Brudtärna

[Modest]

Jag har blivit tillfrågad av en vän att vara brudtärna och tvekar på om jag verkligen vill. Samtidigt har jag svårt att avgöra hur mycket plats min vilja bör ta i det hela, så att säga. Jag är ju också hedrad över att ha blivit tillfrågad och att hen tycker att jag är så pass viktig i henoms liv. Det som skaver är att jag inte riktigt känner detsamma tillbaka och hade t ex inte frågat henom detsamma inför mitt ev bröllop.

Ni som blivit tillfrågade att vara brudtärnor: hur har ni resonerat? Hur nära relation har ni haft till personen som frågat? Har det känts självklart att svara ja/nej? Om ni svarat nej, hur har ni uttryckt er?

 

[Voeux]

Jag har blivit tillfrågad av en vän att vara brudtärna och tvekar på om jag verkligen vill. Samtidigt har jag svårt att avgöra hur mycket plats min vilja bör ta i det hela, så att säga. Jag är ju också hedrad över att ha blivit tillfrågad och att hen tycker att jag är så pass viktig i henoms liv. Det som skaver är att jag inte riktigt känner detsamma tillbaka och hade t ex inte frågat henom detsamma inför mitt ev bröllop.

Ni som blivit tillfrågade att vara brudtärnor: hur har ni resonerat? Hur nära relation har ni haft till personen som frågat? Har det känts självklart att svara ja/nej? Om ni svarat nej, hur har ni uttryckt er?

Jag tycker inte att du behöver bekymra dig över hur nära du känner dig personen, det behöver nödvändigtvis inte vara ett kriterium för din vän. Eller att du kommer att fråga samma sak tillbaks. Däremot är det ju ibland lite jobb med att vara tärna så om jag vore du hade jag snarare ställt mig själv frågan om du skulle tycka att det vore roligt? Känns det inte kul så tacka nej, känns det kul så tacka ja!

Nu ska jag inte ha några tärnor när jag gifter mig, men hade jag haft det så hade jag nog frågat någon som skulle passa för rollen och tycka att det vore roligt. Min allra bästa vän hade nog inte gillat det, så hon hade sluppit. När jag har haft en roll i bröllop har nog de känt sig närmare mig än vad jag känt mig nära dem, men jag litar på vännens bedömning att hon vill ha mig i just den rollen just då och det har blivit jättebra!

 

[Modest]

Jag tycker inte att du behöver bekymra dig över hur nära du känner dig personen, det behöver nödvändigtvis inte vara ett kriterium för din vän. Eller att du kommer att fråga samma sak tillbaks. Däremot är det ju ibland lite jobb med att vara tärna så om jag vore du hade jag snarare ställt mig själv frågan om du skulle tycka att det vore roligt? Känns det inte kul så tacka nej, känns det kul så tacka ja!

Nu ska jag inte ha några tärnor när jag gifter mig, men hade jag haft det så hade jag nog frågat någon som skulle passa för rollen och tycka att det vore roligt. Min allra bästa vän hade nog inte gillat det, så hon hade sluppit. När jag har haft en roll i bröllop har nog de känt sig närmare mig än vad jag känt mig nära dem, men jag litar på vännens bedömning att hon vill ha mig i just den rollen just då och det har blivit jättebra!

Det är väl det som är kruxet litegrann. Det här är en vän som jag glidit ifrån allt mer (i mitt tycke) och jag har inte så roligt de allt färre gånger per år som vi träffas. Det skaver liksom hos mig att ha en så stor roll i någons bröllop som jag knappt umgås med, går det att förstå hur jag menar? Jag fattar ju att min vän inte tycker att det är konstigt, annars hade ju hen inte frågat.

 

[Voeux]

Det är väl det som är kruxet litegrann. Det här är en vän som jag glidit ifrån allt mer (i mitt tycke) och jag har inte så roligt de allt färre gånger per år som vi träffas. Det skaver liksom hos mig att ha en så stor roll i någons bröllop som jag knappt umgås med, går det att förstå hur jag menar? Jag fattar ju att min vän inte tycker att det är konstigt, annars hade ju hen inte frågat.

Då kan du ju fundera på om det känns OK att ställa upp för vännen. Känns det OK, trots omständigheterna så kan det ju vara snällt eftersom hon uppenbarligen vill ha just dig som tärna. Men eftersom du skriver att det skaver så utgår jag ifrån att det just inte känns OK och då hade jag nog tackat nej. Att ha en roll i någons bröllop är i min erfarenhet ganska ansträngande och skaver det redan nu så bådar det ju inte gott för när allt verkligen drar igång sen. Så om jag vore du hade jag nog funderat på någon bra formulering att tacka nej med Det kanske inte är läge att prata om att ni glidit ifrån varandra och att du inte har så kul med henne längre, så det finns kanske något smidigare att säga om du vill tacka nej. Får återkomma om jag kommer på något bra förslag!

 

[Modest]

Då kan du ju fundera på om det känns OK att ställa upp för vännen. Känns det OK, trots omständigheterna så kan det ju vara snällt eftersom hon uppenbarligen vill ha just dig som tärna. Men eftersom du skriver att det skaver så utgår jag ifrån att det just inte känns OK och då hade jag nog tackat nej. Att ha en roll i någons bröllop är i min erfarenhet ganska ansträngande och skaver det redan nu så bådar det ju inte gott för när allt verkligen drar igång sen. Så om jag vore du hade jag nog funderat på någon bra formulering att tacka nej med Det kanske inte är läge att prata om att ni glidit ifrån varandra och att du inte har så kul med henne längre, så det finns kanske något smidigare att säga om du vill tacka nej. Får återkomma om jag kommer på något bra förslag!

Tack för ett fint svar! Ja, det känns lite illavarslande att det känns såhär redan nu. Jag får fundera lite till och försöka formulera något snyggt.

 

[MiniLi]

Man kan ju gissa att vännen fortfarande ser dig som en väldigt viktig vän även om ni har glidit ifrån varandra. Jag förstår din tveksamhet men jag skulle också fundera kring hur pass sårad vännen skulle bli om jag sade nej. Är det värt att göra vännen ledsen? Kommer det bli konstigt om vännen inte ser det som att ni glidit ifrån varandra på samma sätt som du tänker?

Men du kanske kan fråga hur vännen har tänkt att din roll ska se ut. Förväntas du fixa och planera en massa saker? Går det isf att säga nej och hänvisa till att du inte är rätt person för det jobbet?

Jag har lite dålig koll på vad man gör som brudtärna. Antar att det är typ möhippa och sånt?

 

[Modest]

Man kan ju gissa att vännen fortfarande ser dig som en väldigt viktig vän även om ni har glidit ifrån varandra. Jag förstår din tveksamhet men jag skulle också fundera kring hur pass sårad vännen skulle bli om jag sade nej. Är det värt att göra vännen ledsen? Kommer det bli konstigt om vännen inte ser det som att ni glidit ifrån varandra på samma sätt som du tänker?

Men du kanske kan fråga hur vännen har tänkt att din roll ska se ut. Förväntas du fixa och planera en massa saker? Går det isf att säga nej och hänvisa till att du inte är rätt person för det jobbet?

Jag har lite dålig koll på vad man gör som brudtärna. Antar att det är typ möhippa och sånt?

Bra poäng. Jag har också dålig koll, har aldrig blivit tillfrågad förut. Det enda jag har hört om ännu är deltagande i brudklänningsprovning. Jag bara antog att det även involverar anordnande av möhippa samt att vara en lite viktigare del i bröllopet än vanlig gäst. Inget av det här känns särskilt lockande, jag hade varit nöjd med att bara vara gäst.

 

[Bapelsin]

Nu skriver jag från ”andra hållet”. Jag gjorde som din vän när jag skulle döpa mitt yngsta barn. Jag bad en av min äldsta och närmsta vänner att vara fadder, och vi hade liksom ni en ”ojämn” vänskap där hon betydde mycket mer för mig än jag för henne och även vi hade börjat glida ifrån varandra så som du beskriver att ni har gjort. Jag bad som sagt henne att vara fadder och hon tackade ja, troligtvis något skuldtyngd som du. Mitt barn har aldrig träffat henne. När hen var bebis, men aldrig efter typ tre års ålder. Hen har ingen aning om vem personen på dopintyget och bilderna från dopet är. Såhär i efterhand är det ju uppenbart att jag inte skulle ha frågat henne och jag önskar faktiskt att hon hade tackat nej.

 

[Modest]

Nu skriver jag från ”andra hållet”. Jag gjorde som din vän när jag skulle döpa mitt yngsta barn. Jag bad en av min äldsta och närmsta vänner att vara fadder, och vi hade liksom ni en ”ojämn” vänskap där hon betydde mycket mer för mig än jag för henne och även vi hade börjat glida ifrån varandra så som du beskriver att ni har gjort. Jag bad som sagt henne att vara fadder och hon tackade ja, troligtvis något skuldtyngd som du. Mitt barn har aldrig träffat henne. När hen var bebis, men aldrig efter typ tre års ålder. Hen har ingen aning om vem personen på dopintyget och bilderna från dopet är. Såhär i efterhand är det ju uppenbart att jag inte skulle ha frågat henne och jag önskar faktiskt att hon hade tackat nej.

Tack för perspektivet från "andra sidan". Om jag nu bestämmer mig för att tacka ja så kommer jag naturligtvis göra allt som krävs och ett bröllop har ju ett slutdatum till skillnad från ett fadderskap. Jag har ju jättesvårt att bedöma hur mycket hon vill det här (och hur hon kommer känna i framtiden kring bröllopsfoton etc om vi glider ifrån varandra ännu mer) men känner att jag bara kan ta ansvar för min del i det hela.

 

[Voeux]

Tack för perspektivet från "andra sidan". Om jag nu bestämmer mig för att tacka ja så kommer jag naturligtvis göra allt som krävs och ett bröllop har ju ett slutdatum till skillnad från ett fadderskap. Jag har ju jättesvårt att bedöma hur mycket hon vill det här (och hur hon kommer känna i framtiden kring bröllopsfoton etc om vi glider ifrån varandra ännu mer) men känner att jag bara kan ta ansvar för min del i det hela.

Det kan ju också vara så att hon är fullt medveten om att ni inte är lika nära längre och kanske kommer att glida ifrån varandra helt, men vill ha dig som tärna av någon annan anledning. Att du kanske är mest sannolik att planera den hippan som hon önskar, att du är mest uppstyrd och planerande och hennes kandidater, att du är creddig att hänga med eller kommer att se snyggast ut på hennes bröllopsbilder Ja, vem vet. Vill bara kasta in möjligheten att det kan finnas andra anledningar till att välja en tärna än att man just är närmst.