balansgång, men den ligger väldigt långt ut på kanten att se till att COVID-19 undviks i dödsorsaksregistret snarare än antal döda, i väldigt många länder.
Helt korrekt. Den viktiga detaljen missade jag att klargöra i mitt inlägg
 
Jag håller med dig om allt du skriver. Men fortfarande är det ju så att om vi inte ska låta Covid-patienter vända i dörren på akutsjukhusen så måste vi bromsa smittan så att sjukhusen klarar av den. Ur ett svenskt perspektiv tycker jag inte att "vi" är oproportionerligt rädda för Covid. Tycker du?
Jag tycker nog inte att "vi" är oproportionerligt rädda för Covid-19, när "vi" står för FHM rekommendationer.

Däremot så stöter jag på individer, som är väldigt uppskrämda.

Och så finns det en del "oproportionerliga" debattartiklar och ledare i tidningarna, och en och annan artikel av skrämmande "click-bait" karaktär i viss media.

Så jag ser en risk för att något slags vulgärpropaganda får fäste, och skapar en allt större rädsla, och höga rop på "handlingskraft" och "tuffa åtgärder".
Och att politiker till slut faller för de höga ropen...
 
Senast ändrad:
Status
Stängd för vidare inlägg.

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp