Återigen, jag argumenterar inte för att stänga samhället.
Att inte resa, utöva mina hobbies, träffa mina vänner, inte spontant kunna gå ut på restaurang, pub m.m, att sköta mitt jobb under krispremisser under 2 år snarare än utifrån vad medarbetarna behöver. Jag tycker absolut att dessa inskränkningar i våra liv kan ses som delvis nedstängningar även om inte strikta utegångsförbud införts. Mitt liv har delvis stängts ner pga restriktionerna, så vill du ha kvar restriktionerna (eller t o m öka dem) så fortsätts mitt och andras liv att vara delvis nedstängt. Jag förstår situationen och kommer såklart att kämpa på med att stå ut ett tag till, men man kan inte heller alltid låta en liten grupps behov sätta nivån för hur alla i samhället ska leva.
Med det sagt, så är jag för att vidta åtgärder och tycker inte att det är fel det som görs nu (annat än fortfarande mycket skeptisk till tanken på vaccinpass i större skala). Men inte för hur lång tid som helst.