M
Midnattssol
Jag har ett riktigt svårt dilemma här..
Jag står i ett litet stall, det är jättemysigt, har fina hagar och helt okej ridvägar. Jag har stått där i lite drygt två år nu. Tyvärr så är hon som äger stallet lite speciell... Har haft några trådar här förut om hennes lite udda idéer. Till exempel fick jag inte ha bakskor på min häst under det första året, eftersom hon var rädd för sparkskador (Hennes går barfota, och från början försökte hon övertala mig att pröva att ha min häst barfota också eftersom det enligt henne var mycket bättre för hästarna. Finns inte på kartan sa jag! När jag förklarade att jag haft honom barfota en vecka förut, dock inte med flit, och han till slut vägrade lämna boxen för han var så ömfotad så trodde hon inte på mig.) Detta resulterade ju i att jag inte kunde rida min ömfotade häst som jag ville, samt i att hans redan dåliga hovar slets och förstördes ännu mer.
Först var jag ensam inackordering, men efter ungefär ett år kom det en till tjej. Vi två kom jättebra överens, och hjälptes åt med varandras hästar, bl a så ville vi gärna ha våra hästar ute lite längre på kvällen än vad stallägaren ville ha sina, så vi turades om att ta in dem. Det var också hon som hjälpte mig att övertala stallägaren om att jag bara måste få sätta på min häst bakskor. I våras flyttade dock den här tjejen för hon och stallägaren kom inte riktigt överens. Till exempel så ville stallägaren ha stängt i hela stallet under vintern, så inte värmen försvann. Men eftersom den ventilationen vi hade i stallet då inte riktigt fungerade som den skulle så blev det otroligt dålig luft i stallet, och det blev fuktigt så det bildades mögel i taket och i fönsterkarmarna (stallet är sanerat nu och har ett nytt ventilationssystem). När min stallkamrat då försökte få tillstånd att iaf ställa fönstret i hennes hästs box på glänt (ca 3 cm) så gillades inte det och sedan fortsatte det med en massa diskussioner emellan dem. Jag är tyvärr väldigt konflikträdd och knyter hellre handen i fickan än startar ett bråk.
Stallägaren lägger sig alltid i allting och så fort man gör någonting annorlunda med sin häst så är hon där och frågar varför och ger en lång lektion om varför man bör göra på något annat sätt.
Jag kan inte ta upp allting som har hänt, men nu har det hela iaf kulminerat i ett större bråk. Som jag skrev i en tråd på hästvård så har hennes två hästar nu blivit sjuka, den ena med vad som troligtvis är kronisk bronkit, och eftersom hon tycker att det drar mer i den hästens box (pga den nya ventilationen) så vill hon byta box med mig eftersom hon anser att min häst är tåligare än hennes. När jag ställde mig tveksam till detta, inte eftersom jag egentligen tror att det skulle vara någon större fara för min häst att stå där, utan mest bara för jag inte gillade hennes argument, så blev hon mycket upprörd och ringde till sist upp mig i söndags och skrek och grät och var riktigt oförskämd.
Jag tror helt ärligt inte att hon mår särskilt bra. Härom veckan hade hon skällt ut sina andra två inackorderingar, samt sin medryttare, som alla är jättegulliga, 14-åriga tjejer, för att de frågade om de kunde få en lite senare tid på en ridkurs stallägaren anordnat. Hon hade skällt på dem så mycket att de ringt sina mammor och bett dem komma och hämta dem, eftersom de inte vågade vara kvar.. De pratade dock ut sedan och är sams nu. Men det är så hon gör, stallägaren. Först går hon på som en ångvält, sedan tar hon tillbaka allt och ber om ursäkt och är himla inställsam. Det är som att åka berg-och-dalbana med hennes humör!
Så nu funderar jag allvarligt på att byta stall! Det ligger lite längre bort, har lite sämre ridvägar och det blir lite mer arbete, samt att det i längden kommer kosta lite mer pengar, men jag vet inte om jag orkar med det här tjafset längre. I det andra stallet vet jag att jag kommer trivas med ägaren (en av mina bästa vänner
) och hästarna. Eller ska jag gå med på att byta box och bli sams med henne (för den här gången) och stå kvar i ett annars perfekt stall?
Jag står i ett litet stall, det är jättemysigt, har fina hagar och helt okej ridvägar. Jag har stått där i lite drygt två år nu. Tyvärr så är hon som äger stallet lite speciell... Har haft några trådar här förut om hennes lite udda idéer. Till exempel fick jag inte ha bakskor på min häst under det första året, eftersom hon var rädd för sparkskador (Hennes går barfota, och från början försökte hon övertala mig att pröva att ha min häst barfota också eftersom det enligt henne var mycket bättre för hästarna. Finns inte på kartan sa jag! När jag förklarade att jag haft honom barfota en vecka förut, dock inte med flit, och han till slut vägrade lämna boxen för han var så ömfotad så trodde hon inte på mig.) Detta resulterade ju i att jag inte kunde rida min ömfotade häst som jag ville, samt i att hans redan dåliga hovar slets och förstördes ännu mer.
Först var jag ensam inackordering, men efter ungefär ett år kom det en till tjej. Vi två kom jättebra överens, och hjälptes åt med varandras hästar, bl a så ville vi gärna ha våra hästar ute lite längre på kvällen än vad stallägaren ville ha sina, så vi turades om att ta in dem. Det var också hon som hjälpte mig att övertala stallägaren om att jag bara måste få sätta på min häst bakskor. I våras flyttade dock den här tjejen för hon och stallägaren kom inte riktigt överens. Till exempel så ville stallägaren ha stängt i hela stallet under vintern, så inte värmen försvann. Men eftersom den ventilationen vi hade i stallet då inte riktigt fungerade som den skulle så blev det otroligt dålig luft i stallet, och det blev fuktigt så det bildades mögel i taket och i fönsterkarmarna (stallet är sanerat nu och har ett nytt ventilationssystem). När min stallkamrat då försökte få tillstånd att iaf ställa fönstret i hennes hästs box på glänt (ca 3 cm) så gillades inte det och sedan fortsatte det med en massa diskussioner emellan dem. Jag är tyvärr väldigt konflikträdd och knyter hellre handen i fickan än startar ett bråk.
Stallägaren lägger sig alltid i allting och så fort man gör någonting annorlunda med sin häst så är hon där och frågar varför och ger en lång lektion om varför man bör göra på något annat sätt.
Jag kan inte ta upp allting som har hänt, men nu har det hela iaf kulminerat i ett större bråk. Som jag skrev i en tråd på hästvård så har hennes två hästar nu blivit sjuka, den ena med vad som troligtvis är kronisk bronkit, och eftersom hon tycker att det drar mer i den hästens box (pga den nya ventilationen) så vill hon byta box med mig eftersom hon anser att min häst är tåligare än hennes. När jag ställde mig tveksam till detta, inte eftersom jag egentligen tror att det skulle vara någon större fara för min häst att stå där, utan mest bara för jag inte gillade hennes argument, så blev hon mycket upprörd och ringde till sist upp mig i söndags och skrek och grät och var riktigt oförskämd.
Jag tror helt ärligt inte att hon mår särskilt bra. Härom veckan hade hon skällt ut sina andra två inackorderingar, samt sin medryttare, som alla är jättegulliga, 14-åriga tjejer, för att de frågade om de kunde få en lite senare tid på en ridkurs stallägaren anordnat. Hon hade skällt på dem så mycket att de ringt sina mammor och bett dem komma och hämta dem, eftersom de inte vågade vara kvar.. De pratade dock ut sedan och är sams nu. Men det är så hon gör, stallägaren. Först går hon på som en ångvält, sedan tar hon tillbaka allt och ber om ursäkt och är himla inställsam. Det är som att åka berg-och-dalbana med hennes humör!
Så nu funderar jag allvarligt på att byta stall! Det ligger lite längre bort, har lite sämre ridvägar och det blir lite mer arbete, samt att det i längden kommer kosta lite mer pengar, men jag vet inte om jag orkar med det här tjafset längre. I det andra stallet vet jag att jag kommer trivas med ägaren (en av mina bästa vänner
) och hästarna. Eller ska jag gå med på att byta box och bli sams med henne (för den här gången) och stå kvar i ett annars perfekt stall?
!
