Bra allroundhäst, eller... ?

[Plantan]

Hallå!
Hur är det egentligen med de sk ridtravarna, hur blir de som ridhästar, handen på hjärtat!? Skogsmulle och promenadridning är de perfekta till, men annars... I dressyren?

Hur många lyckas få till en fin, samlad, galopp på tygeln, i bägge varv? Är det ett drömscenario, eller finns det ryttare som lyckas rida till sin travare så den blir fin och kan gå i form i alla gångarter?

Många annonser om travare är riktigt trevliga, de verkar vara enkla att hantera, trygga i olika situationer, lättlastade och allmänt hyggliga hästar. Pålitliga med barn och djur och ganska coola överlag. Men vad blir det av en sån här häst, läser många trådar med uppgivna ägare som aldrig verkar lyckas med galoppen?

Berätta om din ridtravare! Vad klarar du av att göra med hästen? Vad vill hästen och vad orkar den med? Är den svår att rida? Svår att rida i galopp? Får du den att gå i fin form, även i galopp?

Vad har din häst för personlighet? Fördelar/nackdelar med ridtravarna?
Tacksam för svar!

 

[fickan]

Har ingen travare själv, men finns en riktigt fin som brukar komma på våra tävlingar, både hoppning och dressyr. Tävlar upp mot 1.15 tror jag och kan utan problem gå på tygeln i galoppen. Jag fattade inte att det var en travare försen jag såg märkningen.

Om en travare blir "bra" i ridningen tror jag beror på två saker.
1. Exteriör och grundgångarter, vissa har bättre förutsättningar redan från början.
2. Ryttaren. Rent krasst så hamnar ju 90% av travarna hos ryttare som inte är särskilt duktiga själva. Hos unga tjejer som vill ha en egen häst utan att kunna köpa nåt för dyra pengar. Fina ridtravare har jag bara sett hos duktiga ryttare, och duktiga ryttare lägger hellre ner sin tid på något mer lätt utvecklat.

 

[Plantan]

Jo, jag vet en som visserligen inte gått på travet men var ett varmblod. Hoppa, det kunde han! Ingen tog så snäva svängar och kunde hoppa hindren på snedden som han. Det var väl inga jättehinder, knappt en meter, men han var snabb, smidig och var "superkort" i galoppen. Kunde vända på en femöring! Samma på ärevarv, perfekt på tygeln, snygg kort galopp! Urfin! Men tji fick den som försökte rida kort galopp i dressyr. Plötsligt gick han bara rakt fram i stormgalopp. Som ett tåg! Kort galopp på en volt var inte att tänka på! Den hästen var ett proffs på Showbiz! Hoppa och visa upp sig, det var hans grej!

 

[PiperGarden]

Tog bort mitt varmblod i våras, efter 15 år ihop. Handen på hjärtat kommer jag aldrig mer köpa travare. Skogsmulle- kan nog va perfekt, men jag vill mer, jag vill rida dressyr och utvecklas. Det är faktiskt inte schysst mot hästen att tvinga den till det som den som inte skapad för.

Det kräver en väldigt duktig och tålmodig ryttare. Ja, nu kommer jag säkert få massor av svar att "min travare galopperade minsann så fint efter 2 månaders ridning", men min syn på ridning är det inte praktiskt genomförbart att få en travavlad ej skolad häst att galoppera i korrekt form på 2 månader. Min egen skrittades endast i 1,5 år, tror det tog 2,5 år innan jag började arbeta med galoppen. Jo, jag red andra gångarter på uteritter.
Det är alltså ett extremt långsiktigt arbete, och nej, man får aldrig det resultat man borde få efter ansträngningen... Tävlade enstaka LC-LB på lokal nivå med runt godkända resultat, till stor del för att min tävlingslust vaknade när min grabb började bli gammal och skadebenägen. Vi kom aldrig riktigt igång med tävlandet.

Det jag däremot fick var en fantastisk vän, som ställde upp i vått och torrt, alltid positiv och samarbetsvillig Jag ångrar inte att jag tog honom, men som sagt skulle jag inte göra om det.

 

[SkorpSmulan]

Min fd hade extremt lätt för galoppen och gjorde det väldigt bra, hon hade dock svårare för traven, att få traven dressyrig och inte symaskinig.

 

[Plantan]

Det jag däremot fick var en fantastisk vän, som ställde upp i vått och torrt, alltid positiv och samarbetsvillig Jag ångrar inte att jag tog honom, men som sagt skulle jag inte göra om de

Så fint skrivet om din häst, jag blev alldeles varm i hjärtat när jag läste det!

 

[PiperGarden]

Så fint skrivet om din häst, jag blev alldeles varm i hjärtat när jag läste det!

Tack
Han var verkligen den trevligaste häst jag någonsin träffat, älskade att arbeta och gjorde alltid sitt bästa. Så när han inte längre kunde det fick han vandra vidare, då jag vet att han inget hellre ville än att galoppera och jobba
Dagen innan han togs bort

 

[Raderad medlem 6459]

Jag har haft en travare och älskade honom verkligen mest av allt. Vi tävlade distans tillsammans.

Jag skulle aldrig rekommendera en travare som dressyrhäst. Det kommer liksom inte för dem naturligt alls, varken form eller gångarterna. För mig känns det fel att göra nåt med en häst som går så mycket emot dess medfödda styrkor och blir alltid lika olycklig när jag ser en vacker travares fina ordentliga skritt sabbad av nån tjej som hellre ville ha ett dressyrhalvblod men inte hade råd.

 

[Mabuse]

Hallå!
Hur är det egentligen med de sk ridtravarna, hur blir de som ridhästar, handen på hjärtat!? Skogsmulle och promenadridning är de perfekta till, men annars... I dressyren?

Hur många lyckas få till en fin, samlad, galopp på tygeln, i bägge varv? Är det ett drömscenario, eller finns det ryttare som lyckas rida till sin travare så den blir fin och kan gå i form i alla gångarter?

Många annonser om travare är riktigt trevliga, de verkar vara enkla att hantera, trygga i olika situationer, lättlastade och allmänt hyggliga hästar. Pålitliga med barn och djur och ganska coola överlag. Men vad blir det av en sån här häst, läser många trådar med uppgivna ägare som aldrig verkar lyckas med galoppen?

Berätta om din ridtravare! Vad klarar du av att göra med hästen? Vad vill hästen och vad orkar den med? Är den svår att rida? Svår att rida i galopp? Får du den att gå i fin form, även i galopp?

Vad har din häst för personlighet? Fördelar/nackdelar med ridtravarna?
Tacksam för svar!

Jag har varit medryttare på en travare, en trevlig häst som var enkel att rida i form, och gick i form i alla gångarter. Men galoppen var ju inte bra, det kan man inte påstå, hur det nu var så hade hon inte i närheten av den balans och förmåga att länga och korta som en ridavlad häst kan ha. Traven var också ganska begränsad.

Men gå i form, inga problem, hämskon var snarare de begränsade gångarterna och bärigheten.

 

[Dressyrtjejen_97]

Har ridit flera travare (dock ett antal oreggade, men aja räknar dem med!) i mitt liv. Inte enda jag av dem har faktiskt haft problem i sitt liv som ridhästar! Samtliga har kunnat gå LB dressyr och 100 cm hoppning utan problem (ja, D-ponnyerna har kunnat hoppa 1 m också!). Den bästa av dem tävlades visserligen inte, men hade kvalitéer upp t.om. LA/MsvC dressyr och LA hoppning. Så tycker absolut travare är bra allroundhästar. Bra mycket bättre än fullblod i så fall (inte för att man ska jämföra äpplen och päron, men folk tenderar ju att jämföra xx och travare ofta).

 

[Plantan]

Tack
Han var verkligen den trevligaste häst jag någonsin träffat, älskade att arbeta och gjorde alltid sitt bästa. Så när han inte längre kunde det fick han vandra vidare, då jag vet att han inget hellre ville än att galoppera och jobba
Dagen innan han togs bort

Underbar bild! Vilket härligt avslut på hans resa. Så sorglig men fin historia om en älskad häst...

 

[Mabuse]

Har ridit flera travare (dock ett antal oreggade, men aja räknar dem med!) i mitt liv. Inte enda jag av dem har faktiskt haft problem i sitt liv som ridhästar! Samtliga har kunnat gå LB dressyr och 100 cm hoppning utan problem (ja, D-ponnyerna har kunnat hoppa 1 m också!). Den bästa av dem tävlades visserligen inte, men hade kvalitéer upp t.om. LA/MsvC dressyr och LA hoppning. Så tycker absolut travare är bra allroundhästar. Bra mycket bättre än fullblod i så fall (inte för att man ska jämföra äpplen och päron, men folk tenderar ju att jämföra xx och travare ofta).

Jag håller inte med, fullblod är ju (tycker jag) som vanliga ridhästar, bara känsligare och med kortare ledningar (åtminstone de jag ridit). De har inte i närheten av de fysiska begränsningar som ridhästar som travare har.

 

[Plantan]

Jag håller inte med, fullblod är ju (tycker jag) som vanliga ridhästar, bara känsligare och med kortare ledningar (åtminstone de jag ridit). De har inte i närheten av de fysiska begränsningar som ridhästar som travare har.

Håller med dig Mabuse, men fullblod kan ju ha lite symaskinsaktig trav. Inte alla som har lätt för snygg, ökad trav. Men de har ju inte alls lika stora problem med att få till i dressyr som en travare.

 

[Dressyrtjejen_97]

Jag håller inte med, fullblod är ju (tycker jag) som vanliga ridhästar, bara känsligare och med kortare ledningar (åtminstone de jag ridit). De har inte i närheten av de fysiska begränsningar som ridhästar som travare har.

Håller inte med dig alls där. De halv/helfullbloden jag rider har mer eller mindre varit sådana nervvrak att man öht inte kunnat göra något vettigt med dem. Sure, de kanske någonstans djupt inne har kunskap nog för LB dressyr och 1 m, men "psyket tar överhand" så till den milda grad att de knappt går att rida. En kunde man öht inte ens stå (still!) på stallplanen med, för då fick den så nervösa sammanbrott att den kastade sig bakåt och stegrade. En klarade inte ens att gå de 20 m till hagarna utan att få total panik. En blev rädd när ridläraren bara så vände på huvudet, och man kunde i princip inte göra någonting, för vad man än gjorde bara kastade den sig åt något håll. And the list goes on..

Kanske bara jag som har dåliga erfarenheter, men min erfarenhet är iaf att fullblod är så nerviga att de inte ens klarar av de mest vardagliga och enkla sakerna tillsammans med en lugn ryttare utan att fullkomligen bryta samman psykiskt.

 

[Görel]

Det måste verkligen ha varit avarter av fullblod.

Efter att ha tillbringat största delen av mitt hästliv i närheten av Täby galopp har jag ridit många f d galoppörer, samtliga har varit i träning men alla kom inte till start. Har också träningsridit galoppörer i min ungdom. Inte en endaste har varit nervig eller komplicerad och flera blev bra ridskolehästar. Idag delar jag stall med flera engelska fullblod och ingen av dem har någonsin visat den minsta stirrighet. Jag kan inte påminna mig om att ha träffat ett endaste fullblod som lever upp till myten om deras psyke.

 

[McFlurry]

Håller inte med dig alls där. De halv/helfullbloden jag rider har mer eller mindre varit sådana nervvrak att man öht inte kunnat göra något vettigt med dem. Sure, de kanske någonstans djupt inne har kunskap nog för LB dressyr och 1 m, men "psyket tar överhand" så till den milda grad att de knappt går att rida. En kunde man öht inte ens stå (still!) på stallplanen med, för då fick den så nervösa sammanbrott att den kastade sig bakåt och stegrade. En klarade inte ens att gå de 20 m till hagarna utan att få total panik. En blev rädd när ridläraren bara så vände på huvudet, och man kunde i princip inte göra någonting, för vad man än gjorde bara kastade den sig åt något håll. And the list goes on..

Kanske bara jag som har dåliga erfarenheter, men min erfarenhet är iaf att fullblod är så nerviga att de inte ens klarar av de mest vardagliga och enkla sakerna tillsammans med en lugn ryttare utan att fullkomligen bryta samman psykiskt.

Fast du kan inte döma en ras pga att du träffat på några ouppfostrade exemplar? Jag känner inte alls igen fullblodet som du beskriver. T.ex. så rider jag på en ridskola nu där nästan alla stora hästar är fullblod och de är lugna, trygga och perfekta för nybörjarna. Jag har bara ridit där i ett år men de hästarna har nästan botat min hopprädsla som jag haft de andra 15 åren jag ridit - för att alla hästarna är så trygga i hoppningen. Ingen som vägrar, sticker eller bockar efter hindren. Sen är kanske inte ridskolans hästar några dressyrämnen om en verkligen vill tävla i dressyr men det är ju för att de är anpassade till ridskolelivet och inte till tävlingsbanan. Men det finns ju massor av fullblod som tävlar i dressyr.

 

[Mabuse]

Håller inte med dig alls där. De halv/helfullbloden jag rider har mer eller mindre varit sådana nervvrak att man öht inte kunnat göra något vettigt med dem. Sure, de kanske någonstans djupt inne har kunskap nog för LB dressyr och 1 m, men "psyket tar överhand" så till den milda grad att de knappt går att rida. En kunde man öht inte ens stå (still!) på stallplanen med, för då fick den så nervösa sammanbrott att den kastade sig bakåt och stegrade. En klarade inte ens att gå de 20 m till hagarna utan att få total panik. En blev rädd när ridläraren bara så vände på huvudet, och man kunde i princip inte göra någonting, för vad man än gjorde bara kastade den sig åt något håll. And the list goes on..

Kanske bara jag som har dåliga erfarenheter, men min erfarenhet är iaf att fullblod är så nerviga att de inte ens klarar av de mest vardagliga och enkla sakerna tillsammans med en lugn ryttare utan att fullkomligen bryta samman psykiskt.

Det låter ju inget vidare. Man blir ju nyfiken på varför ridskolan fortsatte köpa in fullblod, när de visade sig vara såna fullständiga stolpskott? För det låter ju knappast som bra skolhästar. Och var hittade de nervvraken, någon uppfödare/tränare som specialiserat sig på knepiga skallar? Jag har också ridit hel/halvfullblod som varit skolhästar, men de har verkligen inte betett sig så. Känsliga för hjälperna ja, men snarare mentalt hårdare än halvbloden än tvärtom, inga mesproppar där inte. Tittiga har de inte varit öht, nån av dem, men det finns säkert tittiga fullblod också. Sen är det ju vakna hästar, men det är ju lite poängen med att ha en häst som står högt i blod, att den är lite uppmärksam och kvick i reaktionerna.

 

[Mabuse]

Håller med dig Mabuse, men fullblod kan ju ha lite symaskinsaktig trav. Inte alla som har lätt för snygg, ökad trav. Men de har ju inte alls lika stora problem med att få till i dressyr som en travare.

Absolut, lite kort trav och lite raka framben, så kanske inte optimala dressyrhästar, men ändå en annan ridbarhet och bättre förutsättningar för dressyr än travare.

 

[Cilva]

Berätta om din ridtravare! Vad klarar du av att göra med hästen? Vad vill hästen och vad orkar den med? Är den svår att rida? Svår att rida i galopp? Får du den att gå i fin form, även i galopp?

Vad har din häst för personlighet? Fördelar/nackdelar med ridtravarna?
Tacksam för svar!

Jag har haft ett vbl-sto som var den ultimata rida på långtur-hästen. Den blev aldrig trött, kunde galoppera över stock och sten (bara man själv kom ihåg att huka sig under grenar gick det bra), hade världens mest bekväma fyrtaktiga galopp som hastighetsmässigt gick att reglera hur mycket som helst, trots att den var av ponnystorlek täckte den mycket mark i alla gångarter så att rida några mil kändes ingenstans, den var aldrig skadad förrän den passerade tjugoårsstrecket (en gaffelbandsskada var spiken i kistan då den inte klarade pensionärsliv i hagen) trots att den inte gick i form/samlat många steg i sitt liv. Den hade en lätthel i kroppen som gjorde att det nästan aldrig kändes jobbigt att rida den, fem kilometer galopp kändes inte medan samma galoppsträcka med mina andra hästar resulterade i andfådd ryttare och enorm träningsvärk. Om något någon gång gick fel vid till exempel lastning (det hände ibland i yngre dagar) var det aldrig fara för att den skulle få dåliga erfarenheter utan den ruskade på sig och gick vidare så att säga.

Nackdelarna var förstås många om jag hade tänkt mig en karriär på ridbanan med den hästen. Den blev superstressad av lugna övningar och ställde sig på bakbenen av frustration, orkade inte trava samlat på böjda spår, huvudet gick som en propeller när den stressade upp sig, den klarade inte av att vara i stillhet i hagen allt för mycket och blev svår, nästintill omöjlig att ta fast i hagen om den vilat för länge (funkade dock klockrent om den rastades regelbundet, det räckte med en-två gånger i veckan så länge det var regelbundet och ordentligt) och massor av annat som jag redan glömt.

Hade inte köpt den idag eller ens tagit emot den gratis (den var periodvis dessutom svår att hålla i hull och därmed dyr i drift också) men jag har lärt mig massor. Jag tror dock att mitt ridintresse skulle ha tagit väldigt mycket stryk av att ha den som enda häst. Jag vill träna och tävla en hel del och den hästen var inte rätt för det. Men som komplement att ha roligt med var den perfekt.

Nu har jag en kbl-travare och det ser ut att bli en helt annan typ av resa med den hästen. Den har mycket, mycket lättare för samling och har inte samma typ av stresspåslag som vbl:et hade. Skulle nog inte vilja ha den här heller som enda häst (alldeles för stoig för det) men så köpte jag den främst för att jag ville ha en ny häst att köra med, kan ju dock inte hålla mig ifrån att rida den rätt mycket också.

Det här blev ju alldeles för långt men jag tror att på en viss typ av nybörjarnivå är en vbl:travare perfekt så länge den inte är hetsig och stressad som min var. Om de gått på trav är de vana vid det mesta, har ofta den där attityden att här vilar inga sorger och besvär utan man gör om och rätt istället, de är roliga att rida tack vare sin framåtbjudning och så kan man köra om man vill det. En viss utbildning går också att ordna och kanske man som ägare lär sig vad man vill ha för slags häst nästa gång. Kbl:travarna är ungefär likadana men där skulle jag akta mig väldigt mycket för att hitta en som är stressad och trampig, finns inget värre än en stor brötig häst som man ska försöka få styr på.

 

[Plantan]

Jag har haft ett vbl-sto som var den ultimata rida på långtur-hästen. Den blev aldrig trött, kunde galoppera över stock och sten (bara man själv kom ihåg att huka sig under grenar gick det bra), hade världens mest bekväma fyrtaktiga galopp som hastighetsmässigt gick att reglera hur mycket som helst, trots att den var av ponnystorlek täckte den mycket mark i alla gångarter så att rida några mil kändes ingenstans, den var aldrig skadad förrän den passerade tjugoårsstrecket (en gaffelbandsskada var spiken i kistan då den inte klarade pensionärsliv i hagen) trots att den inte gick i form/samlat många steg i sitt liv. Den hade en lätthel i kroppen som gjorde att det nästan aldrig kändes jobbigt att rida den, fem kilometer galopp kändes inte medan samma galoppsträcka med mina andra hästar resulterade i andfådd ryttare och enorm träningsvärk. Om något någon gång gick fel vid till exempel lastning (det hände ibland i yngre dagar) var det aldrig fara för att den skulle få dåliga erfarenheter utan den ruskade på sig och gick vidare så att säga.

Nackdelarna var förstås många om jag hade tänkt mig en karriär på ridbanan med den hästen. Den blev superstressad av lugna övningar och ställde sig på bakbenen av frustration, orkade inte trava samlat på böjda spår, huvudet gick som en propeller när den stressade upp sig, den klarade inte av att vara i stillhet i hagen allt för mycket och blev svår, nästintill omöjlig att ta fast i hagen om den vilat för länge (funkade dock klockrent om den rastades regelbundet, det räckte med en-två gånger i veckan så länge det var regelbundet och ordentligt) och massor av annat som jag redan glömt.

Hade inte köpt den idag eller ens tagit emot den gratis (den var periodvis dessutom svår att hålla i hull och därmed dyr i drift också) men jag har lärt mig massor. Jag tror dock att mitt ridintresse skulle ha tagit väldigt mycket stryk av att ha den som enda häst. Jag vill träna och tävla en hel del och den hästen var inte rätt för det. Men som komplement att ha roligt med var den perfekt.

Nu har jag en kbl-travare och det ser ut att bli en helt annan typ av resa med den hästen. Den har mycket, mycket lättare för samling och har inte samma typ av stresspåslag som vbl:et hade. Skulle nog inte vilja ha den här heller som enda häst (alldeles för stoig för det) men så köpte jag den främst för att jag ville ha en ny häst att köra med, kan ju dock inte hålla mig ifrån att rida den rätt mycket också.

Det här blev ju alldeles för långt men jag tror att på en viss typ av nybörjarnivå är en vbl:travare perfekt så länge den inte är hetsig och stressad som min var. Om de gått på trav är de vana vid det mesta, har ofta den där attityden attityd här vilar inga sorger och besvär utan man gör om och rätt istället, de är roliga att rida tack vare sin framåtbjudning och så kan man köra om man vill det. En viss utbildning går också att ordna och kanske man som ägare lär sig vad man vill ha för slags häst nästa gång. Kbl:travarna är ungefär likadana men där skulle jag akta mig väldigt mycket för att hitta en som är stressad och trampig, finns inget värre än en stor brötig häst som man ska försöka få styr på.

Tack för fin och ärlig info!
Ridit en travare mycket som ung, och den var precis i samma sort som du beskrev, "här vilar inga ledsamheter!" Kanontrevlig och lätt att ha att göra med, enkel att flytta till andra stall, tävlingsplatser mm. Ingen stress överhuvudtaget och han var inte särskilt intresserad av dressyr han heller. Men inget knas med stress på banan, bara allmänt ointresse. "Varför böja på sig när man kan gå rakt fram på spåret? Så här gör vi istället. Rakt fram, fort och kul, som tåget! Mycket bättre." Galoppen var också intressant, undrar om det räckte med 4 taktig? Fick höra av en sur tant på tävling som sett honom hoppa, att "han såg ut att vara halt på alla fyra benen". Gissa vem som vann? Han, o h hennes tjusiga halvblod med fin stam blev inte ens placerad. He he! Duktig travare!