Bröstvårtekänsel...

[Panzerkat]

Sv: Bröstvårtekänsel...

Jag tycker det är tragiskt och fruktansvärt ifall vårt samhälle har blivit så förstört att kvinnor avstår från att amma sina barn i all välmening eftersom de är rädda för att deras naturliga känslor eventuellt skulle vara fel.

Jo, det är ju därför det är ganska svårt att ta upp ämnet Visste inte vad jag skulle få för reaktioner här.

Närhet, anknytning (som underlättas av amning) väcker känslor! Så är det bara.

Det där är mycket intressant. Jag har själv anat att bandet måste stärkas mycket mer om man ammar...det är nog delvis därför det oroar. Om jag inte kunde amma för att jag blev rädd för saken, så skulle jag nog gå miste om en stor del av relationen med barnet.

Men om vi tvivlar på våra egna känslor (ifall de är rätt eller fel) försöker vi skydda oss från att känna. Vi vill känna lite lagom bara. Och effekten blir att vi distansierar oss från våra barn (och varandra överhuvudtaget).

Kloka svar från dig
Jag är typ den mest oroade personen på denna jord, är det inte det ena, så är det nåt annat..jag tror att jag är rädd för att bli som min mor. Suck

 

[Jane_Done]

Sv: Bröstvårtekänsel...

Apropå tuttar, hur många av er har fått mycket förändringar på brösten? Får alla bristningar och/eller taxöron? Någon förändring måste väl ske, men jag är bortskämd med mina fjortistuttisar.. Ganska oroad över det där med kroppen, faktiskt.

Ja, jag har fått förändringar. Bristningar och mer eller mindre taxöron. So what? Alltså, jag blir arg och förtvivlad över idén att vi tror att alla ska ha bröst som ser ut som tja, du beskriver det ganska bra, fjortistuttar.

Mina bröst är mina och duger inte det kan alla (män) som dissar dom ta sina trinda magar och emigrerande hårfäste och dra all världens väg. Om jag är älskad så är mina bröst det också. Och jag är vacker nog för dom som ska se mig.

Så vad är du egentligen oroad för? Jag menar, vad spelar det för roll?

 

[gulan]

Sv: Bröstvårtekänsel...

Det där är mycket intressant. Jag har själv anat att bandet måste stärkas mycket mer om man ammar...det är nog delvis därför det oroar. Om jag inte kunde amma för att jag blev rädd för saken, så skulle jag nog gå miste om en stor del av relationen med barnet.

Nej så är det inte!! Det där bandet barn-förälder stärks lika mycket fast barnet inte ammas.
Jag ville amma mitt barn därför att:
det är bekvämt. Jag var mycket i stallet då mina var nyfödda, det var skönt att bara ta fram. Det var behändigt för båda oss på natten, och där fungerade min sambo fantastiskt eftersom han ofta (inte alltid) gick upp och hämta för amning och la tillbaka bebisarna.
Och sparar man mycket pengar ochså.
gulan

 

[stinamina]

Sv: Bröstvårtekänsel...

Intressanat funderingar, inte pinsamma!

Jag tyckte det var sensuellt att amma, när det kommit igång ordentligt och fungerade bra. Sensuellt och njutbart, men absolut inte sexuellt som det är mellan vuxna. Jag kan nog lova att du inte kommer ha problem att skilja de känslorna åt. Man måste våga låta sig ryckas med av kicken det faktiskt är att först ge ett litet barn liv och sedan ge det di. Det hör till livets mirakel.

Jag minns också mina funderingar inför de förändringar min kropp skulle gå igenom. Men det sker ju gradvis, inte från en dag till en annan. Man kan faktiskt känna sig riktigt snygg och attraktiv båda som gravid och ammande mamma. Jag har 75B i normala fall, inte så mycket att skryta med, så det var riktigt kul att ha riktiga bomber under både graviditet och ammning! Däremot minns jag att jag med viss sorg och vemod insåg att kroppen faktiskt var förändrad när jag slutat amma. Hej taxöron och strimmiga mage! I det läget var det bara att gilla läget och inse att kroppen faktiskt har en annan mening än att bara vara förevigt ung med tonårsbröst och slät och fin mage. Varken livet och sexlivet tar slut där.

Det är en process som pågår med kroppen under graviditet och amning, och bara man vågar känna efter så går det bra! Ett litet barn förändrar synen på livet radikalt. Tur att det faktiskt tar tid att både tillverka och processa fram dem!

 

[oz_joj]

Sv: Bröstvårtekänsel...

Håller med dig om tuttarna. Mina har aldrig varit så snygga, jag ammar än.

Tycker att amningen inte är sexuellt laddad. Jag brukar fundera på hur det känns, det är en helt annan känsla än jag tidigare varit med om i brösten.

Jag har inga bristningar men magen som varit rätt platt är rätt degig, trodde jag skulle hata det då jag alltid tyckt illa om sådana magar men jag skiter verkligen i det, vill givtevis ha den platt igen men inte så jag avskyr den nu. Skulle jag anstränga mig och träna skulle det nog ge resultat men det har jag inte börjat med.

 

[Panzerkat]

Sv: Bröstvårtekänsel...

Ja, jag har fått förändringar. Bristningar och mer eller mindre taxöron. So what? Alltså, jag blir arg och förtvivlad över idén att vi tror att alla ska ha bröst som ser ut som tja, du beskriver det ganska bra, fjortistuttar.

Mina bröst är mina och duger inte det kan alla (män) som dissar dom ta sina trinda magar och emigrerande hårfäste och dra all världens väg. Om jag är älskad så är mina bröst det också. Och jag är vacker nog för dom som ska se mig.

Så vad är du egentligen oroad för? Jag menar, vad spelar det för roll?

Det är den enda kroppsdel jag inte haft komplex för i livet. Har inte direkt tyckt om min kropp, har haft ätstörningar halva mitt liv (jag är 25). Nu har de flytta sig lite neråt, och jag tycker inte om det alls Har så svårt för övriga mig, så jag har varit glad över dem.

 

[Madick]

Sv: Bröstvårtekänsel...

Innan barnen ville jag inte att ngn skulle röra mina bröst. Hade hemskt jobbiga tankar hur det skulle gå att amma. Det gick hur bra som helst. När amningsperioden var slut så byttes känslan plötsligt och det var nu tändande när min karl ville röra vid dem! Sen när nästa barn kom fick han INTE röra dem, bara bebisen. Och nu oammandes igen vill jag inte ha några barn i närheten, bara karlar

 

[havreflinga]

Sv: Bröstvårtekänsel...

jag tror att jag är rädd för att bli som min mor. Suck

Det blir du inte! Av minst två anledningar:

1. Du är RÄDD för att bli som hon. Rädslan gör att du tänker efter, och att du håller koll på dig själv.
2. Du verkar inte vara rädd för att prata om dina tankar/känslor. Eftersom du öppnar dig bjuder du automatiskt in andra att "hålla koll" på dig. Sen gäller det bara att sålla bort de som fördömer och "gottar" sig åt att du visar dina svaga punkter.

 

[havreflinga]

Sv: Bröstvårtekänsel...

Det är den enda kroppsdel jag inte haft komplex för i livet. Har inte direkt tyckt om min kropp, har haft ätstörningar halva mitt liv (jag är 25). Nu har de flytta sig lite neråt, och jag tycker inte om det alls Har så svårt för övriga mig, så jag har varit glad över dem.

Var sak har sin tid.

Innan lilleman föddes gillade jag mina bröst för att de var små, fasta och fina. Och maken gillade dem oxå.

Nu gillar jag dem för att de funkar så bra att amma med. Lilleman växer så det knakar och älskar att ligga och sova med tutten i munnen. Och min man ger mig komplimanger varje dag för hur bra jag är på att amma.

Jag och maken tror att amning är jättebra. Vi är jätteglada att lilleman får snutta så mycket han vill. Lilleman är vårt gemensamma "projekt" och vi kommer att älska honom så länge vi lever. Så länge vi lever kommer mina bröst bära spår av hans första tid i livet. Det har vi pratat om och det känns bara fint.

Hmm...man blir nog lite knäpp när man blir morsa... Jag visste inte ens att man kunde tänka så här innan!

 

[oz_joj]

Sv: Bröstvårtekänsel...

Åh, vad fint skrivet! Vi känner lite samma sak med amningen, att det är jättebra och viktigt och vår son älskar mammas tuttar! Han blir liksom hellycklig när han får syn på dem och älskar att amma och goa med dem. Tyvärr nyper han gärna tag i bröstvårtan på det bröst han ej äter på och klämmer på den med sina oerhört starka och vassa fingrar så den måste genast täckas för med tröja/BH. Känns nästan elakt för det verkar så mysigt...

 

[havreflinga]

Sv: Bröstvårtekänsel...

Han blir liksom hellycklig när han får syn på dem och älskar att amma och goa med dem.

Man blir nästan tårögd när man ser den där glädjen!

Min pojke har blivit så van vid dem att han tar dem för givna numera.

Nyper han om han får hålla i ditt finger? Eller det kanske han inte vill? Min pojke nyps ibland, men oftast håller han i tröjan, och drar i den.

Ibland slår han sig själv regelbundet i huvudet med höger hand medan han ammar! Det ser helt stört ut! Jag brukar hålla fast handen då.

 

[Panzerkat]

Sv: Bröstvårtekänsel...

havre verkar väldigt nyttigt....

 

[oz_joj]

Sv: Bröstvårtekänsel...

Man blir nästan tårögd när man ser den där glädjen!

Min pojke har blivit så van vid dem att han tar dem för givna numera.

Nyper han om han får hålla i ditt finger? Eller det kanske han inte vill? Min pojke nyps ibland, men oftast håller han i tröjan, och drar i den.

Ibland slår han sig själv regelbundet i huvudet med höger hand medan han ammar! Det ser helt stört ut! Jag brukar hålla fast handen då.

När han nyper bröstet brukar jag försöka få honom att nypa fingret istället men han försöker putta bort det för att komma åt bröstet...

 

[havreflinga]

Sv: Bröstvårtekänsel...

När han nyper bröstet brukar jag försöka få honom att nypa fingret istället men han försöker putta bort det för att komma åt bröstet...

Ja, det blir ju roligare ljudeffekter då från morsan!