Pga handelskriget med USA där Kina bl.a slängt på stora tariffer på just amerikanska sojabönor har efterfrågan ökat på andra marknader och driver upp priset, vilket gör det mer lönsamt att odla just de grödorna.
Vad som ibland glöms bort är att den andra största regnskogen, ca 8% finns i Kongo basin och som från 2001-2014 förlorat ett område större än Honduras. Där är det ffa enskilda fattiga småbönder som svedjebränner och pga den ökande befolkningen som arbetar inom gruvnäringen kräver det mer livsmedelsproduktion och det lönar sig att bränna, odla tills marken är utsugen och sedan bränna mer.
Att sitta i Sverige och förfasa sig och kräva att kräva Amazonas etc ska förklaras som världsarv är inte konstruktivt. Särskilt när man sedan hårdnackat är motståndare till gruvnäring i Sverige (för att nosa på en annan tråd) vilket skulle ge lite andrum till regnskogen i Kongo basin.
Vad kan man göra? Tja, se till att de fonder man placerar sina pensionspengar i inte innehåller företag som är aktiva inom gruvnäringen i Afrika eller skövlar skog i Amazons. Eller de fonder/aktier vi investerar idag och sedan göra det mycket klart för fondförvaltarna. Men det kan innebära en sänkt pension och mindre avkastning. Sluta konsumera. Ge fattiga bönder som svedjebränner ett bättre alternativ. I Afghanistan om än med begränsad framgång, försökte man se till att bönderna som odlade opium skulle bli mer lönsamma genom att odla andra grödor, samma sak med bönderna i latin och sydamerikanska länder för att få dem att sluta odla kokablad. Att bara säga åt en småbonde att du kan inte bränna och odla här för det är ett världsarv och vi i väst som är rikare än du någonsin kan fatta vet att det förstör klimatet. Att du och din familj kommer svälta nästa vecka, månad, år är naturligtvis ett problem men det får du och ditt land lösa. Småbonden som bränner, företaget som skövlar bryr sig inte om klimatförändringar, och så länge inte ens politikerna i ett klimatmedvetet Sverige bryr sig (se Jimmie Åkessons tal om klimatalarmister) så kommer ingenting att förändras. Eller snarare att den fortsatta prioriteringen ligger på jobb och levnadsstandard. Det gör dagens väljare nöjda och de väljer med plånboken och så är det i en demokrati.
Även om det kan vara svårt att höra: Sänk levnadsstandarden frivilligt innan barn och barnbarn och barnbarnsbarn tvingas gör det betydligt mer drastiskt.