Hallå!
Hur är det egentligen med de sk ridtravarna, hur blir de som ridhästar, handen på hjärtat!? Skogsmulle och promenadridning är de perfekta till, men annars... I dressyren?
Hur många lyckas få till en fin, samlad, galopp på tygeln, i bägge varv? Är det ett drömscenario, eller finns det ryttare som lyckas rida till sin travare så den blir fin och kan gå i form i alla gångarter?
Många annonser om travare är riktigt trevliga, de verkar vara enkla att hantera, trygga i olika situationer, lättlastade och allmänt hyggliga hästar. Pålitliga med barn och djur och ganska coola överlag. Men vad blir det av en sån här häst, läser många trådar med uppgivna ägare som aldrig verkar lyckas med galoppen?
Berätta om din ridtravare! Vad klarar du av att göra med hästen? Vad vill hästen och vad orkar den med? Är den svår att rida? Svår att rida i galopp? Får du den att gå i fin form, även i galopp?
Vad har din häst för personlighet? Fördelar/nackdelar med ridtravarna?
Tacksam för svar!
Jag jobbade på travet för en massa år sen. Jag red många av hästarna då. Det var oftast himla arbetsvilliga individer. Jag var hos en av de bästa tränarna i Sverige som är känd att ta svåra hästar. Så det var inte de lättaste hästarna som var hos oss. De var lite knepiga många av dem. Men de hade oftast en jäkla arbetsvilja och blev ganska fort trevliga individer.
Trots att det var unghästar, hingstar och i tävlingskondition utan att få gå i hage så ofta(fanns inte lag på det då..) så var det helt ok hästar att arbeta med. Få halvblod hade klarat det livet och i många fall den tveksamma behandling de fått innan de kom till oss. Då hade man haft mycket mer att försöka få ordning på tror jag.
Idag jobbar jag som tränare och har haft en del vb-travare som kunder genom åren.
De har ju helt klart sämre vinklar än ridraser och har svårare för sig med dressyr, som jag sysslar med.
Men det brukar ofta vara himla arbetsvilliga och bra hästar mentalt.
En del är tyvärr lite stressade och missförstådda. Men själva grundmentaliteten i dem tycker jag är överlägsen halvbloden.
För mig handlar det om vad jag vill ha för ridkänsla. Det går absolut att få vb-travare att kunna gå lättklass helt ok. Men just luft i gången och lätthet för samling/bärighet är svårt. Man kan aldrig få det på samma sätt som i ridavlade hästar. Och just när man kommer till byten i serier brukar de raser som har lite svårt för galopp, som tex vb-travare falla bort.
Jag minns när jag först började med piruetter på min förra ponny. Han var en islandskorsning utan bra ridexteriör. Inget dressyrämne per natur.. Men jag ville ha min älskling kvar trots att jag börjat intressera mig mer för dressyr. Så han fick lära sig det han kunde med medvetenhet om hans begränsningar.
En kompis hade en vb-travare som innan henne inte haft det helt lätt och såldes från travet utan att ha kommit till start iom att han var okörbar efter olycka med vagnen.
Hon hade ridit lika länge för samma tränare som mig. Hon var duktig och det var inte så att jag red bättre än henne. Men hennes häst hade trots det sååå enormt mycket svårare än min med sin hyfsat kassa exteriör. Jag red rätt fort piruetter i trav och sen galopp. Medans hennes häst länge behövde stärka sig i skrittpiruetter och bara klarade ett fåtal innan han blev TRÖTT i kroppen.
Hon red ju dock dressyr för att det var nyttigt att stärka hästen och inte för att pressa fram prestationer.
Hon fick den hästen superfin! Den gick iaf msv c och var vettig, sansad och tyckte om att bli riden(mot då hon fick den..). Den lever än och är väl över 25 nu iaf och mår bra.
Jättekul att se när folk tar sig tid med sina vb-travare, utbildar dem och gör det på rätt sätt.
Och den hästen var så duktig som kämpade på som den gjorde. Super-vilja!
Jag tycker inte ridkänslan i vb-travere är vad jag vill ha. Jag vill rida svårklassörelser. Och jag tycker om känslan av att ha lätt att samla sig i en häst. Jag gillar ju Iberiska hästar och en del halvblod.
Men jag tycker om psyket i många vb-travare. De kämpar och kämpar!
Det finns många hästar med superexteriör som inte VILL.
Då är en vb-travare som vill roligare.
Generellt är det ju en sundare ras än halvbloden med. Har de inte gått och slitits på extremt på travet brukar de vara hållbara som bara den. Även de som hållit på travet sas.
Det är dock lite ledsamt att de tyvärr inte alltid hamnar hos folk som har tillräckligt med kunskap om vilken typ av träning de behöver om man vill rida dressyr och hoppa etc på dem. De får lite oförtjänt dåligt rykte pga de inte får rätt hjälp.
