Vårat hus är snart 100 år gammalt. Tidigare ägare har gjort alla möjliga val genom åren som vi inte gillar (monterat ner samtliga eldstäder, installerat oljepanna, bytt fönster flera gånger, glömt bort isolering av vinden, tilläggsisolerat huset o s v). Visserligen är vi glada över att de bytt ut oljepannan mot bergvärme, men de har ignorerat konsekvenserna av det, vilket vi nu får reparera. De hsr dessutom gjort materialval som inte riktigt gynnat huset, som icke öppningsbara fönster i husets varmaste rum.
Det gjorde ont i hjärtat att i höstas byta ut de sista gamla fönstrena i källaren, men vi hade goda skäl till det. Jag hade mycket hellre behållt dem och gett dem mycket kärlek, men ibland får man göra val man inte vill. Vi bytte även balkongdörren, som var original, men i så dåligt skick att den läckte in vatten. Vi valde ny dörr med omsorg och utseendemässigt tycker jag att vi kom så nära vi kunde. Vi hade inte råd att återskapa en kopia, men behövde verkligen byta.
Det svider för en kulturvårdsnörd att göra såna här beslut, men jag försöker resonera med mig själv om att huset bär spår från alla de tidigare ägare som funnits och de år som huset upplevt och att vi ju faktiskt försöker få huset välmående förhöjt. Vi har släppt in luft (friskluftventiler), tagit bort flera källor till vattenskador och snart fått in levande värme (kamin) och vi ska byta isoleringen på vinden. Tyvärr får vi sätta in mekanisk ventilation på vinden tills vidare, men vi hoppas på att kunna ta bort den när andra åtgärder är utförda. Förhoppningsvis mår huset bättre av vår tid här och tackar för att det återigen kan andas och slipper pumpa ut så väldigt mycket värme i systemet.
Vi kommer byta fler fönster i huset så småningom och då antagligen välja nya fönster (med omsorg). Det svider, då vi egentligen vill kunna sätta in gamla fönster som vi räddat från andra gamla hus, men vi försöker bara reparera tidigare ägares dåliga val inom rimliga ramar.